Göteborgs attraktioner – dag 17 – Kvibergs kyrkogård

Kviberg

När månen snurrat ett varv runt vårt klot är det dags att skjuta lite fyrverkerier. När det är klart börjar vi dra på nästa års kalenderblad. Men innan vi dar det andra bladet ska vi ut på äventyr.
Det var inte vår tur att arrangera nyårspromenaden och ca 60 minuter innan den skulle gå av stapeln i bitande kyla och narande vind, fick vi våra instruktioner om var vi skulle befinna oss. Halva tiden skulle gå åt att sitta i bilen så det gällde att hålla ångan uppe från börjn. Det blev några minuter över och vi hann tanka innan vi mötte våra vänner vid infarten till Kvibergs Kyrkogård.

Kvibergs kyrkogård

1914 börja Östra kyrkogården bli för liten och det motionerades att det skulle anläggas en ny begravningsplats. Det tog ca tio år innan marken vid Kviberg anvisades som begravningsplats. Det utlystes en arkitekttävling och Gunnar Asplunds förslag stod som segrare. Han var redan engagerad, tillsammans med Sigurd Lewerentz i, UNSECOS världsarv, Skogskyrkogården i Stockholm. Asplund gjorde även tillbyggnaden till stadshuset i Göteborg, en riktig arkitektonisk pärla att beskåda, om ni har vägarna förbi.

På hösten 1935 kunde kyrkogården invigas. Den är till ytan, Sveriges och Norra Europas största kyrkogård. Kapaciteten är ca 30 000 kistgravar och ca 50 000 urngravar. Ca 80% av kistgravarna har fyllts på de ca 90 år som förflutet sedan invigningen.

Krigsgravarna

1961 beslutades, i samråd med Volksbund Deutsche Kriegsgräberfürsorge respektive Commonwealth War Graves Commission, att upplåta två områden på kyrkogården till respektive länders stupade soldater. Nu var det inte dessa gravar som vi skulle titta på även om våra vänner körde före oss genom den vackra, men ack så iskalla parken. Har vid ett tidigare tillfälle besökt krigsgravarna från första och andra världskriget och det är inte en upplyftande känsla man får av att fundera över människans fördärvskraft. De små anläggningarna här å andra sidan ingenting mot vad vi så i Normandie för några år sedan. Skillnaden är kanske att nu är vi på hemma plan och att vi stod utanför krigen. De ganska få gravarna ger möjlighet till en överblick och att hinna läsa på de flesta gravstenar medan de storskaliga begravningsfälten blir mer anonyma. I Normandie hann vi se både en brittisk, en tysk och den amerikanska begravningsplatsen.

Pilgrimsleden Göta Älv

Vi snirklande oss igenom parken upp på Storeberg och parkerade på anvisad plats. Det var ett bra val. Det var inte ett inbjudande promenadväder. Blåsigt, isande kallt och någon form av nederbörd i luften. Inte långt ifrån parkeringen får Pilgrimsleden Göta Älv. För femtio år sedan skulle vi kanske sagt vandringsleder men nu är det pilgrimsleder. Utmaningen är kanske inte att bygga lederna utan att underhålla dem. Göta Älv leden som vi började gå på går från Masthuggskyrkan till Vänersborg via Lödöse, en plats som vi besökte när vi för ganska många år sedan nu, besökte olika industrimiljöer i dalgången.

Labyrinten

Pilgrimsleden innehåller flera olika attraktioner som är värda ett stopp. Vi har sedan tidigare besök fallen i Trollhättan som även ingår i Pilgrimsleden, liksom Lödöse och industrierna i älvdalen. Inte långt från parkeringen längs leden finns en labyrint som är ca 1000 år gammal. Den historiska lämningen återupptäcktes under första världskriget och grävdes ut och grävdes ut i början av 1980-talet. Tidigare har vi besökt dessa ganska oförklarade historiska sten konstruktioner, vid Hedared, Rösaring vid Mälaren och Tibble utanför Västerås.

En av de förklaringar som finns om labyrinter är att de ska ge god fiskelycka. Ett argument är att de är ofta förekommande runt fiskeläger, fiskplatser vid kusten. Inte minst i norr Sverige och i Österbotten i Finland. Det ger ett tolkningsutrymme för Hedared som har minst 5 km till närmsta fiskevatten och då är det en sjö, inte havet. Labyrinten i Tibble ligger idag ca 3 km från Mälaren. Kanske måste vi ta hänsyn till att det var andra avstånd när labyrinten byggdes.

Utsikten

En sevärdhet på Göta Älv leden är utsikten från Storeberg över Göteborg. Efter att ha gått ytterligare en liten bit och lämnat de trygga vandringsleden och vågat oss ut på den hala stenhällarna så öppnade sig östra Göteborg för våra fötter. Närmast var Gamlestan och här passerade vi på vår resa längs Säveåns dalgång. Solen gjorde vad den kunde för att mildra kung Bores grepp om vår tillvaro. Tyvärr är vi så här års lite för långt ifrån för att ha full nytta av kraftkällan. Efter att ha tittat oss mätta, pekat och diskuterat vad vi ser så började vi vår promenad tillbaka mot bilen. Men, efter ett antal hundra meter var det dags igen att lämna gångstråket och ta oss ut på kanten till branten. Utsikten var mot Hisingen och vi kunde raskt peka ut kända landmärken på den stor ön. Fredrikhamns skans låg inte långt borta även om det fanns lite hinder i faunan som begränsande sikten något, så var vi inte långt bort sidledes. Det var här nedanför som svenskarna väntade på danskarna så för snart 400 år sedan.

Nu började vi ge vika i kampen mot väderelementen och lite lä blev det när västvindarna hamnade i ryggen och inte ansiktet. Det tog oss inte många minuter att få värmen i bilarna och så var promenaden över, kanske lite tidigare än vi tänkt, men vi klädde oss efter vädret och gick ut. Nu gick vi hem.

Göteborgs sidan

Göteborgsattraktioner – Dag 1 – Aeroseum

Göteborgsattraktioner – Dag 2 – Göteborgs stadsmuseum

Göteborgsattraktioner – Dag 3 – Residenset

Göteborgsattraktioner – Dag 4 – Färjenäs och Karl IX:s Göteborg

Göteborgsattraktioner – Dag 5 – Ragnhildsholmen

Göteborgsattraktioner – Dag 6 – Volvomuseet

Göteborgsattraktioner – Dag 7 – Stora Katrinelund

Göteborgsattraktioner – Dag 8 – Hisingsbron

Göteborgsattraktioner – Dag 9 – Fredrikhamns skans

Göteborgsattraktioner – Dag 10 – Drottning Hackas grav

Göteborgsattraktioner – Dag 11 – Oscar II fort