Så var dagen och klockan slagen. Julklappen skulle levereras. Det var kanske inte mycket till paket men innehållet, var biljetter till en konsert i huvudstaden, många mil bort. Efter frukost och en packad bil bar det ut på en av våra snabbförbindelser med staden långt borta.
Bottnaryds kyrka
Inför tidigare resor har vi försökt att titta på de vackraste kyrkorna i Sverige. Det finns många kriterier för detta, omgivningarna, exteriören och interiören. Det kan gälla hur stilren den är. Det finns kyrkor som man undrar, varför är denna kyrkan med och varför är den kyrkan INTE med? Klippan är kanske ett exempel på det senare.
Det visar bara att listorna är partiska, men alla kyrkor är inte värda en omväg för att titta på. Alla kyrkor går inte att besök, så att plocka fram flera listor och ta med alla så får vi hjälp av andra att plocka ut ett trettiotal. Det är ett bra antal, lagom mycket och det finns kvalitéer som andra har sett, om vi kan åka lite snålskjuts på, inget vi har några problem med. I sommars besökte vi flera vackra kyrkor, Ulrika Eleonora i Söderhamn, Nederluleåkyrka i världsarvet, Själevads kyrka utanför Örnsköldsvik, Kiruna kyrka och Jukkasjärvi för att nämna några. I våras passade vi på att titta på den spektakulära kyrkan i Hälleviksstrand på Orust.
I småländska Bottnaryd, strax innan Jönköping ligger en kyrka som finns med på listan. Här stannade vi till.
Bottnaryd kyrka
Bottnaryd är känd från mitten av 1300-talet. Det byggdes en kyrka och i mitten på 1600-talet var den något nergången. Adeln ville riva och bygga nytt och allmogen, förmodligen de som skulle betala, ville renovera. Adeln vann. Kyrkan revs, förutom sakristian i sten. De togs bort senare i samband med en renovering.
Kyrkan stod klar 1667. Den var byggt helt i trä och ligger mycket vackert vid den lilla sjön Gårdsjön. Kyrkan ligger nere på plan mark, under vägen, men klart över vattnet. Trots läget är var det svårt att få en bra överblick över helheten. Det kan vi också se på kort som är tagna att det är en utmaningen. Också för oss. Kyrkan är målad i rött och tittar man noga så ser man tydligt hur det arbetats med fasaden och låtit panelen få olika mönster som ger ett vackert intryck, om man ser dem.
En svårighet med att ta ett kort på kyrkan är klockstapeln. Det måste vara en av de mest överdimensionerade klockstaplar som vi sett. Tanken att lyfta den högt för att få klockringningen att ljuda över nejden, den är klockren, men de passar inte ihop, kyrkan och klockstapel. Den senare är från 1680-talet och berodde på att det var ett fattigt område som fick spara ihop pengar i många år för att få råd med det bygget, även om de tre klockorna i stapeln är medeltida.
Utsidan och omgivningarna håller bra för att finns med på listan över Sveriges vackraste kyrkor, men det är insidan om riktigt klappar till en. Återigen så väntade församlingen till mitten av 1690-talet innan de lät måla kyrkan invändigt. Vi har sett invändigt målade kyrkor tidigare, Kumla, utanför Sala, Nederluleå och Ytterlännäs gamla kyrka. De två första målade av Pictor själv och den sista av en lärjunge till honom. Detta var något helt annat.
1693 hade församlingen råd att anlita Anders Falk, från Bogesund. Han var målarmästare och en av de målare som dekorerade kyrkor invändigt, något som var på modet runt sekelskiftet 1700. Bottnaryds kyrka är det idag den enda kyrka som är kvar där både tak och väggar är målade. Det var mörkt att komma in i kyrkan. Det är ovanligt att se en korskyrka i trä, det är mest stenkyrkor som har den utformningen. Varnhems klosterkyrka och Ulrika Eleonora i Söderhamn för att nämna ett par. Det är en rikt dekorerad kyrka, där grund färgen är mörkt brun. Dunklet förstärks av det låga taket i den bakre delen av kyrkan och relativt få och små fönstren. Kanske även det av kostnadsbesparingsskäl. Har för mig att glas inte var billigt. Det var säkert svårt att transportera också.
Noterbart var även pelarna i mitt i kyrkan som onekligen för tankarna till de stavkyrkor som vi sett. Hedared ligger faktiskt inte så långt bort från Bottnaryd, ca 7-8 mil. Den viktigaste skillnaden är att Bottnaryd har en stengrund. En stavkyrka har en träbalk som går mellan stolpar som är nedslagna i jorden. I övrigt finns det likheter mellan Bottnaryds och stavkyrkor. Kanske inte så konstigt. Gammal byggteknik för vidare från generation till generation och särskilt en bit från de stora städerna.
Johan Printz
1592 föddes Johan Björnsson, som till prästen Björn Hansson i Bottnaryd. Han studerade på gymnasium och universitetet i Rostock. 1642 utsågs han av Axel Oxenstierna till guvernör för nya Sverige i Amerika. Där var han i ca 15 år innan han fick sparken, eftersom befolkningen tyckte att hans styre var för hårt. De amerikanska urinvånarna gillade honom och hämnades på holländarna, när det tyckte att de hade varit för hårda mot honom.
Tillbaka i Sverige blev han landshövding i Jönköping och han adlades Printz. Han ligger begravd på Bottnaryds kyrkogård.
Habo kyrka
Det är inte långt mellan Bottnaryd och Habo, men det är en resa som tar oss över en landskapsgräns. Bottnaryd i Småland och Habo i Västergötland. Kanske trodde GPS:en att vi var ut på en smugglarresa. Med den AI som nu finns inbyggd i manicken så är det inte uteslutet, för Gud vet vilken liten väg den drog oss runt på, än mindre tullen. Men det är i alla fall över 400 år sedan som detta var gränstrakter mot Danmark, och båda landskapen på den svenska sidan, så de kanske inte är oss på spåren.
Habo har en liknade historia som Bottnaryd, med en äldre medeltida kyrka som delvis revs. Sakristian i sten blev kvar och är så fortfarande. Den nya träkyrkan är kanske femton år yngre än Bottnaryd och de har likheter. Båda i röd målat trä, men sedan börjar det skilja lite. I kategorin exteriör så tar Bottnaryd ledningen med ett noll. I kategorin omgivningen så är det lika. Visserligen kallas Habo kyrka för katedralen vid Vättern och i vissa delar gör den skäl för namnet. Den ligger ett par kilometer utanför själva Habo och lägger vi på en kilometer till så är vi framme vid Vättern.
Det är interiören som skickar upp kyrkan på listan över Sveriges vackraste kyrkor. Invändigt är den byggd som en katedral. Det är högt i tak, väldigt högt i tak och den är målad med bilder från den lutherska katekesen. Mycket imponerade, liksom det enkla faktum att det finns läktare längs bägge långsidorna, allt i trä. Prästen och en vaktmästare satt och pratade längst ner i kyrkan, bägge klädda för fest och kantorn satt på orgelläktare och friskade upp minnet på de psalmer som skulle spelas. I övrigt var kyrkan tom, vi var de enda besökarna. Det gick att höra vad präst och vaktmästare pratade om, och det ska biskopen inte höra för då kommer han att ta dem i sitt lilla öra. Eller det var de, de inte som som var intressant.
På vägen ut mötte vi brudparet på väg in med två barn i släptåg, ett litet bröllop alltså. Vi var klara med Habo kyrka och siktade in oss på lunchen om inom ett par timmar.
Gamla Linköping
Det blev god fart på motorvägen norrut genom Småland och öster ut genom Östergötland. Hastigheten hade satts till 120 km/h och vi utnyttjade den möjligheten att få till fler kilometer på lite kortare tid. Trafiken var behaglig att köra i. Det enda var att magarna började knorra lite, men vi håll på det. Målet var satt till Gamla Linköping, där vi varit ett par gånger tidigare, och där var vi säkra på att det skulle finnas något att äta. Godis, till exempel. Cloetta har en av sina fabriksbutiker där. Den andra i Ljungsbro.
Det var bra väg från huvudleden och vi passerade flygvapenmuseet vid Malmslätts flygfält. Det var inget svårt att hitta en parkering och därefter var det raskt att leta efter något att äta. Det var ett magert utbud. Konstigt eftersom det var äppelmarknad i museiestaden, och därmed gott om människor, denna lönelördag. Våffelstugan fick ett besök och efter att ha köat för att komma in så fick vi ett par platser. Som tur var bredvid ett eluttag, så vi släckte fönsterlampan och laddade kamerabatteriet istället. Våfflorna var god med sin matig fyllning och lite mer mätta och belåtna passade vi på att bunkra lite sötsaker till senare under hösten.
Nu var det dags att dra vidare mot nästa attraktion för dagen.
Mot huvudstaden
Ute på leden tog vi den fart som skyltarna gav oss och betade av mil efter mil på vår resa norröver. I Södertälje var dags att tanka och denna gången lurade vi GPS:en. Den har en lustig förmåga att dra oss på minst sagt annorlunda vägar för att komma till vårt mål. Skyltar som sitter vi vägkanten och direkt anger vårt mål, var både enklare och snabbare. Tyngda av nytankad bensin fortsatte vi.
Från Vårby och in mot centrum var det gott om fordon som skulle åt samma håll som vi och även i motsatt riktning. Sedan blev det bara värre. När vi tog oss in i tunneln under Årsta, mot Nacka var det stopp, eller mycket långsamt gående köer. Som turister vet vi åt vilket håll vi ska men inte exakt vilken fil. En stackars huvudstadsbilist som lämnade en liten liten lucka blev av med sin plats i kön. Han var INTE nöjd med detta, kunde vi märka. Så fort trafiken släppte drog han om och la sig framför, tack och lov kollade han inte att bromsarna fungerade men det gällde att vara beredd.
Ännu mera köer och ännu mera långsamtgående fordon när det var daga att lämna tunneln och ta sig vidare söderut på Nynäsvägen. Globen passerades, Tele2 arena passerades och så svängde vi av till Sockenvägen österut. En högersväng och vi var inne på världsarvet Skogskyrkogården.
Världsarvet Skogskyrkogården
En skylt med P visade mot en väg på högersida och vi tog glatt första platsen på Gunnar Asplunds väg.