Dagsutflykt i närområdet – Dag 4 – Hedared stavkyrka

Stavkyrkan i Hedared, Sveriges enda bevarade medeltida stavkyrka.

Hedared stavkyrka

Det var dags för en utflykt i närområdet. Vädret hade ställt upp och producerat en högsommardag som bara vara att glädja sig åt. Det var långt till starten på resen. Nästa en timma tog vi på oss innan via hade kommit till Vänga kvarn, norr om Borås. Detta för att reka lite för en annan resa. Vi kunde bara konstatera att det är vackert i Sverige på sommaren. Grönskan var fantastisk efter det myckna regnandet och med värmen så exploderar naturen i sin jakt på att få ut så mycket som möjligt av den ljusa tiden på året. Målet för vår resa låg några mil bort, Sveriges enda bevarade medeltida kyrka, Hedared. Det var minnena från förra årets Norge resa som lockade oss att göra denna utflykt.

Vi valde de små vägarna förbi samhällen vars namn som går och hitta på kartor med hög upplösning. Från Vänga gick vägen österut mot Vängatorp. Vid Vralen svängde vi norrut och efter några kilometer stod det Hedared på en lite skylt som visade oss in på en liten väg. Visst var det ett skogigt och kargt landskap som vi passerade. Västgöta fjällar kallade Linné området när han var på sin resa i landskapet. Passade kanske bättre då när bergen var kala. Virke har alltid varit viktigt för bränsle och det gick åt en del förr i världen. Den smala vägen tog oss rakt in i samhället. Vi passerade brandstationen, passerade landsvägen och passerde församlingshemmet innan den lilla oansenliga träbyggnaden i sin tjärbruna bruna färg dök upp, Hedareds stavkyrka.

Det var inte svårt att känna igen kyrkan från de norska stavkyrkorna som vi såg förra året. Inte så stor och imponerade som jättekyrkan i Heddal. Inte lika färgintensiv som kyrkan i Ringebu. Inte lika utsirad som världsarvskyrkan i Urnes. Hedareds stavkyrka är den fattiga kusinen från landet och det gäller utsidan. Vädret var i alla fall lika fint som det var i Norge. Kanske står svaret att finna i att de norska stavkyrkorna är byggda mellan 1100 och 1350, medan Hedared är byggd strax efter år 1500. Det är den yngsta av alla stavkyrkor om vi inte räknar de som byggts upp senare. Undantaget skulle kunna vara Vågå kyrka som byggdes runt 1625 men där man använt material från tidigare kyrkor. Hedareds kyrka där har det använts timmer som är fällt år 1500.

Varför bygger man en ny stavkyrka, över 200 år efter att de slutade byggas och ersättas med modernare konstruktioner? Bra fråga. Hedared ligger inte idag längs allfartsvägarna och gjorde det förmodligen inte då heller. Kanske var det en teknik som fortfarande användes i bygden? Interiören vittnar om detaljer som härstammar från 1100- och 1200-talen. Kyrkan är byggd på platsen för en äldre kyrka, berättade guiden som vi träffade. Kanske byggde man kyrkan i samma stil. Det som också slår en vid den första anblicken är den nästan totala avsaknaden av utsmyckning. Jämfört med de rikt dekorerade kyrkorna i Norge, som också skjuter i höjden är Hedared närmast att betecknas som spartansk. Det är fyra väggar som ramar in det viktigaste. Nästan som sin tids funktionalism. Kanske ligger det en liten förklaring att kyrkan är sentida, relativt de norska som är äldre. Kanske utsmyckningen och utformningen mer liknar sin tid än den tiden som vi förväntar oss när vi hör talas om stavkyrkor. Vi gick några varv runt kyrkan och tog våra bilder innan vi tog ett djupt andetag och öppnade dörren och gick in.

Träinredningen ger en viss känsla. Påminner om stavkyrkan i Ringebu, men kanske inte lika gammal, och framförallt, det kändes som att gå in i ett dockskåp, allt var så litet. Inredningen ligger kanske mer i en svensk tradition än i en norska. Där Ringebu har träornamentik, målningar och volym så är Hedared mer spartansk, mer målade bilder och mycket mindre volym. Den är en liten kyrka och det påverkar intrycket. Alla de viktiga detaljer, som predikstol och dopfunt, ska få plats på en liten yta. Krucifixet är från1100-talet, den katolska tiden, och målningar direkt på väggarna är äldre än själva kyrkan. Kanske att de norska kyrkorna som är några hundra år äldre, mer påverkade av vikingarna ornamentik och utsmyckningar, medan Hedared kommer från en mer spartansk stil, men knappa resurser. Landskapet ger inte det överflödet som skapar det mervärdet som skulle kunna finansiera utsmyckning. Annars är en del av inredningen i barockstil, ett minne av en renovering på 1700-talet. Andaktigt insöp vi atmosfären och skönheten i bilderna och utsmyckningen. Vi gick ut igen och tog ett sista varv runt den lilla kyrkan med den stora traditionen. Det var ett bra utflyktsmål en junidag som denna. Men, det fanns mer att titta på i den lilla orten Hedared. Knappt två kilometer från kyrkan ligger något som för tankarna till en annan religiös tradition, en labyrint.

 

Labyrinten i Hedared

Det är märkligt svårt att få fram bra fakta och bra förklaringar till varför det har byggts labyrinter. Vi besökte Rösaring i Upplands Bro för några år sedan. Det verkar allt mer som om det var själva labyrinten, i ring form, som gett platsen sitt namn och var centrum för någon form av religiös verksamhet. Därför blir labyrinten ännu mer intressant och än mer mystiks. Labyrinten i Hedered upptäcktes så sent som på 1980-talet. Den ligger i ett område, längs Västkustens där det är vanligt förekommande med labyrinter, förmodligen på en religiös plats. Vi hade sett en skylt till labyrinten på vägen in så vi for tillbaka. Det fanns ingen bom på den lilla grusvägen så vi tog oss in ca 500 meter innan vi hittade en ny skylt som pekade in i skogen. Bilen ställdes till hälften på vägen och till hälften i det höga midsommargräset som växte frodigt på den lilla lyckan vid vägkanten. Nedtrampat gräs ledde oss in i skogen där det fanns en stig som ledde oss vidare. Den gick lite lustigt och svängde vinkelrät runt en stengärdsgård som mycket omotiverat låg mitt i skogen. Förmodligen ett minne från en tid när landskapet så annorlunda ut. Inne i skogen bland mygg och knott som frodades i trädens skugga hittade vi en lite informationstavla. Den innehöll mycket knapphändig information om att labyrinten grävdes fram på 1980-talet efter att grävaren fått muntlig information av en äldre generation. Och där slutar egentligen vår kunskap om labyrinten i Hedared.

Det har varit mycket svårt att få fram bra information om labyrinter och deras betydelse. Oftast pratas det om spår långt ner i den grekiska antiken och hur dessa sedan har kommit till Nordeuropa. Rösaring som är en labyrint som vi känner till, kan vara den plats som en romersk historiker beskriver. Rundleborg utanför Kungsör, är en annan men den är belagd att vara sentida, från drottning Kristinas tid. Det är lite frustrerande att höra om mängden labyrinter som finna och att det finns så lite information. 300 labyrinter lär finnas i Sverige. Frågan är hur många som har försvunnit under århundradena. Här i Hedared kallas den för Tröenborg, vilket väcker ännu mer frågor. Namnet borg i samband med en labyrint är intressant med det blir lite av en antiklimax. Det var dags att resa hem, mer svar gick inte att finna, men i framtiden kanske.

Dag 1 – Hällristningsraiden

Dag 2 – Utflykt till glasblåsarbygd

Dag 3 -Tjolöholms slott

Dag 4 – Hedared stavkyrka

Dag 5 – Råda säteri

Dag 6 – Carlstens fästning på Marstrand

Dag 7 – Rydals spinnerifabrik