Dagsutflykter i närområdet – Dag 6 -Marstrand

Marstrand

Besökarna hade kommit långväga ifrån och skulle stanna över helgen, på sin kanske sista Europa resa. Det gällde att passa på att träffa så många av vännerna som möjligt. En annan familj råkade vara i området samtidigt och när det blev klar att alla skulle träffas valdes en ort som passade bra mitt på sommaren; Marstrand.

Vi tog oss på de vackra och krokiga vägarna från Kornhalls färja norrut mot Koön. Våra nya bekanta hade redan kommit och merparten av sällskapet släpptes av vid färjan till Marstrand och den nästan hopplösa uppgiften att parkera bilen inleddes. Det löste sig om inte på den sista parkeringsplatsen längst bort så i all fall bra nära. En längre promenad i solskenet och så återförenades vi alla och fullständiga presentationer genomfördes. Nästa projekt var att ta sig över sundet på färjan som går mellan Koön och Marstrand. Passade på att titta upp på den mäktiga graniten som byggts samman till en fästning. Det ser ut som en grå födelsedagstårta med ett ordentligt ljus i granit i mitten. Redan på 1100-talet fanns det ett kloster på ön men det var inte förrän på 1200-talet som norske kungen Håkan Håkansson grundande staden. Samma kung som grundade Kungälv på Ragnhildsholmen. Marstrand ingick i det område som kallades Viken och främst syftar på Oslofjorden och den bohuslänska kusten. Marstrand blir den sydligaste utposten i denna skärgård. Nästa ö söder ut är Rörö som ligger i Göteborgs norra skärgård. 1658 i freden i Roskilde kom Marstrand att tillfalla Sverige. Ganska omgående byggdes en skans i trä till försvar. Tur för svenskarna som kunde stå emot ett norskt anfall. Därefter byggdes det om till en fästning i sten. Det halvfärdiga bygget lyckades danskarna inta 1677. Svenskarna återfick fästning och byggde på tornet innan de återigen förlorade det till danskarna, eller kapitulerade inför en dansk krigslist 1719. Året efter fick Sverige tillbaka befästningen. De fortsatte att utvecklas under 1700-talet men halvägs in på 1800-talet så hade den gjort sitt.

Det gick bra att ta sig över med färjan. På andra sidan var det till att samla ihop alla människor, vi var några stycken, nio totalt. Tre gick i kategorin, vi som finner allt intressant bara vi tittar på och så rusar vi iväg. Vi rusade inte iväg utan började med att skaffa en karta och så tog vi ut riktningen mot fästningen. Det blev till att klättra upp på de branta gatorna mot fästningen. Kullerstenarna kändes i fötterna men ögonen fick sitt lystmäte på snickarglädje och vackra träbyggnader.

Så kom vi äntligen innanför fästningsmurarna och direkt kunde vi se kanonbatterierna på nordvästra ravelinen. Ravelin är en försvarsmur, ofta i en V-form. Baksidan är öppen och kan beskjutas av försvararna. Skulle de försvarare som håller ravelinen bli bortkörda har angriparen ingen plats att skydda sig mot nästa försvarsposition. En av alla dessa konstruktioner som syftar till att ta död på människor. Vi tittade på de gamla kanonerna och fortsatte sedan på toppen av försvarsvallarna. De var inte särkskilt höga och det verkade inte så svårt att ta sig över dem om man var en angripare. Å andra sidan var vi uppe på toppen av Marstrandsön och hade en otrolig utsikt över omgivningen och över havet som rullar in från väster. Marstrandsön ligger som en naturlig pir mot hamnen nedanför på läsidan. Den såg vi inte från den västra sidan av fästningen men havet och utsikten i solen med en ljum bris fläktande. Det är en vacker svensk sommar. Sakta vandrad vi neråt och tog in på fiket.

Här kunde vi gå in på museet om vi så önskade men det valde vi att inte göra. Där hade vi kunnat se hur de straffångar som sattes på fästningen under 1700- och 1800-talen hade det. Fångarna flyttades från fästningen 1855. Kanske inte så kul och just Carlstens fästning är känt för att ha huserat en av de mest kända svenska fångarna genom tiderna, Lasse Maja. Han hette egentligen Lars Larsson Molin och kom att tillbringa 26 år av sitt liv som fånge på fästningen. Han kom från Västmanland och började tidigt ett liv som tjuv. Till slut dömdes han till livstidsfängelse men benådades av Karl XIV Johan. Lasse Maja kallades han för han hade periodvis klätt ut sig till kvinna och försörjt sig som sådan. Han kunde därför laga mat och tillbringade stora delar av sitt straff som kock på fästningen. Fångarna behövde också försörja sig och Lasse visade prov på stor uppfinningsrikedom. Han berättade bland annat historier från sitt liv och göteborgare kunde köpa dagsutflykter till fästningen för att titta på fångar och höra Lasse Majas historier. En som fick höra dessa var kronprins Oscar som kom på besök. Med sig hade han godvän som var bokförläggare och han hjälpte Lasse igång med att skriva ner sina historier. Det blev till slut bästsäljande böcker och den popularitet som det medförde gjorde att kungen benådade honom.

Efter att ha njutit av fikan började vi vandra ner från fästningen och tog en närmare titt på den gamla trästaden. Vi hamnade på torget. Där stod ett 150 år gamalt träd och det var stort. Med gemensamma ansträngningar kunde vi konstatera att vi kunde omfamna trädet men det krävdes åtta av oss. Marstrand var en stark konkurrent till det unga Göteborg. Gustav III gav staden frihandelprivilegier 1775. Det, tillsammans med en av de stora sillperioderna på västkusten gav staden ett ekonomiskt uppsving och gjorde Marstrand till en av de rikaste städerna i Sverige. Det hade ett pris. Smugglingen ökade, Brottslingar sökte sig till staden eftersom det var en fristad. Det gick bra, kanske lite för bra men inte tillräckligt bra för kungen som inte fick in så mycket i skatt som det var tänkt. 1794 drogs privilegierna in och samtidigt tog sillperioden slut och Marstrand blev en fattig småstad. Göteborg blev handelsstaden i väster.

Vi vandrade norrut på Långgatan och kom ner till Kungsplanen där Marstrands societetshus ståtade med sin sickarglädje. Där står också Oscar II staty och det är kanske med all rätt. Den gamle kungen tillbringade många somrar i Marstrand och la grunden till den sommar och semesterstad som Marstrand är idag. Detta efter många magra år under 1800-talet. Det kunde vi själva märka när vi sakta vandrade längs hamnen och så de båtar som förtöjt. Många av dem var inte något för vanliga månadslöner men de var fina och de var ofta långväga gäster med andra flaggor än den svenska. Glasskiosken vid färja fick besök innan det var dags att ta farväl av Marstrandsön och söka oss tillbaka hemåt. Vi skiljdes från våra nyfunna bekanta som skulle mot huvudstaden och våra långväga vänner följde med oss hem för att tidigt dagen efteråt påbörja resan till andra sidan jordklotet.

Dag 1 – Hällristningsraiden

Dag 2 – Utflykt till glasblåsarbygd

Dag 3 -Tjolöholms slott

Dag 4 – Hedared stavkyrka

Dag 5 – Råda säteri

Dag 6 – Carlstens fästning på Marstrand

Dag 7 – Rydals spinnerifabrik

Dag 8 – Pilane skulpturpark och gravfält