Dagsutflykt i närområdet – dag 7 – Rydals spinnerifabrik

Rydals spinneri

Det var värmebölja och vi var trötta på att sitt hemma på semestern och stirra på tapeterna som var på väg att ramla ner i de nära rekordtemperaturer som, om termometern fungerade, visade. Den energi som en kortare tur till släktingarna hade gett oss började ta slut och det var dags att titta på nästa lilla resa. Bilens svala AC lockade till en utflykt och när kartan konsulterats så visade det sig att Rydal ligger väldigt bra till. Nära, men en bit. Intressant utflyktsmål. Öppet. Ligger i Sjuhäradsbygden med sin Teko och då går det att passa på att komplettera valde delar av linneskåpet. Allt matchar och vi vaknade tidigt av förväntan för att ta oss an bilkörningen.

Vägvalet var inte svårt, det blev de småvägarna och det var en direkt fullträff. Den mycket vackra och rikligt soliga sommardagen visade vårt land från den mest otroligt vackraste sidan och vi gled farm på asfalten ojämnheter, vägunderhållet är eftersatt, men bilen har bra fjädring så det störde oss inte särskilt. Förbi de underbara badsjöarna och vidare till en lite större väg och sedan valde vi att ta oss vi ännu mindre vägar genom landskapet. Körningen var skön och den ständigt svängande vägen ställde krav på körningen, försiktigt runt naturen som hindrade sikten. Anpassa hastigheten heter det och det var vad vi gjorde. På så vis kunde vi uppleva ännu mer av naturen, den underbara sommardag.

Liagärde är ett naturreservat och vi passerade kringlan och stannade till. Där under de stora ekarna som delvis vaktade den vackra öppna ekbacken kunde vi ta en god fika i solskyddat läge. Visserligen är värmen skön men det var kanske lite tjänstefel att göra en utflykt när temperaturen siktar på nya rekord i den globala uppvärmningen. Därför var skuggan under ekarna så behaglig. Liagärde är annars ett naturreservat med historiska lämningar men det är också branta stigar, kanske en annan dag och definitivt inte idag. Det gällde att hålla vätskebalansen upp eller nere hur man väljer att se på saken. En bil låg i det djupa diket, några meter under vägen, om det var för mycket vätska i kroppen eller för lite var svårt att säga, vägarna är vackra slingriga och utmanande att anpassa hastigheten.

Väl framme i Seglora var det dags att ta ut en ny kompassriktning mot Fritsla. Vi hade fått tips om en affär som sålde det vi sökte. GPS:en drog oss in på en grusväg och det gällde att köra försiktigt, gruset är halt och vi har en modern bil som inte har mycket markfrigång vilket krävs mer av när det är väggrus som ser till att underlaget blir körbart. Vilken underbar väg. Kommer in på en sträcka med serpentinvägar och det är svårt att låta bli att tänka på anpassningen först, fantastiska rallyvägar. Ren njutning att köra. Men, rätt vad det är kommer det ett gäng med hästar men unga ryttarinnor på så det där med anpassning är viktigt, mycket viktigt. Tyvärr tog denna fantastiska rallyväg slut och vi kunde till slut rulla in i Fritsla. In en affär som var varmare inne än ut och det vill inte säga lite. Tyvärr gick vi därifrån med oförrättat ärende.

Vi körde vidare till Kinna där vi letade efter ett per tre butiker som vi fått tips om. En semesterstängd och två som inte längre fanns. Det blev dags för lunch innan det var dags att bege sig till Rydal för att gå en guidad tur i spinnerimuseet.

Sjuhäradsbygden är känd för sin Teko och 1853 så anlade Sven Eriksson det första mekaniserade spinneriet i det näst största av de sju häradena, Mark. Eriksson hade sedan tidigare väveriet i Rydboholm, drygt 15 km norrut längs Viskan. För det var ur Viskan som kraften till de nya maskinerna skulle tas. Det skulle ge billigare garn till vävningen. Tidigare hade garnet importerats till Sverige men dessa förädlade varor skulle kunna bytas ut mot import av råvaran bomull. Vi möttes av den murade byggnaden vid sidan av vägen, bygd med traktens sten, och så manövrerade vi bilen till parkeringen, letandes efter skugga denna otroligt varma dag. Lyckades inte helt utan det blev till att gå upp för den lilla backen till entrén. På vägen kunde vi se den imponerande skorstenen, Inte för att den användes men skorstenen, och dess höjd, var en symbol för arbetet och välstånd. Vi knatade i den relativa svalkan i museet och i receptionen började vi prata med de båda kvinnorna som var museets ansikte utåt för dagen. Efter en lite överläggning så var det en stund kvar till den guidade turen. Vår tur bestod i att det inte var någon annan som vågat sig ut i värmen för att titta på museet, utan det blev en privat guide och vi startade litet tidigt.

Vi gick in i maskinhallen som stod kvar från ”den gamla goda tiden”, den som upphörde 2004. En epok på nära 150 år. Det var inga nya maskiner som stod i hallen, som fylldes av ljus från de stora fönstren. Det var inte helt olikt Remfabriken i Göteborg som vi besökt tidigare. Guiden tog oss med till den första maskinen, kardningen. Maskinen kardade bomullen som kommit i stora balar till ett lån vitt fluffig sträng som åkte ner i en smal rund tunna. Hon satte igång de gamla gjutna delarna i maskinen och den jobbade med med ett tungt industriljud. Sex sådan maskiner och sedan alla andra maskiner och det var inte svårt att inse att här var hörseln i riskzonen, eller långt förbi vad som idag är rimligt.

Nästa maskin startade upp och den långa fluffiga bomullen sträcktes ut för att få en jämn fin mer tråd liknande länga. Sex av den fluffiga bomullen blev en tråd, även denna maskin förde en del oljud. I det tredje steget så var det dags att sträcka och tvinna tråden. Även här med ett bra mullrande från de tunga maskinerna. Lite beroende på vad som skulle göras så kunde olika grovlekar på tråden tillverkas. Guiden tog den tid som vi behövde för att förstå vad som hände och hon lotsade oss runt mellan de olika maskinerna. Nästa steg var ringspinningen och när man ser bilder från spinnerier så är det just dessa spinnmaskiner som man ser, i långa rader, många många maskiner som står tätt för att arbetarna skulle kunna hinna med att serva så många som möjligt.

Ljudnivån var inga problem för oss, en maskin igång samtidigt och stora volymer som tog hand om ljudet. Det som återstod var att visa lite olika maskiner som visade på vad man kan göra med tråden efteråt och hur man spann olika garnsorter.

Vi tackade våran personliga guide och strosade runt lite innan vi tog fyra djupa andetag och gick ut i bastun igen. Vi hade köpte lite fika på ett hembageri och från bilen hämtades kylväskan och så var de fika i skugga. Temperaturen var klart varm under trädens skugga men inte het som utanför lövverket. Efter att ha ätit upp läckerheten tog vi en tur och tittade på vattenkraftverket och visst var det en svensk sommardröm att titta på Viskans still vattenfyllde där det dämdes upp och vattnet som behövdes till kraft till fabriken, tog via en ränna till det väntande Kaplanhjulet som genererade elströmmen till fabriken. Degas att ta bilen tillbaka till Kinna och äntligen hittade vi en butik som hade det vi sökta och sedan bar det av hem.