Strandhugg runt Mälaren – Dag 1

Skara domkyrka

Vi började med att arbetsplatsen besöktes en sista gång. Ett par E-postmeddelande skulle skickas med sista minuten instruktioner och sedan bar det ut på en av Europas vägar. Farten var inte så god som önskat. Semesterfirarna gjorde sitt bästa för att njuta av sommarvädret. Det i kombination med en livsfarlig väg, sänkta hastigheter och plåtpoliser i en aldrig sinande ström, så var det tålamodsprövande. Första stopp blev Skara.

Skara

Staden är en av de äldsta städerna i landet. Den kom att ligga bredvid en gammal tingsplats där flera vägar genom Västergötland förenades. Platsen kom från början att bli central i landskapet. Redan på 1070-talet tros den första domkyrkan ha anlagts och Skara blir ett centrum för den kristna missionen. Här finns en historiska intressant debatt att fundera kring. Det finns forskare som hävdar att Sverige utsattes inte för en missionsvåg, den från biskopsdömet Bremen, utan från två, en också från de engelska öarna. Vi får inte glömma bort de täta kontakter som västra Sverige trots allt hade med de brittiska öarna under vikingatid, genom Danmark och Norge. Kanske är det så att det är den brittiska missionen som når Skara medan den tyska går direkt till Mälardalen. Debatten lär fortsätta. Västgötaskolan, i debatten om Sveriges vagga slog igenom på 1980-talet och den lyckades kanske inte helt i sitt uppsåt att flytta Sveriges grundande från Uppsala till Västergötland men den har i alla fall lycktas nyansera bilden och öka förståelsen för vad som hände i Sverige efter vikingatiden och tiden för Sveriges kristnande. Förra sommaren besökte vi Uppåkra utanför Lund. Där var det väldigt tydligt att den världsliga makten, dvs. kungen utplånade det månghundraåriga Uppåkra för att bygga upp Lund en knapp mil bort. Kungen hade lierat sig med kyrkan och fått en ny maktställning. Det är nog så att vi kan se Skara som en del i denna omvandling av det gamla asa samhället till ett nytt mer centralstyrt kristet samhälle.

Skara var under medeltiden en gränsbygd mot danskarna och staden befästes med en borg, som fick ge namn åt länet, Skaraborgslän. Andra exempel är Bohuslän efter Bohus fästning och Malmöhus län efter borgen i Malmö. Skara brändes ner några gånger och tappade sedan i betydelse till andra städer i Västergötland. Centralt för Skara blev biskopssätet och domkyrkan.

Västergötlands museum

Den lilla staden på Varaslätten var lätt att navigera i och vi kom raka vägen till Västergötlands museum.Klockan var inte framme vid öppningsdags utan vi tog en tur i Fornbyn, ett Skansen för Skarabygden. Området var inte stort men det hade gått att få in flera byggnader av olika karaktär och det kändes inte på något sätt knökfullt utan byggnaderna, små som de var, låg fint utspridda. Ett minne över Västergötland i en tid som varit. Det fanns också anledning att fundera över hur stort Västergötland faktiskt är. Från Trollhättan i nordväst till Ulricehamn i sydost. Från Mariestad i nordöst till Göteborg i sydväst.

Djuren var borta från sina inhägnader och alla bodarna var stängda eftersom det var lördag. Vi tog med oss bilderna av missionshuset, kyrkan, loften, vädersågen, smedjan, snickarboden och höloften och gick till museet, som precis öppnat. Förväntningarna på museet var höga. Ett tidigare besök för ett femtontal år sedan hade trissat upp förväntningarna men de föll platt. Förklaringen var enkel, om den fanns en enkel förklaring. Västergötlands museum var årets museum 1995 men nu var det en spillra av sitt forna jag. Interna bråk och bråk mellan olika intressenter i museet har pågått i snart 15 år och så sent som i slutet av maj var det stora artiklar i kvällstidningarna. Tror att nästa besök blir när stridsdammet har lagt sig men då måste alla inblandade ta sig samman och arbeta för en gemensam målsättning eller så bråkar man och tar museet med sig ner i graven.

Skara domkyrka

Om besöket på museet hade gått bra som var det inte samma sak med domkyrkan. På väg mot vårt första stopp på resan hade vi sett mycket folk, på lördag förmiddag, gå in den gamla sten helgedomen. När vi kom dit var kyrkan, av det vi kunde se ganska välbesatt och prästen påbörjade ritualen om nattvarden. Det visade sig vara konfirmationshögtid och en domkyrka är en mycket högtidlig plats. Vi valde att retirera och kommer att återvända för ett besök en annan dag. Tyvärr, på sitt sätt för det var många fina saker som vi missade.

Skara var tidigt ett kristet fäste efter kristendomens genomföranden i Sverige. Den nuvarande domkyrkan kom på plats ca 1150 men spår efter äldre kyrkor i staden har förekommit. 50 till 100 år äldre. Kyrkan byggdes snabbt på under 1200-talet. Efter reformationen så började bygganden förfalla. Den nya protestantiska trosinriktningen la inte ner så mycket på reparationer och underhåll. En brand på 1700-talet kortade tornens höjd och i början på 1800-talet revs delar av tornet. I slutet av 1800-talet var det dags att renovera kyrkan. Det var framför allt exteriören som gjordes i ordning. I mitten på 1900-talet gjordes en renovering av interiören. Inredningen byttes ut mot den nuvarande och altartavlan i barockstil ställdes fram. Bo Beskows vackra fönstermålning kom också till vid dessa arbeten. Om det tagit lång tid mellan renoveringarna innan så dröjde det bara till senaste sekelskiftet innan det var dags för en ny renovering. Nu kom en liten återgång till det ursprungliga gotiska. Allt detta missade vi. Vi missade också högkoret från 1663 och predikstolen från 1709. Det finns mer, inte minst de gravar som hittats vid olika urgrävningar och renoveringar som var och en är en intressant historia. Det lilla vi trots allt hann se var översten för Västgötaryttarna, Erik Soops gravmonument. Dags att gå ut i solen och inte störa gudstjänsten.

Skaradjäknen

Statyn av Skaradjäknen stod mitt på trottoaren och var omöjlig att missa. En Skaradjäkne var en elev vid Katedralskolan i Skara som grundades 1641. Vi handlade picknick på vägen ut genom Skara och fyra mil senare var det dags att stanna och äta upp vad som fanns i påsarna. Sedan bar det av mot ett kungarike i en stad; Kungsör.

Kalklinbanan Forsby – Köping

Det gick inte att missa den gamla kalklinbanan mellan kalkbrottet i Forsby och cementtillverkningen i hamnen i Köping. Det var i sista stund som vi fick se en skymt av linbanan. Tio dagar innan vi passerade hade rivningen av anläggningen startat och det kanske inte finns några spår kvar nästa sommar, förutom de betongstolpar som ska få stå kvar. Anläggningen byggdes 1939-41. Det undersöktes noga det billigaste sättet att transportera kalken de 41 km. På sikt ansåg man att det var billigast med en linbana. I 53 år kördes linbanan innan den stängdes för gott 1997. I samband med lågkonjunkturen på 1970-talet gjordes ett uppehåll på tre år. Det är nu världens längsta fungerande linbana och världen äldsta fungerande linbana av den här typen. Ett stycke svensk industrihistoria fick vi se för sista gången.

Kungsör

Kungsör är i bästa fall ett namn på en karta. Stan där komikern Ulf Larsson bodde när han dog och det var han som lyfte fram det faktum att Thor Modén kom från Kungsör. I samband med arbetet om drottning Kristina så framkom det att hon bodde långa tider i Kungör och det lockade. Kungsörs historia, den moderna hänger mycket ihop med några kungligheters. Den första var Gustav Vasa som 1538 köpte Kungsörs kungsgård. Han utvecklade området runt gården och använde den också som sommarnöje. Det kunde bli närmare 250 personer som vistades på gården, tjänare, hovfolk och rikets administratörer. Gustav själv var flitig gäst i Kungsör, på behagligt avstånd från Stockholm, antingen, via segelbåt, eller slädfärd på Mälarens is. Det var även enkelt att fortsätta resan till Arboga eller Örebro. Johan III tog över sin fars intresse för staden. Han försökte bygga ett nytt slott men det blev för dyrt. Nästa regent som satte sin prägel på Kungsör var drottning Kristina. Hon, och hennes mor, flydde först pesten som härjade i Stockholm, och det gjorde att hon återkom många gånger till orten och kungsgården vid Mälaren. Slutligen var det Karl XI som tillbringade mycket tid i Kungsör. Sverige står på höjden av sin stormaktstid. Det fanns gott om vilt i området och kungen jagade gärna. Kronprinsen tillbringade begränsad tid i på Kungsgården. Med Karl XI avtar också Kungsörs betydelse för rikets utveckling. Kungsgården brinner ner i början på 1800-talet. Själva staden Kungsör växte fram kring alla de funktioner som krävdes kring en kungsgård av denna storlek, pigor, drängar, murare och inte minst hästskötare. Kungsör blev även utskeppningshamn av varor till Stockholm.

Kungsgården

Det var lätt att hitta fram till ruinerna av Kungsgården på det som idag kallas för Kungsudden. Den sticker ut i Mälaren där Arbogaån har sitt utlopp. Den gamla kungsgården brann ner 1822, tio år efter att kungafamiljen sålt den till staten. Den enda byggnad som finns kvar är Hovfruntimmersbyggnaden som har flyttats från sin ursprungliga plats och idag fungerar som kafé och hembygdsmuseum. Vi gick runt i området. I huvudet fanns den modell av anläggningen som fanns utanför ingången och det var intressant. Det är i våra bilburna dagar lätt att glömma bort att det fanns andra transportmedel som var bättre anpassade för sin tid. Kungör – Stockholm känns väldigt långt men en seglats på Mälaren gör att det går att klara av ganska snabbt. Vattenlederna var de naturliga transportlederna och detta måste anses som ett bra exempel på det.

Rundleborg

Inte långt ifrån kungsgården fanns Rundleborg, en rundbana som Kristina brukade rida på, säger historien. Den 6-700 meter långa sträckan gjorde att vi gärna antog utmaningen att besöka denna historiska plats i den tryckande högsommar hettan. Väl där, var utsikten över Mälaren bedövande vacker denna soldränkta sommardag. Blått och grönt i olika skiftningar och lager så långt bort som till horisonten. Ett vakande öga kunde snabbt se när ett fartyg kom från Stockholm och kungsgården kunde få redan på detta i god tid. Det talades om en ovalbana, en labyrint, den som Kristina red på och det var svårt att tänka sig att det skulle vara här, den verkar vara för liten. Ställer mig skeptisk till påståendena om Rundleborg och tror, utan bevis, att detta kanske är en sentida konstruktion. Trots att platsen ligger i ett naturreservat så fanns det inga skyltar. En skylt hittade vi. Den satt stabilt fast i en sten och förkunnade att det var på den här platsen som Kungsör Sport Klubb bildats den 5 maj 1912. En aktiv hundraåring som håller på med löpning och cykel. Tyvärr var både stenen och plaketten nedklottrade av moderna unga konstnärer som inte har råd med målardukar. En varggrop fanns på platsen liksom en labyrint som i bästa fall kunde skönjas bland gräset. Nej Kungsörs kommun, här har ni ett ställe som skulle behöva en plats i budgeten och det redan i år! Eftermiddagen var sent liden och det var dags att bege sig till dagens etappmål, lägenheten i Strängnäs som ska vara baslägret för den kommande veckans äventyr.

Strandhugg runt Mälaren – Dag 1 – Skara – Västergötlands museum – Skara domkyrka . Skaradjänken – Kalklinbanan Forsby – Köping – Kungsör – Kungsgården – Rundleborg

Strandhugg runt Mälaren – Dag 2 – Museijärnvägen ÖSLJ – Gripsholmsstenen – Gripsholms slott – Svenska statens porträtt samling – Mariefred – Mariefreds kyrka – Mariefreds hembygdsmuseum – Hamnen i Strängnäs

Strandhugg runt Mälaren – Dag 3 – Enköpingsnäs – Håtunaleken – Håtuna kyrka – Sigtuna – St Per Kyrkoruin – Tant Bruns kafé- Sigtuna rådhus – St Olof kyrkoruin – St Maria – Hem för äldre fina damer

Strandhugg runt Mälaren – Dag 4 – Arsenalen i Strängnäs – Tennsoldater – Soldattorpet

Strandhugg runt Mälaren – Dag 5 – Birka – Åkers styckebruk – Skottvångs gruva

Strandhugg runt Mälaren – Dag 6 – Strängnäs domkyrka – Carl Carlsson Gyllenhjälm – Stallarholmen – Strängnäs – Dramatiserad stadsvandring – Grassagården

Strandhugg runt Mälaren – Dag 7 – St Eskils källa – Eskilstuna – Munktell museet – Rademacher smedjorna

Strandhugg runt Mälaren – Dag 8 – Julita gård – Nyköping – Nyköpings gästabud

Strandhugg runt Mälaren – Dag 9 – Nynäs slott – Öster-Malma – Aspa – Öxelösund

Strandhugg runt Mälaren – Dag 10 – Vikbolandet – Stegborgs slott – Söderköping – Skeppshult – Ullared

Strandhugg runt Mälaren – Dag 11 – Strandhuggen är över