Strandhugg runt Mälaren – Dag 8

Det var äpplena som drog oss till Julita gård men det var huset och den gamla bevarade miljöerna från ett storjordbruk från början av förra seklet som blev en större behållning.

Julita gård

Det var dags att stiga upp denna avresedag. Det vart sent igår och trots det så ska det packas och städas och göras i ordning. Vi fick i oss frukost och när alla väskor var knöfulla och allt städat och stuvat i bilen som om det vore en lastbil så var klockan inte alls så mycket som vi hade räknat med när vi planerade. Vi hade en hel kvart till godo. Sakta rullade vi bort från den stad som vi börjat ta till oss och tycka om. För liten i min smak men trevlig. Vi gav oss i väg söder ut med destination Julita gård. Vi hade ingen bra karta men det måste finnas skyltar från Vingåker som ligger nära och Vingåker ligger nära Katrineholm, det var bara att sikta in sig på sörmländska metropolen med det klingande kvinnonamnet. Vi körde och körde och körde och det var långt. Lika väl som det var långt så var det också ett mycket vackert landskap som vi passerade. Det ligger lite för långt hemifrån och lite för långt bort men annars skulle det vara väldigt intressant att kanske bosätta sig i området. I Katrineholm hittade vi skylten mot Vingåker och nu hade smartphonen med googlemaps åkt fram. Den inkvisitoriska frågan om varför vi inte åkte via Eskilstuna istället så hade vi sparat sex mil av dagens resa. Lite svårt att försvara sig om man säger men minnesbilden var Vingåker och Julita fanns inte på kartorna.

Vi passerade Vingåker och for tillbaka mot Katrineholm, passerade kalklinbanan igen och så kom vi fram till Julita gård i Sörmland. Det var riktigt varmt denna semesterdag i juli och vi skulle göra fler misstag i värmen. Vi hittade ingen plats för bilen i skuggan och det vi hade i kylväskan skulle vara kokt när vi kom tillbaka. Det blev en picknick i skuggan, och bara det var ca 25 grader och så knallade vi iväg enligt en skylt vi hittade. Det blev inte rätt. Vi skickades ut på landsvägen i stället för in på området men som tur var kom vi till en annan del av Julita gård, där lantbruksmuseet finns. Där knallade vi in och kunde köpa oss en ganska dyr biljett till området.

Först blev det traktorerna. Det blev ett igenkänningens leende från dagen innan på Munktell-museet men nu tillkom också andra fabrikat och lösningar, vilket gav besöket ett mervärde. Det fanns gott om jordbruksredskap, något som fattades i Eskilstuna. Nästa utställning var vart tar gårdens produkter vägen på resan till konsumenterna. En nog så viktig kunskap för barn och lite yngre vuxna som inte gått i småskolan på 60-talet. Eller 70-talet när det var en del av skolundervisningen och Arla var LMC och mjölkartongerna trekantiga. Fördelen med att vara inne är att det inte är så varmt. Det var riktigt riktigt varmt idag. Vi tog oss över vägen till huvudentrén till Julita gård och den rara damen från ladugården stod i dörren och öppnade grinden för oss. Vi hade kommit in!

Julita gård har gamla anor. Det har hittats en stormansgård från vikingatiden och 1973 hittades en runsten på gården. Det var en kungsgård som kung Knut Eriksson skänkte till Cisterciensorden för att grunda ett kloster. Det låg på platsen till Gustav Vasas reformation då det blev ett gods. Ägandet vandrade fram och tillbaka innan det kom i släkten Palbitzki ägo 1625 och var kvar där i 250 år fram till 1876. Grosshandlaren Bäckström köpte det och hans son Arthur testamenterade det till Nordiska museet som fick det 1944. Det är museet som idag äger och driver gården och har den som lantbruksmuseum.

En titt på kartan gjorde att vi valde att gå till mejeriet. Varje gård hade ett eget mejeri och särskilt på Julita. Arthur hade problem med lönsamheten och spannmålsproduktionen blev olönsam och han fick ställa om till mejeriproduktion. Det var en liten besvikelse att se mejeriet, det fanns inte så mycket men samtidigt tänkvärt eftersom mjölken skulle hållas kall i ett läge där det inte fanns kylmöjligheter. Tvärs över gården låg den gamla brandstationen och som gammal brandman gick det inte att motstå frestelsen. Det var varmt på den lilla gårdsplanen innan brandstationens svalka kom som en befrielse. Där fanns alla de saker som behövs för att klara en brand men allt var gammalt, från tidigt på förra seklet. Kul! Nu gav vi oss in under trädens skugga och satte oss en stund på en parkbänk och bara njöt av hur vackert det var. Med förnyade krafter gick vi till en av flyglarna som fungerade som vagnhall för de gamla hästvagnarna. Detta var gårdens herrskapsvagnar som det var innan bilen kom i bruk. Det gick att läsa om kuskarnas liv på skyltar som fanns att läsa. I andra flygeln var det före detta herrskaps häststall. Nästan som ett modernt stall. Endast det bästa är gott nog åt herrskapet.

Vi valde bort det stora huset och även tegelbruket och väderkvarnen. Det var för varmt. Sakta slankt vi in i växthusen, kanske inte för att få svalka men för att titta på det som fanns, handla en glass och sedan njuta av den i skuggan. Nu kunde vi se det som lockat hit oss från början. Äpple genbanken. Här började man samla ihop gamla Sörmländska äppelsorter för att bevara dessa för eftervärden. Det var lite speciellt att gå mellan alla dessa äppleträd. Värmen hade verkligen tagit ut sin rätt och tiden rann sakta iväg och det var dags att bege oss åt sydväst med riktning mot Nyköping. Sakta vandrade vi ut genom den vackra parken och tog oss till bilen där AC sattes på kyla.

Nyköping

Det var så vackert att köra de mindre Sörmländska vägarna från Julita och söderut mot Nyköping. Så var vi här igen. Det var inte meningen från början men det fanns inga billiga hotell i Norrköping. Namnet Nyköping avslöjar egentligen stadens grundande, den nya handelsplatsen. Ursprunget är okänt, vad källorna bekräftar. Det har hittats ett mynt som daterar staden till ca 1230. Redan då präglades mynt i staden och en slutsats av detta kan vara att staden redan var etablerad. Nyköping var en av de få handelstäder som bedrev handel med utlandet och under medeltiden först och främst Lübeck. Nyköpingshus byggdes och kom att bli centrum för svensk rikspolitik, dels med några riksmöten men främst för Nyköpingsgästabud, mer om detta senare. Nyköping var ett centrum och inflytelserika adelsmän satt på slottet för att se till att det inte föll i orätta händer. Nyköpingsrecess 1396 banade väg för Kalmarunionen och danskarna satte sina fogdar här. Gustav Vasa intog borgen 1521 för att två år senare, har vi lärt oss på resan, krönas till kung i Strängnäs. Hertig Karl tog sig residens i staden och som på alla andra ställen i Sörmland så uppmuntrade han och anlade nya bruk och industrier. I mitten på 1600-talat började de första stenhusen att dyka på längs gatorna i staden som en kontrast till de låga trähusen. Staden har brunnit fyra gånger. Tredje gången var 1719 då en rysk flotta om 6 000 man härjade den svenska östersjökusten. Den 24 juli brände de ner Nyköping på sin väg från Stockholm mot Norrköping. Redan under 1700-talet kom den första industriella tillverkning till Nyköping och när den industriella revolutionen slår igenom under 1800-talet så kom ett uppsving för staden.

Nyköpings gästabud

Vi lyckads se den gamla borgen igen, efter några år. Vi letade efter vårt hotell men kom fel. Konstigt att det ska vara så svårt att navigera i en liten stad. Eftersom vi varit i Håtuna i veckan, där Håtuna leken utspelade sig så är det bara att konstatera att nu var vi i Nyköping där fortsättningen, Nyköpingsgästabud utspelade sig. När vi lämnade herrskapet i Håtuna så hade de yngre bröderna Erik och Valdemar hållit sin äldre bror kung Birger fången i två år på Nyköpingshus. Genom inblandning av den danske och norske kungen kom det till fred och kungen tvingades dela riket mellan sig och bröderna. På genomresa hösten 1317 hade kung Birger glatt bjudit in sin bror Valdemar att dricka jul på Nyköpingshus. Valdemar kontaktade Erik och de accepterade eftersom kungen verkade ha lagt Håtuna bakom sig. De kom och det dracks och på morgonen arresterades de båda hertigarna och kastades i fängelsetornet. Enligt Erikskrönikan, skulle kungen ha sagt, “Minnes ni Håtunaleken?”. Birger arbetade fort. Han såg till att hertigarnas män arresterades och själv ledde han sina trupper mot Stockholm. Det var en missbedömning av läget. Hertigarna hade starka anhängare och de gjorde uppror mot kungen. De anföll Nyköpingshus och kungen och drottningen och barnen flydde till slottet Stegeborg. Där skulle den tredje och sista akten i maktspelet om Sverige utspelas. Hertigarna svalt ihjäl i sitt fängelse och upprorsmännen fortsatte mot Stegeborg.

Äntligen nådde vi hotellet och kunde ta vårt nattkvarter i besittning. Hungriga som vi var gick vi ut på stan och åt och därefter återvände vi till hotellet, som också hade en spaanläggning. Det blev simning och bubbelpol innan sömnen övermannade oss.

Strandhugg runt Mälaren – Dag 1 – Skara – Västergötlands museum – Skara domkyrka . Skaradjänken – Kalklinbanan Forsby – Köping – Kungsör – Kungsgården – Rundleborg

Strandhugg runt Mälaren – Dag 2 – Museijärnvägen ÖSLJ – Gripsholmsstenen – Gripsholms slott – Svenska statens porträtt samling – Mariefred – Mariefreds kyrka – Mariefreds hembygdsmuseum – Hamnen i Strängnäs

Strandhugg runt Mälaren – Dag 3 – Enköpingsnäs – Håtunaleken – Håtuna kyrka – Sigtuna – St Per Kyrkoruin – Tant Bruns kafé- Sigtuna rådhus – St Olof kyrkoruin – St Maria – Hem för äldre fina damer

Strandhugg runt Mälaren – Dag 4 – Arsenalen i Strängnäs – Tennsoldater – Soldattorpet

Strandhugg runt Mälaren – Dag 5 – Birka – Åkers styckebruk – Skottvångs gruva

Strandhugg runt Mälaren – Dag 6 – Strängnäs domkyrka – Carl Carlsson Gyllenhjälm – Stallarholmen – Strängnäs – Dramatiserad stadsvandring – Grassagården

Strandhugg runt Mälaren – Dag 7 – St Eskils källa – Eskilstuna – Munktell museet – Rademacher smedjorna

Strandhugg runt Mälaren – Dag 8 – Julita gård – Nyköping – Nyköpings gästabud

Strandhugg runt Mälaren – Dag 9 – Nynäs slott – Öster-Malma – Aspa – Öxelösund

Strandhugg runt Mälaren – Dag 10 – Vikbolandet – Stegborgs slott – Söderköping – Skeppshult – Ullared

Strandhugg runt Mälaren – Dag 11 – Strandhuggen är över