Ådalen 23 – dag 2

Zorns ateljé i Mora

Vaknade tidigt, varit en varm natt. Tog god tid på oss. Var inte ensamma på vårt våningsplan, sju personer till i två rum varav ett med fyra raggare. De förnekade sig inte och frän fönstret kunde vi se när de packade in sig i den stora amerikanska bilen. Bagaget innehöll en sak, mat till morgon, middag och kväll och det var samma rätt – ÖL.

Zornmuseet

En viktig del av besöket i Mora var Zornmuseet. Anders Zorn är inte okänd och här skulle vi få möjlighet att tittat lite närmare på hans produktion. Eftersom vi skulle vidare efter detta så tog vi bilen och hittade en parkeringsplats. Den är avstängd i samband med Vasaloppet, mest för att själva spåret gick rakt över den p-platsruta vi valt. Den låg på baksidan om museet och vi gick runt byggnaden för att komma in. Biljetterna hade vi köpt i förväg på nätet så det var mer eller mindre bara att gå rakt in.

Museet ligger i två våningar och vi började på toppen och gick neråt. Olika våningar och olika rum visade olika delar av Zorn och Zorns konstnärskap. Oljemålningarna är fantastiska. Särskilt en målning med en gammal smed som står vid städet och hamrar på en glödhet järn bit. Hur får människan fram ljuset i tavlan så att det ser ut som på riktigt och även detaljerna i tavlan? Så fortsatte det. Oljemålning efter oljemålning, med färger, ljus och de klassiska motiven från Dalarna. Detta från en tid av snabb förändring när den industriella revolutionen börjar ta ordentlig fart. Zorn vill ta oss tillbaka till det enklare och traditionella sättet att leva.

Zorn var förutom en en skicklig oljemålare även en otroligt skicklig akvarellmålare. Har tidigare noterat hans enorma förmåga att lyfta fram de finaste detaljerna i en akvarell, så fina, så skickliga att det är nästan omöjligt att tro att det är gjorda med den så flyktiga vattenfärgen.

Här fanns också ett silverrum, ett samlar intresse för Zorn. Det påminde lite om guldrummet i Eremitaget, men inte på långa vägar så omfattande. Men, det var trevliga föremål och silver är emellanåt underskattat.

Utställningen kallades för Zorn under ytan och det som var särskilt med detta var några verk som plockats ut och troligen röntgas för att se hur de var uppbyggda i färglager och vilka pigment som också fanns i tavlan. Här kom det fram att tavlan Midnatt från 1891 under den målning som vi ser finns en annan målning. Eller delar av en målning. Den skapades i ett utförande men Zorn verkade inte ha blivit nöjd och målade om delar av bakgrunden. Tidigare var ekan på väg mot ett annat håll och det fanns människor i bakgrunden. Dessa målades över och en ny strandlinje gjorde att samma eka siktade mot en annat håll. En mycket skickligt gjord bild i något halv 3D-bild gjorde att tittade men på den tavlan från höger fanns det underliggande motivet och från vänster de slutliga. Mycket klurigt gjort.

Museet visade också fynd från Vendeltid. Zorn var genuint intresserad av det gamla och bekostad själv utgrävningar av gamla gravar, av vilka några visade sig vara från Vendeltid. Jmfr med vårt tidigare besök i Valsgärde och Vendel.

Så lämnade vi museet från 1939, ritad av Ragnar Östberg, främst känd som arkitekten till Stockholm stadshus, och gick tillbaka ut i trapphuset från 1989 ritad av Torbjörn Olsson, känd för att ha ritat telefoner till Ericsson, Essingeledens broar, Sheraton i Stockholm, bl.a. och ner i entrén som är från 1996 av Gunnar Nordström, ledare för Sveriges största arkitektbyrån FFNS. Det var duktiga arkitekter som har arbetat med Zornmuseet.

Promenerade in på Zorngården och tittade på huset och trädgården. Zorn ateljé hade en öppning som gick att titta in i och det vare ett vackert ljus som kom ner från takfönstren i den gamla dalaladan.

Nusnäs

Det är inte långt till Nusnäs från Mora. Det ligger på vägen mot Rättvik och det var där som alla jänkebilarna skulle ha crusing på kvällen. De kom i karavaner på väg öster ut och vi följde med tills det var dags att svänga av till den lilla byn som gjort dalahästen känd över hela världen som en symbol för Sverige.

Det är överskott från annan tillverkning som det täljdes dalahästar av. Varje by har på något sätt sin egen hästmodell, men det är främst med hästarna från Nusnäs som satt sin prägel på souveniren. Från början var det en leksak för barnen men det har utvecklats. Först var det Grannas Olsson som öppnade en hemslöjd där det täljdes hästar. Två av hans yngre bröder fick säkert hjälpa till och lära sig. De tog med sig sin kunskap när de grundade nästa hemslöjd i byn, bröderna Olsson.

Vi kunde titta in i en av verkstäderna och se när det satt en man och täljde på nya hästar. I utställningen kunde vi följa de olika stegen och se vad som gjorts och vad som görs. Vidare till affären och där satt en kvinna och målade hästarna. Det var fullt med varor i butiken och det som en gång var hemslöjd är i dag ett mindre varuhus med olika föremål kopplade till Dalarna, hemslöjd och hantverk. Allt mer eller mindre kopplat till de kurbits målade trähästarna. Vi handlade ingenting och så gick vi vidare till nästa tillverkare och tittade på deras produktion, måleri, utställning och affär. Samma här. Priserna var samma för de likvärdiga produkterna så nu var det bara att välja vad det skulle bli. För många år sedan fick jag en blå dalahäst av min farfar, jag var inte gammal men den finns kvar. Nu passades det på att köpas en blå dalahäst till den yngre generationen.

Mellan affärerna finns ett tak utan väggar och under det ligger en av Nusnäs kyrkbåtar. Den är från 1859 och var en av tre samtida båtar. De andra har naturen återvunnit men denna roddbåt finns kvar. Vi fick lära oss i Roskilde att de gamla kyrkbåtarna bygger på samma teknik som de gamla vikingabåtarna och tittar vi noga så stämmer det bra. De är klinkerbyggda med samma kölform och likt uppfläkta bananskal böljar de ut åt sidorna för att kunna rymma roddare och kyrkobesökare. Traditionen med kyrkrodd finns kvar, kanske mer för tävlan och som turistattraktion. De allt bättre vägarna och de allt fler kyrkorna har gjort att nödvändigheten med kyrkrodden förpassats till traditionen.

Efter att har ätit lunch utanför en av affärerna så var det dags att ta sig an nästa upplevelse på semesterresan.

Vikingagravar på Sollerön

Dalhalla fanns med som ett besöksmål, men det det var några saker som gjorde att den föll bort. Det var uppträdande ikväll, det var en bit att åka, vi behövde boka och inte missa den guidade turen och vi skulle följa med den allt tätare karavanen av mer eller mindre väl underhållna amerikanska dollargrin.

Vi valde gravarna på Sollerön. Det är en ö som ligger i Siljan och har ca 1300 invånare. Vi siktade in oss på Bengtsarvet på den norra delen av ön och på Hembygdsgården. Den kom till på 1920-talet när hembygdsföreningen köpte en tomt. Sedan har byggnader transporterats hit som ett litet Skansen i miniatyr, fast för Sollerön. Det är härifrån som det går en stig förbi de intressanta gravfält som hittats. Det är ett ca 40-tal gravar från vikingatid och några som är ännu äldre. Valda delar av fynden såg vi på Zornmuseet i morse. Så vi gav oss ut på vandringen till det som finns kvar.

Det var inte svårt att förstå vad som fick människor för flera tusen år sedan att söka sig hit. Somrarna är ljusa och på Sollerön finns förutom massor av sten också kalkrik och bra jord att odla. Utsikten över Siljan och de omgivande landskapet bortom vattnet är stor och därmed var det lättare att försvara sig om det var ofärd på gång. Det kunde det vara. Sollerön ligger kanske med våra mått mätt lite avsides men under förr i världen så var det visserligen långt bort men det var god vattenvägar från Siljan ner till Mälaren. Det var samma vattenvägar som vi kunde se när vi reste i södra Bergslagen för ett par år sedan.

Tittade lite på husen på gården och så tog vi en promenad runt till de gamla gravarna. Det är lite oklart om vad som är gravar och vad som är odlingsrösen. Sten som röjts samlas i högar för att skapa odlingsbar jord och de växer över och då är det svårt att veta. Första omgången hö var tagen runt gravarna vilket gjorde det lättare att se. Sedan var det tydligt numrerade för att vi skulle kunna lokalisera dem. På de angränsande fälten betade får och kor, vilket gör att detta fortfarande är aktiva jordbruk, en mycket lång tradition på platsen fortsätter.

Så kom vi tillbaka till bilen och vi hade ett öga på himlen. Tidigare år har vi inte haft tur med regnet och kanske sagt vad vi tycker. Inte bra. I år tackade vi vattnet från ovan för att det inte kom när vi var ute och gick.

Gesundaberget

På toppen finns en utsikt som är prisbelönt, men det bygger på att man kan ta sig upp. Det var inte aktuellt för vår del idag. Vi körde upp till starten för skidliften för att hälften av oss skulle få minnas en skidresa för många år sedan. Den slutade med att en av resedeltagarna bröt armen och slutade på Mora lasarett. När vi sett klart på berget och passerat en barn anpassade tomtelandet var det dags att åka tillbaka till Mora. Åskan mullrade och så kom regnet lagom till vi tog oss tillbaka till boendet och tog en låååång eftermiddags lur, lyssnades på hällregnet som sövde oss gott.

Mora

Trots att det bott människor i Mora sedan förhistorisk tid så var det länge bara en kyrka. Socknen bildades troligtvis på 1200-talet men nämns först i början på 1500-talet. Kyrkan kom till tidig och var en av bara tre kyrkor runt Siljan. Det var till dessa som de omgivande byarna rodd i sin kyrkbåtar, varje söndag. Sakta börjar det växa till en by och sedan, på 1800-talet en köping. 1971 fick Mora kommun sitt nuvarande omfattning när flera landsortskommuner inkorporerades. Vi tyckte att Mora är så pass litet och vi bor så bra till att vi gott kunde ta en promenad och titta på stan. Regnet hade börjat tappa orken så sakta började solen ta över och torka upp marken. Det kunde inte bli mycket bättre förutsättningar, så tog vår promenad.

Vasaloppet

Det blev lite mer flanerande än en tanke med det vi gjorde, men vi kom till Mora camping. Den ligger i Moraparken och där sprang vi på Vasaloppsspåret, ca 1,2 km från målet. Det började som en tidningsartikel, att till 400-årsjubiletet av Gustav Vasa äventyr i Dalarna och hans skidresa mellan Mora och Sälen skulle firas med ett skidlopp. Så blev det. Bara en månad senare startade 116 skidlöpare i Bergaby i Sälen och for de nio milen till målgången i Mora. Så har det fortsatt och är idag, hundra år senare det längsta och största skidloppet i världen.

Nu flög något i oss när vi stod och tittade på spåret, som tydligt syntes i marken. Låt oss gå den sista sträckan in i mål. Sagt och gjord, vi började knata på längs den tydligt markerade vägen. Det fanns belysningsstolpar som gick lite konstigt över campingen. Gräset hade inte lyckats ta tillbaka marken där den hårt packade snön utgjorde spåret som Vasaloppet åkare följde mot mål. Vi traskade på. Passerade campingens toaletter och var på väg upp över en liten överfart. Zornmuseet ligger väl synligt på andra sidan Moraån, där hade vi parkerat bilen på morgonen, och sedan skulle vi svänga vänster och kämpa oss hela vägen fram till målet. Där, på toppen av kullen, tog vårt Vasalopp slut.

På vintern ligger det en bro över ån, men den låg där inte nu. Ville vi över så fick vi simma eller vada och så roligt var det inte. Lite stukade så gick vi förbi bron som låg där så retfullt på land vid åkanten och gick från parken till den vanliga vägen. Där kom vi över och nu skulle vi ta upp spåret igen. Avstängt. Vi kom inte in på Zorngården. Gångvägen var avstängd och det blev till slut att snedda över Morakyrkan innan vi äntligen kom ut på upploppet. Svängde vänster och kom fram till klockstapeln som är så känd från TV, vidare förbi skidmonumentet och nu hägrade målgången. Till slut fick vi gå i mål på Vasaloppet. Möjligtvis att måsarna skrattade åt oss men det var den uppmärksamhet vi fick.

Sommarkväll längs Siljan

När vi tittat till Vasaloppetshus, i alla fall alla sponsorer till det så var det dags att knyta ihop kvällen. Det var dags att gå hem. Tog oss ut till Siljan och vandrade i den underbara sommarkvällen sakta längs vattnet och tittade på allt som fanns där. Det fanns ett gammalt ånglok från Motala uppställt och lite längre bort låg tre ångbåtar vid en egen brygga. En av dessa är från 1899 och tillverkades i Gefle. Den användes till att varpa timmer under flottningens glada dagar.

Bredvid låg sex kyrkbåtar och guppade på vattnet. De var inpackade för att inte fyllas upp med vatten och användes till tävlingsrodd, gissade vi. Båtarna glänste vackert i sin fernissa, en milsvid skillnad mot Nusnäs gamla kyrkbåt som vi såg tidigare idag.

Slutligen fick vi se vad som verkar vara världens största dalahäst i trä. Den stod där rödlysande och kurbitsmålad som staty längs strandpromenaden. Nu var semesterresans andra dag slut.

Ådalen 23 – dag 1 – Semesterresan startar – Vägsjöfors – Osebol – Malung – Mora – Gustav Vasa monumentet

Ådalen 23 – dag 2 – Zornmuseet – Nusnäs – Vikingagravar på Sollerön – Gesundaberget – Mora – Vasaloppet – Sommarkväll längs Siljan

Ådalen 23 – dag 3 – Tallen – Pilstupet – Världsarvet Hälsingegårdarna – Bortom åa, Hälsingegården i Dalarna – Los Koboltgruvor – Stavkyrkan i Kårböle – Sveriges geografiska mittpunkt – Grusvägar och problem med bilen – Gräns- och altarstenen – Håsjö gamla kyrka – Hallstaberget

Ådalen 23 – dag 4 – Laga bilen – Sandviken – Kramfors – Gudmundsrå kyrka – Frånö folkets hus – Lunde – Tullhuset i Lunde – Kapten Mesterton – Kryssningsfartyget Birger Jarl – Ådalen monumentet – Lunde folkets hus – Sandöbron – Punkt E på kartan – Efterspelet – Marieberg – Sandslån – Ytterlännäs gamla kyrka – Styresholm

Ådalen 23 – dag 5 – Thailändska paviljongen – Ragunda – Döda fallet – Rodelbanan i Hammarstrand – Nämforsen – Trangia middag

Ådalen 23 – dag 6 – Rysshärjningar – Höga kusten bron – Höga kustens världsarv – Skuleberget – Naturrum Höga kusten – Bara in och ut ur Örnsköldsvik – Örnsköldsvik till Sollefteå – Kvällsbestyr

Ådalen 23 – dag 7 – Nu börjar resan söderut – Hemsö fästning – Hernö gin – Lotsstugan – Ådalen III

Ådalen 23 – dag 8 – Varm natt – Härnösands bilmuseum – Rådhuset – Härnösands domkyrka – Vila

Ådalen 23 – dag 9 – Resdag – Midlanda – Timrå – Hotell Knaust – Gulfmacken i Bergsjö – Gränsfors yxbruk – Söderhamn – Hälsingegården Erik-Anders

Ådalen 23 – dag 10 – Bollstagården – Träslottet – Gästgivars – Nostalgimacken i Lörstrand – Stenegården i Järvsö – Bommars – Hälsingland mot Ångermanland – Växbo lin

Ådalen 23 – dag 11 – Ol-Anders i Alfta – De sista världsarvsgårdarna – Edsbyn

Ådalen 23 – dag 12 – Bollnäs