Ådalen 23 – dag 7

Härnö gins spritpannor

Nu börjar resan söderut

Vaknade upp till en vacker och solig morgon. Det var ingen brådska så vi tog det lugnt. Simningen hade gjort att musklerna fick arbete och behövde vila så vi sov gott. Det fanns en tid att passa på vårt första mål för dagen så det var verkligen ingen brådska. Frukost i lugn och ro innan vi körde fram bilen till hotellfönstret och lastade ut vårt pick och pack genom fönstret och så var det till att checka ut och på börja resan söderut. Det blev till att köra ner för Hallstaberget, vinka till Alexander som fixat bilen och så åka vägen mot Kramfors och Höga kusten bron, igen! Det var nu vi dubbelkollade och kunde konstatera att guidningarna gick en gång i halvtimmen och inte tre gånger om dagen, så nu hade vi ingen tid att passa längre. Höga kusten bron passerades och vi siktade in oss på en före detta försvars hemlighet, under det Kalla kriget.

Hemsö fästning

Kanske var det 200 års minnet av rysshärjningarna på den svenska östkusten som gjorde att det 1914 beslutades att bygga ett permanent försvar på Hemsön. 1917 påbörjades arbetet men avbröts i flera omgångar för att färdigställas under andra världskriget. Motivet till denna topphemliga anläggning var försvaret av Härnösands hamn och flottas basområde i Ångermanälvens utlopp. Ingen dålig plats med tanke på alla de platser som det finns att ankra fartyg och svårigheten att hitta rätt blanda alla kobbar, skär och öar.

Idag var det inte svårt att hitta till den en gång, för utländska medborgare, stängda ön. Trafikverket har en färja som tog oss över till Hemsön, och sedan var det att köra på de små vägarna och följa de skyltar som finns till själva fästningen. Parkera bilen och ge oss av till biljettförsäljningen. Det gick bra och så fick vi gå fram till samlingspunkten och vänta.

Under det Kalla kriget så byggdes fästningen ut ytterligare med de stora kanonbatterierna. Det är en viss kontrast mot Oscar II fort i Göteborg som ligger öppet, men i berget. Oscarsborgs fästning i Oslofjorden är med all tydlighet byggd som en fästning. Höytorp, precis som Kvalviksfortet är öppna anläggningar och relativt lätta mål för flyget. Men, flyget var inget jättestort hot när dessa fästningarna byggdes. En annan jämförelse som gör att göra är med Aeroseum i utanför Göteborg. Det är en atombombssäker flyghangars anläggning som är samtida med den senare delen av Hemsö fästning, även den atombombssäker. Dessa anläggningar är ungefär samtida. Vi har även besökt äldre fästningar.

Den unga kvinnan som var vår guide tog oss fört med upp till en av dubbelpjäserna som låg på toppen. Vi var en stor grupp och några var från Tyskland och det snart uppenbart att de kände till lite mer om artillerisystem än vad man gör normalt. Vi fick lov att gå in i pjäsen men avstod, det var trångt och smalt och det fanns en uppenbar risk att fastna eller halka eller snubbla i dessa klaustrofobiska utrymmen, så vi avstod.

Sedan var det dags att ge sig in i berget. Nu liknade det mera Aeroseum med tunga portar, och gångar så går ner i berget. Vi fick en gedigen tur genom större delen av anläggningen. Operationssalar, logement, brunnen och kraftkällan, en dieselmotor, stridsledningscentraler och annat som behövs för att stå emot en belägring på ca 90 dagar. Det var vad anläggningen skulle klara innan förråden var slut. Fästningen har plats för nära 400 man och skulle förmodligen kunna få in fler om det skulle behövas.

Det är ganska mycket insprängda tunnlar i berget och vi slutade vår tur i underjorden med att komma upp på ett annat ställe än där vi började. Här fick vi en mycket fin utsikt över havet och några små öar i skärgården. Regnet hängde i luften och det var grått men vi var nöjda med rundturen och drog oss tillbaka till parkeringen på den vägen som gick ovan jord. Längs stigen fanns det utställningar av svenska försvarets klassiska utrustning, Hägglunds bandvagnar, militärtälten, motorcyklar, radioenheter och mycket mer. Nu blev regnet mer markerat och vår tid på fästningen var över, knappt 35 år efter att anläggningen lades ner 1989.

Hernö gin

Snacket hade nått oss från flera olika håll; Härnö gin. Det var dags för lunch och det fanns att äta på Hernö ginsbesöks center. GPS:en ledde oss in mot Härnösand och ut igen på rena landet i en annan riktning. Vägen blev till slut knappt enfilig men vi fortsatte och kom till slut fram till något som såg ut som en svensk landet idyll, en gård i falurött och med vita knutar. Skillnaden var att här produceras ett av de mest prisbelönta ginen på senare år. Historien började 2011 när en entusiast startade ett eget gindestilleri och året efter kom den första flaskan ut på marknaden. Året efter det kom den första utmärkelse och sedan dessa har det mer eller mindre varje år ramlat in någon utmärkelse.

Vi var INTE intresserade av ginet, inte just nu, för var det en försenad lunch. Den var god. VI har upptäckt att restaurangerna på dessa typiska turistfällor, inte är så farligt dyr och att där man har tagit sig ett steg vidare från industrins färdiglagade mat som värms på stekhällen så blir man inte besviken. Inte heller denna gång! Det var gott. Med ny näring i kroppen tog vi oss till souvenirshopen för att titta runt lite. Där fanns inte så mycket men, de hade rundvisning av sin verksamhet, men inte just nu. Det var förberett för ett event med provsmakning. Killen tittade ut genom dörren och det var inte många besökare, så han tog helt sonika med oss och ytterligare ett par in i salen där det dukats med långbord till kvällens event. Där inne fanns också två av företaget tre ginpannor i koppar.

Längs ena väggen var det hyllor med fack och i varje fack stod det gin av olika smaker och olika färger på etiketterna, läckert belysta. Det var som en vacker tavla. Det blev några riktigt trevliga kort! På en annan vägg stod ginpannorna, läckert putsade och blänkte i guldrött, även det i ett noga arrangerat ljus. Det är detta rummet som företagets produktion sker så det krävs inte mycket ytor.

Vi tackade för att de togs sig extra tid för oss och så var det tid att fara vidare. Vi hade ett arrangemang på kvällen! Intrycket av Härnö gin är att de är duktiga på marknadsföring. De har en, vad det verkar, bra produkt, som de trycker ut i alla möjliga kanaler de har. Egen flaskprofil och etiketter som varierar i färg beroende på vilken smak de innehåller. Det ser riktigt bra ut. Det är inte utan att det går att tänka på de tidigaste åren av Absolut Vodka och deras marknadsföring.

Lotsstugan

Tillbaka till Härnösand igen bara för att åka igenom, igen och nu ta oss österut på spetsen av Hernön. Där ligger en gammal lotsstuga som lotsarna använde som utkiksplats för att kunna hjälpa fartyg in i Härnösands hamn. Lotstugan ligger verkligen på Hernön till skillnad från Hernö gin som ligger en bit in i landet.

Lotsstugan hade inte riktig öppnat när vi kom, men det var inte mycket tid kvar innan vi kunde konka upp alla våra väskor för en vinglig trappa i ett gammalt hus. Vi hade hyrt ett litet rum, åtta kvadratmeter utan toalett. Däremot fanns det lite större rum att vara i. Lotstugan marknadsför sig som ett ställe för konferenser där man vill vara ensamma. Det tar bara en konferens i taget. De hade åtta dubbelrum så det är inga stora sällskap. Vi blev sittandes i det gamla utkiksrummet och tittade på havet innan det var tid att snygga till oss och åka på kvällen begivenhet.

Ådalen III

Under rubriken saker att göra i Härnösand hade vi hittat fartyget Ådalen III, som körde skärgårdskryssningar från Härnösand till Höga kusten bron. Vi är inte ofta på den typen av aktiviteter men nu skulle det var kul att passa på när vi var här. Det blev till att köra in till stan igen och hitta en parkering och sedan embarkera fartyget, ta oss till akterdäcket där vi hade bokat bord och hittade skylten med vårt namn. Det var ingen bra placering.

Kvällens trubadur höll på med soundcheck och bi upptäckte med en gång att sitta en meter från högtalaren skulle vi inte stå ut med många sekunder. Personalen var mycket hjälpsamma att hitta en alternativ placering och den var vi mycket nöjda med. Vi kunde fortfarande höra musiken, med det gick att lyssna på den, inte blåsa bort av ljudvågorna, skulle det visa sig. Andra, som var mer intresserade av hög musik tog var platser och alla var nöjda.

Ådalen III är byggt på det inte helt okända Meyer werft i Papenburg i Tyskland 1958. Med namnet Baltrum III trafikerar hon de frisiska öarna utanför den tyska Nordsjökusten. 1970 kommer hon till Strömstad under namnet Idefjord och trafikerar sträcken Strömstad – Halden. 1986 säljs hon till Kramfors och får namnet Ådalen III. Hon trafikerar sträckan Härnösand – Kramfors – Sandslån. Idag var det en skärgårdstur till Höga kusten med skärgårds buffé. Vi lät oss väl smaka av den goda maten och passade på att njuta av utsikten när vi kryssade fram i vattnet mellan öarna. Det var en riktig svensk sommar idyll. Vädret kunde vara lite mer vänligt istället till oss men det kom inget regn och det var inte isande kallt så vi var nöjda.

När maten var klar och mer varor såldes från baren så närmade vi oss Höga kusten bron. Ut på för däck och stå och titta uppåt på undersidan av brospannen. Så här i havsnivå är det en lång bro och den högt över havet. Nu styrde kaptenen tillbaka mot Härnösand. Solen började dala och kom under molnen vilket gjorde att jorden lystes upp lite extra innan den dök under bergskammarna i Ångermanland. Det blev inte mycket mörkare än det var nu och söderut räknas det som fullt dagsljus.

Det var dags att gå av fartyget efter att de förtöjt på kajen i Härnösand. Besättningen berättade att de bara skulle släppa av passagerarna och återvända till Kramfors direkt. Det ger dem bra tid att städa upp inför nästa resa. Vi körde tillbaka till Lotsstugan och kurade skymning en bra stund innan vi gick och la oss i den ljusa sommarnatten.

Ådalen 23 – dag 1 – Semesterresan startar – Vägsjöfors – Osebol – Malung – Mora – Gustav Vasa monumentet

Ådalen 23 – dag 2 – Zornmuseet – Nusnäs – Vikingagravar på Sollerön – Gesundaberget – Mora – Vasaloppet – Sommarkväll längs Siljan

Ådalen 23 – dag 3 – Tallen – Pilstupet – Världsarvet Hälsingegårdarna – Bortom åa, Hälsingegården i Dalarna – Los Koboltgruvor – Stavkyrkan i Kårböle – Sveriges geografiska mittpunkt – Grusvägar och problem med bilen – Gräns- och altarstenen – Håsjö gamla kyrka – Hallstaberget

Ådalen 23 – dag 4 – Laga bilen – Sandviken – Kramfors – Gudmundsrå kyrka – Frånö folkets hus – Lunde – Tullhuset i Lunde – Kapten Mesterton – Kryssningsfartyget Birger Jarl – Ådalen monumentet – Lunde folkets hus – Sandöbron – Punkt E på kartan – Efterspelet – Marieberg – Sandslån – Ytterlännäs gamla kyrka – Styresholm

Ådalen 23 – dag 5 – Thailändska paviljongen – Ragunda – Döda fallet – Rodelbanan i Hammarstrand – Nämforsen – Trangia middag

Ådalen 23 – dag 6 – Rysshärjningar – Höga kusten bron – Höga kustens världsarv – Skuleberget – Naturrum Höga kusten – Bara in och ut ur Örnsköldsvik – Örnsköldsvik till Sollefteå – Kvällsbestyr

Ådalen 23 – dag 7 – Nu börjar resan söderut – Hemsö fästning – Hernö gin – Lotsstugan – Ådalen III

Ådalen 23 – dag 8 – Varm natt – Härnösands bilmuseum – Rådhuset – Härnösands domkyrka – Vila

Ådalen 23 – dag 9 – Resdag – Midlanda – Timrå – Hotell Knaust – Gulfmacken i Bergsjö – Gränsfors yxbruk – Söderhamn – Hälsingegården Erik-Anders

Ådalen 23 – dag 10 – Bollstagården – Träslottet – Gästgivars – Nostalgimacken i Lörstrand – Stenegården i Järvsö – Bommars – Hälsingland mot Ångermanland – Växbo lin

Ådalen 23 – dag 11 – Ol-Anders i Alfta – De sista världsarvsgårdarna – Edsbyn

Ådalen 23 – dag 12 – Bollnäs