Jul i fjällen

Jul i Idre

I månadsskifte november/december börjar planerna för årets julfirande dras upp. Livets gång hade gjort att den traditionella julkonstellationen hade förändrats. Delar av släkten åkte ”hem” för att träffa och fira med den andra delen av släkten. Det hjälper ju inte att det är en del av landet som ”riktigt” vinter med snö och kyla. Det såg ut att bli en liten men tapper skara som skulle fira på de sydligare breddgraderna. Efter en del forskning och andra övervägande så tog den lilla tappra skara och följde övriga släkten norrut. Förberedelserna gjordes och det gick att för en viss summa boka in sigi en stuga i skidanläggningens by. Skidor var inte på programmet. Det som var ett stort orosmoln som ökade inför den kommande resan var den snabba spridningen av Corona. Men, vi valde ändå att åka iväg till en skidort och skidorterna hade pekats ut som stora smittohärdar.

Tidig start – många mil

Det kom upp en diskussion om fem vuxna människor skulle köra i två bilar eller åka ihop. Som ett led i förberedelserna så mättes den större av de tillgängliga fordonen upp. Hur många skibags som gick in räknades ut. Då antogs en kylväska var lika stor som en mjuk väska. När det resultatet var klart räknades ut hur mycket som varje deltagare kunde ta med sig och hur det skulle packas. Fördelen med mjuka skidväskor i samma storlek, har vi upptäckt, är att de är mycket lättare att stuva en bilkoffert och få med oss det vi vill ha. Vi bedömde att en bil skulle räcka. Diskussionen blev givetvis om vem som skulle sitta i mitten, men det visade sig att efter att ha delat på platsen så blev det snarare så att det var konkurrens om den sittdynan.

Strax före avtalad tid dök fordonen upp på gården. Våra väskor stod i hallen och så började stuveriarbetaren sitt arbete med en annan form av Tetris. Allt fick plats med lite marginal över. Trots att det fanns en hel del julmat som skulle med söderifrån. Resten hade beställts på fjällanläggningen och väntade på oss när vi kom fram. Mycket praktiskt. Resan startade några minuter efter planerad avgångstid.

Det var tufft att köra. Resan söderifrån till oss hade varit mörkt, regn och snö om vart annat och våta mörka vägbanor som sög upp allt ljus som strålkastarna på bilen skickade framåt. På radion varnade SMHI för svart is på vägarna i det område som vi så fort vädrets makter tillät gjorde vad vi kunde för att ta oss ifrån. Det var en tuff körning. Kontakten hölls med den andra delen av familjen som låg någon timme före oss och väderrapporterna kom in från förlöparna. Strax efter Trollhättan började det gå att se en liten minskning av nederbörden. Den släppte ju längre dagen led och när solen tagit sig upp över horisonten och dess ljus sakta började tränga igenom molnen och lysa upp vår verklighet så blev det lite lättare och kom fram till Dalsland.

Dalsland passerade vi i somras, fast på vägen söderut och då var det inte en roliga väg. Det var det inte nu heller men vi var bättre förberedda. Trafiken beräknades bli omfattande för alla som skulle upp till fjällen över helgerna och vi var inställda på att ligga i karavan och tålmodigt hålla vår plats i kön, för att minimera riskerna. Adaptiv farthållare är en fantastiks uppfinning i detta läget. Ställ in 20 km/h över hastigheten på vägen och låt bilen följa den framförvarande, på rätt avstånd. Perfekt. Att det sedan var en automat gjorde att vi inte behövde växla när farten blev för låg. Så tuffade vi igenom Dalsland. Skyltarna till Åminskog passerades och minnena från sommarens lilla äventyr på plats gjorde sig påmind. Åmål såg till att vi fick en teknisk paus innan det var dags att ta oss in i Värmland. När E45 och E18 går ihop så ökade trafiken, men den glesade ur när de delade på sig igen. I Grums tog vi en riktig paus i kylan. Ståendes runt en varm kaffetermos med tunnbrödsrullar och mackor, njutandes av att det var ljust ute. Kallt, snöigt men en välbehövlig paus. Det kostar på att sitta i en bil under många timmar men det är å andra sidan lika skönt att komma i bilens värme efter en studs utomhus paus.

Värmland

Det var många år sedan resan gick på dessa vägar, ofta i samband med nyårsläger eller skidresor so tonåring. Det är några år sedan. Resan fortsatte och snart började de kända namnen dyka upp. Sunne, platsen för ett tonårsläger och en känd skidanläggning för människor som kommer söderifrån. Resan längs Fryken västra sida är på sitt sätt mäktig. Det är