Ådalen 23 – dag 8

Klassiska SAAB 99 på Härnösands bildmuseum

Varm natt

Det är alltid lite så, när man kommer till ett nytt ställe, ny säng, nytt rum, nya täcken, nya kuddar och ny miljö. Det tar lite tid innan kroppen vänjer sig och denna morgonen protesterade den. Det hade varit varmt i rummet och vi hade inte sovit lysande, men vi hade sovit. Det höga tempot den senaste veckan började också påverka oss lite. Det var trevliga saker vi hade framför oss idag så samlade ihop oss, åt vår frukost och packade ihop det vi skulle behöva idag och så tog vi oss till en plats som vi sett framemot.

Härnösands bilmuseum

Stadens fastighetsmagnat sålde sina fastigheter och istället investerade han i sin passion, bilar. Mellan 200 och 250 bilar finns utställda i den stora lokalerna nästan i centrum av den lilla staden. Det var inte svårt att hitta dit. En god marknadsförare vet hur man gör reklam för Sveriges eller kanske Nordens största privat bilsamling. Redan innan vi kom fram hittade vi saker att titta på. Ett tåg, en grävmaskin och inte minst den gul Tjorven. Nostalgi så det förslår.

Detta är inte det första bilmuseet som vi besöker. Volvomuseet i Göteborg. SAAB museet i Trollhättan. Folkvagnarna i Pålsboda. Bilmuseet i Ugglarp och det kombinerade bil- och växellådemuseet i Köping.

De som stod före oss höll på att inte bli insläppta. Han hade en tröja med Leksand på bröstet och den unga killen var tveksam att släppa in honom av den anledningen. Särskilt som hans eget lag MoDo precis tagit steget upp i SHL. Lite märkligt att välja MoDo när Timrå ligger bara ett par mil söderut. När vi kollade närmare kunde vi konstatera att Härnösand och Örnsköldsvik båda ligger i Ångermanland medan Timrå ligger i Medelpad. Vad ska man säga? Det finns de som tar hockeyn på för stort allvar?

Med så många fordon att titta på och någon som vet hur man skruvar till det lite för att få uppmärksamheten så är det svårt att ge någon redogörelse för vårt besök. För att göra det lite överskådligt så får det bli några nerslag i de olika avdelningar.

En avdelning som blev intressant var den östeuropeiska. Här hade det samlats bilar från främst det gamla Sovjetunionen. En som vi skulle kunna kalla Brezjnev Cadillac, en riktigt lyxig Zil. Till skillnad från den vanlige ryssen som fick ta sig fram i Lada, inget överflöd där precis. Det fanns även en Moskovitch utställd, modell 1948. Bredvid den stod en Opel från tidigt 1930-tal. I stor sett identiskt lika. Efter andra världskriget plockade ryssarna ner tyska fabriker och skickade dem till Ryssland, som kompensation för alla de industrier som nazisternas invasion förstört. Tydlig var Opelfabriken med i den resan. Trabanten fanns med i flera versioner liksom den andra DDR bilen, Wartburg. Den har nog inte skådats sedan en av tränarna i handbollen körde oss i en sådan till bortamatcherna på 1970-talet. Det kanske är svårt att tänka sig att Tjeckoslovakien var duktiga på att bygga bilar, men de var de. Det är lätt sluta titta på den gamla Skodan som Trafikmagasinet lyckades välta. Här kunde vi se exempel på den tjeckiska ingenjörskonsten.

Som ett barn av folkhemmet var det en riktigt nostalgitripp att se del märken och modeller som fanns under uppväxten. I utställningen Folkhemmets bilar fanns det mycket att titta på. Där fanns Volvo, Ford, Opel, Volkswagen, Renault, Citroen och Audi för att nämna några. De japanska och asiatiska bilarna kom inte förrän senare.

I den europeiska sektionen är det framför allt Jaguar E-type och en Volvo 164E som noterades lite extra. Den första är stor favorit, den andra är nostalgi. Föredrar den tidigare versionen av Volvon, den utan E, vilket har en liten trevligare design. Det var en sådan som vi åkte på husvagnssemester i under många år.

USA bilar har egentligen inte varit ett stort intresse. Det är kanske Chevrolet Bel-Air som är den modellen som är lite omtyckt. Hela avdelningen andades USA, stora bilar, mycket krom, klara starka färger, till skillnad från de europeiska, mycket mer dämpade nyanser. Ytterligare en jämförelse mellan bilar från olika sidor av Atlanten är att amerikanarna åker bil medan européerna kör bil. En liten men inte oviktig detalj.

Den sista hallen är till för SAAB. En SAAB 99 från 1960-talet står högt upp på listan över bilar som gillas. Men det ska vara med den silverfärgade grillen, inte den svarta. Vi vände tillbaka och tittade klart på de bilar som kanske missat på vägen ut till yttersta ändan av museet. Det var riktigt trevligt att få ha sett sig mätt på alla bilar. Det som tyvärr är samma i alla bilmuseer är att de står bredvid varandra med nosen utåt. Det går inte riktigt att gå runt fordonen och se dem ur flera vinklar. Men, det är en upplevelse och en resa i nostalgins tecken att se all dessa fordon.

Efter bilmuseet blev det mat. Med erfarenheterna att undvika den lättillgängliga snabbmaten så hittade vi en sushiresturang. Där blev vi sittandes en bra stund och åt och smälte vår mat. Här kunde vi också titta på människorna som gick ut och in. Det kom in fyra-fem unga tjejer, mellan fem och tolv kanske. De såg ut att vara syskon och stora syster hade fått pengar från mamma eller pappa för att gå och äta lunch. Inte var hon blyg heller utan talade om vad hon skulle ha och såg till att hon fick det. Duktig tjej att ta hand om småsyskonen.

Rådhuset

Ett TV program som inte gick oss obemärkta förbi var arkitekturens pärlor. Rådhuset i Härnösand var en av dessa byggnader som arkitekturexperten Martin Rörby, utnämnde till en av arkitekturens guldkorn. Den stod också på listan över att göra och se på i Härnösand. Vi visste var den låg för vi hade passerat den ett par gånger redan. Vi var trötta och även om vi fyllt på energidepåerna så räckte det inte riktigt till idag. Med våra sista krafter och gick den ganska korta sträckan till rådhuset och tittade på den lite speciella byggnaden. Det är byggd i klassisk stil liksom flera byggnader i staden. Rysshärjningar 1721 brände ner staden. Den byggdes upp i förta hand med trähus, men i slutet på 1700-talet, under den gustavianska eran, med nyklassicistisk arkitektur byggdes rådhuset som stadens gymnasieskola.

Härnösands domkyrka

Inför resan hade vi samlat på oss listor på vackra kyrkor i Sverige. Härnösands domkyrka är inte en av dem men domkyrkorna är ändå intressanta. Staden är inte stor och det var gångavstånd till kyrkan, täckt av ett plastskynke för den pågående renoveringen. Kyrkan var öppen för besökare och vi knallade in och tittade på huvudkyrkan i stiftet. Mattan som täcker golvet i mittgången är känd. Den har vävts i regnbågens alla färger och mattan är lång, nästan hela kyrkans längd. Det ligger bra där och i tiden. Vi har sett några domkyrkor tidigare på våra resor, Lund, Skara, Lidköping och Uppsala.

Dagens kyrka ligger på samma plats som den ursprungliga kyrkan från 1500-talet. Den brände ryssarna ner 1721 och en ny stod klar ett tiotal år senare. Den revs för att ge plats åt dagen gudstjänstlokal i mitten på 1800-talet. Inredningen är från senare delen av 1700-talet som ersättning för det som förstördes. Det var en vacker kyrka. Men vi var trötta och det var varmt i solen så vi smet ut och ner för backen mot Nattviken och Stora torget. Där ligger residenset och konsthallen. Residenset är samtida med rådhuset och har samma arkitekt, Olof Tempelman. Även det i klassicistisk arkitektur men inte lika iögonfallande som rådhuset. Här ligger även konsthallen som är från mitten av 1800-talet.

Vila

Eftermiddagen tillbringades i Lotsstugans utkiksrum. Havet låg framför oss och någon enstaka segelbåt gick att se på vattnet hela vägen bort mot horisontlinjen. Kollade Marintraffic och farleden ligger längre ut, bortanför vad som gick att se, ens med kikare. Här hängde vi hela eftermiddagen och det var rofyllt och energigivande. Lunch som kokades på vårt pålitliga Trangiakök. Fortsatte att sitta och läsa i utkiksrummet och det var rofyllt. Fotograferade den fantastiska solnedgången i norr innan det var dags att krypa till kojs.

Ådalen 23 – dag 1 – Semesterresan startar – Vägsjöfors – Osebol – Malung – Mora – Gustav Vasa monumentet

Ådalen 23 – dag 2 – Zornmuseet – Nusnäs – Vikingagravar på Sollerön – Gesundaberget – Mora – Vasaloppet – Sommarkväll längs Siljan

Ådalen 23 – dag 3 – Tallen – Pilstupet – Världsarvet Hälsingegårdarna – Bortom åa, Hälsingegården i Dalarna – Los Koboltgruvor – Stavkyrkan i Kårböle – Sveriges geografiska mittpunkt – Grusvägar och problem med bilen – Gräns- och altarstenen – Håsjö gamla kyrka – Hallstaberget

Ådalen 23 – dag 4 – Laga bilen – Sandviken – Kramfors – Gudmundsrå kyrka – Frånö folkets hus – Lunde – Tullhuset i Lunde – Kapten Mesterton – Kryssningsfartyget Birger Jarl – Ådalen monumentet – Lunde folkets hus – Sandöbron – Punkt E på kartan – Efterspelet – Marieberg – Sandslån – Ytterlännäs gamla kyrka – Styresholm

Ådalen 23 – dag 5 – Thailändska paviljongen – Ragunda – Döda fallet – Rodelbanan i Hammarstrand – Nämforsen – Trangia middag

Ådalen 23 – dag 6 – Rysshärjningar – Höga kusten bron – Höga kustens världsarv – Skuleberget – Naturrum Höga kusten – Bara in och ut ur Örnsköldsvik – Örnsköldsvik till Sollefteå – Kvällsbestyr

Ådalen 23 – dag 7 – Nu börjar resan söderut – Hemsö fästning – Hernö gin – Lotsstugan – Ådalen III

Ådalen 23 – dag 8 – Varm natt – Härnösands bilmuseum – Rådhuset – Härnösands domkyrka – Vila

Ådalen 23 – dag 9 – Resdag – Midlanda – Timrå – Hotell Knaust – Gulfmacken i Bergsjö – Gränsfors yxbruk – Söderhamn – Hälsingegården Erik-Anders

Ådalen 23 – dag 10 – Bollstagården – Träslottet – Gästgivars – Nostalgimacken i Lörstrand – Stenegården i Järvsö – Bommars – Hälsingland mot Ångermanland – Växbo lin

Ådalen 23 – dag 11 – Ol-Anders i Alfta – De sista världsarvsgårdarna – Edsbyn

Ådalen 23 – dag 12 – Bollnäs