Inte upp med tuppen så vi drog oss lite innan det var dags för frukost. Mätta och belåtna var det dags för att ta sig en tur i Stockholm. Resan upp hade resulterat i ett par besök i kyrkor som betraktas som några av Sveriges vackrast och det skulle vi fortsätta med idag. Södermalm var ett bra ställe att börja på. För att ta oss dit skulle vi ta oss T-banan och på vägen dit passerade vi kasern liknande byggnader. Det förstärktes av att det stod Svea Artilleri på väggen.
Svea Artilleri
Kasernen är från mitten av 1870-talet och kom att bilda skola för hur svenska kaserner skulle utformas för de kommande 50 åren. Artilleristerna kom att stanna i sina lokaler från till slutet av 1940-talet då de fick flytta ut från city. Militär utbildningsverksamhet flyttade in och stannade där i ca 60 år innan de i början på 00-talet fick nya lokaler. Området tillhörde Stockholms garnison och den har en omfattande och brokig historia med lokaler och stationeringar över hela Stockholm. Int som garnisonsstaden Kristianstad som är byggt efter militärens fästningsbehov utan här verkar det ha varit mer blandat och vad det finns tillgängliga lokaler med rätt förutsättningar.
Efter att ha kastat en lång blick på Stockholms stadion, den röda tegelborg, ritad av Torben Grut som stod klar till OS 1912. Hans son William Grut, blev officer och modern femkampare. Han tog OS guld i London 1948 och var officer vid Svea Artilleriregemente som hade sina lokal bredvid olympiastadion. Vi tog oss ner i tunnelbanan.
Mosebacke
Mosebacke monarki var något som man i barndomen hörde talas om. Lite så efteråt, men det gick att höra på radio då och då. De började 1958 och höll på i tolv år, men följdes upp av Mosevisonen och Radio Mosebacke. Det var de senare som vi hörde på och den höll på ända till 1983. Namnen på invånarna i den republikanska monarkin är inte långt borta från något som förknippas med Hasseåtage. Inte så konstigt de var upphovsmännen. 1970 sände Mosevisionen en nyårsvaka och faktum är att ett nyår just firats på Mosebacke terrass. Det var hit vi kom efter att ha tagit oss upp från tunnelbanan vid Slussen.
Vi hade tagit oss på för backarna till Katarinaberget och Mosebacke torg. Torget eller parken skapade i mitten av 1800-talet på resterna av en brand som förstörde området. Vi närmade oss vårt mål och ett par kvarter bort kunde vi även se det vi hört en lite stund. Katarina kyrka och hennes klocka som ljöd denna söndagsmorgon.
Katrina kyrka
Vi kom fram från en sidogata och i slutet på den nya vägen tronade den mäktiga kyrkan upp sig.
I maj 1990 fattade kyrkan eld, för andra gången. Ett elektriskt fel hade startat branden som förstörde kyrkan. Textiler och kyrksilver gick att rädd men inredningen förstördes. Pengar samlades in och kyrkan byggdes upp igen, ungefär som den så ut efter förra branden 250 år tidigare. Också den branden i maj. Kanske gick det att se på kyrkan att de är ”nybyggd” den skimrade vackert i söndagsljuset på toppen av Katarinaberget. Det var klara färger och inte de matta som det blir av år av stå ute i vädret,särskilt inte sedan 1650-talet när de började byggas. Där hade Sturekapellet från 1590-stått men det revs och materialet tog med i den nya byggnaden som stod klar på 1690-talet. En byggtid på 43 år. Kyrkan var rödmålad och fick namn efter Karl X Gustavs mor, Katarina.
Kyrkan ödelades i en brand på 1700-talet och när den byggdes upp fick nya färger i gult, grått och vitt och den blev vacker.
Vi tar oss runt så att vi kommer in genom huvudingången och väl inne i helgedomen öppnas hela kyrkas rymds för oss. Det är ljust och vackert. Altaret är enormt, för att vara en kyrka och det är vackert och är från senast uppbyggnaden på 1990-talet. Det är en korskyrka, vilket vi sett flera exempel på under våra kyrkobesök. Varnhems klosterkyrka, Heliga kors kyrka i Ronneby och Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn för att nämna några.
Katarina kyrka var först i Sverige med den grekiska korsplanen viket ger kyrkan en stor, och nästan sammanhängande volym. Kanske är det här ifrån som Tessin fick inspiration till Ulrika Eleonora. Vi tog det lilla lugna och satte oss tillrätta i en bänkrad och tittade på allt det vackra som finns inne kyrkan. Allt medan kyrkvaktmästarna gick runt och samlande ihop och plockade undan efter morgonmässan som precis avslutas. Kyrkobesökare dröjde sig kvar medan andra kom till för att delta i söndagsgudstjänsten som skulle börja om en stund.
Det var dags att lämna kyrkan och ta sig ut på kyrkogården, för att gena över den vackra parken och ta oss vidare till grannförsamlingen i Sofia. När vi gick på de grusade gångarna i parken, som låg fem-tio meter under kyrkan så växte sig byggnaden stor i våra ögon. Kyrkogården är också förknippad med Stockholm blodbad 1520. Det var hit som de döda kropparna efter den svenska adeln fördes och brändes. Det finns rykten om att kyrkan är förhäxad och att de ska störta samman två gånger, något som skett i den senaste branden 1990.
Sofia kyrka
Vi vandrade genom Södermalm och kom förbi den norska kyrkan vars klockor klingade så det ekade i den annars så söndagsförmiddagen, relativt tysta staden. Här och var kunde vi se Sofia kyrkas torn sticka upp och vi manövrerade mot den ledfyren. Det gick återigen uppför och Sofia kyrka ligger på toppen av Vita bergen. Kyrkan började byggas 1903 och tog fyra år att färdigställa. De var kungen, Oscar II som la grundstenen för kyrkan som uppkallades efter hans drottning Sofia.
Kyrkan har vissa likheter med tyska romantiska slott. Vi har besökt Schwerin men där slutar kanske likheterna. Kyrkan tronande verkligen upp sig där den ligger på sin bergstopp, med sina torn och smala tinnar som alla förstärker den optiska effekten av att det är en hög kyrkan. Med sin grå färgnyans, som skiftar lite beroende på dagsljus så för det tankarna dels, till slotten dels till romantiska borgar. Inte minst i Rhen området, vilket också ska vara förebilden för kyrkan.
Vi var inte de enda som var på väg till byggnaden, och genom en sidoingång kom vi in i gudstjänst lokalen. Vi välkomnades av en kyrkvaktmästare som ville dela ut en psalmbok till oss. En snabb titt på klockan förklarade det var inte så många minuter kvar innan högmässan skulle ta sin början. Vi tittade på den relativt moderna intrigören och den kunde inte mäta sig med sin syster Katarina. Men det är olika tidsåldrar och skönhetsidealen växlar. Det är inte mer än tio år sedan som kyrkan genomgick en omfattande renovering. Det är var då ca 60 år sedan den enda renoveringen sedan byggnationen och det är svårt att se vad som är original, från 40-talet och från 2010-talet.
Sofia, likt Katarina, är en centralkyrka, men det var det inte lätt att se invändigt. Den var formad som en vanlig kyrka, om än lite rundare. Vi drog oss ut genom huvudingången och mötte fler tillströmmande gudstjänstbesökare. Utsikten från kyrkbacken var om inte milsvid så i alla fall storslagen och vacker i solens sken. Vi tittade oss mätta på Södermalm från ovan innan det var dags att ta sikte på nästa kyrka, en bra bit bort.
Vita bergsparken
Vi tog oss ner från kyrkan mot väster och kom fram till Mäster Pers gränd, ett namn som vi noterade med ett leende. Här låg ett äldre område med små låga hus som vi gissade var kvarlevor från ett äldre Stockholm. Vi tog oss igenom Bergsprängargränd, missade Svenska ords skrivarstuga, och kom fram till Renstiernas gata. Vita Bergsparken är annars så mycket mer än den lilla delen som vi såg. Det mesta av parken låg öster om kyrkan och det var därifrån som Karl Anton underhöll oss i TV under 15 år på 1980-90-talen. Tiden går.
Utsikt över Nordens Venedig
Vi gick mot norr och kom fram till Katarinavägen. Den ligger från Renstiernas gata, uppe på branten ovanför Stadsgårdskajen och ner till Slussen. Utsikten härifrån brukar vara otrolig, särskilt i solsken, men inte idag. Ett gallerstaket var rest längs hela sträcken och begränsade utsikten. Det gick att se de flesta av Huvudstadens kyrktorn sticka upp i myllret av hustak. Södermalm i öster, kunde vi se Högalidskyrkans dubbeltorn, Stadshuset med Kungsholmen i bakgrunden, Norrmalm på andra sidan Gamla stan och Östermalm lite till höger innan Djurgården tog vid. Lite nere till höger låg den kajplats som vi kom till vid vårt förra Stockholms besök, när vi åkte kryssningsfartyg på Östersjön.
Slussen
Det är arbetena med nya Slussen som gjorde att utsikten delvis stängts av. Det är nästan fyra år långt projekt som började i år, men har varit på tapeten i säker över 20 år. Det märktes inte så mycket att de kommit någonstans mer än att det var en röra överallt. Men så är det. När allt är klart så är vi nöjda och glömmer bort tiden med arbetena. Projektet syftar till flera saker, säkra dricksvattnet till Stockholms invånare, Bygga en ny bussterminal inne i Katarinaberget, Däcka över Stadsgården, gör i ordning Södermalmstorg och säkerställa framkomligheten för trafiken. Slussen är, och har nästan alltid varit en trafikknutpunkt i Stockholm och en av få kontaktpunkter mellan Gamla stan/City och Södermalm. Vi tog oss igenom alla byggarbeten och kom ut på Skeppsbron. Härifrån tog vi oss in i Gamla stan.
Nobel Prize Museum
In i en av de små gränderna från kajen upp till Österlånggatan. Nu är det, trots den sena tiden på året, gott om turister, mycket gott om dem. Navigerade oss fram på lång gatan och hamnade vid statyn Sankt Göran och draken. Uppför Köpmannagatan fram till Stortorget. Här har vi varit förut på besök under en av våra påskresor. Det var också här på Stortorget som Stockholms blodbad utspelade sig för 524 år sedan, en ansenlig tid. Vars offer brändes på Katarina kyrkans kyrkogård, där ifrån vi just kommit. Kanske man kunde tro att det var något liknade ”folknöje” på gång med tanke på mängden turister som besökte torget. I den sköna höstsolen var det härligt att var utomhus, lite lagom påklädd, så löste det sig.
Platsen som vi skulle besök ligger i Börshuset vid torget norra sida, Nobel Prize Museum. Det har länge varit en önskan att få besöka museet och nu var det äntligen dags. Det var turister här inne också. En fika stod högst upp på listan och museet levererade. Det gick att få Nobelbakelser ät sätta i sig till en fika eller till efter maten. När fikat var över gick vi de få stegen in på den delen som är museum. I taket fanns en rundbana där stora plakat sakta seglade fram över besökarna och igenom flera av rummen. De informerade om samtliga Nobelpris tagare genom åren. Synd att säga att namnen var bekanta. Få vetenskapsmän men de flesta av Litteraturpristagarna. De senaste årens turbulens kring just den kategorin har gjort att hela priset har fått lite av glorian på sned. Särskilt litteratur priset. Bob Dylans plakat drev sakta förbi och där var kanske ett pris som behövde en hel del, för att inte säga ganska mycket förklaring för att till nöds accepteras.
Det var svårt att ta till sig utställningen. De var uppbyggde på ett mycket naturvetenskapligt sätt och det kräver en del kunskap för att få ut ett riktigt mervärde. En del kunskap finns men absolut inte tillräckligt. Hade även svårt att förstå sammanhanget mellan de två rummen, kanske tre rummen som var utställningen. Det var väldigt litet egentligen. När vi var klara hann vi med barnens egen hörna och avdelningen med Alfred Nobel, innan vi återigen stod på trappen till Börshuset med utsikt över Stortorget. Vi tig sikte mot Riddarholmen. Passerade Storkyrkan och fattade beslutet att hoppa över Stockholms domkyrka denna gång. Den var öppen men med ett inträde som vi inte var beredda på. Trots fikat var det ändå dags för lunch och det blev ett hål i väggen som serverade någon form av italiensk mat.
Riddarholmskyrkan
Riddarholmen är en av det Stockholms historiska centrum, tillsammans med Gamla stan. På 1200-talet etablerades ett kloster på ön och även en kyrka byggdes, den som idag är Riddarholmskyrkan. På 1600-talet kom adeln att bygga slott och plats på ön och dessa gick senare över till den statliga förvaltningen. De viktigaste domstolarna i östra Sverige har sina lokaler på ön och i de gamla palatsen, vilket gick att se på alla skyltar som vi passerade på vägen mot den öppna platsen utanför kyrkan.
Kyrkan invigdes 1292 när Magnus Ladulås begravdes i kyrkan. Magnus hade hjälpt till med kyrkan genom stora donationer. Magnus spår hade vi korsat på Hovgården, utanför Birka. Det var dit han kallat till möte för at bekräfta den svenska adelns privilegier i Alnsnö stadga. Det skulle dröja till Gustav II Adolfs begravning innan kyrkan blev en verklig kunglig begravningskyrka. Kanske inte helt olik Roskilde domkyrka som är de danska kungarnas begravningsplats. Skillnaden ligger kanske i att Riddarholmskyrkan inte är en fungerande gudstjänstkyrka, medan domkyrkan i Roskilde har kvar den funktionen.
Istället har den svenska motsvarigheten blivit en ordenskyrka för Serafimerorden. Här finns alla vapensköldar över riddarna upphängda på väggarna i långa rader, både på höjden och bredden. Det var inte svårt att se när vi betalt vårt inträde och vandrade in i vår tredje kyrka för dagen. Kyrkan ser helt normal ut, nja det gör den ju inte. Det finns inga bänkar för menigheten och väggarna är som sagt draperade med vapensköldar. Annars ser de ut som en kyrka brukar göra.
Det som sticker ut är givetvis alla gravkoren. Då pratar vi inte enbart om de kungliga, utan även om flera högadliga släkter, främst trettioåriga krigets högs krigsledare. Det finns fem icke kungliga gravkor, alla från 1600-talet. När vi kommer till de kungliga koren så är de tre till antalet. Det gustavianska, det karolinska och det Bernadotteska. Totalt är det femton regenter som har sin sista vila på Riddarholmen. Det är mycket historia som finns att se och att fundera kring.
Gustavianska gravkoret
Det gick att tränga sig fram till gravkoret. Det pågick en renovering och det var inte helt enkelt att tränga sig förbi och nå fram till den bastanta gallergrinden. Det kunde man se igen om och där fanns kistan som innehåller Gustav II Adolfs kvarlevor. I det undre valvet, som vi inte kunde komma till så ligger, Adolf Fredrik, Gustav III, Gustav IV Adolf och Karl XIII. Så mycket historia som finns kopplat till dessa namn. Gustav II Adolf är grundaren av Göteborg, vilket är svårt att glömma.
Gustav III är teaterkungen men också en makthungrig monark. Han genomförde en statskupp och gjorde Sverige till ett envälde. Det ärvde hans som, som senare störtades i en annan statskupp och sattes i husarrest på Gripsholm slott, som vi tidigare besökt. Gustav IV Adolfs ställningstagande mot, vad han såg som uppkomlingen Napoleon, gjorde att Sverige fick Frankrike som fiende under Napoleon krigen. Frankrike var allierat med Ryssland vilket gjorde att Sverige inte hade några vänner som kunde hjälpa till i kriget 1809-1810, där den finska rikshalvan förlorades. Tråkigt för Gustav IV Adolf och Sverige att han hade rätt hela tiden.
Karolinska gravkoret
Det var lättare att längst fram i kyrkan på vänster sida titta in i den karolinska gravkoret. Karl XII kista ligger på centralplats i det lilla rummet, även det väl tillbommat med galler grindar. Karl XII:s öden och äventyr har vi korsat fler gånger under våra resor. Vi har besökt Fredrikstens fästning i Halden och sett var han stupade. Vi har stannat till i Hova i Västergötland där kungens lik stannade till på väg mot Stockholm och i norra Bohuslän hamnade vi i Blomsholm där kungen lät transportera krigsfartyg över land till Idefjorden för att kunna anfalla norrmännen i ryggen. Spännande historier allihop. I slottet Malbork i Polen finns en tavla på den svenska kungen uppsatt som ett minne av ett kunglig besök under de stora nordiska krigen.
I det under valvet, inte heller det tillgängligt för oss, ligger Karl X Gustav. Spåren av krigarkungen har vi stött på på residenset i Göteborg och besökt det rum där kungen avled. Vi har besökt Tybrind vik i Danmark, där kungen lede sina trupper över det till frysta Lilla Bält. Karl Gustav residerade på Borgholm på Öland när han blev kung. Här ligger också Karl XI. Spåren av hans militära karriär såg vi i Lund där han besegrade den danska armén i vad som beskriv som det blodigaste slaget på Nordisk mark. Fredrik I och drottning Ulrica Eleonora ligger också här.
Bernadotteska gravkoret
Här ligger delar av ätten Bernadotte. Det börjar med Karl XIV Johan och sedan hittar vi ättlingarna fram till Gustav V. Därefter som används gravplatsen i Haga parken. Karl XIV Johan har gett namn åt Karl Johan i Oslo och där promenerade vi för ett par år sedan. Sonen, Oscar I, var kung över Sverige och Norge och det är efter honom som Oskarborgs fästning fick snitt namn. Det var från denna fästning som den tyska kryssaren Blücher sänktes på morgonen den 7 april 1940. Hans son Oscar II har gett namn åt, vilket är ganska uppenbart, Oscar II fort i infarten till Göteborgs hamn. Han har även en anknytning till Jonsereds herrgård. Kungen var god vän med disponent Gibson och besökte honom vi flera tillfällen.
Vi kom att pratade med en vaktmästare/guide som berättade mer om Serafimerordens närvaro i kyrkan, vilket var intressant och lärorikt. Orden delas i princip bara ut till kungligheter och till utländska dignitärer. Varje riddare för en egen vapensköld och när en riddare avlider ställs vapenskölden ut till nästa riddare avlider. Det var dags att ta sig vidare och lämna kyrkan. Väl utanför passade vi på att ta en ordentligt titt på kyrkans genombrutna torn i gjutjärn. Några prov gjutningar av tornet såg vi när vi besökte Åkers styckebruk.
Ukrainskt bröllop
Det var ett vackert väder och vi njöt av solen strålar. Uppmärksamheten drogs till en Hummer som kom körande uppför backen från Riddarfjärden, tutades och med ett ungt lyckligt par var huvuden och överkroppar stack upp genom takluckan. Det var bara en bil och ingen karavan av fordon men det behövdes inte, den klarade av att göra allting själv. Ukrainska nummerplåtar. Vi hejade och vinkade glatt, men det var dags för oss att ge oss av genom staden till nästa plats som vi vill besöka.
Nordiska kompaniet
1902 grundades bolaget Nordiska kompaniet. Det skedde genom en sammanslagning av två av Stockholms största detaljhandlare, KM Lundberg och Joseph Leja. Drivande i sammanslagningen var Josef Sachs. Det var också han som anlitade arkitekten Ferdinand Boberg för att rita och bygga företagets nya lokaler på Hamngatan i Stockholm. Det var hit som vi styrde våra trötta ben denna eftermiddag. Vi tog oss via Riddarhuset över Norrström på Vasabron och kom fram till Rosenbadsparken där regeringskansliet ligger. Rosenbad för övrigt ritad av arkitekt Boberg. Via Fredsgatan förbi Medelhavsmuseet och ut på Gustaf Adolfs torg, förbi Operan och fram till Västra Trädgårdsgatan. Den följde vi fram till Hamngatan och Nordiska kompaniet.
Det är idag svårt att till sig hela huset som är NK. Det är stort och det är en hel del reklam som det skyltas med. Ferdinand Boberg var 1912 när uppdrag kom, Sveriges främste arkitekt. Han hade slagit igenom i samband med Stockholms utställningen 1897, där hans verk väckte uppmärksamhet och gillande. Kanske inte så konstigt att han var eftertraktad av det nya varuhuset. Han har även ritat NK-villan i Nyköping, som vi tittade på när vi besökte Nyköpingshus och funderade över Nyköpings gästabud.
NK huset är i nybarockstil och har hämtat inspiration från andra varuhus i Europa. Ferdinand Boberg gjorde en resa till kontinenten för att hitta inspiration till bygget. Han fann det främst från Berlin. Vi gick in huset och tog rulltrappor och hissar till hjälp för att se oss om i husets alla avdelningar. Allt ifrån maten i botten våningen, via kosmetika på entréplan till kläder, skor och annat nödvändigt på de övre våningarna. Klockan tickade på och det var dags att fatta beslut. Taxi, buss tunnelbana eller att gå de sista kalorimetrarna tillbaka till hotellet. Det blev lite oväntat en sista ansträngning med apostlahästarna.
Hamngatan förde oss ner till Norrmalmstorg. Mest känt för bankrånet som gick snett 1973 och var en av Tv-nyheternas två inslag, den andra var Gustav VI Adolf som låg för döden på Sofiero utanför Helsingborg. Förbi Hallwyllska huset fram till Dramaten, där Margareta Krok står staty utanför entrén. Sedan höger på Sibyllegatan som tog oss förbi Östermalmstorg. Till slut kom vi fram till Valhallavägen och med stapplande steg och mycket ömma vader tog vi oss in på hotellet och störtade i säng. Vi hade promenerat ca 12 km genom central huvudstaden och vi var duktigt trötta och lite stolta över vad vi gjort och vi glada för allt det fina som vi sett längs vägen.
Grekisk afton
Innan vi vilat klart var det dags att förbereda en grekisk afton. En vän som bor i huvudstaden, har ett sommarställe utanför Östersund som vi övernattade i, på vägen hem i somras, skulle möta upp på en grekisk restaurang och berätta om våra äventyr sedan senast. Nästan alltid när vi är i krokarna blir det ett besök på ett matställe. Vid vårt blixtbesök i Stockholm. Upplevelserna i Uppland, Strandhugget längs Mälaren är några av de gånger som vi träffats. När vi var klara var det som vi klubbats av säljägare, vi sov så gott.
Dag 1 – Bottnaryd kyrka – Habo kyrka – Gamla Linköping – Skogskyrkogården – –
Dag 2 – Svea artilleri – Mosebacke – Katarina kyrka – Sofia kyrka – Vita bergsparken – Utsikt över Nordens Venedig – Slussen – Nobel Prize Museum museet – Riddarholmskyrkan – Gustavianska gravkoret – Karolinska gravkoret – Bernadotteska gravkoret – Ukrainskt bröllop – Nordiska Kompaniet – Grekisk afton
Dag 3 – Kollektivhuset – Kvarteret Kanelen – Gudöviken – Vendelsö – Cirkus – Max Raabe
Dag 4 – Hemresa – Sofiakyrka i Jönköping