Från syd till nord i öst – dag 5

Vardag igen, även om det är semester, och vi var uppe, om inte med tuppen så i alla fall lite tidigare. Vi har inte rör bilen på 1½ dygn så nu var det dags att flytta den innan vår köra parkeringsvakter tyckte att den skulle ha en lite gul lapp i rutan.

Ronneby brunn

Det finns ett par minnen om Ronneby brunn och det var platsen där vi spelade Rugby i den här delen av landet. Har även ett minne av att det badades i bassäng, samma som Swedish Cup i simhopp arrangerades i. Det var visserligen på andra sidan millennieskiftet, men det skulle vara intressant att titta tillbaka på dessa platser. Bassängen kunde vi glömma. Det är numera omgjort till ett vattenland med plask och lek så då återstod rugbyplanen. Det var inte svårt att navigera sig längs E22 och vidare ner genom staden och ut igen till Ronneby Brunn. Vi fortsatte vägen längs Ronnebyån ner till Ronneby hamn innan vi hade en uppfattning om området och for tillbaka för att parkera bilen.

Ronneby brunn upptäcktes redan 1705 men det skulle dröja till sekelskiftet innan verksamheten tog fart. Det stora brunnshotellet byggdes i slutet på 1800-talet men brann tyvärr ner 1961. Det tog 35 minuter… En stor park anlades och det var i den som vi valde att ta en promenad. Genom den lite mer formella med gräsmattor, vatten och planteringar, så var det inte svårt att konstatera vilket fält som en gång varit rugbyplan. Minns mycket väl senaste besöket. Spelade inte utan var lagledare. Båda lagen värmde upp men det kom ingen domare. Vi kände väl till han som skulle döma och han var från Helsingborg, en 20 mila resa genom norra Skåne och Blekinge. För att matchen skulle bli av behövdes en domare. 15-20 minuter innan matchen kom lagen överens om att bortalagets lagledare skulle ta sig an uppgiften. Det blev till att bli nervös, hade aldrig dömt en match tidigare. Lite på träning ja visst men detta var något annat. Började värma upp och förbereda mig så gott det gick och det var snart dags för avspark. Men, ödet spelade mig inget spratt denna dagen, domaren dök upp med mindre än fem minuter till godo för matchstart. Det var till att vara imponerad av tidsplaneringen. Hur det gick, kommer inte ihåg det.

Vi tog en stig upp i den informella parken, eller skogen som vi andra kallar det som inte är trädgårdsexperter. Hittade en lite sjö och slog oss ner på en flotte i vattnet för att njuta av skogen, tystnaden, vattnet och sommaren. Väl igång igen kom vi till den japanska trädgården och så fortsatte vi tillbaka till själva brunnsanläggningen. Det hade varit en fin promenad.

Hittade rosenträdgården som hade passerat årets högpunkt med ganska många dagar och så kunde vi titta lite på brunnsanläggning. Att sitta och titta på allt detta för tankarna tillbaka till Oscar II. Marstrand som var ett av hans tillhåll har vi besökt tidigare och även Jonsereds herrgård. Han var god vän med disponent Gibson så vi vet att han varit på besök där, precis som vi. En annan plats som kommer upp i minnet är Söderköping där vi varit ett par gånger och som också är en brunnsort. Den utvecklades ett knappt århundrade innan Ronnebys storhetstid kom igång på allvar.

Ett sist stopp blev en utställning om Östersjöns natur.

Kafé Mandeltårtan och goda grannar

Klockan hade inte sprungit iväg så mycket som man kunde tro men det är inte för tidigt för en fika. Det kända kaffet är Oscar II gamla sommar villa vilket enbart förstärker bilden från parken. Vi traskade in och ställde oss i kö för att köpa något blad de många hemma gjorde godsakerna. När detta var klart parkerade vi oss vid ett bord inomhus och så tog vi det lugnt. Därför blev det lite egendomligt när våra närmaste grannar hemifrån stegade in på kaffet. De såg oss inte och de gick snabbt ut igen. Vi var klara och gick ut och upptäckte att de var kvar på uteserveringen. Det blev ett glatt återseende så långt hemifrån. Vi visste att han var från Blekinge så det var kanske inte totalt överraskande. Barnen var bortauktionerade hos farföräldrarna så då passades det på att umgås med gamla vänner i Brunnsparken. Efter ett snabbt utbyte av information var det dags för oss att åka vidare.

Ronneby

Det är bara några få kilometer mellan Ronneby brunn och centrala stan. Det var dit vi tog oss och parkerade på ett torg mitt i stan. Tog med oss paraplyer för visserligen hade vädertjänsten sagt att det inte skulle regn men vår katt och råtta lek med regnet var inget att skoja bort, oavsett vad meteorologerna säger.

Ronneby är inte helt oväntat av äldre datum. Här finns en åmynning och vi vet från tidigare att det är ofta där som människor bosätter sig för att ha transporter både inåt land och ut på havet. Redan på 700-talet finns det spår av fornborgar. I kung Valdemars jordebok nämns orten på 1230-talet och ca 150 år senare får staden stadsprivilegier. Det gör Ronneby till den äldsta staden i Blekinge. Staden var strategiskt placerad på den halvö i ån. På tre sidor fanns det en vallgrav och så skyddade man landsidan med en palissad. Det var inget som hindrade de svenska trupper som 1564 attackerade staden under Erik XIV. Efter att ha intagit staden beordrades ett blodbad och 2000 av invånarna avrättades. Flera sökte skydd i kyrkan men det hjälpte föga. Kyrkan ligger på en höjd ovanför Ronneby torg och det blev till att ta munktrappan upp till Heliga kors kyrka. Det är sommar och kyrkorna håller öppet för att visa upp sina ofta väldigt fina kyrkor. Tyvärr måste det kulturhistoriska värdena inne i kyrkorna skyddas mot de som missunnar andra att ha något.

Det var en stor kyrka men mörk. Taket var delvis överdådigt målat, smått och detaljrikt. Detta till skillnad från Kumla kyrka och Albertus Pictors målningar som var större och på sitt sätt tydligare. Ronnebys målningar kommer kanske mer från en dansk tradition än de uppsvenska som vi såg i Västmanland förra året. Det var även i övrigt en fin kyrka. Den blev svensk i samband med freden i Roskilde 1658 då Blekinge kom att tillhöra den svenska kronan.

Det var dags att fälla upp paraplyerna och gå försiktigt för att inte halka på kullerstenen som skulle ta oss ner i det gamla Ronneby. Likheterna med Västerås och Kyrkbacken var slående liksom området runt Strängnäs domkyrka. Det var inte svårt att börja skymta ett mönster i svenska städer som delvis kommit undan den svenska stadsomvandlingen under rekordåren i mitten på förra århundradet. Vi tog oss igenom gränderna och tittade bland annat på det stora kraftverket som låg mitt i staden. Ronneby som namn kan härledas ur danskans Rotne å, vilket betyder den rytande ån. Inte helt olikt norskan Rjukan i Vemork som vi såg under vår norska resa för några år sedan.

Ronneby återhämtade sig inte riktigt efter att svenska bränt och plundrat staden 1564. Inte bara av den orsaken men hamnen som Ronneby var beroende av blev för liten. 1600 fick Konstantinopel stadsprivilegier och tillsammans skulle de båda städerna konkurrera ut det svenska Kalmar var det tänkt. Inte ens med en upprustad E22 och moderna lastbilar låter det som en bra lösning. Det var det inte heller. Inne i bilen regnade det inte så det blev ett bra alternativ i denna vår kamp med vädergudarna. När vi besökte turistbyrån hittade vi en broschyr om Ronneby bruks fabriksförsäljning.

Ronneby bruk

Togs ut den korta vägen till Kallinge och det industriområde som fanns på reklamen. Ronneby bruk är inte riktigt vad man tänker sig, ett gammalt bruk som tillverkar gjutjärns produkter. Istället är företaget grundat så sent som 1997. Det var tidigare anställda på Kockums Jernverk som satsade på blekingska gjutjärnspannor. Det skulle givetvis bli intressant att se skillnaden mot Skeppshult som vi besökt tidigare.

Fabriksförsäljningen hittade vi i kanten av en vanlig industribyggnad som det finns femton på dussinet i landet men det var uppenbart att de var intresserade av kränga prylar. Inte oss emot. Det finns alltid en lite tanke på vad det är vi pratat om att vi skulle kunna komplettera kökets utrustning med. Detta för att inte ruinera oss själva på onödiga men intressanta saker. Det som fanns i tanken var en lite mindre stekpanna. Det var mycket och intressanta prylar som bjöds ut. Inte sällan med en prislapp med ett rött och ett svart pris.

Ronneby bruks produkter gjuts inte i Sverige, de gjuts i Frankrike, precis som företrädaren. Råämnena plockas hem till Ronneby och slipas, putsat, oljas in och handtagen åker på. Kort sagt, men gör klart produkten för försäljning. En grillpanna fick vi lägga in i bilen så nu ska det bli mer hamburgare!

Hasslö

Klockan hade inte alls tyckt som vi när det gällde dagens planering. Karlskrona var inte ett besöksmål denna gången eftersom vi varit där tidigare men Hasselö verkade vara en fin plats så vi tog oss dit, fast den låg i Karlskrona. E22 blev mindre och mindre kan man säga och rondellerna avlöste varandra. Det fanns även övergångsställen så trafiken fick verkligen stanna när bussarna hade släppt av sin last. Lite förvånande med tanke på att Karlskrona är en så stor utskeppningshamn med sin färjeförbindelse till Polen.

På något sätt är detta Blekinge för oss. En stor transportled som går någon mil från kusten och så vägar som går ut till havsbandet och slutar där. Nu var vi återigen på väg ut till mot vattnet och en väg som inte leder mer än till strandkanten. Inte helt olikt när vi körde längs norra sidan av Mälaren utanför Västerås förra året. Det var inte färjor längs sträckan utan öarna hade bundits ihop med en väg som gick på broar mellan landområdena. Först via Hjortahammar över till Almö och sedan vidare över Almöudde till Västra Hästholmen och vidare till slutmålet Hasslö. Både Hjortahammar och en annan sak fångade vårt intresse. Den första ska vi stanna till vid på återresan medan den senare hade en talande tystnad. Vi såg vad det var men det fanns inga skyltar och ingenting på kartorna. Putins krig i Ukraina har på så otroligt kort tid aktiverat tänkandet som vi hade under det Kalla kriget, som är färskt i minnet. Följde ”den stora vägen” lite planlöst och kom fram till en lite hamn med ett litet varv. Där kunde vi se andra saker som väckte vårt intresse men som faller under saker som man inte behöver berätta.

Så körde vi runt lite på vinst och förlust och tittade oss omkring, innan det var dags för en glass. Dels hade vi en lite mindre lunch än vanligt och del var det behagligt väder som krävde lite nerkylning. Det var en större lunchrestaurang med en ensam farbror som skulle servera. Trots att vi bara skulle ha varsin liten glass så fick lov att slå oss ner i den i övrigt tomma lokalen. Det dök upp två turister som skulle ha lunch och det var inga problem för den lille farbrorn som började snurra på de beställda pizzorna. Plötsligt hördes ett brak och ett krasch och de stackars matgästerna hade rivit ner glas och porslin i golvet. Att allt inte överlevt var uppenbart, men farbrorn tog det med lugn som var imponerande. Jag hade för många i alla fall var hans kommentar. Vi hade ätit upp vår glass och nu var vi på väg igen. Till ett gammalt gravfält.

Hjortahammar gravfält

Gravfältet är i sina äldst delar från tiden före folkvandringen. Det är naggat i kanterna av vägen ut till Hasslö och av att det hämtats grus ur den lilla åsen som ligger på smal udde som sträcker sig från fastlandet ut mot Almön. Stannade till på den anvisade parkeringen och gick ut på gravfältet. Det var en lite egendomlig sammansättning, en äldre del och en del som är att betrakta som vikingatida. Den är lång, mellan 3-400 meter och smal. Det finns en stor mängd fornminnen som går i varandra och som sagt även från olika epoker. Vi kunde se lite av detta i Anundshög förra året. Där var det stor och tydligt, här var det småskaligt, mycket och rent ut trångt. Det stod i beskrivningen att det skulle finnas treuddar. Denna arkeologi stötte vi på första gången i påskas och nu var det dags igen. Om treuddarna i Halland var enorma, ca 30 meter så var det annorlunda här, kanske fyra meter. Ingen information om var de skulle finnas eller hur stora de var. Vi var tacksamma att vi kunnat resa och titta på så mycket under de senaste åren och kanske var det som gjorde att vi kunde läsa terrängen. En treudd hittade vi och det var mycket tur i det höga gräset som omgärdade de många grå stenarna. Visserligen låter man fåren beta för att hålla markerna öppna och det är mycket bra men det blir lite mycket för dem, så här mitt i sommaren. Vi tittade klart och sedan var det dags att ta oss till hotellet.

Väggaskolan

Det som för oss är intressant vad det gäller Väggaskolan är inte att den har anor från 1600-talet. Det som gör den intressant är den nationalromantiska byggnaden från 1918. Det är ett av arkitekten Gunnar Asplunds första verk. det är han som till Sigurd Lewerentz ritade Skogskyrkogården i Stockholm. Asplund var redan från början mycket aktiv och under arbetet med Väggskolan deltog han tillsammans med Lewerentz i tävlingen om Skogskyrkogården. Han skulle hålla på med arbetena får kyrkogården fram till sin död 1940. Det var senare Lewerentz, som efter ett antal år där han var bortkopplad från projektet som skulle färdigställa den sista byggnaden. En av Lewerentz sista byggnader var kyrkan i Klippan som vi såg för ett par dagar sedan. Skogskyrkogården upptogs 1994 på UNESCO:s världsarvslista. Asplund skulle 20 år efter att Väggaskolan stod klar komma tillbaka och skapa en tillbyggnad i funktionalistisk stil. Väggaskolan har växt under åren och byggs om och till. Det är inte lätt att hitta till de arkitektoniskt intressant delar förbi en del 1970-tals arkitektur i dåtiden standard.

Utvandrarmonumentet

Det fanns lite mer tid så vi passade på kvällen innan vi skulle åka ifrån Karlshamn att titta på utvandrarmonumentet. Östersjöfestivalen var i antågande och gator och parkeringar var avstängde som förberedelse till invigningen om några dagar. Det bekymrade inte oss särskilt så vi parkerade på en stor parkering med Parkering förbjudet och så gick vi de trettio metrarna till själva monumentet. Det är ganska enkelt att föreställa sig att det Karl-Oskar, som står där och ser ut över havet på väg till Amerika. Medan Kristina står och tittar tillbaka på det som de lämnar. Konstnären tog inspiration av Mobergs böcker och statyn är intimt förknippad med romanfigurerna. Statyn avtäcktes sommaren 1959, i närvaro av Moberg själv. Konstnärens original, i gips finns på utvandrarnas hus i Växjö.

Karl XII:s turkiska kreditorer

Det var sista kvällen och vi hade hört talas om mordet på stora torget. Historien börjar mycket tidigare, kanske när Karl XII förlorar slaget vid Poltava. Han flyr till Turkiet och lånar ihop pengar för att kunna fortsätta kriget mot Ryssland. När han återvänder till Sverige via Stralsund och Stavsnäs udde så följer de turkiska kreditorerna efter. De får slå sig ner i Karlshamn i väntan på sina pengar. Det är då en av dessa bevakare av de svenska pengar blir svartsjuk på en konkurrent om en vacker kvinna och hugger ner honom på torget i Karlshamn. På plats finns en plakett i marken som berättar var det skedde. Mannen arresterades, åtalades, dömdes till döden och avrättades på kastellet som vi besökte i morse. När vi tittade lite närmare på historien så fann vi några olika förklaringar till vad som hänt, så vi måste kanske gå till rättegångsprotokollen från det tidiga 1700-talet för att se vad som verkligen hänt. Om de finns kvar.

 

Dag 1 – Resan mot första delmålet – Kvinnliga och manliga bilförare – Sankt Petri kyrka i Klippan – småvägar genom Skåne – Sankt Olof – Kivik

Dag 2 – Kristianstad – Norra bastionen – Norra kasern – Heliga Trefaldighets kyrka – Filmmuseet – Vä – Väbadet – Wendes artillerimuseum – Torsebro krutbruk

Dag 3 – Humleslingan – Luftstrid över Sverige – Karl XI:s väg – Sölvesborgs slott – Sölvesborgsbron – Hällevik – Swedish Rock och Norje – Karlshamn

Dag 4 – Karlshamns kastell  – Karlshamns museum – L O Smith – Punschmuseet

Dag 5 – Ronneby brunn – Kafé Mandeltårtan och goda grannar – Ronneby stad och kyrka – Ronneby bruk – Hasslö – Hjortahammar gravfält – Väggaskolan – Utvandrar monumentet – Karl XII:s turkiska kreditorer

Dag 6  – Väggabadet – Utvandrarnas väg – Torshamns udde – Kristianopel – Freden i Brömsebro

Dag 7 – Döderhultarn museet – Sjöfartsmuseet – Stensjö by – Oskarshamn hamn – Fordonsträffen

Dag 8 – Morgonbestyr i värmen -Oskarshamns kärnkraftverk – Ankarsrum och smalspåret – Astrid Lindgrens näs – Värmerekord i Målilla – Sista kvällen i Oskarshamn

Dag 9 – Västervik – Gränsö – Söderköping – Mem – Norrköping

Dag 10 – Centralbadeat – Cloetta i Linköping – Polkagrisar i Gränna – Borås