Morgonbestyr i värmen
Det var en dag att se fram emot. Om det varit varmt de senaste dagarna så var det ingenting vad det skulle bli där vi befann oss. Europas värmebölja hade tagit sig till Sveriges östkust. Temperatur hålan Målilla såg fram emot att eventuellt sätta nytt svenskt värmerekord. Vi var inte lika intresserade och diskuterade vad vi skulle göra för att komma undan värmen. Kommande natt var ett hotell i Oskarshamn inbokat, inte det vi var på nu utan ett annat. Planerna hade varit att stanna i Västervik men där fanns det inte rum för oss.
Vi tittade på kartan och kom fram till att sitta i bilen med AC var kanske att föredra. Våra erfarenheter från värmen i Saint Emilion, där temperaturen sprang iväg till 38 grader och den effekt det hade på oss har vi inte glömt bort. Dricka mycket och röra sig lite var de ledord som vi skulle gå efter. Därför hade vi heller inte bråttom till bilen. Den vill vi kanske köra så lite så det går. Det fick bli en sen frukost. Det hade övriga hotellet också siktat in sig på och det var trångt och köer till buffén. Personalen sprang i värmen och kunde inte riktigt hålla tillgången uppe gentemot efterfrågan. Med tanke på att Coronan sakta börja ta fart igen så var det kanske inte riktigt bra att var så tätt packade.
Väl ute i bilen. Kl. 10 var det redan 25 grader. Ett Instagram inlägg blev ett måste. På väg ut ur stan letade vi rätt på en affär som sålde vatten, saltgodis och annat som kan behövas en sådan här dag.
Oskarshamns kärnkraftverk
Vi befann oss i Forsmark får några år sedan och i våras passerade vi Ringhals. Därför, ansåg vi att det vore konstigt att inte titta till kärnkraftverket i Simpevarp utanför Oskarshamn. Sagt och gjort, vi satte kompasskursen dit. AC sattes på tre till fem grader under ute tempen, till att börja med, för att inte dra på oss ovälkomna förkylningar om skillnaderna blir för stora.
Så navigerade vi ut på de mindre vägarna norr om staden och körde genom skog och åker. Oväntat mycket ödemark, men vi kom fram. Precis som i Forsmark så fick vi stanna vi infartskontrollen och inte mycket gick att se av själva kraftstationen. Men, till skillnad mot Uppland så fanns det en vändslinga innan grinden. Nu slapp vi köra in och vända inne på området.
Det var kanske inte någon höjdpunkt i turistlivet men vi fortsatte. I valet mellan E22 av låg standard med mycket trafik eller att ta oss via de småländska små kustvägarna mot nordväst för att gå på den stora leden längre norrut så tog vi det senare alternativet. Det är varmt och det syns på barrskogen. Den får ett särskilt ljus och en torr lukt som man inte behöver gå ur bilen för att känna igen den. Ljuset blir så otroligt svart eller vitt och färgerna tappar i sin glans. Luften står still och darrar.
Ankarsrum och smalspåret
En tanke som vi haft med dagen var att helst åka, men annars följa smalspåret mellan Västervik och Vimmerby. I en film om den svenska industrialismens genombrott så togs den järnvägen fram som ett exempel på hur de små bruken i det inre av Småland kunde få ut sina produkter på världsmarknaden. Namn som Gunnebo och Ankarsrum är kända än idag. Det föll definitivt på värmen. Det var inte läge att ta reda på så mycket idag. Vad vi däremot gjorde var att svänga in i Ankarsrum för att se om de hade fabriksförsäljning. De hade de inte, men Coop var öppet så även om vi hade allt vi behövde så hade vi inte glass och det är en bra sak en varm dag. Vi satt i ute i hettan, i skugga, men fortfarande var det hett och lapade i oss det kalla och goda.
Astrid Lindgrens näs
Det var inte riktigt läge att köra omkring planlöst i Småland så vi satt kursen mot Vimmerby. Inte Astrid Lindgrens värld, det var vi kanske för stora för att uppskatta, men väl Astrid Lindgrens Näs. 34 grader visade bilens ute temperatur när vi rullade ut på den mycket fina vägen till Vimmerby.
Det var svårt att svara på vad som inte fungerade ordentligt, GPS:en verkade ha svårt i värmen för den drog oss en väg igenom Vimmerby som inte var optimal. Kommunens skyltar verkade vara bättre. Värmen eller algoritmerna vad det än var så kom vi fram till vårt mål. Det är nu vi är här och så parkerade vi bilen, i solen, 37 grader visade mätaren. Vi gick in till ett modernt besökscentrum och välkomnades förutom av AC även av ett stort kafé/restaurang och den kanske största souvenirshop som setts på ett svenskt turistmål. Vi fick tag i vår kylskåpsmagnet och den betalde vi tillsammans med inträdet på 200 SEK per person. I det ingick inte mycket. En utställning om Astrid och ett besök så att vi kunde se hennes barndomshem, Näs. Vi tog ingen guidad tur så vi kom inte in och trädgården var avstängd. I en lada fanns kanske den största behållningen, en utställning om Astrids syskon. Som var och en levet ett liv som är värt att uppmärksamma, men som alltid kommer att hamna i skuggan av deras mycket framgångsrika syster. Det verkar inte ha funnits någon avundsjuka mellan syskonen för de håll ihop livet ut.
Det fanns en större trädgård som kunde utnyttjas till promenader och det är mycket svårt att se vad den har med Astrid att göra. Vi var påverkade av värmen, men omdömet när vi satt under ett stort parasoll och drack en dricka och åt en macka var nog att det var en turistfälla. Det var varmt och det märkets på humöret. Det var svårt att dricka ikapp vätskan och det var dags att få lite svalare i bilens AC.
Värmerekord i Målilla
Det stod fortfarande 37 grader på bilens temperatur mätare när vi drog igång full AC för att få lite kyla innan vi justerade in den på ca 30 grader för att inte få för stor skillnad mot utomhustemperaturen. GPS:en och vi var inte riktig överens om vägen. På morgonen hade vi fått en sträcka att ta oss tillbaka E22 och gå söderut mot Oskarshamn. Nu ville den elektroniska hjärnan dra oss i inlandet förbi Hultsfred och via Målilla innan vi skulle ta oss ut till kusten och Oskarshamn. Varför inte, vi har aldrig åkt den vägen så vi blev lotsade av den digitala kartan ur den småländska metropolen. Det var en fin väg, mycket skön att köra men lagom mycket trafik. Hultsfred passerades och det var här som Alfred exercerade när Emil kom ridande på Lukas. Det var också platsen för en stor musikfestival. Den gick till slut i konkurs eller lades ner för att undvika en katastrofen. Synd. Det som kanske kom ut av den är Way out West i Göteborg som fångade upp festivalbesökarna när de blev äldre och erbjöd mer än tält mitt i Småland.
Efter Hultsfred var det dags för Målilla och där skulle vi svänga öster i den ”klassiska” rondellen med en gigantisk termometer i mitten. Vår temperatur visade på 36,5 grader men hade pendlat mellan en halv grad upp eller ner under resan. Tillsammans med termometern stod en journalist med en kameran på stativ och gjorde ett inslag om värmen. Vi ska gå hänvändelserna lite i förväg, vi har inte sett inslaget, där vi kanske syns på bild i bakgrunden när vi passerar. Det slogs ett värmerekord i Målilla den dagen, det var den högst temperaturen som mätts upp på 75 år, 37,1grader.
Vi fortsatte österut ner mot kusten och Oskarshamn. Vi kunde sakta se att temperaturen dalade när vi kom närmare kuststaden. Den hade sjunkit ner till nån grad över 30 när vi hittade en parkeringsplats under ett träd och checkade in på hotellet.
Sista kvällen i Oskarshamn
Rummet vi fick skulle man nästan kunna säga, låg i källaren, men det gjorde det inte. Det var i alla falla kraftiga, tjocka stenväggar av källarkaraktär. Inte oss emot, det blev några grader svalare och år vana trogen så vilade vi lite innan det var dags att äta middag. Det var fortfarande varmt även om det var mycket behagligare. Det blev närmsta restaurang och det var helt ok. En öl till maten, det var gångavstånd till övernattningen så varför inte. Från vårt borde kunde vi betrakta de hårt arbetande fordonen som gjorde i ordning trailersläp inför kvällens överresa till Visby. När vi väl var klara så tog vi en kort tur in mot stan. Oskarshamn har en riktigt lång bänk med utsikt över hamnen. 72 meter mäter den och är från 1867. Här har generationer av fiskar- och sjömanshustrur suttit och spanat ut över havet och väntat på att fartygen ska återvända till hamnen. Det spekuleras i om det är världens längsta soffa och en titt i Guinness rekordbok, säger att soffan i Oskarshamn är 934 meter kortare än den i Saratov i Ryssland. Rekordet är från 2014.
Det var inget som bekymrade oss, Den plätten som vi ockuperade räckte gott och väl till våra behov. Gotlandsfärja höll på att lägga till och det verkar som om det har blivit en tradition att titta på den när vi är i stan. Vi gjorde ingen långbänk av detta utan satt och njöt av utsikten, ljuset, värmen, ledigheten och tillvaron så länge det passade oss. Vi har en resdag i morgon men det betydde inte att vi tog det långa benet hem.
Dag 4 – Karlshamns kastell – Karlshamns museum – L O Smith – Punschmuseet
Dag 6 – Väggabadet – Utvandrarnas väg – Torshamns udde – Kristianopel – Freden i Brömsebro
Dag 7 – Döderhultarn museet – Sjöfartsmuseet – Stensjö by – Oskarshamn hamn – Fordonsträffen
Dag 9 – Västervik – Gränsö – Söderköping – Mem – Norrköping
Dag 10 – Centralbadeat – Cloetta i Linköping – Polkagrisar i Gränna – Borås