Halland i påsk dag 1

Så är julen officiellt slut. Nu är det påsk. Vår vana trogen var det dags att ta sig till en annan plats för att fira. Det var ingen tidig avresa. Ankomsttiden till släkten var satt till sent och då fanns det inget behov av att komma iväg i gryningen.

Första på dagens agenda stod arbete. Trots storhelgen så var det tvunget att titta till vad datorerna beräknat under natten och att få ordning på strulande scheman. Det gick fortare än vad som stod i kalkylen. Plocka hemma och packa väskorna och så var det läge att komma iväg lagom till förmiddagens fika.

Kungsbacka badhus

Det är snart två år sedan som Kungsbacka badhus öppnades. Första försöket att plaska i deras bassäng var ett misslyckande eftersom för många barnfamiljer skolkade och gav sig inomhus till det nya badhuset. Det var till att vända i dörren, den gången, men det har blivit åtskilliga meter som simmats i den bassängen. Det var dagens första stopp. Simning är något vi uppskattar att göra på våra resor. Nu skulle resten av truppen gör sitt premiär besök. Det saknades en kö men det var gott om människor, i alla storlekar, i äventyrsbadet. I motions banorna var det glest till lagom och så inleddes dessa lediga dagar med simning. Det är ett modernt bad, det går att stänga av 50 meters bassängens tio banor och få dubbelt så många 25 meters dito. Tack och lov var det femtio meter som var längden att simma. Det gick mycket lättare än i Burlöv för en månad sedan, men man blir lika rackans trött varje gång man simmar. Coronan har gjort fler uppehåll under de senaste åren och året har inte startat med särskilt mycket vattenplaskande.

När vi väl hade motionerat var det läge att återställa näringen och efter snabblunch som tog sin lilla tid så var det dags att resa vidare.

Gamla E6

Vi valde att ta oss söderut längs den gamla E6:an. Av flera skäl. Det är nostalgi och det är många minnen som är förknippade med vägen som farits många gånger. Vi hade väldigt gott om tid och sist men inte minst, det var dags att uppdatera vad som hänt längs vägen sedan sist.

Första platsen som vi noterade var den gamla stenbron, som går över Rolfsån. Det är en tre valvs bro, som är kallmurad, från 1600-talet. Vacker är den. Den renoverades för snart 20 år sedan är ser ut att vara i gott skick. Tack och lov får vi kanske säga så finns det en modern bro som tar trafiken snabbt och bekvämt vidare söder ut.

Nästa skylt vi såg var till Myra Golfklubb, kanske den golfklubb som har bäst sammanhållning bland medlemmarna, alla drar sitt strå till stacken.

Vi passerade avfarten till Hunehals och Hanhals kyrka som fick ett besök för några år sedan. Nästa landmärke var Shell macken i Fjärås. För några år sedan gjorde vi en resa i minnenas fotspår när vi stannade till för korv med mos och räksallad. En livräddare när vi gjorde en cykelsemester för drygt tio år sedan. Vi fortsatte söderut och snart passerade vi avfarten till Tjolöholms slott, en plats som vi besökt många gånger, dock inte denna. Ölmevalla kyrka som fick ett besök på en tidigare resa låg så där lite lagom upp på höjden med sitt bohuslänska utseende. Det gula teglet mot den gröna kopparärgen gjorde sig otroligt vackert i ljuset som spreds över nejden. Vi fortsatte söder ut mot ett mål som blev lite improviserat.

Ringhals och Bua

För några år sedan passerade vi Forsmark och tog oss fram till infarten till kärnkraftverket. Kanske inte det mest smarta vi gjort för vi fick prata med säkerhetsvakterna och sedan vända. Nu när vi hade all denna tid så tog vi oss av den gamla vägen och gav oss ut i den halländska skärgården för att titta närmare på ett annat kärnkraftverk, Ringhals.

Om atomenergi var på modet på 1950-60-talen så var de inte lika populära under 1970-talet. 1965 begärdes det in offerter på två kraftgeneratorer till det nya körkraftverket på Väröhalvön, Ringhals. Den första var en kokvatten reaktor från ASEA och den andra en tryckvatten reaktor från Westinghouse. Det skulle dröja till 1975 och 1976 innan de var i kommersiell drift. Samtidigt hade även reaktorerna 3 och 4 beställts men 3:an var klar precis efter att en ny lag kommit till som i praktiken skulle göra en start omöjlig Sedan kom olyckan i Harrisburg och det dröjde till efter den svenska kärnkraftsomröstningen 1980 innan det blev klart med ett starttillstånd. Till slut var samtliga fyra reaktorer igång. Under 2100-talet var diskussionen om kärnkraften fortfarande igång och det beslutade att de äldre svenska reaktorerna skulle avvecklas när de inte längre var lönsamma. För Ringhals del så har reaktor 1 avvecklats och reaktor två håller på att avvecklas.

Synen som slog emot oss när vi körde upp mot grinden var inte den vi hade tänkt oss. De klassiska kuberna i svart och vitt som vi sett på så många bilder saknades. Ringhals har ett annat yttre skal som var runt och i vitt med ett brunt tak. Erfarenheterna från tidigare gjorde att vi vände innan vi kom i kontakt med säkerhetsvakterna.

Passade på att fortsätta ut i kustbandet och kom fram till det gamla fiskläget Bua, samtidigt som vi lyssnade på en intervju med Gert Wingårdh om hans sjätte Kasper Salinpris, för ett nytt vattentorn Filborna vattentorn Helsingborg. Ett som ser ut som Stonehenge. Bua är en del av Värö socken och här finns fornlämningar från stenåldern. Bua var länge Hallands största fiskeläge men för i dag en mer undanskymd tillvaro i skuggan av Ringhals och Väröbruk som producerar pappersmassa. Vi körde tillbaka till den gamla landsvägen och fortsatte vår resa söder ut. Vi tog sikte på en kringelskylt som vi kört vi förbi många gångar men nu skulle vi stanna till och se vad det var.

Ny Varberg

Staden grundades i början av 1400-talet vilket innebär att det är en dansk stad. Tidstypiskt är att de ligger där två vattendrag möts, Himleån och Munkån. Sista delen, de ca 700 meterna som var kvar till västerhavet breddades genom att en kanal byggdes, för att underlätta transporterna. Det var inte långt att ta sig igenom rondellen och sedan knappt 100 meter till nästa avfart och knappt 100 meter till en grusplan som fick gälla som parkering. Vi lyssnade klart på intervjun med Gert Wingårdh och sedan drog vi oss ut i snålblåsten. Solen värmde gott efter årstiden men en liten narig vind från havet drev i kylan mot kroppen. Vi gick ca 100 meter innan vi kunde se den gräsyta som gjorts i ordning. Ett kors hade placerats mitt i koret och klosterkyrkans väggar markerades med stenar i marken. Första intrycket av de bilder och statyer var att kyrkan påminde ganska mycket om Varnhems klosterkyrka, med de utanpåliggande bärande pelarna. Andra kloster som vi kom att tänka på var givetvis, klostret i Skänninge som presenterades på ett liknande sätt. Vinden drev oss till ett ganska kort besök och vi gick tillbaka till bilen.

Ny Varberg måste räknas som en gränsstad och när Sverige under senare delen av 1500-talet sakta börjar utmana Danmarks position som den ledande nationen i Norden, så kom Ny Varberg att hamna i skottgluggen. Svenskarna brände och plundrade flera gånger innan de lade staden fullständigt i ruiner 1612. Året efter beordrade kung Kristian att borgarna skulle flytta in under fästningens skydd. Kalmarkriget mellan svenskar och danskar under inledning av 1600-talet har vi stött på många gånger. Karl IX Göteborg som på sitt vis har en gemensam historia med Ny Varberg, fast på andra sidan gränser. Kalmar slott som vi besökt, liksom Kronoborgsslott utanför Växjö. Vi har sett hur danskarna härjade i Västergötland, krigen runt Varberg och Halmstads slott där det sista av det svenska krigsskadeståndet betalades till danskarna. Vi fortsatte söder ut.

Vi tog oss förbi Björkgården och Himle som väckte många gamla minnen till liv från en tidigare period i livet och så ar vi framme för att fira påsk.

 

Dag 1 – Kungsbacka badhus – Gamla E6 – Ringhals och Bua – Ny Varberg

   –    –