Hemester – dag 4

Det blåste vid havet vid Björkäng och då blev en biltur på landet ett gott alternativ.

Dagen började med att den yngre generationen hade gjort upp med en kompis att hälsa på. Platsen ligger lika långt norr som storstaden som vi befann oss söder om den samma. För att underlätta så hade det beställts skjuts till Västtrafiksområdets sydliga utpost i Kungsbacka. Därifrån investerades det i en dags biljett, Regionen runt, och så bordades tåget. Väl på centralen byttes det tåg och sedan var det att stiga av vid rätt hållplats. Det fungerade med lite fjärrguidning över telefonen.

Kungsbacka badhus

För ett drygt år sedan passades det på i samband med Aranäs open i handboll att ta en simtur i Kungsbacka simhall. Den är numera nedlagd och ersatt med en storanläggning för lite av varje av de moderna motionsformerna. Kungsbacka badhus. Bassängstorleken har ökat till 50 m, och åtta banor från den lilla och grunda 25 metaren med fem banor. Eftersom det är här och nu så kördes det till badhuset för att ta sig en simtur. Det blev inte bra. Kön ringlade en bra bit ner i trappan. Simhallen, med motionssim och ett mindre äventyrsbad ligger på andra våningen, vilket är mycket ovanligt. I undervåningen ligger salar för grupp motion och cykelrum. Med tanke på att det var äkta semesterväder och att badet var nytt så bestod kön också av barnfamiljer som valt bort stranden. Det blev till att vända i dörren.

En biltur på den halländska bygden

Vad gör man när det inte blir som man tänkt? Det blev en biltur. Ner till Varberg och sedan ut på den gamla E6:an som fortfarande ligger kvar i landskapet. Den är inte bortglömd utan har fixats till så att det blivit en cykel led. Genom att måla gula streck på vägen markera man att cyklisterna har företräde till platsen längs till höger på vägen. Bilisterna för köra närmare mitt och på så vis blir den smalare. Men, finns det inga cyklister så är det ok att köra på och över den gula linjen, inte allas dumt, faktiskt. Björkäng passerades och strax norr om Falkenberg, i höjd med Stafsinge så blev det till att styra kosan österut mot det inre av Halland. Kom fram till Vinberg, känt för sitt fotbollslag om inte annat och så kom skyltar som visade väg 154 mot Ullared. Nej, det var inte GeKås idag som stod på programmet. Rapporterna från Sveriges största turistmål sa att det var lite si och så med det sociala avståndet i köptemplet så de fick vara.

Falkenbergs motorbana

Som lagom intresserad av racing och motorsport så är Falkenbergs banan inte okänd, även om den aldrig fått ett besök av skribenten, vilket är lite konstigt kanske. Banan passerades och när väl det var gjort så gick det en väg norrut. Alla vägar leder till en större väg som leder till en stor väg. Halland är inget undantag, tvärt om, allt som går över åkrar och ängar och genom skogsdungar leder till de små orterna, så det går inte att köra fel egentligen, bara ta lite god tid på sig. God tid fanns det. Passerade infarten till depåerna till motorbanan som byggdes 1967. Banan är 1843 m och är Sverige snabbaste racerbana. Den är inte tillkrånglad så mycket, utan det är som oval ring som man dragit lite i åt olika håll och därmed fått snabba och svepande kurvor. Det är inte en utmaning för förare och bilar som gillar svängar, inbromsningar och accelerationer. Här gäller det att hålla ett så högt tempo som möjligt. 2004 byggdes till en chikan, vilket säkert var välbehövligt för att tvinga ner hastigheten på bilarna, på något ställe på banan. Det behövdes alltid ett bra ställe att kunna göra omkörningar på.

Färden fortsätter på kringel och krokar vägar norrut till en T-korsning dyker upp med kända landmärken. Det är vägen mellan Tvååker och Riksväg 154 som vi brukar ta till Ullared. Det blev en vänstersväng mot vårt B&B.