Hemester – dag 1

Dag 1
I hemmets lugna vrå

Planeringen hade pågått länge, ända sedan den förra semestern. Vi kom på den ljusa idén att besöka Sveriges alla världsarv, norr om Dalälven. Det skulle spara skogskyrkogården och Visby i söder innan alla dessa kulturpärlor hade fått en visit. Planeringen hade stannat runt 20 dagar och 600 mil i bil. Jo, det är en rejäl bit att åka, ungefär lika mycket som när vi besökte Bordeaux och Normandie för några år sedan. Visst låter det lite spännande med Engelbergs järnbruk och Falun koppargruva i Dalarna, Hälsingegårdarna i Hälsingland, Höga kusten i Ångermanland, Kyrkbyn utanför Luleå, Struves meridianbåge mellan Kalix och Pajala och Lapponia utanför Gällivare. Dessa godbitar skulle vi njuta av. Sedan innan allting var färdigplanerat så kom det till mer attraktioner. Andersvattnet mellan Umeå och Skellefteå. (För den som inte känner till namnet så var byn centrum för ett forskningsprojekt om vad som hände när den svenska stormakten skrev ut knektar till krigen). Sandöbron utanför Kramfors, byggkatastrofen som glömdes bort när andra världskriget bröt ut. Vi har Lunde där de dödliga skotten föll 1931. Vi tänkte besöka Bodens fästning, Luleå och passa på att att ta en tur in i norra Finland.

Som om inte det skulle räcka så hittade vi tyska skyttegravar som bevarats utanför Karesuando, på den finska sidan, som är från Lapplandskriget 1944. Vi tänkte ta båten från Kilpisjärvi, över sjön Kilpisjärvi och vandra de tre kilometerna till Treriksröset. Vi tänkte ta den norra vägen ner till norska Narvik och titta på staden som stod i centrum för striderna mellan tyskarna 1940 och norska styrkor, förstärkta med franska främlingslegionärer. Sedan vägen över fjället för Abisko och Kebnekajse till Kiruna för att se staden som ska flyttas. Vi tänket verkligen packa ihop det intressantaste av det mest intressanta vi kunde tänka oss under den dagarna på resa. Mycket mil men en god belöning. På hemresan var tanken att ta Inlandsvägen och då finns det så mycket mer att titta på. Detta är ända ett axplock av alla möjligheter som finns att resa i historiens spår.

Sedan kom första tecknet på att det kanske inte blir en resa. Den yngre generationen kom inte iväg på sommarferier som det var tänkt. En snabb uppgörelse med mamman gjorde att vi var överens om att flyga i sommar inte var att tänka på, för nu hade Corona viruset slagit till på riktigt. Hemarbete, socialdistansering och andra åtgärder som för många är en begränsning och för andra som lever närmare det verkliga livet, en fråga om att faktiskt överleva och skjuta upp det oundvikliga om en evig sängplats två meter ner.

Så förslöt våren och det kom mer information om vad man fick göra och inte göra. Vi fick till slut börja resa strax innan midsommar, men i Sverige. Det insåg alla andra och det blev snabbt fullt på alla turistplatser och resa som vi tänkt, lite oplanerat med boende och ta oss fram vart efter, var kanske inte att tänka och den yngre generationen hade tyckt att öknen flyttat från Afrika till Sverige. Vår semesterresa i nordlig riktning blev med ett kort konstaterande inställt. Det blev också en av sommaren stora begivenheter för den yngre generationen, Partille Cup. Handbollens Mecka. Det var trist för visst är det otroligt trevligt att titta på alla handbolls spelande ungdomar fån hela världen. Det är kämpatag och inte en tanke på att införa regler för hur mycket det får blåsa på en handbollsmatch. Till skillnad från fotbollen som behöver införa en maxgräns på två sekundmeter. Detta gäller dock bara herrfotbollen. Risken för skador är så uppenbar när en annan spelare springer förbi att herrarna ramlar som käglor för vinddraget och blir liggande på planen vridande sig i plågor.

Det blev det mesta andra också och det var inte så enkelt att börja komma upp med andra planer. Som ”alla andra” passade vi på att göra byggvaruhandeln rika. Badrumsrenoveringen var ännu inte avslutad men sommaren är kort så vi satte högsta fart. Från Youtube hade fått ett tips på en slipmaskin som verkade vara lite extra och den skulle ta hand om vår altan som var allt annat än sommarfager. År av försummelse ställde oss inför ett val, slipa och olja om hela altanen eller byta ut den. 36m2, är trots allt en ganska stor yta att ta hand om. Vi valde det billigare alternativet, försöka att slipa och olja in den. Det gick över förväntan och efter en dag med intensivt arbete så var det klart. Den yngre generationen hade visat sig från sin soliga sida och när det var dags att kladda med olja, ja då var det till att vara inblandad. Vi var mycket glada att det hade gått så bra och altanen blev som ny igen. Nu hade första veckan på sommaren gått och vi tyckte väl ända att vi var värda att komma utanför hemmets väggar några dagar.

Det blev till att boka in sig på släktens B&B och så drog vi iväg, tidigt en måndags morgon.