Hemester – dag 2

Nu hade första veckan på sommaren gått och vi tyckte väl ända att vi var värda att komma utanför hemmets väggar några dagar.

Det blev till att boka in sig på släktens B&B och så drog vi iväg, tidigt en måndags morgon. Målet med dagens äventyr var att undvika att bli smittade av Corona och ta oss till en simstadion i Halmstad. Det finns en lite tradition att besöka utomhusbassänger under sommaren, men hittills hade det varit snålt med pooltiden i pandemins spår. Om minnet är någorlunda korrekt så är det kanske 45 år sedan senaste besöket så det var kanske dags igen. Om allting fungera så kanske vi hinner med ett besök till om 45 år. Vi navigerade oss längs Hallands stora pulsåder, som vi farit så många gånger förut och kom fram till länets residensstad. Det var inte särskilt svårt att ta sig fram i staden efter alla handbollshallar som vi besökt under de senaste åren. Vi kom fram till simstadion Brottet.

Brottet

Vi var ganska tidiga och det fanns gott om parkeringsplatser. En grannbil hade uppenbara problem. Något var fel på den tyska dieselskandal bilen. Så fort nyckeln drogs ur tändningslåset så gick larmet. Alla som hört ett billarm stå och tuta vet hur irriterande det är. Kanske fabriken i Wolfsburg glömt att installera lite extra programmeringskod som får larmet att fungera bara när någon gör inbrott i bilen, men det kanske är extra utrustning, till extrautrustningen…

Nu kunde vi ta oss vidare till den öppna anläggningen som verkade drivas av Halmstads simklubb, precis som Lindängsbadet drevs av Malmö simklubb, som vi besökte förra året. Det är nu som omfattningen och historien av bassängerna börjar gå upp. Det är ett hyfsat stort område och ligger egentligen lite knepigt, en simbassäng alldeles vid havet. Varför bada i en bassäng när man kan bada i havet? Historien bakom Brottets badplats är kanske lika logisk som intressant. 1837 började man bryta gnejs som transporterades vidare med fartyg från en pir i Kattegatt. Praktiskt att ha brottet så nära utskeppningen. I takt med tiden bildades en bassäng som fylldes med vatten, bl.a. från stormarna som drog in från sjösidan. Modiga ungdomar började bada och när stenbrottet lades ner 1932 så övergick det till att bli en simbassäng. Den är kanske inte kvar, utan idag är det en modern simstadion, där det slagits världsrekord i! Brottet är även en konsert plats i Halmstad och naturligtvis har Halmstads musik stolthet Per Gessle uppträtt med sin musik. Troligt något bättre än den konsert som Wolfsburgs hornorkester nyss presterade.

Vi hittade en plats att på säkert avstånd från lokalbefolkning, minskade klädesplagg som prydde oss när vi kom, och sedan var det att komma ner i vattnet. Dagen till ära behövdes det inte värmas, men det gjordes kanske ändå, men det var blött och skönt att simma i. Avstånden gick att hålla, dels distansen som simmades och dels till andra badgäster. I takt med att hektometerna tickade fram så ökade frekvensen i entrégrindarna och det blev sakta lite tätare mellan de sommarblöta människorna och vi valde att ta vår Mats ur skolan. Lite sol han vi med innan det var läge att packa in oss i färdmedlet.

Det blev en nostalgisk resa norrut längs kustens småvägar. Mer än flera sommar har tillbringats i området och det var kända namn som passerades, Sönderum, Tylösand, Ringenäs som var lätta komma ihåg. Ofta på somrarna så var det flygplan som flög över badstränderna så att luftvärnsgubbarna vid Ringenäs kunde brassa på för att försöka komma när den färgglada ballongen. Det var under det Kalla kriget så tiderna var annorlunda och därför känns det lite oroväckande att höra om en omvärld och nya ledare som kategoriskt verkar ha glömt vad krig och internationell spänningar kan leda till. Vi behöver prata med varandra, inte om varandra. Vi behöver visa hänsyn och inte bara kräva respekt av andra, vi måste visa det också. Tyvärr verkar det som vi är på väg in i en tid med upprustning. Just nu är den delen av luftvärnet enbart lyckliga ungdomsminnen. Så närmade vi oss plats som varit så påtaglig för oss, Strandgården.

Strandgården

1957 köptes gården av Svenska Missionsförbundet. Det blev en av flera sommargårdar som förbundet drev på olika platser i Sverige. Verksamheten tar fart under 1960-talet.Kyrka byggs och verksamheten ökar. Nya byggnader kommer till för att fler aktiviteter ska komma till. Konfirmationsläger kom man igång med tidigt och riktade sig i första hand mot Småland som ar det distrikt inom missionsförbundet som hade gården. Det var under tidigt 1970-tal som vi kördes hit på sommarferie. Husvagnen lastades och så packades vi barn in i bilen och så blev det camping liv i nästan en månad efter att skolan slutat. Även undertecknad gick på konfirmationsläger läger på Strandgården. Under årens lopp har vi återkommit till den vackra plats på södra ändan av ca 3 kilometer långa sandstandsbukten som slutar i Haverdal i norr. Allt ingående i Haverdals naturreservat. Många är de gånger som vi dämt upp bäcken med sand, badat hoppat i dyner och solat. Det var hit som den yngre generationen kom när det var dags att flytta till Sverige. Det var tuffa minnen att ha med sig eftersom det inte gick helt smärtfritt. Nu är det annorlunda och tack och lov så går världen vidare och nya utmaningar gör att vi svetsas samman och gamla bekymmer falnar bort. Vi tittade till denna plats som har så mycket minnen för flera generation och så for vi vidare norrut.

Slöinge

Halland har en stolt mattradition, mer än bara den goda laxen. Den goda glassen som tillverkas i Slöinge är en av dessa delikatesser som finns. Det gäller att passa på när man har chansen. Vi hade packat in kylväskor och sett till att de var kalla för nu skulle vi på fabriksförsäljning av glass.
Sia glass bildas som utveckling av Berthe kvarn, som ligger inte fullt 2 km bort, på västra sidan av motorvägen. Året var 1961 och det skulle ge arbetstillfällen för att ersätta ett slakteri som lagts ner. Till att börja med var det en underleverantör till Trollhätteglass. När Trollhätteglass gick samman med GB glace i början av 1970-talet började Sia med egen produktion. 1970-talet var ett expansivt årtionde för bolaget som etablerade sig på marknaden. När vi var på resa i Tyskland för några år sedan träffade vi på en Sia lansering på en stor matmarknad och naturligt vis, passade vi på att smaka. Det gjorde vi nu också. Först fyllde vi upp våra kylväskor med andra sortering och sedan köpte vi varsin vansinnigt stor glassbägare. Placerade oss på den iordning gjorde fika terrassen, på behörigt avstånd från andra glassugna medborgare, helt enligt myndigheternas instruktioner. Vi njöt och så kunde vi göra oss av med resterna och vår resa fortsatte till en plats som vi så ofta återkommer till Tvååker.