FFF; Fyn, Fredericia och Flensburg – dag 5

Trelleborgen i Slagelse på Själland. Det är ett stort komplex som väcker många frågor om varför, hur och vad. Väl värt ett besök.

Tybrind vik

Efter att ha läst på om området runt Fredericia så visade det sig att det är dokumenterat var svenskarna tog sig i land på Fyn när de tågade över lilla Bält. Det var Tyrind vik som ligger starx söder om dagens Lilla bältbro. Vi kunde inte hålla oss utan plottrade ut koordinaterna och körde dit. Det första var att det var en mycket fin dag i ett mycket vackert landsksp. Färgerna var tunga och nästan som om de vore retuscherade. Vi körde den sista grusvägen ner mot havet innan vi stannade och gick ut. Det var kallt i vinden. Vi tittade en stund och njöt av den vackra vyn. Inte för att det var här som svenska soldater kom klampande för över 350 år sedan utan för att det var vackert. Dagen hade inte varit så länge så vi fortsatte vår resa mot nästa etappmål på vägen hem.

Odense och HC Andersen

Det var dags att trassla sig tillbaka till Odense igen. Trassla var ordet för det var lite bökigt att hitta in och ut i staden. Tack och lov att det finns digitala kartor. Vi hamnade inte alls där vi vill. Det var bara ett par dagar sedan vi var här och som tur var kände vi igen arkeologernas tält. Då kunde vi parkera eftersom vi visste vart vi skulle gå. Det blev en kortare promenad för övergångställen med ljusreglering. I Odense så var det HC Andersen som var den lilla gubben som visade rött eller grönt medan det i Fredericia var en liten soldat. Vi kom snabbt fram till HC Andersens hus och betalade vår entrépeng.

HC Anderson föddes i den här byn på våren 1805. Staden huserade franska trupper under Napoleonkrigen med anledning av att Danmark var allierade till Frankrike. Det var ett fattigt hem och Hans Christians pappa gick med i den franska armén men kom tillbaka med dålig hälsa och dog. Mamma försörjde den lilla familjen och gifte sedan om sig. Skolgången för den unge killen blev problematisk. 14 år gammal flyttade han till Köpenhamn för att bli skådespelare, teatern var han stora passion, men det gick inget vidare. Han fick hjälp och sattes i skola och utvecklades snabbt. 17 år gammal fick ut sin första bok och sju år senare sattes hans första pjäs upp på de Kongelige teater. Andersen satsade på sin stora passion men det var hans sagor som kom att bli det han är mest känd för. Den fula ankungen, flickan med svavelstickorna och den ståndaktige tennsoldaten är några av hans mer kända sagor.

HC Andersen var produktiv, teaterpjäser, romaner och inte mist reseberättelser. Han var en flitig resenär och kunde träffa många av samtidens stor. Charles Dickens är kanske den mest kände av alla de han mötte. Utöver detta litterära konstnärskap så målade han och gjorde skulpturer. Mot slutet av sitt liv blev han sjuk, troligtvis i cancer och avled 70 år gammal. Andersen hade endast under de senare åren av sitt liv en egen bostad. Han hyrde rum, bodde på hotell och hos vänner. Därför är det mer intressant att se hur hans barndomshem ser ut. Det huset finns kvar och har byggts in i det museum som fanns till för Andersens minne. Vi vandrade runt i de olika salarna, för det var en hel del som fanns att titta på. En tur blev det också till det gamla barndomshemmet. Måste erkänna att det var en positiv överraskning. Det är lätt att det bli lite för mycket men här fanns det en bra balans. Klockans visare tickade på i allt snabbare takt och det mindre än ett dygn kvar innan skolan och arbete börjar i morgon bitti och än var inte allt på listan som skulle ses avklarat. Det blev till att packa in sig i bilen och fortsätta på Fyn österut, passera den imponerande Stora Bältbron, nu i solljus. Vackert. Väl på Själland var det dags att hålla utkik efter nästa uppsättning av skyltar.

Trelleborg

Nej, vi hade inte hamnat fel och stannat i färjeläge i Skåne. Strax väster om Slagelse finns en gammal trelleborg. Den har fått ge namn till dessa försvarsanläggningar. Imponerande försvars anläggningar måste sägas. Vi lyckades till slut navigera oss till platsen för en av Harald Blåtands stödjepunkter.

Trelleborgar är intressant och de blir mer intressanta om de studeras lite noggrannare. En trelleborg är en helt rund försvarsanläggning av med en uppskottad jordvall. Den har huvudvägar rakt igenom lägret i ett korsmönster, och innerområdet är uppdelat i fyra tydliga kvarter. Det är stora anläggningar, som beräknas ha tillkommit i slutet på 900-talet under Harald Blåtands regim. Det finns sju kända trelleborgar, varav två finns i Skåne. I Helsingborg misstänker man att det kan finnas en trelleborg under Kärnan med det är osäkert. En titt på kartan över var trelleborgarna finns väcker lite frågor. Det ser geografiskt ut som om det borde finnas fler, framför allt på södra Jylland. Å andra sidan så borde kanske detta redan ha upptäckts inte minst med flygarkeologi.

Varifrån kommer dessa symetriska byggnader? Tittar vi på Norden och Sverige så finns det fornborgar. Det skulle kunna vara samma princip men här skiljer sig arkitekturen något. Fornborgarna byggdes med fördel på bergstoppar för att dra nytta av branta bergsidor och borgarna bestod mest av sten. Fornborgarna är 3-500 år tidigare än trelleborgarna. Tittar vi söderut så finns det mer intressant att hämta. Germanska konstruktioner i dagens Tyskland är inte helt olika och även i södra Nederländerna finns det konstruktioner som liknar de danska befästningarna. Det finns starka misstankar om att den här typen av borgar kommer till södra Skandinavien från Central- och Västeuropa. Säkert vet vi inte.

Det var ett fint besökscentrum som stod som entré till anläggningen. Danskarna är duktiga på att utnyttja dessa resurser som finns. Det är inget vi ska vara ledsna över. De tog heller inget i inträde men såg till att förse de som så önskade med matchande produkter. Ut till själva anläggningen och lite tillvänster över en stor grön gräsmatta så såg vi ett typiskt långhus. VI passade på i vårsolen att gå och titta på huset och tänka sig in i hur det skulle se ut om det var i verkligheten för 1200 år sedan. Sedan fortsatte vi fram till själva anläggningen. Det hade gjorts en liten tredimensionell karta som tydligt visade hur hela geografin och borgen såg ut. Om fornborgarna utnyttjar klippor och berg så såg denna trelleborg till att utnyttja den å som ligger i en trekvartscirkel. På den halvö som bildas så ligger anläggningen. Utanför ligger ytterligare en vall, som inte går ihop med den runda delen. Innanför den låg ca 16 förrådshus. Hann inte fördjupa mig i detta men det var lite underligt att förråden ligger utanför borgen. Nu var et dags att gå in i trellleborgen i Slagelse. Det såg ganska likt ut som det gjorde på Gråborg på Öland, ett stort grönt gräsfält. Vad som gjorts här, var att alla stolphål till de 16 långhusen i de fyra kvarteren hade markerats med betongpålar som stack upp en decimeter övermarken. Passade på att klättra upp på en av vallarna och där var det utsikt. Det var rejäla jordvallar och det måste det väl vara om det ska finnas kvar i tusen år. Det ställer givetvis frågan om hur de byggdes, av vem och återigen varför? Den senare frågan är kanske den lättaste. För att bevisa sin makt och säkerställa överhöghet över områden som tillhört andra tidigare. 500 man var stationerade här. Det leder raskt vidare till frågan om vem som betalade. Hur många dagsverken av bönder och soldater har det krävts för att bygga dessa vallar? Hur försågs de med mat? Hur mycket timmer och hur många, kvalificerade hantverkare gick att bygga alla 25 långhus? Detta är en av sju ungefär samtida trelleborgar. Det är spännande att spekulera och det är svårt att få fram uppgifter. Trelleborgarnas livslängd beräknas till ca 30 år. Eketorp på Öland dog ut pga. resurser. Träden höggs ner för bränsle och gräset betades för hårt och till slut fanns det inget kvar att leva av. Det var många frågor och inga svar.

Att det gick åt bränsle stod ganska snart klart när vi fortsatte till den tredje delen av anläggningen, vikingabyn. Det pratas ibland om hur det luktade förr i världen och på vikingatiden så luktade det nog som att vara scoutläger. Allt luktade rök. I hela byn pågick det aktiviteter som var beroende av brinnande trä. Smedjan, matlagning och belysning. Det var i alla fall ett svar som vi fick. Det är ett par upplevelser som står ut i den lilla byn. Det ena var ett misstag, men det var en stor upplevelse. En av ”invånarna” hade en riktig stridsyxa. Ja, en nytillverkad men det var så intressant att få hålla i den. Känna tyngden och balansen i den. För den som inte prövat detta så var den lätt. Inte undra på att det var bärsärkarnas vapen. Till och med en otränad gubbe i min ålder kunde göra något med den. Den var lite längre än jag hade gissat och det gav räckvidd. Den var också välbalanserad och behaglig att använda. Det andra var storleken på de olika husen och den litenhet som det innebar. Att gamla backstugor och pörten var små, jovisst men detta var något annat än de mäktiga långhusen. Naturligtvis fanns det skillnader bland människor på den här tiden också.

Nu var det till att ta med de rökiga kläder och packa in sig i bilen. Det var många timmar kvar innan det var hemkomst. Det blev ett stopp i Helsingör för att tanka bilen och sedan ner till färjan. Visa passen och rulla ombord på båten. Vi hann inte stanna bilen innan bommarna fälldes bakom oss och jättedieslarna ökade sina varvtal. Snabbt upp och handla korv och dricka, trycka i sig den och sedan lika snabbt ner och köra av på den svenska sidan. Blev stoppade av tullen! vilket gick bra och sedan var det ”bara” att köra hem. Sju på kvällen och 150 mil på trippmätare, så var årets påskresa slut.