Ådalen 23 – dag 13

Svartnäs bruk

Livet i finnskogarna

Trötta, men lite bättre utvilade så började vi med frukost, fortsatte med ett dopp i poolen innan det det var dags att packa ihop allting i våra väskor, bära ner dem till bilen. Stuva allting på plats. Checka ut och se glada ut på resan mot nästa världsarv.

Begreppet Finnskogarna kan gälla flera områden i Sverige. Värmland gör reklam för detta. Orsa finnmark är ett annat område som hänvisar till invandrande folk österifrån. Invandrade eller inbjudna eller tvångsflyttade, det är lite hur man ser på historien. Dagens körning skulle leda oss igenom ett område som kallas för finnskogarna. I norr är gränsen, och det ungefärliga gränser, Edsbyn, Alfta och Bollnäs. I söder Falun, i öster Ockelbo och i väster, ungefär Leksand och Rättvik. Men som alltid, det är svårt att säga säkert. Det kallas för Finnskogsriket och är ett namn som kommit till på senare tid för att marknadsföra området. Vad vi vet är att det under den så kallade lilla istiden på 1600-talet blev brist på mark i dagens Finland, samtidigt som svenska staten hade ett intresse av att lägga en del av de vidsträckta barrskogarna under plogen och börja odla.

Finnarna bedrev svedjebruk och kallades för svedjefinnar men numera säger vi skogsfinnar, då deras inkomster kom från så mycket mer än enbart svedjebruket. Det senare förbjöds under stormaktstiden. Gruvnäringen, främst då i bergslagen, behövde virket och då kunde det inte brännas upp för jordbruk. Skogsfinnarna blev istället arbetsskyldiga med att leverera timmer, ved och kol. Vägen som vi hade valt var liten och och trevlig men det var inte svårt att förstå varför den kallades skogsbygd. Här fanns det skog! Kanske var det typiskt att fösta stoppet skulle bli en timmerhuggar koja.

Rimetkojan

Den var inte svår att hitta. Tydliga skyltar och inte ens hundra meter från stora vägen. Ja, så stor var den ju inte, men det var inte långt. De var direkt igenkännbar från skogsmuseet som vi besökte första dagen på vår resa. Det är en ideell förening som vill bevara minnet av skogskulturen och har gjort i ordning stugan. Den var öppen och vi tittade in. Direkt innanför dörren finns ett vedförråd och sedan kom ”stora salen”. Det så precis ut som de kojor vi sett på museet. Här kan vandrare sova över och det går att ”hyra” stugan för helger och läger. Det var i princip bara att swisha lite pengar till föreningen så att de får in medel att underhålla detta kultur arv. Det var roligt att få se detta i verkligheten.

Svartnäs bruk

Det var en riktigt trevlig resa genom en glesbefolkad skogsbygd. En av dessa områden som hamnat i bakvattnet när nya tider ger ändra mönster i industri och transporter. Den stora leden mellan Bollnäs och Falun är annars Riksväg 50, som även kallas Bergslagsdiagonalen och visst är den mer modernt transportvänlig men det är inte samma upplevelse som ta det lite lugnar och färdas genom en liten men bra väg genom gamla bygder och mycket skog. Till slut kom vi fram till Svartnäs bruk.

Det var ett järnverk som tillhörde Stora Kopparberg och bedrev mellan 1735 och 1889. Vattenkraften utnyttjades och malmen kom från en gruva i Vintjärn, 12 km söderut, mot Falun. Delar av anläggningen finns kvar och det passade bra att stanna till och sträcka på benen. Det var ett litet bruk och det var därför som bolag beslutade att samla sin järnhantering i ett nytt verk i Borlänge, det som idag är Domnarvet. Svartnäs har varit en småort men i takt med att invånarantalet sjunkit är det inte ens en småort längre.

Svärdsjö

Magen talade om för oss att vi borde äta något och det var vad vi höll utkik efter. Svärdsjö var en bra plats och de hade en restaurang som räddade oss. Återigen visade det sig att en bra restaurang med lagad mat, även om det var några kronor dyrare, var bättre än snabbmat och gatukök. Det fanns en sak som vi bara måste se och fotografera i byn, en vägskylt. En god vän har ett namn som är lite ovanligt och här fanns en väg med samma namn. Kul att kunna skicka den bilden. Passerade ett gammalt industriområde och bakom de stängda grindarna fanns en Gulf nostalgimack och ett bilmuseum. Hade det varit öppet hade vi stannat med det var det inte.

Det är ingen särskilt lång resa som vi ska göra idag och den tid som vi har är när incheckningen öppnar på hotellet i Falun. Det är lite för mycket tid kvar till avståndet som återstår men vi fortsatte söderut. Passade på att köra in i Sundborn, bara för att titta, men vi har bokat besök tills i morgon och ska även träffa släkt som bor i den lilla dalaorten.

Regnet kom uppifrån och i en viss omfattning. Vilket begränsar all aktivitet något. Det var för många varv kvar på klockan innan vi kunde checka in, så vi kastade in ett extra stopp som inte funnits med i planeringen från början.

Grycksbo

Vi körde de 15 km i regn och kom fram till orten nordväst om Falun. Svängde av vägen och kom ner mot själva byn. Följde skyltarna mot Artic Paper. Passerade kyrkan som så annorlunda ut. Vi stannade och gick för att titta. Den var inte öppen som de flesta kyrkorna nu för tiden. Tyvärr blev stölderna för omfattande när de stod öppna för besökare dygnet runt. Kyrkan ser väldigt annorlunda ut. Det ser mer ut som en enorm samlingslokal, och sedan gjort om till kyrka genom att bygga på ett lite för stort torn asymmetriskt i ena hörnet. Även om det var samma material, samma stil och samma färg så passade det inte riktigt in. Lokalen var från början tänkt att vara både kyrka och samlingslokal, men kom ganska snart efter invigningen 1908. arkitekt var David Jansson och han ritade flera kyrkor i Sverige och knappt 20 bostadshus i Stockholm. Kyrkorna i Grycksbo, Duvbo och Sundbyberg har alla de gemensamt det, att de har torn, som är asymmetriskt tillagda till kyrkobyggnaden.

Vi tog oss vidare och kom fram till pappersbruket. Det startade redan 1740 och har haft en växlande historia. I Grycksbo fanns möjlighet till vattenkraft och det var det som lockade till ett pappersbruk. Vi har tidigare besök Lessebo i Småland, med samma begränsade framgång som vi hade här att få se hur produktionen går till. Idag är det ett modernt industriföretag som köper sin pappersmassa som transporteras hit. Bruket har tidigare tillverkat egen massa, främst sulfit men även en kortare period, sulfat massa. Det fanns inte mycket att se. Handtillverkningen av papper är nedlagd, men det finns, sägs det, fortfarande ett lager kvar av den kvalitén som används till Nobeldiplomen. Det blev till att vända.

Då såg vi ett äldre hus som vi stannade till vid. Det är det gamla ylleväveriet. Det byggdes 1799 för att kunna öka produktionen byggdes ett nytt stort rött hus. Vävningen skedde på övervåningen och arbetarna bodde på nedervåningen. Det var en billig väv och därmed blev också kvalitén lidande. Kanske var det därför som Dalaregementet var den största kunden till sina uniformer. Tillverkningen lades ner 1827 pga. Bristande lönsamhet och det blev i stället arbetarbostäder. Sedan dessa har den renoverat och moderniserats flera gånger men under 1990-talet var det på väg att bli ett rivningsobjekt. Då behövde pappersbruket bygga ut och i vägen stod stora fabriken som den kallades. Resultatet blev att den flyttades ca 100 meter, lämnades till hembygdsföreningen och så renoverades den till den hembygdsgård som den är idag.

Falun – världsarvstaden

Klockan hade passerat tillräckligt mycket för att det skulle gå att checka in. Navigerade oss igenom regnet och staden och kom fram till det centralt belägna hotellet. Efter att ha cirkulerat på parkeringsplatsen en stund öppnade det sig en ledig plats och den högg vi. Checkade in, släpade upp alla väskor på rummet, ett budgetrum, var hotellet noga att påpeka, men det var det lyxigaste vi haft under hela resan. Lite vila, en god promenad och en god middag på stan och så hade vi gjort oss hemma stadda i världsarvstaden Falun.

Ådalen 23 – dag 1 – Semesterresan startar – Vägsjöfors – Osebol – Malung – Mora – Gustav Vasa monumentet

Ådalen 23 – dag 2 – Zornmuseet – Nusnäs – Vikingagravar på Sollerön – Gesundaberget – Mora – Vasaloppet – Sommarkväll längs Siljan

Ådalen 23 – dag 3 – Tallen – Pilstupet – Världsarvet Hälsingegårdarna – Bortom åa, Hälsingegården i Dalarna – Los Koboltgruvor – Stavkyrkan i Kårböle – Sveriges geografiska mittpunkt – Grusvägar och problem med bilen – Gräns- och altarstenen – Håsjö gamla kyrka – Hallstaberget

Ådalen 23 – dag 4 – Laga bilen – Sandviken – Kramfors – Gudmundsrå kyrka – Frånö folkets hus – Lunde – Tullhuset i Lunde – Kapten Mesterton – Kryssningsfartyget Birger Jarl – Ådalen monumentet – Lunde folkets hus – Sandöbron – Punkt E på kartan – Efterspelet – Marieberg – Sandslån – Ytterlännäs gamla kyrka – Styresholm

Ådalen 23 – dag 5 – Thailändska paviljongen – Ragunda – Döda fallet – Rodelbanan i Hammarstrand – Nämforsen – Trangia middag

Ådalen 23 – dag 6 – Rysshärjningar – Höga kusten bron – Höga kustens världsarv – Skuleberget – Naturrum Höga kusten – Bara in och ut ur Örnsköldsvik – Örnsköldsvik till Sollefteå – Kvällsbestyr

Ådalen 23 – dag 7 – Nu börjar resan söderut – Hemsö fästning – Hernö gin – Lotsstugan – Ådalen III

Ådalen 23 – dag 8 – Varm natt – Härnösands bilmuseum – Rådhuset – Härnösands domkyrka – Vila

Ådalen 23 – dag 9 – Resdag – Midlanda – Timrå – Hotell Knaust – Gulfmacken i Bergsjö – Gränsfors yxbruk – Söderhamn – Hälsingegården Erik-Anders

Ådalen 23 – dag 10 – Bollstagården – Träslottet – Gästgivars – Nostalgimacken i Lörstrand – Stenegården i Järvsö – Bommars – Hälsingland mot Ångermanland – Växbo lin

Ådalen 23 – dag 11 – Ol-Anders i Alfta – De sista världsarvsgårdarna – Edsbyn

Ådalen 23 – dag 12 – Bollnäs