Skogshuggar koja i Siljansfors skogsmuseum
Semesterresan startar
Vi var klara tidigare än vad vi trodde vi skulle vara. Det var bra skulle det visa sig. Med bagage upp till taket var vi på väg. Genom den göteborgska pendlingstrafiken med stök och mycket bilar som alla ville vara på samma kvadratcentimeter asfalt – samtidigt så blev det lugnare i trafiken ju längre upp i Bohuslän vi kom. Förberedelserna hade också inneburit att vi tittat till kartan med vägarbeten och då var E6 till Uddevalla ett mycket trevligare alternativ än att försöka stånga sig fram längs E45.
Från Uddevalla for vi över mot Vänersborg och där slog vi in på E45 norrut genom Dalsland. Vi har passerat denna väg ett par gånger under de senaste åren, dels när vi kom från Västerås, dels när vi firade ju i Idre. Det var en del minnen som poppade upp. Främst är det en väg som kräver en hel del av föraren med sina fart variationer genom de olika små samhällena och de minst sagt små möjligheterna att köra om. En resa som planeras längs denna vägen kräver tålamod. Det hade vi.
En favorit i repris var att stanna till i Grums och fika, vilket var alldeles lagom. Vi fortsatte norrut bara för att köra en kort avstickare på en plats som besökts några gånger på 1970-talet.
Vägsjöfors
Vi for förbi platsen när vi åkte till Idre för ett par jular sedan men nu passade vi på att åka upp till själva byggnaden. Kanske inte det smartaste för där på gårdsplanen höll ett gäng på med några dagliga övningar som man gör på läger. Och läger är just vad vi gjorde här, förr i världen, familjeläger. Med människor som vi kände från hemma vid och nu sågs man på ett annat ställe, under andra förutsättningar och man lärde känna varandra lite närmare. Vi besökte även herrgården själva och en gång kom frågan på morgonen om vi ville följa med till Leksand och himlaspelet. Personalen på gården skulle åka dit och föreståndare själv skulle köra bussen. Det fanns platser över och vi åkte med. Avslutningen på himlaspelet var ett ösregn som blötte ner oss in på bara skinnet. Det är minnet från den resan. Även vintertid har platsen besökts och då kunde de alpina anläggningarna runt om nyttjas för vinter rekreation. Mycket var bekant när vi tog ett varv på gårdsplan och människor tittat på oss och undrade vad vi var för några. Resan fortsatte.
Osebol
I höjd med Rottneros och hela vägen upp till Torsby är det fin väg. Den är ganska rak eftersom den går längs Frykensjöarna. Här kunde vi göra god fart och även ta oss förbi de trafikanter som ville njuta mer av omgivningarna än vad vi var beredda att göra. För oss var detta en transportsträcka och vi skulle vidare till vårt mål för dagen och det var inte mycket tid över till för många spontana stopp. Det får lov att vänta till den resan där Värmland kommer att stå i centrum för vårt intresse.
Ett stopp som var planerat var Osebol. Namnet kanske inte säger så mycket om man inte är intresserad av Augustprisvinnare. För några år sedan vann en författare Marit Kapla som intervjuat invånarna i Osebol och sedan skrivit ihop ortens historia utifrån invånarnas berättelser. Storhetstiden under bruket, arbetskraftsinvandringen från södra Europa, nedgången och utflyttningen när bruket försvann och senare tiden som flyktingförläggning. En orts livscykel utifrån händelser som den vanliga människan inte kan på verka särskilt mycket. Oselbol som ligger utanför Stöllet ligger också egentligen så långt norrut du kan komma i Värmland i skogsområdet för härifrån så stiger marken uppåt åt en mer alpin miljö. I gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna. Vidderna öppnar sig när Skanderna öppnar sig ordentligt i nord och nordväst. På andra sidan ligger Dalarna och ett planerat stopp
Malung
När vi passerade Malung gick det inte att undvika att se flera butiken med försäljning av skinn. I den gamla skolan fick vi lära oss att Malung var Sveriges skinncentrum och det skulle vara intressant att titta in i en eller ett par butiker för att se vad som fanns. Bara titta alltså, inget mer.
Parkering gick att hitta till slut och denna fredag var den full av bilar. Syftet verkade vara enkelt, det var systembolagets plats för besökande bilar, denna fredag innan semestern. Snabbt identifieras två butiker inom kort promenad avstånd och så gick vi till den första. Lite oklart vad vi skulle få se, så gick vi in och efter oss kom ägaren som hade suttit på uteserveringen till restaurangen som låg granne med butiken. Efter att ha kikat runt lite letade ägaren fram skinnjackor i våra storlekar och det blev utmanande att fundera på erbjudandet. Köpte vi två skulle det bli ett paket pris. Det var inte gratis, de saken är klar men efter att ha funderat lite så gick det att rationalisera inköpen. Saknar en jacka för vår- och höstbruk, vilket innebär att den ändå måste köpas in till hösten. Storleken passade. En läderjacka håller längre än de jackor som finns att köpa hemmavid vilket gör att över ett par tre års sikt så är det en investering som skulle kunna löna sig. De är nog bra när de ekonomiska tiderna är lite ansträngande med inflationen. Vi hittade varsin läderjacka och vi fick mycket riktigt ett pris som vi inte ska vara missnöjda med.
Lite lätt påverkade att det gick så fort och ganska ogenomtänkt att bränna semesterkassan första dagen var det dags att fortsätta till dagens etappmål. Väl medvetna om att det är en investering i något som vi behövde.
Mora
Första två nätterna skulle ske i Mora och på ett vandrarhem. Sängkläderna var nerpackade i bilen och det var till att bära upp alla väskor till andra våningen längst bort och installera oss i vårt rum. Mat plockades fram ur kassar och kylväskor och sedan åt vi. Klockan var inte så mycket och vi har suttit i bilen i stort sett hela dagen så en promenad skulle definitivt sitta bra. En kort titt på kartan visade att det fanns ett monument en bit bort som skulle vara intressant att ta sig en titt på.
Gustav Vasa monumentet
Med den ena foten före den andra gick vi ut och iväg mot Zorngårdens annex, folkhögskolan och hamnade till slut vid Gustav Vasa monumentet. Det kallas också Utmelands monumentet och det byggdes 1860, till minnet av att det är 300 år sedan Gustav Vasa dog. Enligt de historier som finns om Gustav Vasas äventyr i Dalarna så skulle han ha gömt sig i källaren på gården som då fanns på platsen. För att de danska knektarna inte skulle hitta honom placerade husfrun, Tomt Margit ett vörtkar över källarluckan och vips gick Vasa inte att hitta. Källkritiskt så finns det massor av historier om Vasa och en hel del är säkert bättrade på av Vasa propaganda historiker. Berättelserna har säkert funnit sitt eget liv under historiens gång. 1707 finns historien nedtecknad i Moras sockenbeskrivning av prästen. Vi kanske även ska se detta i skenat av att stormakten Sverige var i ett långvarigt krig och att det återigen var dags att minnas förfäderna som ställt upp på den svenska kungen.
Monumentet kom till i den nationalromantiska eran i Sverige, kung och fädernesland aktades och vördades högt. Monumentet var i alla fall väldigt nationalromantiskt, men stängt för renovering, denna kväll. Vi fick nöja oss med att titta på utsidan och de vapensköldar som prydde väggarna strax under takkanten.
Myggen var på oss och vi hade som ambition att inte gå samma väg tillbaka. Siljans strand ligger inte många meter bort så vi hittade lite genvägar över gräsmattor och parkeringsplatser och fann till slut den gångväg som ligger längs sjön. Där kunde vi se Zorngårdens annex från baksidan med alla sin traditionella dalabyggnader. Myggen fortsatte att jaga oss men vi kunde ändå njuta av kvällens skönhet, vattnets lugn och den svenska midsommarens ljumma ljus. Det var vackert men även detta tog slut när vi kom tillbaka till boendet. Det visade sig att vi hade en balkong utanför vårt rum och öl och chips på balkongen blev avslutningen på kvällen.
Ådalen 23 – dag 7 – Nu börjar resan söderut – Hemsö fästning – Hernö gin – Lotsstugan – Ådalen III
Ådalen 23 – dag 8 – Varm natt – Härnösands bilmuseum – Rådhuset – Härnösands domkyrka – Vila
Ådalen 23 – dag 11 – Ol-Anders i Alfta – De sista världsarvsgårdarna – Edsbyn
Ådalen 23 – dag 14 – Biltvätt – Linnes bröllopsstuga – Carl Larsson gården i Sundborn
Ådalen 23 – dag 16 – Ornässtugan – Raka vägen hem