Det var en av dessa gråa vinter/vår söndagar och vi diskuterade om vi inte skulle ta en promenad. Jo, det borde vi. Klockan var inte så mycket utan vi kunde lägga lite tid på att leta på nätet efter lämpliga platser. Till slut hittades en promenadslinga i Kungälv. När den hittats så letades det upp lite recensioner och ett tips var klart, det var svårt att hitta så en karta skulle verkligen behövas. Vi letade fram också en sådan på nätet och såg till att den skrevs och förpassades ner i en plastficka.
Det utlovades en del bra och intressant historia på längs vägen. Sedan tidigare är minnet att man inte vet var den historiska staden Kongahälla har legat. Ungefär men inte exakt. Nu fanns det på kartan att just på den platsen där har staden legat. Intresset för promenaden ökade just med ganska många plus grader. Gjorde oss i ordning och packade oss iväg en uppmätta distansen. Kartan vi fått fram visade var det fanns parkeringsplatser och vi valde en lämplig, i ett område som vi nog hade varit och besök tidigare.
Grinden och gravfältet
När vi väl följt GPS:en vägledning så hamnade vi kanske lite oväntat där vi tänkt oss. Parkerade bilen och finjusterade utrustningen för att klara de ca 6 km som vi var utlovade i skogen. Det var inte svårt att komma igång. Stigen som vi skulle gå var tydligt markerad och drog oss runt villaområdet. Perfekt för hundägare och vardagsmotionärer på hemma plan. Orienteringen var okomplicerad, det gällde bara att hålla sig på rätt stig, för snart förstod vi vad som menades i recensionerna att det inte var helt lätt att hitta rätt. En orsak var att de en gång så fina stolparna med markeringar hade slitits hårt av tidens tand, eller någon som tyckte att de behövde dem bättre…
Av någon anledning så valde vi att gå banan baklänges, i alla fall om man ska följa numreringen av sevärdheter på kartan. Första stoppet var nummer åtta; Gravfältet vid Grinden. Gravfältet är inte utgrävt och inte heller utforskat. 28 gravar har det räknats någon gång vid en besiktning men man tror att det kan röra sig om ett hundra tal. Därför finns det väldigt lite, till ingenting att hitta om fornfynden. Vi får gissa lite själva! Det är gravar där lagts stenar i en ring över graven och i vissa fall har dessa fyllts över med jord, som en liten kulla i terrängen. Inte som i Birka eller Replösa i Småland. Den senare är från bronsåldern. Dessa är mindre. Efter att ha läst på så kanske det är något från äldre stenåldern, men osvuret är bäst. Om gravarna ligger inom Västra Porten – Smällen som är ett av Bohusläns största fornminnes områden är oklart. Oklart var de gamla sockengränserna ligger mellan Kungälv och Ytterby, där den senare ligger. Kongahälla finns inom området så det är i alla fall nära.
Vi fortsatte längs den delvis markerade leden och kom igenom villaområdet och ut på vad som verkade vara en motionsslinga. Nu var det för motionens skulle som vi var ute och för att se något nytt som vi var här. Det var riktigt mycket ner och upp. Vi kunde se att vi gick på toppen av höjning i landskapet. Det ställer ännu fler frågor, var gick vattenlinjen förr i världen? Hur såg det ut på stenåldern? Många frågor och så gick vi ner för, hittade en väg och så bar det uppåt, mycket rakt uppåt till en parkering. Sedan fortsatte det uppåt tills vi kom tillbaka på höjdens kam igen och kunde se vattentornet, från 1972. Inget arkitektoniskt mästerverk att skriva hem om. En stabil funktionell byggnad i folkhemmet.
Vägval
Svårt vägval var nästa utmaning. Den fina stigen gick vidare tillbaka mot bilen, medan en annan stig drog iväg in i skogen och den välbyggda stigen blev helt plötsligt en naturstig, något uppåt. Skyltning fick vi leta efter förgäves och var mycket nöjda med beslutet att ta med en karta.
Stigen fortsatte in i skogen och vi kom till en plats där stormen Gudrun dragit fram och lämnat tydliga spår i naturen. Det var rätt många år sedan som den vindbyn drog fram och det var rätt många år sedan som promenaden gjordes. Skogen hade växt upp igen och promenaden behöver ganska mycket kärlek eller i alla fall en hyfsad renovering.
Vi fortsatte på stigen som låg underbart i skogen. Det var lite mörkare barrskog och det bildade som en lite katedral där den nästa slöt sig över våra huvuden. I slutet på sträcken kom vi fram till utsiktsplatsen över Nordre älv naturreservat. Det var en bra utsikt och vi stannade en stund och tittade ut över älven och vi kunde konstatera att vi var ganska högt uppe. Det var dagas att gå vidare och här var det knappt att ens kartan räckte till för att ta sig ner för nästan hela berget. Vi tappade nog bort oss mer än en gång på de små stigar som vindlade sig ner för branten. Väl på botten kom vi fram till nästa villa område och nästa sevärdhet längs rundan. Här fanns stensättningsgravar och det var nästa hopplöst att se dem. Flata stenar som snabbt blir överväxta.
Stigen fortsatte och nu fick vi lite hjälp med lite banmarkeringar längs vägen. En ny brant nedförsbacke tog oss till en T-korsning där vi återigen fick ta fram kartan. Det räckte inte riktigt vi var dessutom tvungna att orientera i naturen. Det är i och för sig inget problem och återigen välsignade vi kartan.
Vägen blir mer lättgången och vi kommer ner i det platta landskapet och kulturlandskapet öppnar upp sig. Vittring av Kongahälla börjar kännas och vi försöker läsa av terrängen fram se och vi kan se var det är.
Kongahälla
Så är vi framme vid vägen som ska ta oss till denna, i våra trakter, ända medeltidsstaden. Vi lämnar stigen och tar oss ut på en liten smal asfalterad bilväg. Det är inte mer än knappt två hundra meter innan skyltar förkunnar att här låg Kongahälla. Uppe på en lite höjd och det vara bara att mana på lite trötta ben att driva på framåt, lite till och uppför kullen.
Platsen är känd från cirka 900-talet vilket gör den vikingatida. Här anlades en kungsgård som utvecklades till Norges första stad. De kommer några århundrade senare än Sveriges första stad, Birka. Relationen till Skiringssal är intressant. För den som inte känner igen en sådan gammalt god vikingaplats ska inte deppa för länge. Vi känner platsen bättre som Kaupang. Det är inte jättelångt med en dåtida knarr över Skagerack. Kongahällas framväxt kan gott ses i ljuset av att landhöjningen gjorde att Kaupang förlorade sin ledande ställning till bl.a. Oslo som vi besökte för nån månad sedan.
Kongahälla ligger även ungefär mitt på traden mellan Hedeby och de inre delar i Oslofjorden. Visserligen hade Hedeby förstörts men det borde ha funnits handel längs de gamla handelsvägarna och under den sista delen av vikingatiden intog Kongahälla sin plats. Närheten till Göta älv, vars gren inte var seglingsbar vid den här tiden, gjorde läget vid Nordre älv mycket lyckat.
Staden var en tid norskt kungasätet och här har det skett mer än en historisk händelse. Trekungamötet 1101, mellan Sveriges, Norges och Danmarks kung för att få till en fred är en sådan. Det var hit kanske det sista av flera kungamöte på platsen under det senaste århundradet. Det låg bra till för alla de skandinaviska ländernas överhuvuden.
Det var här som kungen samlade sin flott när det var dags för krig mot danskarna. De förlorade senare slaget, det som kommit att kallas för Helge å.
På 1130-talet plundrade venderna platsen. Ranghildsholme kom att byggas för att skydda den fortsatta handeln och senare kom även Bohusfästning till. Där med blir det också klara kopplingar till Hunehals och Varbergs fästning.
Kongahällas betydelse kom att avta, den norske kungen sökte sig till andra platser och staden fortsatte att handla. Den kom att ligga i gränstrakterna mellan de tre nordiska rikena och som gränsstad plundrades och brändes den i samband med nästan varje krig. Den sista gång 1612. Det som vi känner som Kalmar kriget och var olika stridsplatser vi besökt tidigare, Kalmar, Färjenäs, Kronoborgs slott och det mer när liggande Tollered. Därefter fick borgarna order om att bygga en ny stad i skuggan av den ståtliga Bohusfästning.
Det vi kommit fram till och pustat oss uppför var klosterkullen och här tror man att befästningen legat, även om det inte är helt säkert. Det var hit som klosterbröder bjöds in och fick bygga upp sin verksamhet. Det var det vi kunde se idag. Platsen är intressant för det finns så klara likheter med andra platser som vi besökt. Hedeby har nämnts och där är de närheten till vattnet och de flacka marken som sluttar mot den tiden stora kommunikationsled. Det är ett läge som är väldigt likt Sigtuna och inte minst Kaupang som vi också nämnt tidigare.
Benen skriker av att ha plågats på denna promenad men det blir ingen vila förrän vi är tillbaka i bilen.
Bandy
Det var kanske inte det som först tänkte på även om Kungälv var ett bastant Bandyfäste på sin tid. För att ta oss sista biten så bet vi ihop och pinnade på, pinade de trötta benen. Kanske inte så trötta som den tidens bandyspelare. Valbergsdammen är en grund damm inne i skogen som vi passerade. När värmlänningar flyttade söder ut för arbete tog de med sig sport, bandyn och vad var bättre än en grund, lagom stor damm som botten frös när kylan kom? Det var här härifrån som dagens Kungälvsbandy utvecklades. Senare byggdes en dam som förbättrade spelmöjligheterna och i mitten på 1960-talet kom Skarpe nord till, dagens konstfrusna bandybana. Att Kungälv inte längre har ett lag i eliten i Sverige märks tydligt eftersom det inte finns en bandyhall. IFK har aldrig varit i en bandyfinal men ligger ändå tolv i maratontabellen med åtta säsonger i högsta serien.
På damsidan är det betydligt bättre. IFK:S damer har varit i en SM-final och Kareby har varit i åtta finaler och vunnit hälften av dessa. Kareby har även vunnit World Cup i bandy genom att slå Irkutsk. Men någon bandyhall har det inte blivit. Sportsmässigt är Kungälv idag främst förknippat med Handboll och Rodd.
Skogspromenaden var slut och vi kom återigen in i villaområdet som tog oss de sista staplande stegen till en välbehövlig vila sittandes i fordonet. Det hade trots allt varit möda värt att gå alla dessa steg.
Dag 2 – Utflykt till glasblåsarbygd
Dag 6 – Carlstens fästning på Marstrand
Dag 8 – Pilane skulpturpark och gravfält
Dagsutflykter i närområdet – Dag 11 – Vinga fyr – Sol – Vinga fyr – HMS Ulven