En bekant berättade om en utflykt till Vinga fyr. Vinga fyr har passerats ett otal gånger på till och från Göteborg på någon av de färjor som går till olika delar av omvärlden, Fredrikshamn, Kiel eller till Storbritannien. Semestern var lång i år och då var det läge att passa på. Hemsidan letades reda på och biljetter beställdes, men först efter en konsultation på väderappen. Den lovade otroliga mängder regn, måndag till onsdag men på torsdagen skulle det bli en liten lucka mellan skurarna. Kände sig lite som Eisenhower i juni 1944 när hela operation Overlord låg i hans händer och meteorologernas. En lucka i vädret dök upp den 6 juni, när alla andra delar också låg rätt. Beslutet fattades. Mitt var inte i närheten av den grad av allvar utan ett mer lågmält beslut. Skulle prognosen inte hålla så antingen fick man åka ändå eller låta bli.
Sol
Det behövdes inte. Solen vann över tre dygns intensivt regnande och mitt på dagen var man på plats i hamnen för en sjötur. Sol lyste med sin närvaro och det var till att placera sig på akterdäck i skydd av styrhytten för att slippa den värsta blåsten, å andra sidan drog sig marindieselns avgaser upp på däck så det luktade lite.
Men det var en behaglig resa ut från stan. Mycket att titta på på olika sidor av älven. Den nya områden som håller på att exploateras på Norr älvstranden, land de gamla varven. Där står Karlatornet ut lite extra även om den inte är helt klar ännu. På södra sidan passerar vi Stenterminalerna, både Tyskland och Danmark. Vi passerar Amerika skjulet där Svenska Amerikalinjes vita passagerarbåtar tog svenskar fram och tillbaka till den nya världen innan jetflyget tog över det blå bandet. Vi passerade Fiskhamnen, vars hamnplan varit översvämmad med vatten bara några dagar tidigare.
Älvsborgsbron, den moderna portalen till staden åkte vi under och kunde se ytterhamnarna. Långedrag och Oscar II:s fort låg söderut och Älvsborgshamnen, med sina gigantiska containerfartyg i norr. Båten kryssade in till Älvsborgs fästning och lämnade besökare till fortet och så bar det iväg västerut.
Stenas Danmarksbåt började jaga oss i farleden och kunde i höjde med Brännö och Galterö fullborda omkörningen. Havet öppnade upp sig och men skepparen höll lä så gott han kunde bakom de kobbar, skär och öar som han kunde. Stormen som fört med sig så mycket regn hade också rört upp havet och det var gamla tunga vågor som rullade när det blev öppet vatten. Det blev särskilt påtagligt när vi närmade oss Vinga och det inte gick att hitta lä. Det var några guppiga minuter innan vi kom in i still vatten under fyrön.
Vinga har varit bebott länge. Man har hittat spår från stenåldern på det ganska lilla skäret. En gissning är att det var människor som var säsongsboende. De flyttade ut på sommaren för att fiska, jaga och samla ägg. Det är inte osannolikt för en vacker och varm sommardag som denna var det underbart på på land. Lite blåsigt men lagom och så gick det att hålla sig i lä bakom de vindpinade klipphällarna.
Vinga fyr
Målet för promenaden var Vinga fyr och den röda fyrbråken. 1606 befallde Karl IX att det skulle byggas riktmärken för sjöfarten så att de kunde hitta rätt in mot älven. Det byggdes en enkel fyrbråk som var konstruerad så att den snabbt kunde huggas ner om det blev krig. Det blev det. Bara fem år senare startade Kalmarkriget och de av staden, Karl IX:s Göteborg, betalade fyrvaktarna gjorde vad de skulle. Kalmar kriget har vi stött på några gånger på våra resor, Kalmar, Växjö, Färjenäs, Knäred, Nääs slott, Varberg och Vä.
Efter kriget byggdes Vinga upp igen och ön återställdes till att bli en fyr för sjöfarare. I början av 1700-talet kom en pyramid liknade fyrbråk på platsen och ersattes med den nuvarande 1857, när de första brunnit ner efter ett blixtnedslag. På promenaden mot bråken var det inte den som var målet, det var fyren. Det byggdes ett par fyrar på mitten av 1800-talet och det går att se grunden till en av dessa även idag. Den fyra som nu är på plats är från 1890. I skuggan av fyren, i lä, fanns en bänk och det var ett bra ställe att stanna och ta fram sin picknick. Det var otroligt skönt att sitta på bänken och titta in mot Göteborg över Göta älvs mynning. Karlatornet lyste i solen som en modern fyr. Guiderna kom och berättade om fyren och det var svårt att inte lyssna. De förfasade sig lite över att det var skånska betonggjutare som byggde fyren, som kläddes med porfyr från Vinga, av Stockholmska stenhuggare. Det är ett hårt piller att svälja för en lokalpatriot.
Samma år som fyren var klar tillträde fyrmästare Hunner Taube sin tjänst på Vinga. Han var en av ca 35-40 vuxna människor som bodde på den lilla ön. Det fanns även lotsar, båtsmän och fyrvaktare. Barn fanns det gott om. Det var upp till sex klasser i skolan och en dessa var en av Sveriges nationalskalder, Evert Taube. Han har säkert varit uppe i fyrtornet och nu var det dags att ta utsikten på ön till en ny nivå. Det var riktigt tufft. Trafiken var enkelriktade och det stod personal i båda ändarna av den runda trappan som slingrade sig längs väggarna upp de 29 meterna och via radio skickade upp eller ner besökare. Med andan någon helt annanstans och med en fråga om det är vettigt för en gubbe att ge sig i kast med sådan stolleprov, svaret är ja förresten, så var det till att beundra utsikten. Det var verkligen värt mödan av att strapatsen. Utsikten var hänförande och då har vi ändå haft några riktig goda utsiktsplatser i år som Skuleberget, Holmenkollen och inte minst Lugnet i Falun.
Vädret hjälpte till och gjorde det till en mycket lyckad utflykt innan vi ens börjat återresa till stan. I norr syntes tydligt Carlstens fästning på Marstrand och Öckerö kyrka var lätt att identifiera liksom Karlatornet, men det var så mycket mer. Tack och lov var kikaren med upp till toppen och de användes flitigt. Toppen och toppen, Utsiktsplatsen låg inom hus bakom smala och bastanta glas skivor, men det gick att via en väggfast steg klättra upp genom ett litet litet hål i taket till terrassen ovanpå och utomhus. Där gick gränsen för vad man ska utsätta sig för, med förnuftet i behåll.
HMS Ulven
Uppfylld av utsikten kom man så ner på jorden igen. Klockan hade tickat på men det fanns tid för lite till innan båten skulle lastas med turister och köra tillbaka till kajen. Det fanns tid en liten promenad till. Fyrbråken är idag en utställningslokal men det var för lågt i tak i dörren för att våga sig på ett försök att se utställningen. Istället blev det till att ta den lilla stigen ut till yttersta spetsen p Vinga och titta ut över havet. Stena hade ett fartyg på väg in och det gick att följa den i kikare, njuta av solen och snegla på klockan. Det var dags att röra sig tillbaka.
Det är nu som en skylt upptäcktes. Den satt fast i berget under fyren och den framkallade mycket minnen. I pojkhemmet fanns en bok som hette, dramatiska händelser i det tjugonde århundradet. Det var rikt illustrerad och inte minst kapitlet om Ulven. HMS Ulven var en svensk ubåt som var ut på neutralitetsvakt våren 1943. I mitten av april skulle hon och hennes systerfartyg, Gripen och Draken lämna hemmahamnen på Marstrand och ge sig ut till havs för att attackera pansarskeppet Manligheten. Den 15 april siktades Ulvens periskop men de avfyrade ingen övningstorped. Natten till den 16:e april skulle Ulven få ett nytt övningsområde och de skulle bekräfta att de fått informationen. Det gick inte att få kontakt med fartyget. Inget av detta var onormalt, det kunde var olika saker som gjorde att hon inte hörde av sig.
På förmiddagen den 16:e april hade Ulven fortfarande inte hört av sig och då beslutade att alla fartyg skulle gå till sjöss och söka efter ubåten. Det blev början på en när tre veckor lång operation. Den var kantade med rykten, som alltid, när det händer något. Rapporter om knackningar sporrade de sökande att öka sina ansträngningar. Men det var svåra vatten att leta i. Stora djupskillnader i sökområdet och inte minst minor. Det var minor som slitit sig från den tyska minspärren som låg utanför territorialvattengränsen. Den svenska marinen hade under den milda vintern på Västkusten oskadlig gjort närmare 250 minor men de fortsatte att komma. Det var också Ulvens öde. När krigsfartyget lokaliserades den 5 maj så visade det sig att hon seglat på en mina och sprängts. I boken visades bilder på den sprängda fören och det var lätt att förstå att ingen av de 33 besättningsmännen överlevde. En annan bild i boken som satt sina spår är när alla sjömännens kistor står uppställda på Nya Varvet gräsmatta, i raka rader, alla draperade med den svenska flagga och en begravningsgudstjänst i hällande ösregn. Bilderna var svartvit med det var tillräckligt dramatiska ändå. Olycksplatsen låg inte långt ifrån Vinga.
Det var dags att gå till båten och tyvärr blev det lite sorti på den annars så fina och vackra dag. Vår båt som tålmodigt väntat på oss på Vinga tutade i sin mistlur och manade på eftersläntrarna att skynda på och så var alla på plats och så for vi tillbaka, njutande av solen, medvinden och vyerna från havsytan.
Dag 2 – Utflykt till glasblåsarbygd
Dag 6 – Carlstens fästning på Marstrand
Dag 8 – Pilane skulpturpark och gravfält
Dag 10 – Kongahälla – Grinden och gravfältet – Vägval – Kongahälla – Bandy