Falsterbokanalen – ett resultat av Andra världskriget.
Regnet hade stört nattsömnen för en del av oss och även regnet inte fört oväsen så var måsarna mer än löjligt skrika. Tyvärr tog inte den ena ut den andra utan de bara gjorde obehaget värre. Än värre var att det inte var den vackra sommar kväll som vi anlänt till Malmö i utan ett höstrusk som kommit minst fem månader för tidigt. Alla tankar på att promenera och titta på möjligheterna i västra hamnen på förmiddagen hade först blåst bort och sedan sköljts bort av det regn som vi kanske inte gillar men som ack så behövligt för att vi inte ska riskera en tork katastrof i landet lagom. För att komma undan regnet i Malmö så tänkte vi att resa ännu längre söder ut för att se om vi kom undan vattnet. Siktet var inställt på Falsterbo.
Falsterbokanalen
Svenskar och tyskar var oense om var Sveriges territorialvatten gräns skulle gå. Sverige hävdade att det var fyra sjömil som gällde medan Hitlers regering hävdade att det var tre sjömil som gällde. Det kan tyckas som en mindre sak om att dividera om 1852 m. Det var det inte! I det här fallet var det viktigt. Reven runt Falsterbonäset som sticker ut som en enorm hamnpir ut i Öresund, år och har alltid varit förrädiska. För att undvika att gå på grund så gick man en bit ut från land för att ha tillräckligt med vatten under kölen. Det var inga problem vid fyra sjömil men fungerade dåligt vid tre då det inte var tillräckligt djupt.
Tyskarna som var nog, och ville stänga in ryssarna i Östersjön, inte minst deras ubåtar, minerade i Öresund intill tre milsgränsen som de hävdade och de svenska fartygen fick ta sig igenom minfälten för att komma från Göteborg till Stockholm. Kanske inte så bra. Det fattades ett raskt beslut i november 1939 att bygga en kanal igenom den smala delen på Falsterbonäset, 1600 meter lång. 1 augusti 1941 kunde det första fartyget passera genom den grävda kanalen. Det var här som vi stannade och tittade på anläggningen.
Det blåste men vi hade haft rätt för det regnade inte och vi kunde se att solen gjorde tappra försök att slå hål på det tunga molntäcket men det gick inget vidare. Öresundsbron skymtade som pelare i vattnet och med lite god vilja kunde vi se Turning Torso. Det var gott som fritidsbåtar, här i en av Sveriges rikaste kommuner, Vellinge.
Det var här i hamnbassängen som ett av kustbevakningens flygplan störtade 2006. Planet kom in på låg höjd över kanalen och över bassängen tappade det ena vingen och störtade pladask ner i vattnet. Samtliga fyra ombord omkom omedelbart när planet slets sönder. Det är en av flera dramatiska händelser som utspelat sig i Falsterbokanalen.
Gick på kajen mot inloppet till hamnen och visst gick det att tänka sig mörklagda lastfartyg, med stora svenska flaggor och stora vita bokstäver med ordet SVERIGE på sidorna, allt för att förhindra ubåtsattacker. Tyvärr hjälpte det inte mot minor. I kanten låg en ett svenskt statligt fartyg, Scandica, som används för farledsmarkering. Vi gick förbi henne och fortsatte mot den nya bron över kanalen, som invigdes 1991 och fortsatte under den innan vi fick kunde få en bra översikts bild över vattenvägen. Den gamla bron, syntes liksom den ” sluss” som finns i vattnet för att se till att vatten inte strömmar igenom när det är olika nivåer på olika sidor om näset.
Idag är kanalen inte så mycket mer än en småbåtshamn. Den har öppettider för båtar som vill åka igenom men den har slammat igen och har inte samma djup som tidigare. När det begav sig under Andra världskriget så gick det fartyg denna vägen. Liksom färjan mellan Köpenhamn och Bornholm. Då kunde danskar passa på att hoppa i vattnet och simma i land för att lämna sitt ockuperade hemland bakom sig, till fredsslutet. Vi lämnade kanalen bakom oss när vi satte oss i bilen och tog sikte mot Falsterbohus på den sydligaste udden av näset.
Falsterbo golfklubb
Nej, det var inte golf som stod på agendan denna dag där det sakta hade börjat komma vatten uppifrån igen. Det råkade bara vara ett bra ställe att parkera bilen, utanför grindarna till Sveriges tredje äldsta golfförening. 1909 bildades klubben och klubborna användes för första gången året efter när nio hål stod klara. Redan 1911 byggdes en bana på den plats där dagens bana ligger. Det är en äkta linksbana, som golfarna säger och för oss vanliga så betyder det att, banan är anlagd på en sandjord som sköljts upp från gammal havsbotten. Ca 160 banor i världen klassas som linksbanor, varav fyra i Sverige och Falsterbos är den renaste. Dagens 7:e hål är Sveriges äldsta golfhål. Den överlevde den ombyggnad som gjordes 1934 och den har överlevt i 85 år nu i samma utformning. Nu var det inte flr golfen som vi var här utan för den fyr som står mitt ute i golfbanan. Vi chansade på att våra välväxta kroppar skulle avskräcka golfarna från att slå bollar mot den del av banan som vägen korsade och det gick bra. Spelet stannade upp en stund och vi marscherade taktfast i god fart mot den skyddande skogsdungen som var fyrens trädgård.
Falsterbo fyr
1793-95 byggdes den nuvarande fyren upp. Den är 25 meter hög och är den tredje installationen här på södra Falsterbonäset. Sedan kom en fjärde och femte installation för att hjälpa sjöfarten. Först ett provisoriskt fyrskepp och senare ett permanent som fick namnet Cyklop. Hon tjänstgjorde 1844-64 innan hon såldes vidare. Den byggnad som vi det tilltagande regnet försökte betrakta och samtidigt jobbade vi hårt med att skydda kameran mot regnet, hade från börja tre familjer som häll stenkolsbrasan igång i toppen. Den kompletterade senare med linser för att förstärka ljuset över havet. På 1930-talet gjordes fyren om till en elektrisk variant och 1990 togs den ur tjänst. Fyrens lampa lyser än idag men med låg effekt, enbart som en turist attraktion.
Kolarbacken
Precis vid bilen kunde vi läsa en skylt som det stod Kolarbacken på. På 1220-talet fanns det kloster i Falsterbo. De uppmanades att tända en fyr eller en vårdkase för att hjälpa sjöfarare att undvika de farliga reven runt näset. Gudsmän höll på med detta i fyrahundra år innan det byggdes en åtta meter lång vippfyr. Den kunde hissas upp i luften och gav ett högt läge för ljuset som skulle leda sjömännen rätt. Det var en energislukande verksamhet och när vi kom upp på den lilla kullen låg det fortfarande kvar kol som anses höra från den tiden. I slutet på 1700-talet byggdes den fyr längre ut mot havet. Kolarbacken tyckte vi låg lite långt ifrån vattnet men så vet vi faktiskt inte hur geografin såg ut på 16- och 1700-talen. I den tilltagande blötan letade vi fortfarande efter Falsterbohus men insåg att det skulle förmodligen vara lättare att nå platsen från museet än från golfbanan. Sagt och gjort vi körde in till det medeltida torget med den moderna handeln i form av en ICA-handlare, om han hette Stig eller inte fick vi inte reda på. Svängde höger och hittade museet i skuggan av en liten vindmölla.
Falsterbo museum
Den lilla klassiska skånelängan i korsvirkeskonstruktion med vitstenväggar var byggd med en innergård som var vindskyddad. Det var inte höga hus för att inte stick upp för mycket i vinden. För blåsa kan det göra här på det södra nästet. På en liten stenkulle stod en väderkvarn i miniatyr eller så räckte den lilla till där det blåser mycket och ofta. Museet byggdes 1940 av en då, tio år gammal förening som ville bevara lite av det gamla Falsterbo. De enda människor som vi sett ute hittills idag var golfare och hundägare som skulle rasta sina fyrfota vänner. Ett glatt, ”Tjena vargen” gjorde att många ägare slappnade av när vi kom. Ingen rädder för vargen här. Museet var inte öppet och det hade vi heller inte räknat med utan vi fortsatte upp på den lilla kullen i typisk sandstrands utformning. Det var inte långt till den vita kyrkan som låg nere i svacka. En typisk dansk/skånsk kyrka med ett stabilt torn med trappstegsgavlar som är så typiska för området. Vi gick dit.
Falsterbo kyrka
Det var på 1300-talet som Falsterbo kyrka började byggas. Den äldre var en enklare tegelkyrka men den nya var större och bättre. Med tanke på att munkarna var här redan å 1220-talet så är det inte otroligt. Den är som nämnts typisk dansk och inte heller det är så konstigt då det skulle dröja ytterligare 300 år innan Falsterbo officiellt blev svenskt och för vissa är det fortfarande danskt. Vi fick titta på kyrkan från lite håll, inte heller den var öppen så här tidigt på lördag morgon. Vacker var den. Det var dags att leta reda på Falsterbouhs.
Falsterbo hus
Vi plockade fram telefonerna och ställde in de digitala kartorna mot målet. Återigen kom det lite mer vatten till det allt mer torra Sverige och vi navigerade ut i sanddynorna längs stranden. De var lite jobbigt att gå där så vi lyckades manövrera oss in bland villorna som definitivt inte till miljonprogrammet. Frågan var om det inte ska klassas som investeringar snarare än bostäder. Vi kryssades oss vidare och kom återigen ut på sanddynorna och nu tog vi oss förbi det komplex som kallas för Falsterbohus. Det liknade ett badhotell från förra sekelskiftet vilket det faktiskt är, byggt 1908. Numera är det en exklusiv bostadsrättsförening, där en trea går för knappt 7 miljoner kronor. Vi hade inte det på oss och heller inga ambitioner att köpa in oss eller att titta på lägenheter så vi tog oss runt staketet och vidare till det verkliga Falsterbohus eller det som är kvar av det.
Det är lite oklart om när och hur Falsterbo och Skanör kom med i den stora handeln. Vi tror oss veta att munkarna fanns här på 1220-talet. Sedan är det lite oklart. Någon gång måste makten ha flyttat hit, annars skulle inte Falsterbohus eller för den delen Skanörs borg kommit till. Ungefär vid 1100-talet utvecklades sillmarknaden vid Falsterbo, tror vi. Runt 1200 var det den viktigaste marknaden för sillhandel i norra Europa. Det var här som den tidiga Hansan etablerade sig och det finns de som hävdar att det var Hansan som byggde de båda borgarna för att skydda sin intressen. Falsterbohus intogs några gånger av såväl svenskar som Hansan, för främst var det nog den danska kronan som hade stört intresse av att vara starka här. Allt gav skatteintäkter åt kungen som kunde användas till att, bl.a. föra krig. Det blev en kamp mellan Hansan och danskarna. I slutet på 1300-talet byggdes borgen upp igen för andra gången och nu var det ordentligt. Bl.a. hade anläggningen två vallgravar för skydd mot fiender. Här tror man också att Skånemarknaden försköts från Skanör mot Falsterbo och det var kanske därför som kungens fogde flyttade hit från Skanörs borg. På 1500-talet gjordes administrationen om och Falsterbo kom att hamna under slottet i Malmö. Husets herre i Falsterbo kom mer att sköta om sillmarknaden och tappade i politisk betydelse. Marknaden tappade också, och i mitten på 1500-talet övergavs Falsterbohus och befolkningen tilläts och lät sig tillåta att plocka sten från borgen till andra projekt.
Vi kunde se resterna av det så kallade kärntornet och spår efter de två vallgravarna men mycket har nötts ner av tidens tand. Äldre arkeologiska utgrävningar har också förstört delar borgen. Man hittade pråmar mot havet och det har tolkats som att man försökt att skydda borgen mot sand som vandrade över de karga markerna. Vi fortsatte att bli blöta nu när regnet återigen lossade lite av sin molntunga last och vi hann fundera lite över Skånemarknaden innan vi tog en sväng igenom området och beundrade de arkitektoniskt intressanta villorna längs en ganska uppenbara medeltida utformningen av gatorna. Smala och krokiga och för oss moderna människor ologiska.
Skånemarknaden
Adam av Bremen nämner sillfisket på Falsterbo i sin krönika och berättar att det var så tjockt med fisk att de gick att plocka upp med händerna. Runt 1200 har platsen blivit en av de viktigaste ekonomisk platserna i norden och Hansan transporterade hit salt från norra Tyskland, sålde och tog tunnorna till Falsterbo och med resterna av saltet så konserverades sillen. Säsongen varade från juni till oktober och under sin högperiod lockade det någons stans mellan 200 000 och 300 0000 människor till den lilla halvön på Skånes sydkust. Med så mycket ekonomisk aktivitet så lockade det till sig makten som såg möjligheter till skatteintäkter och den danska kungen gjorde sig en bra hacka på verksamheten. Bl.a. sålde kronan licenser till köpmän, så långt bort som Storbritannien. Saltad fisk var en attraktiv vara när det var dags för den katolska fastan, då saltad sill var godkänd att äta. Katolska kyrkan stärkte sin ställning gentemot kejsare och kungar, något som skulle ställa på sin spets under investitur striden på 1100-talet. Kampen kom dock att fortsätta länge efter fredspipan hade röktes. En annan aktör var Hansan som transporterade mycket av lasten i sina tunnor fram och tillbaka över hela norra Europa. De kom ganska naturligt till en konflikt med den danske kungen om inflytande och pengar. Det fanns en klar anledning till att Hansan lånade ut pengar och stödde Gustav Vasa i hans uppror mot danskarna. Då hade Skånemarknaden sedan länga tappat i betydelse och i slutet på 1500-talet var Falsterbonästet nästan avfolkat. Vi hade tittat färdigt på alla husen och satt oss i bilen och tog oss norrut längs kustvägen.
Skanör
Så gick det inte att komma längre på asfalterade eller kullerstensbelagda vägen. Vi hade kommit fram till Rådhustorget. Makten och kyrkan samsades, med Rådhuset i den södra ändan och kyrkan i den norra. Rådhuset är från 1777 men dess historia går tillbaka 25 år i tiden. Då blev Leonard de la Rose borgmästare i Skanör och ett par år senare även i praktiken över Falsterbo. Det var ett tufft jobba att ena de två delarna till EN stad. Han hamnade i den svenska riksdagen och lyckades utverka och samlade in pengar för ett rådhus i Skanör. Det är byggnaden som vi idag ser vid det kullerstensbelagda torget. Inte helt kul att gå på men det fungerar. Kyrkan som ligger mitt emot är från 1200-talet. Den har likheter med systerkyrkan i Falsterbo men också klara skillnader. Den saknar Falsterbos imponerande torn, det är snarare så att det är avsaknaden av torn som noteras i Skanör. Trappstegsgavlarna är kvar och vit av kalk är den också, typisk danskt. Även denna kyrka en produkt av Skånemarknaden. Vi gick runt kyrkan och kom till ett grönområde med en tydlig inramning av vatten.
Skanörs borg
Detta var den större och viktigaste borgen på Falsterbonäset under de inledande århundradena av Skånemarknaden. När tyskarna intog borgen på 1300-talet så var byggandet av Falsterbohus redan igång och en maktförskjutning söderut. Redan på 1420-talet var borgen mer eller mindre övergiven.
Vi övergav inte detta turistmål i första taget och noterade hur vackert det låg vi havet. Det gick att se Öresundsbron och vi hamnade också i skuggan av Turning Torso. Regnet hade gett upp för en stund eller så gick det för att samla kraft till en ny attack. Vi passade på att titta på vallgraven och tolv stenar som var synlig av den en gång så viktiga borgen. Återigen blev i påminda om hur kyrkan och makten går hand i hand. Det var inte utan att vi fick intrycket av att kyrkan var den större byggnaden av de två, i alla fall de som är kvar så här 800 år senare.
Hungern satte in. Det hade tagit lite längre tid än vi anat och då passade vi på att åka ner till Skanörs moderna hamn. Det lovade gott när det första vi såg var ett fiskrökeri, trist nog för oss, stängt, men vad passar bättre än att satsa på fisk så här vid havet och på den gamla Skånemarknaden. Bilen parkerades på lämpligt ställe och så gick vi och tittade i de moderna husen som byggts för att likna sjöbodar. Tyvärr var restaurangernas sittavdelning, under parasoller och utomhus och det kanske var i kallaste laget. Menyn var kanske inte det vi förväntade oss på en plats som denna så vi valde att tack nej och ta oss tillbaka till Malmö, trötta och hungriga.
Lilla Torg
Vi hade kommit till hotellet men hungern drev oss raskt ut på stan i jakt på mat. Det var väldigt långt efter att mat- och sovklockan hade ringt så det var viktigt att snabbt få tag i något. Det första försöken fick snopna avslut då den förväntade fish-n-chips med en pint på puben, möttes med skyltar som förkunnade att etablissemanget öppnade till kvällen. För att överleva tog vi oss till Lilla Torg. Platsen där Lilla Torg ligger var från början en lågt liggande ödemark. På 1590-talet fylldes området ut och torget anlades och byggnader restes. Idag är det nästan restauranger i vartenda hus med uteplatser på torget. Vi smet under några parasoller och kunde sätta oss ute, trots kylan i luften. Det var varmt men så eldades det frisk i gasolvärmare vid alla markisstolpar och det måste ha varit mycket onödig energi som slösades på detta. Kändes lika konstigt som att ha kylaggregaten under markiserna i St Emilion, förra sommaren. Varför lägger vi så mycket energi och onödiga koldioxid utsläpp, på att ändra det som naturen är? Konstigt och ännu konstigare är att det inte går att sitta och äta utomhus på en restaurang om man inte är rökare. Varför ska jag som inte vill röka behöva sitta inomhus? Vi fick i alla fall i oss tillräckligt med näring, och god sådan, för att orka med ytterligare ett pass med turistande.
Sankt Petri kyrka
Kyrkan har sått på agendan ett tag. Den tillhör en lista på 500 platser som man bara ”måste” besöka. Vi hade kollat upp Malmös bidrag och även om boken inte alltid har samma prioriteringar som vi själva så sammanföll våra intressen denna gången. I förarbetet hade det upptäckts att det var orgelfestival i stan och att Sankt Petris orgel skulle återinvigas. Biljetter krävdes. Nu tog den för långa turen till Falsterbo OCH det faktum att inte jagat tag i biljetter, ut sin rätt när vi satt och åt lunch medan musiken flödade i kyrkan. Vår bedömning var att det skulle ta en dryg timme i alla fall, så vi drog oss sakta mot det höga tornet bakom rådhuset, som vi sett förra gången vi var i stan.
1269 berättas det i källorna för första gången om en kyrka, i tegel, på platsen. Samtidigt så byggdes Vår Fru kirke i Köpenhamn, en plats som vi besökte tidigare. Då beslutades att en lika dan kyrka som i Köpenhamn skulle byggas i Malmö. Det skulle dröja till 1384 innan Sankt Petri stod klar och de två systerkyrkorna skulle titta på varandra över sundet de kommande 423 åren, då den danska kyrkan slutligen förstördes av det brittiska bombardemanget. Malmös stolthet har överlevt och vi kunde höra de rasande kraftfulla tonerna från orgel tränga ut genom de bastanta kyrkväggarna när vi tog ett varv runt tegelborgen. Kyrkporten var låst och det stod ”Inga biljetter kvar” på dörren. Crescendot förkunnade att konserten var slut men vi valde ändå att vänta en bra stund på att publiken skulle lämna guds hus och gå hem till sina egna. När vi trodde att det gjorts lite plats åt oss smet vi in men det var många som snackade på kyrkbacken ,men vi fick ändå en bra bild av den vackra kyrkan. Utöver orgeln så var det en orkester som hade hjälpt till med tonerna och nu packades instrumenten ihop. Någon kunde inte hålla sig utan började klia lite på orgeltangenterna och tonerna strömmade ut i salen. Det var vackert och nu kunde vi se de nya orgelpiporna som såg så annorlunda ut jämfört med vi var vana vid. Istället för att samla allt i rader som vi traditionellt förknippar med orglar så hade de byggt, som ett högt skåp, från golv till tak i kyrkans väldiga volym och, kanske knappt en halvmeter brett, fyllt skåpet med orgelpipor. Snyggt och modernt var det och det smälte in i den gamla kyrkans medeltida arkitektur. Nu strömmade vi ut med resten av publiken och tog oss till hotellet för lite vila.
Turning Torso
Regnet hade definitivt upphört och det luktade så där gott som ett vårregn gör. Vi vilade inne på hotellet och tittade lite snett på Turning Torso i horisonten. Nu hade vi nästan slitit ut våra skosulor idag och vi var möra i benen. Samtidigt så var det inte så långt till tornet men lite för långt just nu. Det blev en kompromiss som inte var så där miljövänlig, vi tog bilen ut i västra hamnen området och helst innan det blev mörkt. Å andra sidan så blev det ljusare när solen sakta började krypa under molnskärmen som den gör, när sakta dalar ner, för att lysa upp andra världsdelar medan vi behöver sova.
Så trasslade vi oss ut mot höghuset men det var attan vad Malmö höll på att bygga och efter tre försök hittade vi en väg som ledde till en parkeringsplats en bra bit från Turning Torso. Vi gav upp och bestämde oss att faktiskt gå de ca 400 meterna från parkeringsplatsen som vi hittade mitt i Scaniaparken. Raskt gick vi och tittade på busslaster med turister som beundrat den utsikt som sparat lite till oss. Det var ett underbart ljus som glittrade i vattnet, samtidigt som de tunga molnen med sin gråa inspiration lyfte fram de andra färgerna på paletten. Det vara så vackert. Vi hann knappt komma till vattenkanten innan vattnet ovanifrån, började igen. Vi hittade en modern variant på ett batteridäck med en otrolig utsikt över Öresundsbron och vi fick kort som bara kan beskrivas som nära fullpoängare. Vi valde att korta av vår promenad och tog oss längs strandkanten fram till den gata som skulle föra oss fram till Turning Torso. Det märktes att det varit en bomässa på området. Visserligen så länge sedan som 18 år men det spelade ingen stor roll, det var intressant att se den varierande moderna arkitekturen. Ett hus stod ut lite mer. Det såg ut som om man placerat containrar på varandra lite hipp som happ, lite spretande åt olika håll. I alla kanter hade man dragit vita betongbalkar och så hade man sytt ihop allting.
Vi kom fram till Turning Torso och ställde oss i den skugga som hade funnits om det varit en sol och tittade upp på den 190 m höga byggnaden. Den har fått sin inspiration från en staty där konstnären har vridit en torso. Därav att den ser sned ut. I mitten finns ett rakt betongtorn som håller ihop hela byggnaden och där finns hissar, trapphus och övriga installationer som ska hela vägen upp. Själva våningsplanen är det lite si och så med vad gäller raka mått och väggar. Upp till och med 12:e våningen så är det kontor och de två översta våningarna består av konferensanläggningar men däremellan, är det bostäder. Regnet var lite grinigt så vi gick in i affären och handlade kvällsmat. Med den sena och stabila lunchen så skulle det räcka med mindre mat så här dags. Öl bröd och ost till kvällen. När det var klart jäktade vi tillbaka till bilen för att ta oss hem.
Zlatan court
Klocka var inte så himla mycket, egentligen och solen gjorde trots molnens motstånd att det var ljust ute. I boken om 500 platser som du måste besöka fanns Zlatan court i Rosengård med. Varför inte, för det var inte långt bort. Vi for dit. Där lyckades vi hitta in på gården i bostadsområdet där den lilla arenan skulle ligga. Samtidigt så gillar vi inte att vara turister på platser där människor vill vara mer ifred i sin bostad. Zlatan själv tog halv gaveln på ett hus i anspråk med ett jätteporträtt. Handikapplatsen utnyttjades under de fyra minuter som det tog att ta kameran med sig gå in på gården så att det gick att ta ett kort. Sedan var det dags att ge sig väg hem. Lite mat och TV och sedan var vi klara för natten för att vila våra trötta ned som promenerat så mycket på Falsterbonäset under dagen.
Dag 1 – Laxbutiken
Dag 2 – Falsterbokanalen – Falsterbo golfklubb – Falsterbo fyr – Kolarbacken – Falsterbo museum – Falsterbo kyrka – Falsterbo hus – Skånemarkanden – Skanör – Skanörs borg – Lilla Torg – Sankt Petri kyrka – Turning Torso – Zlatan Court
Dag 3 – Ventrafiken – M/S Uraniborg – Ven – Tycho Brahe – Tycho Brahe museet – Sankt Ibbs kyrka – Bäckviken – Karlslundsbadet – Landskrona IP
Dag 4 – Malmö live – Västra stationen – Malmö Saluhall – Malmö innerstad – World Maritime University
Dag 5 – Fiskhoddorna – Museispåvägen i Malmö – Teknikens och Sjöfartenshus – Kalas på + 55 boende -Pildammsparken – Malmö IP -Sankt Petri läroverk
Dag 6 – Kockums – Klaffbron – Torrdockan – Spetsbunkern – Gängtappen – Ubåtshallen – Bockkranen – Universitetsholmen
Dag 7 – Amathadådet
Dag 8 – Malmö centralstation
