I skuggan av Turning Torso – dag 6

Spetsbunkern på Kockums i Malmö. Den var byggd så att bomberna skulle studsa bort från skyddsrummet.

Det är inte många dagar som det har jobbats på förste maj, men i år var det så. Efter att ha suttit inne hela dagen så var det dags för en kvällspromenad. Efter gårdagens uppmuntrande besked om alla saker som var värda att se i stan så stod turen till Kockums. Det viktigaste och ett tydligt mål att nå var Spetsbunkern, väl utmärkt på kartan skulle den vara enkel att nå, bara man gick tillräckligt länge. Döm om förvåningen, när det uppdagades att den gick att se från hotellfönstret. Det var mycket lättare när man visste vad man skulle titta efter.

 

Kockums

Släkten Kockum började runt 1820 etablera sig som handels och industriidkare i Malmö. Tobak skapade familjens förmögenhet och ca 1840 investerades i Kockums Mekaniska Verkstad. Tillverkning bestod av Jordbruksredskap, hushållsföremål och allt annat som det nya framväxande industri- och förändrade jordbrukssamhället behövde. Likheterna med Huskvarna är slående, så här långt. Eller varför inte Jonsereds fabriker eller bruket i Norrahammar.

Produktutvecklingen fortsatte med fler saker till det nya samhället och 1870 startades varvsverksamheten, det som vi idag kanske mest förknippar med Kockums. Det kan kanske var på sin plats att nämna att familjen hade kalkbrottet i Lomma, det som senare skulle Skånska Cement. Ett företag knoppades av och fick namnet Skånska cementgjuteriet, eller som det heter idag, Skanska. Närmare sekelskiftet så renodlades verksamheten mer till fartyg, lok och broar. Det var områden som expanderade innan och under första världskriget. Expansionen och utvecklingen fortsatte över andra världskriget och efteråt när Marshallhjälpen pumpade in pengar för Europas uppbyggnad. Efterfrågan på varor ökade under Koreakriget och Kockums var ett av de svenska företag som ställde upp och producerade de efterfrågade varorna och lastfartygen som var varvets specialitet.

Konstigt nog var det ett par andra krig som hjälpte till och dra ner Kockums. Vietnamkriget skulle finansieras och USA valde att trycka sedlar för att betala för sin insats. USA åtagande att garantera världshandel med sin guldreserv kollapsade och svenska varor blev för dyra. De svenska skyddstullarna, som skulle garantera en svensk produktion av basvaror i händelse av krig, avskaffades och vi fick en industrikris på halsen. Den direkt utlösande orsaken var Oktoberkriget mellan Israel och arabstater, där de senare valde att ta mycket med betalt för sin så viktigt olja. Det en gång så ståtliga och viktiga Kockumsvarvet slutade som de flesta andra svenska storvarv, hos den statlig ”soptippen” Svenska Varv. Olikt flera andra varv, bl.a. Eriksberg i Göteborg, lades varvet inte ner, men den civila fartygsproduktionen upphörde. Varvet fortsatte som tillverkare av militära fartyg för marinen, bl.a. ubåtar. Företaget finns kvar i dag inom SAAB-koncernen. Kanske en liten intressant detalj, att när Kockums lades ner så byggde SAAB en bilfabrik på området.

 

Klaffbron

Det var en bit att gå även om allting syntes från hotellrummet. Lite avspärrningar gjorde vägen lite längre men det gick att ta sig över klaffbron. Den ganska smala bron var länge den enda vägen som de anställda på fabriken kunde ta för att komma till arbetet. På varvsidan satt en vaktkur som idag inte finns kvar så det var ingen som hindrade denna undersökande reporter att promenera in på det gamla varvsområdet, igen. Det pågår diskussioner om att ersätta bron med en modern fast bro, men det skulle få konsekvenser för de lilla sjöfart som använder varvsbassängen, som det blir svårt att nå. Lite som samma debatt som var i Göteborg innan beslutet togs att bygga den nya Hisingsbron. Väl på andra sidan så blev det direkt vänster och hittar vi lite roliga saker från historien!

 

Torrdockan

Det var Malmöstad som fyllde ut området där torrdockan ligger idag och senare lät bygga den torrdocka som fanns mitt emot Beijerskajen vid Varvsbassängen. Det har varit märkvärdigt svårt att få fram information om detta men den byggdes redan 1857. När Kockums anlade sitt varv så byggdes de första tolv fartygen i dock men det var för liten och otillräcklig och nya och bättre dockor byggdes på andra platser på varvsområdet. Det var i alla fall kul att se den och de liknar andra torrdockor som byggts på land för att sedan släppa in vatten. En av de mer minnesvärda var den på Sveaborg i Helsingfors, eller Chapmans berömda dockor i Karlskrona. Vad dockan har gjort sedan 1880-talet har varit svårt att få reda på så det får vi hoppa över. Idag är slussporten igen svetsad så det går inte att fylla den med vatten igen. Bakom dockan låg en annan lite attraktion som noterats på bilder inför besöket. Den berömda tegelfasaden med Kockums Mekaniska Verkstads A.B. i relief tegel. Byggnaden är om man är snäll, märkt av tidens tand och är man inte snäll, så är det ett i ett rivningsstadie. Det var inte många meter kvar till det underliga tornet som stod mellan de gamla verkstadslokalerna.

 

Spetsbunkern

Det var under förarbetet till resan som den underliga texten kom upp på en karta, spetsbunkern. Namnat, och placeringen, var alldeles för spännande för att inte leta reda på med fakta.

Leo Winkel var en tysk arkitekt från Köln som verkade under 1930-talet. Flygets utveckling och möjligheterna att fälla bomber i större skala, hotade civilbefolkningen och inte minst krigsindustrin. Winkel utvecklade och tog patent på sin egen konstruktion, spetsbunkern. Tanken med konstruktionen var att få bomber som föll ner att studsa bort från bunkern. Det fanns andra fördelar som men kunde konstatera. Den var lättare att kamouflera. Den passade utmärkt att bygga på platser där det var svårt att bygga skyddsrummet nergrävt i marken. Kanske är det av den orsaken som spetstornet kom till under andra världskriget på Kockums. Varvet var naturligtvis en hög prioriterad anläggning att förstöra för en fiende. Det var ett lätt mål att identifiera där det sticker ut lite från land, strax söder om hamnen. Ett torn byggdes och det kunde rymma runt ca 100 personer, vilket vekar lite otroligt när man ser det från marken en dag som denna. Så många verkade det inte gå in, men det är vad som står i uppgifterna om bunkern. Troligtvis var det tänkt att den högsta ledningen och tjänstemän på konstruktörerna skulle ha detta som sin tillflyktsplats. Kockums hade tusentals anställda och det fanns inte plats för alla. Av de ca 200 spetsbunkrar som byggdes finns ett femtiotal kvar. All i Tysklands industriområden förutom denna i Malmö och en i Sarajevo i Bosnien. Promenaden fortsatte ut genom en gammal port och så vidare söderut längs Stora Varvsgatan. Passerade längs de gamla fabrikerna på vänstersida.

 

Gängtappen

Passerade längs de gamla fabrikerna på vänstersida. Tegelbyggnaden är ett par hundra meter lång och slutar vid en rondell, som historiskt har en del att berätta. Rondell är nyanlagd när området förändrades i industrikrisens spår. Östra Varvsvägen drar iväg åt norrut. Precis vid rondellen ligger ett höghus som ser lite spännande ut. Det är byggt som en trekant, där de spetsiga hörnen är avhuggna och sedan så buktar sidorna svagt inåt. Byggnaden stod klar 1958 och var byggd för 900 anställda som skulle arbeta på Kockums huvudkontor. Arkitekten hade en gängtapp som inspiration när han ritade huset och i ett fågelperspektiv så ser den ut som ett sådant verktyg. Kanske inte så konstigt att den kallas för Gängtappen.

Fortsatte Stora Varvsägen till tegelbyggnadernas slut och där öppnade sig området så att det gick att få en bra bild på de varvshallar som ligger närmast Malmö stad. Det var där som de stora fartygen började byggas och så ”matades” de ut i varvsdockan och senare ut i varvsbassängen. Valde att gå Östra Varvsvägen. Det är den gamla utrustningskajen som sträcker sig ut i Öresund. Området på vänstersida består av byggnader, parker och inte minst Turning Torso 4-500 meter bort. Allt på den sidan var tidigare varvsbassängen och är idag utfyllt och blivit ny mark åt den växande Skånemetropolen.

Ubåtshallen

På högersida, när Gängtappen passerats fanns de gamla utrustningsverkstäderna. Det var här som snickerier, ventilation, elektronik etc, byggdes på fartygen. Det var som att bygga ett hus, när de stora fartygen skulle ha allt som behövdes för att klara sig själva på världshaven. Efter att ha promenerat en bit längs Östra Varvsvägen och tittat på de nya byggnaderna som på lite håll kunde det ses en som inte riktigt passade in i de moderna Malmö. Byggnaden, även om viss försök gjorts att modernisera den, skrek att jag är gammal. En sådan sak måste undersökas och när det inte var så långt kvar att gå så kunde texten på byggnaden urskiljas; Ubåtshallen.

Hajen-klassen är en serie om sex ubåtar som byggdes på Kockums och levererades till den svenska Marinen under 1950-talet. Den tidigare klassen, Kust-ubåt, byggdes vid Karlskronavarvet och kallades U-1 till U-9. De sex senare byggdes senare om till jaktubåtar. U-3 finns kvar på Teknikens och Sjöfartenshus i Malmö. Det var alltså i Ubåtshallen som en del av den svenska marinens ubåtar tillverkades. Det var märkligt svårt att få fram uppgifter om när ubåtshallen byggdes och samma när Kockums började bygga ubåtar åt marinen. Det gick att få fram att de krigsfartyg som levererades på 1950-talet var byggda på Kockums. Idag är Kockums sammanslaget med andra varv men fortfarande aktivt och bygger ubåtar, dock inte i Malmö.

 

Bockkranen

Kvällen led och det fanns en sak kvar att göra idag som var viktig. Det skulle bli en gemensam öl i hotellets skybar på 25-våningen. Det var dags att dra sig hemåt. Kom fram till en marina, skulle vi kanske kalla det där det låg fritidsbåtar och de var inte slarvigt byggda plast ekor som låg här. Marinan, låg i en av de gamla varvsbassängerna och det var här som symbolen för Malmö som industristad fanns, den enorma bockkranen. 1974 stod världens största bockkran klar på Kockumsvarvet. Den var 140 m hög och hade en lyfthöjd på 105 meter. Spännvidden var 185 m. Tråkigt nog kom den att bli symbolen för en epok som höll på att dö när industrikrisen slog till. 2002 monterades kranen ner och skeppades till Sydkorea där den fortfarande fungerar som en del av Hyundais varv i Ulsan. Kranen bytte färg från vitt i Malmö till röd i Sydkorea och kallas för Malmö tårar, eftersom Malmöborna grät när kranen skeppades ifrån dem. Sant eller inte, det är en bra historia. För Kockums del blev det till att blicka framåt och inte förlora sig i minnen från en tid har som passerat.

 

Universitetsholmen

Det var tidigare en avlastningsplats för förtöjda båtar, men 1998 började de första husen åt Malmö högskola, senare universitet. Orkanen heter den byggnad som innehåller biblioteket och lärarhögskolan. Det ligger fler byggnader som tillhör universitet och de bildar en bro mellan staden och det gamla industriområdet och visar på vägen in i framtiden. Det var dags för en lokalt brygd pilsner på 25:e våningen med en utsikt som visade hela den moderna Västra hamnen och dess långa industrihistoria.

Dag 1 – Laxbutiken
Dag 2 – Falsterbokanalen – Falsterbo golfklubb – Falsterbo fyr – Kolarbacken – Falsterbo museum – Falsterbo kyrka – Falsterbo hus – Skånemarkanden – Skanör – Skanörs borg – Lilla Torg – Sankt Petri kyrka – Turning Torso – Zlatan Court
Dag 3 – Ventrafiken – M/S Uraniborg – Ven – Tycho Brahe – Tycho Brahe museet – Sankt Ibbs kyrka – Bäckviken – Karlslundsbadet – Landskrona IP
Dag 4 – Malmö live – Västra stationen – Malmö Saluhall – Malmö innerstad – World Maritime University
Dag 5 – Fiskhoddorna – Museispåvägen i Malmö – Teknikens och Sjöfartenshus – Kalas på + 55 boende -Pildammsparken – Malmö IP -Sankt Petri läroverk
Dag 6 – Kockums – Klaffbron – Torrdockan – Spetsbunkern – Gängtappen – Ubåtshallen – Bockkranen – Universitetsholmen
Dag 7 – Amathadådet
Dag 8 – Malmö centralstation