Kraften från Helgeå i Huseby en av förutsättningarna för ett framgångsrikt bruk.
Det var inte sovmorgon denna midsommar dag, men den lite längre sängtiden var inte fel men hade kunnat vara mycket längre. Dags för en frukost och köket stökades ner samtidigt som kylväskorna släpades fram, laddades med kylklampar och den matsäck som skulle följa med oss på en lång tur in i Småland.
Replösa gravfält
Så var bilarna äntligen packade och tågordning beslutad, resmålet inmatad i GPS:en och så bar det av. Ut på den stora trafikleden som för trafik från kontinenten via Skåne upp till norra Småland och vidare till huvudstaden i öster. Det var en högt skyltad hastighet på denna väg som gick igenom de småländska skogarna med något enstaka avbrott av en lite bosättning. När vi kom till den lite större, den i Ljungby ville GPS:en att vi skulle svänga av och så lotsade satelliter och digitala kartor oss igenom alla hus och och gator och tog oss ut på andra sidan och ända till den för ändamålet gjorda parkeringen. Vi var framme på Replös gravfält.
Replösa består av tre olika historiska monument. Detta i ett område som är mycket rikt på fornminnen. Det framgår tydligt när man tittar på fornsök hos Riksantikvarieämbetet. Bilarna parkerades vid informationsskyltarna om platsen som var uppsatta under ett lite tak och gick runt i en fyrkant. En liten titt visade att det var en transformatorstation som var klädd informationen var uppsatt på och som doldes väl av dessa. Det första och det största är en ett gravfält från bronsåldern. Vi har tidigare besökt några platser med gravar från bronsåldern, den senaste igår i Örelid. Hagbards galge i Asige besökte vi i påskas, Stora Rör på Varaslätten, Kungshögarna i Mjölby, Gravfälten i Vittene och Hol, och inte minst Världsarvet i Tanumshede.
Det som är ser ut att vare en gemensam nämnare är placeringen i landskapet. När den tiden transportleder vattendragen, åar och floder, sjöar och hav. Lagan ligger bara några hundra tal meter bort. Annars var det fel årstid att besöka bronsåldersgravar i den mest prunkande av alla svenska årstider. Allt som fanns i denna skogen var täckt av en halvmeter med olika gröna växter, inte minst liljekonvalj, som täckte det mest. Kanske inte gladde en historiker men väl en botaniker. Som tur var hade vi en med oss. Det var fina lärdomar som vi fick.
Det andra monumentet är en Replösa stenen, en känd och katalogiserad runsten. Den särskiljer sig lite eftersom den innehåller namn som är ovanliga i Sverige men vanliga i Danmark. Den berättar också om Finnveden, ett av de små länder som bildar Småland. Det har blivit några runstenar vid det här laget, Uppsala, Gripsholm, Öland, Flistad, Hol, Ledberg, Bjälbo, Högby, Vestastenen, Rökstenen och inte minst Jellingestenen. Fick inte med alla i hastigheten men det är en lite hobby i sig. Det var ett femtiotal meter bort till stenen där den stod på andra sidan vägen på ett område inhägnat av en stengärdsgård på tre sidor. Har fanns också den tredje attraktionen.
Det är en liten skeppssättning. Det saknas stenar och den är renoverad. Den var inte särskilt imponerande, jämfört med vad vi sett tidigare, Askeberg och Gumhem. Sedan har vi den kanske största av dem alla skeppssättningen i Jellinge. Ca 200 meter om inte mer. Uppgifterna går lite isär. Har visserligen besökt skeppssättningen i Kivik och Ale stenar och de är imponerande. Replösa var en mindre skeppssättning men likväl en skeppssättning och den har sin betygelse i en kontext som vi inte känner till.
Polisen kom farande med blåljus och hög hastighet. Innan vi fattat att de inte var ute efter oss så gick pulsen ner så vi kunde börja förbereda oss på nästa etapp. Vi skulle återstifta bekantskapen med släkten Trolle, som vi besökte på Trollenäs förra midsommaren.
Bergkvara slottsruin
Det var Birger Trolle som köpte Bergkvara någon gång på 1440-talet. Beläget i Småland var det i det gamla Sverige på gränsen till Danmark, vilket vi faktiskt några timmar tidigare lämnat, men alla områden tillhörde vid denna tiden Kalmarunionens ledare, Kristofer av Bayern, var från början dansk kung men regerade över de tre nordiska rikena. Det var därför inget konstigt att sonen Arvid Trolle, en Sveriges ledande statsman vid sin tid, byggde slottet på en halvö i Bergkvara sjön. Slottet är i stort sett samtida med Kronobergs slott som ligger ca sju km fågelvägen åt nordost. Båda byggde på en halvö i en sjö och förstärkta med vallgravar. Kronoberg blev biskopssäte medan Bergkvara blev centrum för släkten Trolles ca 1000 gårdar stora välde. Knappt hälften av dessa i Danmark eller Skåne. Kanske är det inte så konstigt att han var en varm anhängare av Kalmarunionen.
Närheten till Växjö är påtaglig och det var kända vägar vi kom in på när vi kom västerifrån. Denna gång svängde vi av söderut innan vi kom fram till en stad som vi tidigare besökt. En kort sträcka söderut så kunde vi hitta en parkering och gör oss i ordning för en promenad till ruinen. Dagens Bergkvara ägs av släkten Posse och det har den gjort i över 200 år. Dagen slott är inte öppet för allmänheten utan vi fick lov att vandra in genom stora entrén och efter en kort bit i allén var det skyltat PRIVAT rakt fram och ruin till vänster. Den vägen valde vi. Promenadvägen tog oss igenom en lite skog som växt till sig på höjden, tät och fin och med ett luftigt promenadstråk uthugget i det gröna. Perfekt som insynsskydd mot gården och en trevlig väg att gå. Vi kom efter en kort promenad fram till den nu ganska förfallna borgen.
Medan Kronobergs slott var en av kronans befästningar så var Bergkvara en privat anläggning. Det brydde sig inte Nils Dacke om, när han tog området som sitt. Kronoborg byggdes senare upp och kom att tjäna som en svenska stödjepunkt i de många gränskrigen. Hur många gånger anläggningen bytte ägare är svårt att säga. Bergkvara vara en annan sak. Den ligger mycket vackert i sjön och att titta ut över sjön och in strandkanten på andra sidan, med sin vassruggar och lågt hängande träd i en varm men lite mulen sommardag var en sommardröm. En plats där tiden gärna fick stanna och vi kunde bara sitta ner och njuta. Just det var slottets historia och Nils Dacke vi pratade om. När Dacke lämnade slottet så var det plundrat och förstört och lämnades att förfalla. Det hade tjänat ut och lämnade släkten Trolles ägo. Under reduktionerna under stormaktstiden gick slottet fram och tillbaka mellan kronan och de som hade ägaranspråk på det. Förfallet fortsatte men taket var fortfarande intakt. Kanske var det därför som von Otter köpte slottet 1736. Han plockade ner taket och använde det för att betala köpeskillingen. Sedan byggde han den nya bostaden som än idag ligger i slutet på den allé som vi inte fick gå i, någon längre sträcka. Nu satte förfallet igång på riktig när vatten kunde ta sig in i konstruktionen.
Vi hade sett klart på denna plats i den svenska historien och tog oss tillbaka till våra moderna hästar med vagn. Fikade för att klara nästa etapp där det skulle plockas fram en matsäck.
Huseby bruk
Vi kom körande på den småländska vägen när sommaren stod som fagrast. Lite plötsligt dyker avfarten upp och efter att ha passerat över den låga bron över Helgaån, på väg från sjön Salen till den norra utlöpare av sjön Åsen. Bredden på ån visade att det borde ha gått att segla med små vikingaskepp och kanske större också. För ett tiotal år sedan hittades resterna av en vikingatida by med 24 hus. De grävdes ut och kartlades och sedan blev det den parkering som vi ställde fordonen på. Husen de hittade vara av trelleborgstyp, den typ av långhus som vi såg i Slagelse i Danmark. Ur ett turist perspektiv är det lite konstigt att detta inte har utnyttjas men å andra sidan är bruket en fullgod attraktion i sig.
Carl Carlsson Gyllenhjäm, han ligger begravd i Strängnäs domkyrka och var en av Sveriges viktigaste statsmän och rådgivare åt sin lillebror, Gustav II Adolf. Karl var oäkta som till Karl IX och han var vansläktades inte på fadern. Hertig Karl byggde upp sina hertigdömen i Mellansverige och startade tillverkning av olika sorter, inte minst vapen. Åkers styckebruk är ett exempel. Hertig Karl lade på sitt vis en av grundstenarna till den svenska stormakten genom att förse den med moderna vapen. Han besegrade också brorsonen Sigismund i slaget vid Stångebro vilket till slut gjorde honom till den tredje regenten på Sveriges tron som hade Gustav Vasa som far.
Det var Carl Carlsson som grundade Huseby bruk 1629. Läget var mycket väl valt. Det mörka och vida småländska skogarna gav virke till ugnarna som smälta myrmalmen som plockade upp ur sjöarna. Helgeåns små forsar gav kraft till bearbetningen av järnet. Närheten till Åsnen och vidare genom Mörrumsån till Östersjön gav goda transporter. Det kan också förklara den större mängden av vikingatida hus, det var inte så långt till havet, men tillräckligt för att ett skydd mot angripare.
Vi tog med oss våra picknick väskor och placerade oss vid ett bord i allén som ledde fram till bruket. Fyllda baguetter med rester från midsommaraftonens mat orgier stod på menyn. Sedan var det dags att gå in på bruksområdet.
Gyllenhjälms tid på bruket varade i ca femtio år innan de lades för fäfot. Efter ca 15 år kom verksamheten igång igen under familjen Rudbeck. Den perioden varade ca hundra år innan grevarna Hamilton tog över. Bruket expanderades och överskottet satsade på att restaurera de gamla byggnaderna samt att bygga slottet, som stod klart 1844. Pengarna tog till slut slut och bruket gick vidare till nästa ägare. Den som har kommit att var front figur för bruket, ingenjör Stephens.
Joseph Stephens var född i Stockholm av invandrade brittiska föräldrar. Han for senare till Indien för att bygga järnväg och väl hemma i Sverige igen lockade en bekant med honom till Småland. Vännen tyckte att Stephens borde dra nytta av de låga fastighetspriserna i Sverige och han gick så långt att han rent konkret tyckte att Stephens skulle köpa Huseby bruk. Efter viss tvekan så genomfördes köpet. Stephens var olyckligt kär i sin väns dotter och när det tog slut återvände han till Indien. Huseby bruk skulle säljas, men så blev det inte. Stephens återvände och slog sig ner i Småland och började driva bruket. Med tiden kom det till tre döttrar och när fadern dog fanns det ingen som kunde ta över. Den äldsta dottern försökte men dåliga rådgivare tog med sig bruket ner. De var så dåliga att en hamnade i fängelse för sina gärningar. Den andra slapp alla straff, men så var han prins av blodet och medlem av det svenska kungahuset…
När den sista arvingen dog testamenterades bruket till svenska staten som med en viss tvekan accepterade donationen. Idag driver ett kommunalt bolag verksamheten och det var därför som vi betalade en peng för att komma in. Det var en varm sommardag även om solen inte gasade från klarblåa skyar så tog värmen ut sin rätt. Vi delade upp oss och vandrade ut i det som en gång varit en bruksort. Längs ån var det bedårande sommarvackert med allt det gröna som speglade sig i den mörka småländska ån som sakta flöt förbi. Tankarna drog sig osökt till andra bruk som vi sett på tidigare, främst Lövsta bruk i Uppland men även Forsmark i samma landsdel och Forsvik vid Vättern.
Det fanns mycket och se och det kanske går att gissa att Stephens var inspirerade av den rådande viktorianska eran i Storbritannien. Inte minst vad det gäller självförsörjningen av frukt och grönt. Vår botaniker var inte särskilt imponerad av underhållet på köksträdgården. Vi återsamlades vid entrén, trötta, varma och så tog vi oss vidare till dagens sista besöksmål.
Linnes Råshult
Vi tog oss på den större vägen snabbt söderut i det varma vädret. Värmeböljan som vi haft ett tag höll i sig och vi endast några små stänk av regn denna midsommar. Det var ett litet stukat gäng som tog sig an det sista stoppet. Den yngre generationen valde att öppna dörrarna på bilarna och lägga sig och sova medan den äldre generationen tog sig an klättringen upp till Råshult från den anvisade parkeringen. Vägen underlättades av konstverk i form av förstora eller för små skulpturer av skogens invånare, den första en hackspett. Väl uppe fick en av oss ge upp, och en planering på en bänk i skuggan gjorde inte saken värre men det blev inte särskilt mycket bättre. Utan för den gamla kommunister bostaden var det lite tid att betrakta det som var Carl von Linnes födelseplats.
Carls far, Nils var nygift och flyttade in i det lilla torpet. Två år senare föddes den äldste sonen Carl. Ytterligare att par år senare flyttades det igen, denna gången till prästgården i Stenbrohult, en dryg kilometer söderut. Pappa Linne efterträdde sin far som kyrkoherde på orten. Han kom i sin tur att efterträdas av sin som Samuel, elva år yngre än Carl. Det är inte det hus som står på marken idag där Linne föddes och han tillbringade inte mer än ett par år här innan familjen flyttade. Kanske inte så konstigt att Linnes Hammarby utanför Uppsala är det som han främst förknippas med. Råshult är idag ett naturreservat och här har det jobbats systematiskt i tjugo år att återskapa ett 1700-tals landskap, med det gamla kommunisterbostället som centralpunkt. Linnes Råshult, tillsammans med Lines Hammarby, Linnestigarna i Uppsala och Linneträdgårdarna, tillsammans med åtta andra platser i världen jobbar på att komma med på UNESCO`s världsarvslista under beteckningen systematisk biologi.
Det var ingen riktigt systematisk genomgång av platsen utan dagens långa strapatser gjorde att vi snabbt hamnade på fiket med något att dricka. En av orsakerna till mattheten är förmodligen bristen på vätska. Men det var också ett öga som kliade. En medlem i truppen hade fått problem med ena ögat men höll fanan högt och efter att tittat klart på platsen tog vi oss vidare till bilarna, där den yngre generationen gjorde sig klara att sända ut en skallgång efter de gamla. Det behövdes inte. Istället packade vi in oss i bilarna, blåste på AC:n och blåste ut på vägarna igen där Älmhult och platsen för IKEA:s grundade fanns. Hade det inte varit stängt hade vi stannat till men vi var mycket sugna på att komma till stugorna. Där väntade en magnifik smörgåstårta och ett födelsedagsbarn.
Vår vän med ögat gjorde en tidig kväll och sedan blev det en favorit i repris, sitta och prata på verandan, Inte lika länge det hade varit en låååång dag med mååånga mil på vägarna och mycket att attraktioner att titta på.
Dag 1 – Den internationella vägen – Örelids gravfält
Dag 2 – Replösa gravfält – Bergkvara slottsruin – Huseby bruk – Linnes Råshult