Dagsutflykt i närområdet – Dag 8 – Pilane skulpturpark och gravfält

Det blev en extra söndag dag över, i slutet på sommaren, värmen fullt påslagen och något borde göras. Ett förslag kom fram och det var att åka till Pilane skulpturpark. En titt på kartan visade att det skulle kunna gå att kombinera med lite andra aktiviteter och så lades planen upp, bilen packades och resan började. Ut en den nordliga matarleden.

Klädesholmen

Tog oss av motorvägen och började köra den lokala vägen mot Stenungssund, vidare över Tjörnbron över till Tjörn, som är Sveriges sjunde största ö. Tog den kända vägen söderut mot Skärhamn, där Akvarellmuseet ligger. Nu fortsatte vi ännu längre söderut och kom till en plats som inte besökt tidigare men som ändå klingar välbekant, Klädesholmen. Fiskeläget, Klädesholmen grundades 1200-talet av den norske kungen som regerade den här delen av dagens Bohuslän. I slutet på1700-talet upplevde Klädesholmen sitt första stora uppsving under den första sillperioden. Befolkningen ökade och det fanns sill och arbete i överflöd, men 1808 kom sillen inte tillbaka och nedgången började. Tjugo år senare levde befolkningen ”sämre än råttor” enligt en uppgiftslämnare.

Sakta började fisket ta sig och genom lite större båtar kunde fiskarna dra sig upp mot Norge där det fanns gott om fisk och senare till Shetlandsöarna. Klädesholmen fick åter ett uppsving under den anda sillperioden i slutet på 1800-talet. Salterier och trankokerier tog åter fart. Men även den anda sillperioden tog slut. Klädesholmen framgång fortsatte. Fabrikerna blev kvar och kunde överleva tack vare influenser från Norge och produktutveckling. Man lärde sig att krydda sill och sälja den i gaffelportioner, en produkt som idag är en svensk självklarhet på julbord, smörgåsbord, till påsk och midsommar. Festmat. Produktionen har fortsatt även om rationaliseringen har gjort att det idag finns tre fabriker kvar.

Vi tog oss över till den första ön och som heter just Klädesholmen. Den andra kallas för Koholmen och lägger längre ut i havet. Väl över på ösidan uppmanades man att parkera bilen och ta sig till fot över ön. Nyfikna som vi var tog vi oss vidare med bilen för att titta på ön. Fanns det inga p-platser längre in så går det alltid att ta sig tillbaka och sedan göra promenaden. Vårt mål var en fiskrestaurang på andras sidan ön och vi navigerade oss fram genom gyttret av hus i oregelbundna former. Logiskt i kustbandet där varje hus gav lä åt ett annat hus. Inga raka gator där vinden kan få upp fart, utan här gäller det att bryta vindens framfart så mycket det går. En skylt visade vägen till kyrkan och till p-plats, så vi tog den avfarten upp på berget. Navigerade oss genom de smala gatorna och parkerade slutligen på en välbesökt kyrkoparkering och tog oss promenerande ner för berget mot hamnen och restaurangen. Den hade semesterstängt och som moderna människor som vi är tyckte vi nog att det kunde stått på hemsidan.

Det blev en promenad på den här delen av ön och vi kunde beundra utsikten så här i sommarens sista dödsryckning. Väl tillbaka till bilen så började vi sakta ta oss tillbaka samma väg vi kommit och stannade på den första parkeringen på ön. Där fanns en liten matbod. Vi kunde välja mellan kokt korv eller fish n chips, vilket var det enda som sommarrestaurangen hade kvar till försäljning denna sista dag på säsongen. Det blev fisken och det var inget vi ångrade. Med energinivån höjd hade vi siktet inställt på Pilane.

Pilane skulptrupark

Marken som skulpturparken ligger på ägs av Riksantikvarieämbetet. Det ligger ett gravfält från Järnåldern på platsen. Marken arrenderades ut som fårbete och det var arrendatorn som kom på iden med en skulpturpark. 2007 kom den första utställningen.

Vi körde genom den bohuslänska landsbygden på dess små och ringlande vägar förbi all sten som skjuter upp ur marken, allt från jätteblock till hela berg. Till slut kunde vi ändå se ett stor, kritvitt huvud skjuta upp över de karga och gråa bohuslänska klipporna. Lite varvat enar som skjuter upp ur stenen. Skulpturen heter Anna och är gjord av Jaume Plensa och, som vi uppfattade det, ägs av skulpturparken. I övrigt ska det vara säsongen skulpturer. Det var en riktigt varm dag och vi började med en glass för att svalka oss innan det vare dags att kliva över stock och sten. Det fanns ett tjugotal skulpturer och de var utspridda längs en grusväg som gick att följa om man så önskade. Annars kunde man promenera över de väl betade ängar som fanns. Redan från början var det lite tungt att gå, höjdskillnad och värmen tog sitt pris men vi ville se skulpturerna och vi tog det ena benet framför det andra och så kom vi framåt.

Det var en varierad samling av tredimensionell konst som placerats i terrängen. Givetvis är det svårt att ta till sig skulpturerna när det är en av de första gångerna som vi är på en sådan här utställning. Man behöver lära sig att förstå de konstnärliga uttrycken och symboliken som det manifesterar. Kanske inte riktigt det vi är vana vid eller för den delen snabbt tar till oss. Vi tog den långa trappen upp till det övre planet om man kan använda det uttrycket men vi gick inte upp till Anna, det blev lite för mycket uppför. Hon syntes å andra sidan lång väg. Det var lite absurt att se det enorma jättehuvudet sticka upp ur marken. Samtidigt så var det kritvitt och skarvarna i glasfiber delarna syntes tydligt, även på håll.

Det var en liten lättnad när vägen åter började sjunka neråt och vi tog med glädje den vägen. Vi var på väg mot nästa sevärdhet som också ligger i området.

Pilane gravfält

Det var förvånansvärt igenväxt, stenarna som låg på marken och som legat här ca 1500-2000 år. Intrycket var att skulpturparken tagit överhand över gravfältet. Annars är det ett gammalt kultur område och det finns lämningar av människor från långt tillbaka i tiden. Redan under bronsåldern har det varit ett centrum för människor som samlats och mötts. I beskrivningarna så lyfts naturens skönhet fram och det är bara att hålla med. Långa vyer över den karga bohuslänska naturen och havet i fjärran. Det kanske var ännu vackrare när havsnivån var högre och havet var närmare. Kanske var det en orsak till att människor kom hit, det var enkelt att resa hit över vattnet.

Vi föredrog själva landvägen och nu var det dags att ge sig tillbaka hemåt. Det var inga stopp inplanerade på vägen och det blev heller inget.