Göteborgsattraktioner – Dag 8 – Hisingsbron

Den nya Hisingsbron byggs upp från grunden.

Hisingsbron

Vad gör man en söndag i oktober om man är historiskt intresserad? Tittar på den historia som kommer! Jo, så blev det. Upprinnelsen var en dag på väg hem från jobbet när en stor grupp herrar med typiska bygghjälmar och gul lysande väster står på Göta älv bron och tittar ner. Frågan kom, vad tittade de på? Vi parkerade bilen på lämpligt avstånd från bron och tog sedan och promenerade dit. Vi knatade på uppför den gamla damen som legat som förenade ängel över älven allt sedan den öppnades 1939. Man tror att bron kommer att hålla tre år till, när den nya bron blir klar, men det är en ärrad och trött dam som går över älven.

Den första fasta förbindelsen över älven kom till 1874 på privat initiativ. Tanken på en fast förbindelse över älven har annars gamla anor. Karl IX ville redan i slutet på 1500-talet anlägga en bro över älven till Färjenäs som låg granne med den stad som han grundade där, den som vi idag kallar för Karl IX:s Göteborg. Det var till att åka båt eller färja över älven. Det gjorde i och för sig inte svenskarna som sommaren 1678 slog en pontonbro över älven för att driva bort norska trupper som tagit sig upp på Ramberget och besköt staden under det skånska kriget.

Det var riksdagsmannen från Säve Jöns Rundbäck som bildade det bolag som kom att finansiera och bygga den första Hisingsbron. De stora transporterna på den här tiden sköttes av sjöfarten och bron konstruerades så att den gick att svänga för att fartyg skulle passera. Bron kom att knyta ihop det för göteborgarna nästan helt okända Hisingen med staden.

1911 överfördes bron till staden och brobanan revs och ersattes med en bredare för att klara den ökande trafiken. Trafiken fortsatte att öka och 1933 togs principbeslutet om den Göta älvbro. Den stod klar 1939 och det var denna bro som vi vandrade uppför. Rampen på fastlandssidan klar några år senare 1942. En intressant utvikning i sammanhanget är att de norska kvarstadsfartygen som internerats i Göteborg. De var placerade längst in i frihamnen och var därför mycket synliga från bron. Problemet var den svenska spionerilagstiftningen som i princip innebar att om du gick över bron och såg fartygen så hade du tagit reda på uppgifter om rikets säkerhet och därmed kunde du dömas för spioneri. Det var också lätt för tyska agenter att kontrollera att de var kvar. Fartygen försökte sig up en utbrytning 1942. Av de tio fartyg som försökte ta sig igenom den tyska Skagerackspärren, lyckades två. Två återvände till internering i Göteborg och resten sänktes.

Två år senare, 1944 placerade svensk militär ut trotyl på valda platser på Göta älvbron. I början av april hade svenskarna upptäckt militära kartor på de tåg som körde permittenter från Norge till Tyskland. De visade de svenska gränsområden och då tvingades tyskarna upphöra med sin trafik. Svenskarna var nu rädda för ett anfall mot Göteborg och när en truppeskader upptäcktes senare på året tolkades det som ett eventuellt anfall på hamnstaden. Försvars åtgärder vidtog och bland annat minerades den bro som vi gick på. Tack och lov så sprängdes den inte. I stället ökades bredden från fyra vägbanor till sex i mitten på 1960-talet för att klara den allt mer ökande trafiken. Inte mist den som gick mellan Oslo och Köpenhamn som hade att passera klaffbron.

Göta älvbron blev allt hårdare belastad och när Arendalsvarvet kom till på Hisingssidan ute vid havet och Volvo byggde sin nya Torslanda fabrik så kom också beslutet att bygga Älvsborgbron i mitten på 1960-talet. För att balansera den västra överfarten byggdes en tunnel ungefär samtidigt för att klara trafiken i öster. Genom Tingstadstunnel gick nu E6. Vi kunde sakta börja se fundamenten i vattnet på den nya Hisingsbron. Göta älvbron fick det inte särskilt mycket lugnare när de nya förbindelserna kom till. Kollektivtrafiken tog över bro men spårvagnar och bussar. Det är idag en mycket viktig överfart för denna verksamhet. Samtidigt har tidens slitage tagit hårt på den gamla bron. 2014 kom miljödomstolens beslut att det gick att bygga den nya bron. Det väckte i sin tur ilska eftersom brons konstruktion gör att den fria seglingshöjden sänks. Att det blev en lågbro istället för en högbro, som Göta älvbron, motiveras med att det ska vara enklare för gående och cyklister att ta sig över.

I maj i år var det byggstart och det var för att se hur långt de kommit med byggandet som vi gick upp för den gamla bron. Det är tre år kvar innan bron är färdig och byggande av den råkar sammanfalla med stora infrastruktursatsningar i centrala Göteborg. Även dessa kunde vi se, det ser ut som ett stort uppgrävt dike och det är egentligen inget annat än den framtida staden, den som jag ska vara med och lämna över till barn och barnbarn. Äntligen kunde vi se hela bilden av den nya bron. De hade kommit riktigt långt. De har byggt bryggor ut i älven som gör att det går att köra ut med grävmaskiner, lastbilar och betongpumpar. Det gick tydligt att se var de spontat schakt i älven och slagit pålar och hela brons linje från Ringön i norr till centralen i söder gick att se. Det var inte mycket som egentligen syntes över mark men det behövdes inte, bilden gick att förstå. Upprymda av allt detta och vetskapen om att vi sett på när historia håller på att skapas gjorde att vi med lätta steg kunde promenera av bron. Det hjälpte naturligtvis att det var nedförsbacke. Vi kommer tillbaka fler gånger och ser hur det går med framväxten av nya bron.

Vi nöjde oss inte med ett besök på bron. Vi har kommit tillbaka fler gånger och fortsätter att göra det för att ta lite bilder och följa utvecklingen av bygget.

inga bilder hittades