Ekvatorpassagen – Dag 5

Frukost på savannen, lion style! Det är mäktigt att komma de vilda djuren så nära, särskilt rovdjuren som är mycket speciella. Även om lejon ser kramgoa ut så är det inget att leka med. Titta går bra.

Vi vaknade till den sista energin som mobiltelefonen kunde uppbåda innan den kalla duschen och avmarschen till frukost. Det blev en lätt kenyansk safarifrukost innan det var dags att packa ihop safariprylarna och ge sig iväg. Kvart i åtta var avresan och det är egentligen för sent. Sex är mer lagom. Det som händer på savannen händer mellan sex och tio på morgonen och mellan fyra och sju på kvällen. Vi valde den andra varianten att vara ute en heldag. Då finns möjligheten att röra sig över betydligt större områden och inte bara runt den lodge som man bor på. Dessutom hade vi en lång bit att köra innan vi kom fram till parken. Nu var det kanske inte hela världen eftersom djuren fanns på savannen utanför parken som vi passerade. Det är svårt att veta var gränsen mellan nationalpark och andras ägor går och vi körde inte in genom gaten. Våra avgifter var i ordning och föraren hade kollat att kvittot var med. Vi for helt enkelt in där det passade oss. Vi stannade av någon orsak och kunde samtidigt se en hjord med gnuer som sakta makade sig fram på andra sidan bäcken. Ledargnun tittade sig försiktigt om innan han sakta ledde sin ca 500 djur starka jord mot vadstället. Så sätter de fart och hela hjorden galopperar över den för årstiden torra bäckfåran. Detta är en av de saker som migrationen i Masaii mara handlar om att få sen en flodövergång med gnuer. Har aldrig sett detta tidigare med nu var det gjort. Nej det var inte övergång av Mara floden, Nej det var inget vatten, Nej det var inga krokodiler som lurade i vattnet efter bytet men det var häftigt. Det tar någon minut och det gäller att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och här var vi det. Det går till på samma sätt. Ytterligare en ruta att pricka av i naturens under i Masaii Mara. Som grädde på moset fick vi se en gnumamma stanna till och lät sin kalv dia. Naturfilm på TV är bra men det här är bättre!

Migrationen

Det är den årliga migrationen av Gnuer som är en av de största attraktionerna i Masaii Mara. Ungefär i maj rör sig gnuhjordarna norrut mot den kenyanska delen av Serengeti, det som kenyanerna kallar Masaii Mara. De är på jakt efter vatten och gott och näringsrikt gräs. Maj till oktober stannar de stora hjordarna till här och sedan återvänder de till den södra delen för att hitta vatten och föda. Det är en otrolig mängd av gnuer som gör rovdjuren i Mara till så många.

Dagen hade börjat bra. Nu fortsatte den med gyttjebadande bufflar. Massor av hyenor, bl.a. en som satt och tuggade på ett gnuhuvud. Horisontlinje var långt bort och dagen lovade sol och lätt dis. Den här delen av Nationalparken var mer brun än grön, vilket för mig är Afrikas färg. Vi kunde se nästan hur långt som helst och det enklaste sättet är att beskriva det som ett hav av land, 1 600 meter över havsnivån. Färden fortsatte i västlig riktning. Vi såg en elefanthjord komma glidande i syd men det var vad som hände i norr som drog till sig uppmärksamheten. Som vanligt när det står en klunga med safaribussar så finns det fog att anta att det kan var något sevärt. I början är alla djur lika intressanta men efter ett tag så utkristalliserar sig några. The big five kompletterat med Chita, giraff och flodhäst. Vi kom närmare och visst var det djurens konung som låg där. Två stycken, en hane och en hona. Hon tuggade på en gnukalv och det var blodigt och vi kunde höra ur benen i den döda kroppen krasade när hon bet i den. En otroligt intensiv upplevelse. Vi rörde oss vidare och hittade ytterligare sex lejon som låg och slöade i förmiddagsvärmen. Vi kom nära och fick riktigt bra kort. Glädjen var obeskrivlig när vi kunde pricka av ytterligare en art i the big nine. Flodhästarna fick vi i gå kväll så sju av de nio och tre av de fem har vi hittills lyckats se. Det gick inte mer än några hundra meter innan vi hittade ytterligare sex lejon och nu var vi uppe i fjorton individer på denna resa. Hade över 30 lejon på en resa till Mara och då hade vi också tre leoparder, vilket var ett sensationellt resultat.

Vi var på väg till Mara river för att se om vi kunde få syn på en gnuövergång. Krokodiler fanns det nästan en garanti för. Det blev fem krokodiler som låg på vår sida om floden. De grönrandiga bestarna, för de var riktigt bestar, låg där i strandkanten och solade. Tänderna glimmade och hela kroppsspråket talade om att med mig muckar du inte. Hade inte en tanke på detta. Vi låste bildörren en extra gång innan vi tittade på flodhästarna som låg strax under vattenytan och frustade. Mitt i floden ligger ett nästan intakt och blodigt gnukadaver. En påminnelse om att alla gnuer tar sig inte levande över en flod. En dimension till på naturens under och villkor. Vi tänkte vänta på gnuerna men det fanns inga som betade på någondera sidan än mindre några som vandrade. I vattnet fick vi också se en ovanlig fågel, en Goliahheron, en häger som är listad just ovanlig. Det var ytterligare en plus poäng. Det blev till att åka vidare i den mycket steniga terrängen och stenarna så mycket vassa ut. Hoppas inte att de skär sönder däcken bara. Nästa stopp blev en hjord på ca 10 elefanter som betade av en skogsdunge. Vi hamnade mellan en del av hjorden på ena sidan vägen och en annan på den andra. Det gäller att se upp så att man inte hamnar i mitten när de kommer farande. Särskilt illa kan det vara om det finns små elefantungar. Det fanns två och de är hur läckra som helst där de springer om kring och försöker härma de stora, leka och kontrollera sin lilla snabel. Det var svårt att slita sig.

Vi fortsatte återigen ner mot Mara river. Vi såg en lite kulle och konstaterade att det var ett perfekt leopard berg. Vid foten står två safaribussar och föraren börjar prata med dessa. Bara en timma innan vi kom har det setts leopard här. Vi tar ett varv runt kullen och kikar men klockan har runnit iväg. I värmen har alla förståndiga leoparder redan krupit in mellan stenar och buskar för att få lite skydd mot andra djur och mot solen och passa på att sova lite. Vi var mindre än 50 meter från leoparden men vi såg den inte. Får istället berätta historien om en walking safari. Masaierna tog oss med upp på ett berg, inte olikt det vi nu tittade på och ledde oss in i ett leopard bo. Herr leopard var inte hemma men det hängde en död Thompsongasell i skafferiet.

Fortsatte ner mot vattnet och det fanns ännu mer flodhästar. En liten orm hann ringla över vägen, fram lockad av att bilen inte rörde sig. Klockan hade dragit iväg och det var dags att söka upp lunchskugga. Åtta giraffer passerade vi på vägen och mitt ut på savannen hittade chauffören ett acasiaträd med lite skugga. Han bredde ut en filt bland all spillning från alla gräsätare som passerat förbi den senaste tiden. Platsen var väl vald. Lite skugga bland träden och med fri sikt åt många håll för att se om det kom något djur som vi inte ville bli allt för närgångna med utanför bilen. Med lunchen innanför skjortan istället för i kartonger fortsatte vi till en annan del av floden för att eventuellt kunna se om vi kunde få se gnuer korsa floden. De fanns nära floden men de var grupperade för bete och inte för vandring. Det var dags att ta sig tillbaka de många timmarnas körning till lodgen. Vi passerade återigen ett av flodhästställena och nu hade djuren tagit sig upp ur vattnet och när vi räknade så hamnade vi på mellan 25 och 30. Fortsatte och räkna och tontalen blev ca 100 djur. Det var massor! Vi stannade på fler ställen och ännu mer flodhästar. Turen verkar vara på vår sida. Det blev ingen leopard idag men vi fick se en flodhästunge som inte kan ha varit gammal, maximalt en vecka uppskattade vi den till, kanske bara enstaka dagar.

Ännu fler flodhästar och på ett ställe skrämde vi ner, ett tiotal i vattnet igen. Inte bra att föra så mycket liv, men vi kom när och fick bra bilder och kunde titta noga på detta djur som dödar flest människor efter moskiterna i Afrika. Här såg vi också ett mycket konstigt hjulspår. Det såg ut som spåren efter ett bakdäck på en lastbil med dubbla däck. Inget konstigt med de, men var fanns det andra hjulparet? Det fanns inte! Det visade sig att det var ett flodhäst spår. Djuren går i rad på natten upp till gräset och betar och det blir ett spår som ser precis på det här viset. Hur kul som helst att se. På ett annat ställe, nära floden gick det också att se var gränsen mellan var flodhästarnas betat och inte betat. Det var som om grässtråna plötsligt blivit 30 cm högre, nästan som en vägg.

Bilen startade igen och vi stannade till vi leopardberget men det var för varmt även om en del moln dragit in över savannen. Det bildade nya mönster i det gul-brun-mattgröna gräset med mörkare fläckar som låg i skugga av molnen och andra som hade fri sikt till solen. Savannen fick ett annat ljus och diset lättade. Det gick att se hur nästa oändlig grässteppen var. Vackert, vackert och mäktigt vackert. Framskumpandes över bilspårens håligheter med dammet dykande runt bussen drog vi oss tillbaka till området där vi tidigare sett lejon. De fanns kvar kunde vi se men först stannade vi till vid den hjord elefanter som betade i ett sankt område med grönt och frodigt gräs. Fantastiska bilder när vi kom närmare än 10 meter. Det gick tyvärr så nära att vi hamnade i vägen för en elefantmamma och hennes unge. Det stressade mamman som var tvungen att tala om det för oss och jeepen efter att nu fick det vara nog. Det var till att så snabbt det gick ta sig därifrån. Vi fortsatte knappt 100 m till lejonen. Det låg en ensam hane på en liten puckel i terrängen och när vi tittade lite längre bort så låg det en hona och snett framför oss låg det tre andra lejon. Perfekt placerade som en fälla för ett bytesdjur och fällen höll på att slå igen. En mycket vaksam och oroligt vårtsvin irrade fram och tillbaka in i fällan. Han försökte ta det försiktigt och återigen noterades att vi stod i vägen efter som vi täckte en del av ena triangelbenet med de fordon som fanns där. När vårtsvinet vågat sig tillräckligt långt in var det dags för fällan att slå igen. Lejoninnan rörde sig ljudlöst i trekanten för att vårtsvinet inte skulle kunna ta samma väg tillbaka. När de tre lejonen visade sig skulle den lilla grisen springa rakt in i gapet på den dolda lejoninnan. En del höll på det ensamma bytesdjuret och hoppades att det skulle klara sig medan andra ville se en lyckad jakt. Det kan inte bli bättre än så här och det är bättre i verkligheten än på TV, särskilt som vi denna gång löst biljett på huvudläktaren.

Lejoninnan sjönk ner i gräset och vårtsvinet fick skrämselhicka och drog i väg med en fart som jag inte trodde ett vårtsvin var mäktigt. Han drog exakt samma väg tillbaka som han kommit och lejonen röde inte en min, de visste att fällan inte slagit igen ordentligt och de visste att de inte skulle hinna ifatt djuret som gjorde vad den kunde för att få leva ytterligare en dag på savannen. Det blev inte många mer stopp denna dag. Trötta, hungriga och törstiga var det dags att nå duschen och maten på safarilodgen. Knappt har vi kommit tillbaka innan det blir ganska mycket bekymmer. Det visar sig att vi inte befinner oss i Nationalparken vilket vi i och för sig visste, men befinner oss i ett naturkonservat och de tar $ 70 dollar per dag. Något har blivit så fel, risken att betala ÄNNU mer för det vi varit med om är uppenbart. I på banan kommer lodgemangerna. Det visar sig att det finns ett specialavtal, om man bor i konservatet och åker in reservatet så betalar man en natt på vartdera stället, vilket betyder att vi betalt för mycket och att vi egentligen skulle ha åkt in i en annan gate på ett helt annat ställe än vad vi gjorde. Om allt stämmer så ska vi ha tillbaka $20! Nåja när pengarna kommer så ska jag tro på det. Detta är en skillnad; eftersom vi sydde ihop vår egen resa och köpte de olika delarna var för sig så missades något. De som handlar allt i ett paket slipper detta då det blir rätt från början. Dyrare men mindre risk för fel.

Silkesaporna dök upp och skrämde dottern, trots att de är små så är det många och om aporna tror att de ska få mat, vilket några fick, så kan de bli efterhängsna. Hon fick fly till pappa. Natten faller fort och det var dags att äta, gott som alltid på safari och sedan blev vi eskorterade av nattvakten som utrustat sig med pil och båge för att skydda oss.