Ekvatorpassagen – Dag 10

Kazuris vackra pärlhalsband tillverkas för hand av kenyanska kvinnor. Det är många familjer som kan ha ett drägligt liv eftersom det finns en fast inkomst i familjen.

Seg morgon. Molnen hänger lågt över den kenyanska huvudstaden och det är kallt. Kanske inte för en svensk men det är inte varmt på ekvatorn idag. Packade ihop våra väskor och gjorde oss klara att flytta till ett annat boende. Vi skulle leta runt men det lägenhetshotell som vi tittade på igår verkade lovande. Priset avskräckte inte, en tvårummare med frukost. Stället ligger väl till geografiskt till dit som vi vill ta oss de närmaste dagarna.

Det blev en promenad till Junction för att äta lunch. Det blev ett nytt ställe denna gången och maten var bra men det faktum att de tillät rökning gjorde att blev ett minus. Klart minus. Strosade runt lite och tittade i affärer. Det var en slö söndag. Däremot var det fullskaligt kaos på parkeringsplatsen på köpcentret. Det blir bara mer och mer intressant hur mycket bilar som finns och det blir riktigt full. Det är köer för att komma ut. Blev uppringda när vi satt oss för en fika och de var dags att titta på övernattningsmöjligheter. Det blev flera fina alternativ innan vi fastnade för det som vi tittade på igår. Det är en liten lägenhet, liten och liten, vi skulle gott klara oss med den i Sverige om vi inte fler än två. Frukost ingick liksom städning och diskning. Priset var som ett bra turisthotell men ytorna och möjligheterna var klart bättre. Ägaren tillhörde samma stam som dotterns mamma och det hjälpte naturligtvis till att få ett bra pris.

Tribalism

Stamtillhörigheten ska inte underskattas i det här landet. Reste en gång från Entebbe till Kampla i Uganda tillsammans med fem ugandier. Det var inte nådiga i sina kommentarer om kenyanerna och deras diskussioner om stammar. Tidigare under resan har det framkommit i samband med historien om Odinga- och Kenyattafamiljerna och vad de representerar.

I Daily Nation fanns ett reportage att läsa om den kenyanska tribalismen. Det som i första hand visas på är att människor bosätter sig i slummen utifrån etnisk tillhörighet, stamtillhörighet. Det är lätt att glömma att Kenya består av ca 43 olika stammar grupperade i fyra olika språkgrupper. Språken är sinsemellan lika skilda som spanska och finska. De gemensamma språket för landet blir kiswahili och engelska. Inom en språkgrupp kan det skilja mindre. Mellan kikikuy och kimeru är det som svenska och danska till exempel. Artikelförfattaren visade på antropologiska undersökningar om etnisk tillhörighet och konstaterade att detta inte är unikt för Kenya. Chinatown och Little Italy är begrepp i USA där olika folkgrupper bosätter sig i sina egna områden. Det var enligt artikeln, tre delar som var avgörande för hur människor bosätter sig i slummen i Nairobi. Först var det solidaritet – vem bor i området. Det andra var möjligheterna till att försörja sig och slutligen var det socialklass. Utifrån dessa tre områden är det som i Kenya kallas för tribalism mycket mera logiskt. Det är faktiskt så att vi kan se det i Sverige också. Det finns invandrargrupper som helt enkelt bosätter sig i samma område. Det ger en trygghet en tillhörighet och det ger en möjlighet att ta sig fram inte minst för att många andra pratar samma språk, familjens isolering bryts samtidigt som gruppens isolering kan tillta. Landsmän hjälper landsmän, vilket inte är ovanligt, se bara exemplet ovan där en tar kunder till en annan i samma stam och får en belöning, rabatt, av samma orsak. Slutligen så är det i Kenya frågan om fattiga människor och de sluter sig också samman. När någon tar sig vidare och klättrar på den sociala skalan så minskar betydelsen av tribalismen medan den återkommer högre upp i makthierarkin. Politikerna använder med fördel tribalismen för att samla väljare till sin sak. Odinga och Kenyatta är ett bra exempel på detta då de tillhör två olika stammar i två olika språkgrupper. Uhuru Kenyatta är åtalad för folkmord i Krigsförbrytartribunalen i Haag för de upplopp som följde på valen 2007 då människor dödades utifrån stamtillhörighet, ca 1300 dog och runt 600 000 drevs på flykt.

Trots allt så är det bra att detta kommer fram och kan diskuteras. Det visar på ett öppnare klimat och på en större medvetenhet. Med tanke på de framsteg som Kenya gjort på många områden så är det ett steg i rätt riktning. Tribalism är i grund och botten inget unikt för Kenya, det är egentligen ett allmängiltigt mänskligt beteende som utnyttjats för andra syften. I presidentvalet i USA talas det också mycket om olika etniska väljargrupper, de spansktalande, afroamerikanerna men även en socialstratifiering som mellan män och kvinnor, mellan landsbygd och stad.

Ekvatorpassagen – Dag 1 – KLM – Schipol – Kenya Airways

Ekvatorpassagen – Dag 2 – Luxor – Jomo Kenyatta Interanational Airport -Svenska skolan i Nairobi – Raila Odinga

Ekvatorpassagen – Dag 3 – Sheldricks – Giraffe centre

Ekvatorpassagen – Dag 4 – Kenya under Första världskriget – Kenya under Första världskriget – Masai Mara

Ekvatorpassagen – Dag 5 – Gnumigrationen

Ekvatorpassagen – Dag 6 – Kenya Wildlife Service

Ekvatorpassagen – Dag 7 – Vila

Ekvatorpassagen – Dag 8 – Mera vila

Ekvatorpassagen – Dag 9 – Uhuru – 7 augusti memorial park – Det kenyanska parlamentet – Nyayo house

Ekvatorpassagen – Dag 10 – Tribalism

Ekvatorpassagen – Dag 11 – Karen Blixen – Karen Blixen museet – Kazuri – Swedohouse

Ekvatorpassagen – Dag 12 – Nairobi National museum – Joy Adamson – Kenyas historia – Den tidiga människan – Wangari Maathai – Westlands – Westgate

Ekvatorpassagen – Dag 13 – Thika – Afrikanska Unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia

Ekvatorpassagen – Dag 14 – Chogoria

Ekvatorpassagen – Dag 15 – Gamla vänner

Ekvatorpassagen – Dag 16 – Nairobi

Ekvatorpassagen – Dag 17 – Förberedelse för hemresan

Ekvatorpassagen – Dag 18 – El Alamein