Sover inte bra på nattflyg och kan i bästa fall slappna av och kanske slumra till. Verkade ha gjort just detta för det har gått 1,5 timma sedan senaste minnet. Slår på flygplansunderhållningen och konstaterar att vi lämnade Amsterdam och flög in över Tyskland. Passerade över Frankfurt och fortsatte söderut via Österrike och Slovenien. Följde den adriatiska kusten och passerade in över Albanien och troligtvis rakt över Aten. Girade lite söderut och passerade över de östra delarna av Kreta innan planet med en marschfart på ca 980 km/h och en höjd på 10 090 meter flög in över Egypten något väster om Alexandria. Orsaken kan vara enkel, striderna i Libyen och inga mer nedskjutna plan. Nilen går nästan rakt söder ut så planet följde floden. Flygningen skulle sedan ta oss vidare in över Sudan, nästan rakt över Karthoum och vidare via Etiopien innan vi nådde fram till Kenya. När jag nu vakande till så befann vi oss i höjd med Luxor och de historiska tankarna for genast i väg till det gamla Egypten.
Luxor
Luxor är en idag en stad som lockar till sig turister. Där finns historia från det gamla Egypten. Konungarnas dal, Ramses II begravningsplats och Karnak är tre av de sevärdheter som går att besöka. Luxor hette tidigare Thebe och var huvudstad i omgångar i de olika egyptiska riken som funnits längs Nilen. Under det nya riket blev Thebe den religiösa huvudstaden från ca 1500 år f.Kr. Så nära och så långt bort!
Slumrade till igen och 90 minuter senare var det dags att öppna ögonen när kabinljuset återigen släpptes på. Det var två timmar kvar till landning. Passade på att se ytterligare en naturfilm, denna gång om hyenor. Hyenaforskaren berättade om det största hotet mot hyenor i Masaii Mara, är människans behov av mark. Masaierna har i allt större utsträckning tvingats in i Nationalparken för att hitta föda för sin boskap och för att kunna behålla sitt traditionella sätt att leva. Boskapens behov tränger undan savannens gräsätare och kvar finns rovdjuren. De följer inte efter sina bytesdjur utan tar det som finns inom deras revir, boskap. Då uppstår det en konflikt med människan som använder sina kunskaper för att hämnas sin boskap. Forskaren var pessimistisk – Hyenorna kommer inte att vinna kampen mot människorna.
Efter åtta timmar i luften från Amsterdam var det dags för landning, strax efter att vi passerat Ekvatorn. Har tappat räkningen på alla de gånger som ekvatorn passerats, med flyg och på marken, med eller utan bil. Besökte en gång en safaricamp som påstår att deras matsal ligger på Ekvatorn. Nu var det en gång till och det blir minst en till när vi åker tillbaka. Kanske hinner vi passera på marken ett par gånger också. Flygplatsen i Nairobi heter Jomo Kenyatta Interantional Airpoprt.
Jomo Kenyatta Interanational Airport
har fått namn efter Kenyas förste ledare efter självständigheten från britterna 1964. 1958 invigdes Embakasi airport av den brittiska guvernören sir Evelyn Baring. Namnet är bekant för alla kenyaner med historiska kunskaper. Det var samma guvernör som slog ner det Mau-mau upproret i landet under samma årtionde. Embakasi var ett av det koncentrationsläger som britterna upprättade och spärrade in misstänkta aktivister. Detta lägersystem har i en bok kommit att kallas Storbritanniens gulag. Vi får kanske anledning till att återkomma till Mau-mau upproret senare. Flygplatsen bytte namn till Nairobi airport i samband med självständigheten 1964. I början på 1970-talet beviljade världsbanken medel till en omfattande utbyggnad av flygfältet. Det kunde nyinvigas i mars 1978 av landets president Kenyatta. Han dog fem månader senare och då bytte anläggningen till sitt nuvarande namn. JKIA är Kenya Airways nav för sin verksamhet och flygbolagets utveckling har gett ökat antal passagerare. Idag passerar knappt sex miljoner passagerare årligen vilket gör det till den nionde mest trafikerade flygplatsen i Afrika. 7 augusti 2013 började terminalbyggnaden att brinna, ironiskt nog på 15-årsdagen av bombningen av den amerikanska ambassaden i Nairobi.
Det var knappt ljust när vi landade. De nya planen är lite snabbare än de gamla och hade landat 20 minuter senare och då hade det varit ljust. Metallfågeln taxade fram på plattan och stannade på ett lämpligt ställe. Vi, de cirka 300 passagerarna klättrade ner för stegen och gick in i de väntande bussarna. Den förde oss till den provisoriska ankomsthallen. De blanketter som delats ut på planet hade fyllts i och vi vandrade i långa karga betongkorridorer till immigrationsmyndighetens visumavdelning. Vi hade förberett oss på det värsta, att inte bli insläppta. Argumenten för det hela hade övats och hur och vem som skulle prata. Det gick hur enkelt som helst och vi hade ingen avsikt att på något vis påtala någonting. Med lätta, men trötta steg hämtade vi ut våra väskor från det underdimensionerade bagagebandet och fortsatte till tullen. Stoppet handlade om att få lämna över tulldeklarationen och inget annat. Vi var i Kenya!
Vi hade förväntat oss en välkomstkommitté, men den såg vi inte röken av. Eftersom telefonerna inte fungerade med svenska sim-kort togs ett raskt beslut om att införskaffa ett kenyanskt telefonnummer. Det gick vägen och under tiden kom kommittén. Det var så skoj att träffa dottern igen. Väskorna packades in i bilen som för säkerhets skulle stod dubbelparkerad. Trafiken, som när jag bodde här var galen, var om möjligt ännu värre och då var det ändå en lördag morgon. Förklaringen var att det inte fanns några parkeringsplatser lediga och de letat i en halvtimme. Det var dags att resa in till Nairobi. Första natten hade vi fått lov att bo på svenska skolans internat.
Svenska skolan i Nairobi
Skolan är officiellt en svensk utlandsskola. Den grundades 1968 av svenska biståndsarbetare i landet. Den drivs som en skolförening med säte i Kenya. Stiftelsen förvärvade ett gammalt hotell längs Ngong Rd och väl i utkanten av Nairobi. Idag har staden kommit ikapp och Ngong Rd är snarare en lång parkeringsplats än en transportled in och ut ur de västra stadsdelarna. Skolan fick sitt nuvarande utseende för ett 30-tal år sedan. I början på 2000-talet arbetade er reporter som lärare på skolan. Under senare delen av 00-talet expanderade skolan och internatet byggdes ut. Det möjliggjorde för fler svenska ungdomar att gå kvar i den svenska gymnasieskolan samtidigt som de skaffar sig en fantastik möjlighet att uppleva Afrika och en kultur så annorlunda från Sverige. Titta gärna in på skolans hemsida www.ssn.or.ke så får du veta mer om skolans verksamhet idag.
Vi blev avlämnade och skulle bli upphämtade i igenom om fyra timmar. Så fort vi bara kunde la vi oss för att sova. Nu blev det två timmar till den lilla eventuella sömnen som funnits på planet. Fixade i ordning och gjorde oss klara att bli hämtade. Nu skulle vi inte långt, knappt 500 meter till ett större shoppingcenter. För att komma in var vi tvungna att passera en säkerhetskontroll. Det var kontroller när jag bodde här för 10 år sedan men inte i den här omfattningen. Inte heller det kaoset av bilar, och det var nya bilar. Kenyanerna köper begagnade bilar från Japan, vilket är perfekt, det kostar mindre och är i gott skick. Bilarna är högerstyrda och transporterna är ganska korta eftersom Kenya ligger vid Indiska Oceanen. Det gick att klämma sig in på en liten parkeringsplats och vi gick direkt till Nairobi Java House, ett gammalt favorit ställe. Ingenstans har de så god färskpressade passionfruktsjuice som här. Det blev en bra måltid och mycket skratt. När vi satt där som bäst kom två stora svarta Mercedes bilar, en med ett litet blått ljus på taket. Det var den förre premiärministern Raila Odinga som kom och skulle äta på en annan restaurang i affärsområdet. Raila är en levande del av det moderna Kenyas historia.
Raila Odinga
Railas far Oginga Odinga var en Luo-hövding som började med politik när kampen för Kenyas självständighet var som intensivast på 1950-talet. Han valdes in kolonialmaktens lagstiftade församling. Han bildade ett politiskt parti som gick upp i KANU som var det ledande partiet vid tiden för självständigheten. Odinga blev Kenyas förste vicepresident bakom Jomo Kenyatta. Odinga och han blev allt mer kritisk till Kenyattas politik. Vvalde att avgå från sin post för att bli oppositionsledare. I ett 1960-tal som allt mer riktades mot en en politik blev utrymmet för opposition svårare. Odinga var dessutom frispråkig. Han kom att hamna i ett offentligt gräl med presidenten vilket slutade med upplopp, elva döda och Odinga kastades i fängelse i två år. Han försökte komma tillbaka, och när Kenyatta avled 1978 fick han återigen en position inom politiken. Mois politik kallades för Nyayo – i fotspåren efter de store ledaren Kenyatta. Återigen hamnade Oginga i opposition med sin frispråkigihet. Hans försök att bilda ett nytt parti stoppades eftersom Kenya i början på1980-talet i praktiken var en enpartistat. Det skulle dröja till en bit in på 1990-talet innan Odinga skulle komma tillbaka med ett nytt parti.
Raila Odinga är en av Luohövdingens 17 barn. Han började med politik efter sin utbildning i dåvarande Östtyskland. I samband med militärkuppen mot president Moi 1982 kastades han i fängelse, anklagad för att ha varit delaktig tillsammans med sin far. Ledaren för kuppen var Luo och det passade väl in i bilden hos de som hade makten, att göra sig av med oppositionen. 1997 försökte Raila bli president men fick se sig slagen av flera kandidater. 2007 försökte han igen och ledde i oppinionsundersökningarna men fick ändå se sig slagen med av sittande presidenten Kibaki med ca 230 000 röster. Anklagelser om valfusk haglade och det blev oroligheter i landet som kostade över 1 000 människoliv. Det är efterspelet till dessa kravaller som gör att sittande presidenten Uhuru Kenyatta och vicepresidenten Ruto är åtalade i den internationella brottmålsdomstolen i Haag. När stridsdimman skingrat sig så blev Raila premiärminister i Kenya trots att konstitutionen, då, inte gav utrymme för en sådan position. I det senaste presidentvalet 2013 stod Uhuru Kenyatta och Raila Odinga mot varandra i kampen om presidentämbetet. Kikuy mot Luo, etablissemanget mot oppositionen. Kenyatta mot Odinga. Uhuru vann med en liten marginal och återigen dessa genomgångar i domstol efter anmälningar och motanmälningar. Det var en del av den levande kenyanska historien som vi såg passera förbi.
Efter maten var det dags att gå in bland affärerna. Det blev mest till att reflektera över skillnaderna gentemot när jag bodde här. Först var det kroppsvisitation med metalldetektor och vanlig kroppsvisitering innan vi släpptes in. En helt ny del hade byggts och det hade flyttat in affärer som bara andades; gott om pengar. Detta är en byggnad för den allt större och rikare medelklassen. Det syntes tydligt på Java House, där fanns européer, några indier och kenyansk medelklass. Det var intressant att komma in i Nakumatt som dagligvaruaffären heter här. Några reflektioner. Chips avdelningen bestod av en hel gång med snacks, bägge sidorna. Det är en trefaldig ökning på 10 år. Förutsättningen är att affären säljer det som efterfrågas, och här har önskemålen och variationen ökat betydligt. Samma med färdiga juicer. Det var klart fler olika sorters juicer och de var dyrare än i Sverige, ca 30 %. En skillnad är dock att de kenyanska juicerna innehåller mer fruktsaft och mindre vatten. De traditionella kenyanska matvarorna, grönsaker, matolja och mjöl av olika sorter, den avdelningen var mindre än vad jag kommer ihåg. Utifrån dessa korta iakttagelser så dras i alla fall slutsatsen att kenyanerna har anpassat sig mer till ett västerländskt levnadssätt. Såg för första gången någonsin en kenyansk pappa som kom bärandes på sitt barn i en Babybjörn. Det visar också på utvecklingen i det kenyanska samhället, positiv.
Det var dags att bege sig till övernattningen. Vi gjorde upp om morgondagens program och så gick vi till vårt lilla rum. Där tog det inte lång tid innan vi somnade efter en lång dag på semester.
Ekvatorpassagen – Dag 1 – KLM – Schipol – Kenya Airways
Ekvatorpassagen – Dag 3 – Sheldricks – Giraffe centre
Ekvatorpassagen – Dag 5 – Gnumigrationen
Ekvatorpassagen – Dag 6 – Kenya Wildlife Service
Ekvatorpassagen – Dag 7 – Vila
Ekvatorpassagen – Dag 8 – Mera vila
Ekvatorpassagen – Dag 9 – Uhuru – 7 augusti memorial park – Det kenyanska parlamentet – Nyayo house
Ekvatorpassagen – Dag 10 – Tribalism
Ekvatorpassagen – Dag 11 – Karen Blixen – Karen Blixen museet – Kazuri – Swedohouse
Ekvatorpassagen – Dag 13 – Thika – Afrikanska Unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia
Ekvatorpassagen – Dag 14 – Chogoria
Ekvatorpassagen – Dag 15 – Gamla vänner
Ekvatorpassagen – Dag 16 – Nairobi