Järnvägsmuseet i Gävle är åter öppet och vi var nästan först i kön.
Tidig morgon
Dagen började tidigt, till och med före tidigt. Redan kvart över tre på morgonen var ljusen tända och förberedelserna för dagen var i gång. Den yngre generationen skulle hämtas redan kvart i fyra på morgonen så det var bara att köra iväg. Vi anlände samtidigt till flygplatsen och sedan gick det otroligt fort innan bagagebandet rullade ut väskorna. Det var bara ett plan som kom så här dags på morgonen så det löste sig bra.
Vi åkte hem och så började debriefingen om vad som hänt. En ny telefon låg och väntade och den skulle komma igång. Ny TV-leverantör och nya rutiner för ”dumburken” Nu är det en smart TV så den kanske inte är så dum som den en gång var. Samtidigt packades de sista väskorna och bilen fylldes med allt som man bara måste ha med på en bil semester. 5:30 kom vi iväg och stannade efter en meter. Då kom vi på den första saken som vi glömt. Det vara bara att gå in och hämta den. Den andra tog det fem kilometer men då vände vi inte.
Det lite gråmulet och kulet i luften men i takt med att solskivan sakta reste sig upp på himlen så blev ljuset klarare och vackrare. En strid karavan av pendlare mötte oss på väg in mot metropolen för att utföra sina arbetet. Vi log, vi har semester.
Vårgårda redan avstängt
Trafikradion kickade igång och varande för en avstängning vid Vårgårda som skulle starta, om nån timme. Det stämde inte. Den var redan gjord och vi leddes i karavan igenom den lilla staden i Västergötland av en långtradare som visste vägen. Hade han inte gjort det hade vi följt skyltarna. Vi kom i alla fall ut på motorvägen igen och så satte vi fart, Inte för mycket, det är en riktigt lång resa vi har framför oss och en jämn lunk är ett bättre sätt att ta sig an körningen.
Frukost i Mariestad
Efter ca två timmar var det dags för frukost och den togs på snabbmats parkering i Mariestad. Sedan fortsatte vi. Ett stopp en bit norr om Örebro gjordes för att sträcka på benen och lite annat innan det var dags att se lite kända vyer.
Det var omfattande vägarbeten mellan Köping och Västerås, en väg som vi kom farandes på för att par år sedan. Det dök upp minnen från den resan, Ströbohög utan för Köping. Vägarbeten var utmanande att ta sig förbi och vi passerade Västerås och svängde norrut på vägen mot Sala. Romfartna kyrka passerades med sitt mycket speciella kyrktorn och Grällsta runsten såg vi nu när vi vet var den står. Sala silvergruva passerades och vi körde runt Sala på den östra sidan som var förbifarten och så satte vi ett mål i Gävle.
Det var tio dryga mil till Gävle men det var lite med trafik mitt på dagen, denna vanliga arbetsdag. Semestertrafiken är inte igång än. Vi kom fram till det första semester målet på vår resa.
Järnvägsmuseet
Det var inte lätt att hitta parkeringsplats, denna den tredje dagen som museet hade öppet efter en sju år lång renovering. I detta låg också att museet fick Statens maritima och transporthistoriska museer, som huvudman. Grunden för dagens museum finns att hitta i de fordon som ställdes ut på Baltiska utställningen i Malmö 1915. Därefter har platsen flyttats runt i Sverige och fick sin nuvarande plats i Gävle 1970.
Vi fick parkera bilen på gatan ganska långt från själv museet som visade på en vacker och stilren entré. Det var mycket människor, inte minst barn och barnfamiljer. Vi började med lunch och fortsatte sedan in i hallarna som visade 150 år av svensk tåg historia. Det är mycket att visa upp och det innebar att inomhus var det mycket komprimerat. Kanske lite för mycket, det gick inte helt att få ihop en röd tråd utan det var mest att gå från en sak till en annan. Fördömligt lite text, kanske för lite till och med.
Efter insidan kommer utsidan och det blir så klart ett stort område när det handlar om järnväg, det är stora lok och vagnar. Även hus och byggnader har tagits tillvara och ställts upp i en utomhus modell av en station. Banvaktar stugor och lite annat smått och gott. Några arbetsfordon fanns det också och ett par olika stationsbyggnader som visade ett par olika platser i Sverige. Där finns för övrigt en potential att utveckla, att visa upp järnvägens speciella arkitektur, inte minst stationsbyggnaderna.
För de minsta barnen fanns en modelljärnväg utlagd i parken som de kunde åka med/på. Det tog en halv evighet att få ombord alla men det kanske är inkörningsutmaningar, med tanke på att det bara är tredje dagen de har öppet. När vi tittat ätit oss mättat och tittat oss mätta så tog vi oss tillbaka till bilen och gjorde oss reda för nästa etapp, till Söderhamn.
Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn
Det låter som förra årets semesterresa när vi besökte kyrka en eftermiddag. Nu hade vi kollat att den var öppen för besökare och det var den. Innan vi kom dit var det en utmaning att navigera oss fram i den täta trafiken på E4:an. För många kan inte köra på 2+1 väg. Det stod klart efter några mil. För många väljer att sakta ner farten när det är en fil och bromsar upp bakomvarande trafik. När det blir två filer så trycker man på gasen och omöjliggör en omkörning. Då hinner man inte om och får sakta ner när det blir enfiligt igen. Märkligt beteende. Det var kanske inte lika illa som på E18 mellan Örebro och Karlstad för ett par år sedan men det är påfrestande att köra på det viset. Särskilt som hastigheterna drivs upp på tok för mycket för att faktiskt klara en omkörning. Detta är bara privatbilisterna, sedan kommer husbilar, som kan vara riktigt kvicka, husvagnar, och inte minst lastbilar som numera nästa alltid ligger strax över hastigheten, utom i uppförsbackar.
När väl svetten var torkad ur pannan så kom vi fram till Söderhamn och tog oss in till kyrkan. Förr året kunde vi konstatera att Ulrika Eleonora kyrka förtjänade sin plats på listorna över Sveriges vackraste kyrkor. Nu kunde vi gå in i den sommaröppna kyrkan och möttes av ett ljust rum. Det var om om fyra lika stora bitar hade satts ihop på var sin sida om en lika stor kub i mitten. Det gav kyrkorummet ett kors, ungefär som den schweiziska flaggans. Det var bänkar i tre av armarna och koret i det fjärde. Stora fönster lyste upp salen och inredningen var till större delen vad som kan förväntas av karoliner tiden i Sverige, stram, enkel och uttrycksfull. Som kontrast stod predikstolen som var uppsatt i en hörnet av mitten av salen, den var otroligt utsmyckad, liksom de tavlor som satt mitt emot.
När vi besökte kyrkan passade en ung man på att spela piano och det skapade en vacker stämning i en de vackra lokalen. Det var dags för oss att besöka nästa kyrka längs vägen som finns med på listan över Sveriges vackraste kyrkor.
Njutångers kyrka
Njutångers kyrka finns med på listan över Sverige vackraste kyrkor. Listan eller listorna är subjektiva och ur flera olika listor, plockades de kyrkors som finns med, för att ge en extra dimension åt våra resor och få något mer att se på. När vi kom fram till kyrkan så såg den inte så märkvärdig ut. Den såg ut att vara medeltida och klocktornet låg vid sida av som det ofta gör vid så gamla helgedomar. Partille kyrka är ett exempel som vi besökt. Nu var det en liten chansning. Om det fanns personal på plats så var kyrkan öppen, och det var det inte. Så denna gången kom vi inte in. Det gav oss något att fundera på; vilket är kriterierna för en vacker kyrka? Fyra olika delar kunde vi fundera på, exteriören, interiören, läget och autenticiteten. Med det senare menade vi hur tidstypisk en kyrka är. Vi har inga som helst möjligheter att bedöma alla kyrkor och välja utan vi tar till oss det som andra tycker och väljer de platser som ligger längs de vägar vi kör. Precis som med järnvägens byggnader så är även kyrkorna värda en a
Njutångers kyrka ligger mycket vackert i en liten sluttning och bort över ängarna skymtar en sjö. Vi tog ett varv runt och tittade på exteriören och omgivningen. Kunde konstatera att det är en mycket typiskt kyrka från medeltiden ur den aspekten att den är vit puts på sten. Som många andra medeltida kyrkor så fanns det takmålningar, som kalkades över och som sedan tagits fram i igen. Kumla kyrka utanför Sala och Ytterlännäs gamla kyrka är exempel på detta. Ett par tillbyggnader finn på plats sedan 16-1700-talet och interiören är omgjord. Precis som Partille kyrka finns det kanske inte så mycket kvar från medeltiden. Det var en trevlig kyrka och exteriört kanske den inte skulle hamna på listan, men hur görs bedömningarna. Vi tyckte att den var trevlig och värt ett stopp.
När det var klart så tog vi oss återigen ut på trafikens pulsåder längs Norrlandskusten och trafiken var precis som förra året och tidigare idag intensiv och tuff. Vi tog oss fram till Sundsvall och precis som förra året ”lurade” vi trafikverket på vägtullen genom att köra in i stan. Det var där vårt hotell låg och den första övernattningen på årets semester.
Hotell Knaust
När vi förra året passerade igenom Sundsvall på väg söderut passade vi på att under frukostrusningen, på träbaronernas hotell Knaust, titta in och beundra den vackra centraltrappan i hotellet. Vi fick då en rundtur av portiern. I år bestämde vi oss för att det fick kosta någon krona och så bokade vi in en övernattning. Vi bar in vårt bagage bagar, checkade in och gick upp rummet som låg längst bort från hissen, verkligen längst bort för et var långa korridorer. Gjorde oss hemmastadda och tittade ut på takverandan som tillhörde rummet. Det var belamrat med byggställningar så vi kom inte ut. Annat var det i Mora förra året då terrassen verkligen gick att använda. Det blev dags för en kvällspromenad i solljuset.
Stenstaden Sundsvall
Sundsvall grundades 1621 i en anda av att öka handeln för att få till ett välstånd i landet och för kungen. Sex städer på den svenska sidan och ytterligare några på den finska sidan av Bottenviken. Området där staden idag ligger har gamla anor och det finns gravfält från järnåldern i närområdet. Platsen där Selångersån rinner ut i havet var ett bra läge för handel. Under tidigt 1600-tal grundades flera städer i hela Sverige och Göteborg är en av dessa.
Sundsvall brändes av ryssarna 1721 efter slaget vid Selånger. 1803 drabbades staden återigen av en brand. Sundsvall byggdes upp, växte och utvecklades under 1800-talet till sågverksindustrins huvudstad i Sverige. 1879 bröt den så kallade Sundsvallsstrejken ut när sågverken sänkte lönerna för arbetarna under en lågkonjunktur. Kanske ska vi jämföra med händelserna i Ådalen femtio år senare, som hade sin upprinnelse i samma orsak.
Sundsvall drabbades återigen av en stadsbrand 1888, den tredje. Det var en varm, torr och blåsig dag som gav elden ett häftigt förlopp. Redan dagen efter kom kungen till staden med den första sändning av nödhjälp. Efter diskussioner beslutades att det enbart fick byggas stenhus i staden. Det finns en parallell med Ålesund i Norge som fick hjälp av den tyska kejsaren när staden brann 1905.
En vanlig människa i staden hade inte råd att bygga ett stenhus så det nya centrum kom att byggas av de som hade råd, och råd hade de. Det var inte svårt att se de gamla fina stenhusen i centrum. Det var uppblandade med moderna byggnader som hade en liten tendens att sticka ut som en ful ankunge, särskilt miljonprograms arkitektur.
En byggnad, som när vi besökte stan, var inlindad i byggnadsställningar var Sveateatern. Den uppfördes strax före första världskriget och arkitekt var Ragnar Östberg, mest känd för att vara arkitekten bakom Stockholms stadshus och Zornmuseet i Mora. Byggnaden var med i ett avsnitt av Arkitekturens pärlor, precis som hotell Kanust fyra-fem kvarter bort. Det var intressant att få se den lite småväxta, röda putsade byggnaden i verkligheten.
Vi strosade runt och tittade på stenhusen om 3-4 våningar och kom fram till Hedbergska parken. Där stannade vi till en liten stund och vilade. Bakom oss låg en vacker tvåvåningsvilla. Det var den s.k. Hedbergska villan. Hedberg var bördig från Svenljunga Västergötland och kom tillsammans med sin bror till Norrland. Där byggde de upp en förmögenhet inom sågverksindustrin. Efter branden 1888 lät Hedberg bygga sin villa efter ritningar av arkitekten Knut Gyllencreutz och stadsarkitekten Per Appelberg. Tomten framför villan, där hände det inte mycket, det var en period tillfällig trähus men till slut tröttnade Hedberg och köpte in tomten. Där med kunde han ha kvar sin utsikt. Tomten skänktes till Sundsvalls stad med instruktionen att det skulle bli en park. Det blev det och idag kan vi se en byst av Hedberg i parken.
Knut Gyllencreutz var Stockholmare och han sökte sig till Sundsvall för att få uppdrag efter branden 1888. Han ritade flera byggnader i stenstan tillsammans med Appelberg, innan denne dog. Gyllencreutz sökte sig senare vidare till Östersund där han ritade bl.a. Saluhallen och brandstationen.
Vi gick och åt middag innan det var dags att ta sig tillbaka till hotell Knaust och somna gott den första semesterdagen. Det är inte midnattssol men det blir inte mörkt på natten på dessa breddgrader.
Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna
Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka
Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag
Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik
Dag 13 – Ishotellet – Jukkasjärvi – Esrange
Dag 15 – Världsarvet Laponia – Jokkmokk