Från syd till nord i öst – dag 1

Resan mot första delmålet

Så var det dags igen. För fjärde gången på fyra månader var det avfärd och sedan leden söderut mot Skåne. Vi kom iväg på minuten när vi hade planerat så det började bra. Efter en dryg timma var det dags för lite rast och en stor portion glass är inte fel mitt sommaren. Stannade till på SIA-glass i Slöinge. Glass kyler inte humöret, snarare tvärt om när vi var på söderut igen så var mungiporna uppåt. Södra Halland bjöd på regnskurar och det var något som meteorologerna kallade för lokala, för det var riktigt lokalt. Efter en ca 30 minuter så ringer telefonen, precis innan sista avfarten före Hallandsåsen. Det var glasscafét. De har hittat ett körkort och ett betalkort. Det var bara och vända, hämta dessa viktiga handlingar och så söderut på den hårt trafikerade leden. Inte lika illa som i midsommars men tillräckligt.

Kvinnliga och manliga bilförare

det blir intressant att studera andra bilister, inte minst för att kunna försöka förutsäga vad som kommer att ske i trafiken. Vet du vilka egenskaper en viss bilist har, som ligger i samma karavan som du själv så hjälper det till med trafiksäkerheten. Det fanns bilister som körde på och precis när vi skulle till att köra om dem så slängde de sig med små marginaler ut framför oss och blockerade vägen. Ingen riktig koll alltså. Blinkers kunde hjälpa till att förstå våra mottrafikanters beteende men manliga bilförare har en tendens att tycka att det är ett onödigt arbete att slå de gula lamporna på bilen.

Vi hittade också en intressant kvinnlig egenskap. Notera att inget av detta är vetenskapligt men det stämde idag på trafiken. Ett fordon ligger och kämpar på i god fart strax under vägens hastighet. Vi ligger strax över så det är i sig inga jätte problem, man måste respektera trafiken. Men, det som är speciellt är när vi kommer ikapp långtradare som ligger kanske 10-15 km/h under våra mottrafikanter så kan man kanske tycka att en omkörning skulle gå ganska raskt, men så inte. Av någon outgrundlig anledning så sänker den om körande bilisten farten med ca 10 km/h och drar verkligen ut på omkörning. Det skapas en mindre kö av bilister som tycker att motorvägsfart är en rekommendation och inte ett förbud. Väl förbi långtradaren ökas farten igen och det försvårar situationen eftersom det finns ett tryck bakifrån om högre hastighet samtidigt som bilisten helt plötsligt kör undan igen. Skulle var intressant att få reda på varför detta fenomen uppstår.

Vi tog oss över Hallandsåsen och väl i Skåne var det inget tvivel om vilket väder vi skulle få, det talade molnen om mycket tydligt. Kraftigt regn, och det kom. Inte lika illa som i Kristinehamn förra året, men det var ordentligt. Sänkt fart, kryper in i högerfilen och ligger i karavanen för att inte det ska dyka upp överraskningar. Vi stannade till i Ängelholm för en snabblunch, försenade som vi blivit. Körriktning tog oss in på mindre vägar. Till att börja med samma väg som vi körde i midsommars, en bit i alla fall innan vi fortsatte mot den gamla brottningsmetropolen Klippan.

Sankt Petri kyrka i Klippan

Tipset om kyrkan i Klippan fångade vi upp genom programmet Arkitekturens pärlor där Christoffer Barnekow tog med sig arkitekturhistorikern Martin Rörby. De gjorde ett inslag om kyrkan och den verkade intressant. Eftersom vi passerade mer eller mindre längs vägen så ville vi själva uppleva detta kända arkitektoniska mästerverk. Världskänt och bygget i början på 1960-talet efter ritningar av en åldrad Sigurd Lewerentz. Det var hans andra kyrka efter Markuskyrkan i Björkhagen.
Vi tog oss in i Klippan och hade återigen lurat bort regnet. Efter att ha tankat körde vi snabbt till besöksparkeringen och tog oss fram till det mycket mörkröda teglet, matt djupt vinrött som ligger lite oansenligt i ena ändan av stadsparken. Efter att ha letat oss fram genom församlingshems delen och nästan gått runt kyrkan hittade vi en lite port som kunde ta oss in i byggnaden. Detta är medvetet för att visa att man måste leta efter ingången till guds hus och nu var vi inne. Allt är tegel. Det ät vackert. En detalj som noteras direkt är att det 1950-tals design på hatthyllorna i trä och metall, vilket är nog så intressant i en miljö som annars är så stilren i tegel. Vi rörde oss in i kyrksalen och den är enkel, tydlig, vackert ljussatt av små fönster och inte minst lampor som med otvetydig arkitektonisk precision hängts upp rätt ställa i taket för att skapa den vackra kyrksalen. Det sluttande tegelbeklädda golvet kompletterades med enkla trästolar klädda med bastsitsar kompletterade bilden som arkitekten vill visa. Det är försåtligt att kyrkan har sin plats som ett arkitektoniskt mästerverk. Det var dags att resa vidare men vi blev helt plötsligt ensamma i kyrkan och passade på att testa akustiken, den höll samma höga klass som kyrkan i övrigt. När vi kom ut igen kunde vi se i vattenspegeln framför kyrkan att regent hade hittat oss.

Småvägar genom Skåne

Från nordväst till sydost och vi for in och ut genom skogsskåne och slättskåne. Vägarna blev mindre och mindre och inte ens CIA skulle klara av kartlägga vår körväg. Varför de överhuvudtaget skulle vara intresserade, kan man inte begripa men de har kanske den tekniska möjligheten. Regnet förföljde oss. Om inte CIA skulle klara att spåra oss så klarade i alla fall SMHI av det, eller i alla fall regnet. Vi körde ifrån vätan men så fort vi saktade ner så kom de ikapp.

Sankt Olof

När vi kommer till den lilla orten på Österlen som var resans startpunkt, så började att komma vatten från ovan, igen. För vilken gång i ordningen idag hade vi tappat räkningen på.

Kivik

Vi trasslade oss till Kiviks fabriksförsäljning och döm om vår förvåning när det är kö för att komma in i affären. Det var det inte förra gången vi var på besök i dessa trakter. Det hade vi inte räknat med, men det tog inte många minuter att få ge sig in och göra av med lite pengar, lite och lite. Vi fick med oss varor som inte finns på hemmaplan, honung från äppleodlingarna, marmelad, äpplegelé och en nyhet äpplechutney. Naturligtvis olika drickbara saker av äpple och päron.

Vi hade en tid att passa på det bokade hotellet och så gott om tid hade vi inte längre. Trots det tog vi oss inte rakt ut på stora vägen utan valde att köra genom själva Kivik. Skeppssättning, Kiviksgraven, rökeriet i hamnen som vi tvingades välja bort och sist men inte minst så passerade vi Kiviksmarknad. Den öppnar i övermorgon och karusellerna var på plats och det sista monterades upp. Fältet ställdes i ordning och en och annan knalle hade börjat ställa upp sina vagnar. Vi har besökt marknaden tidigare och nu var vi på väg att se andra saker. Vägen fortsatte förbi skyltar med namn som är så välbekanta efter alla de gånger som Österlen besökte, Vitemölla, Ravlunda kyrkan, där Piraten ligger begravd, Haväng och inte minst Brösarp. Ut på stora vägen och sedan norrut innan vi hittade till hotellet som ligger på en golfbana.