Ekvatorpassagen – Dag 11

Karen Blixen blev känd för en bredare publik genom filmen Out of Africa. Danskan som försökte sig på att odla kaffe på fel ställe bodde i detta huset. Interiören kommer dels från hennes möbler som man lyckats köpa tillbaka men framför allt från rekvisitan från filmen.

Frukost blev det på hotellet. Det är kallt, regn i luften och det är den kenyanska vintern, som hittills lyst med sin frånvaro. Det blev till att plocka på sig en tröja för att inte frysa. Dags för dagens upptåg. Tog en promenad till Valley Arcade, en av de platser som var ett mindre köpcentrum för 10 år sedan. Nu var det ett stort köpcentrum. Flera av de affärer som jag känner igen var kvar. Kände igen åtskilliga av affärsidkarna och de är liksom jag tio år äldre. Tog en taxi till Karen Blixen museum.

Karen Blixen

Danska Karen Dinesen gifte sig med den svenske baronen Bror Blixen i Mombasa 1914. Blixen var storviltsjägare, bl.a. i Kenya och tillsammans skulle de starta en farm i Afrika. Han åkte iväg och hon kom efter. Baronen hade köpt land i Ngong utanför Nairobi. Det visade sig att marken var för sur för kaffeplantan och att det inte regnade tillräckligt mycket. Äktenskapet var kanske inte så lyckat. Hon arbetade och han jagade, både storvilt och andra kvinnor. Karen kämpade med kaffefarmen men det var mycket som inte var bra. Hon fick efter ännu mer otur och ge sig tillbaka till Europa. Det var kanske inte så många, i Kenya, som kom ihåg henne även om hon skrev böcker om sin upplevelse. Kändisen var baron Blixen som var ihågkommen som en storviltsjägare. Synen på Karen och Bror präglas mycket av hennes berättelse, ett gott exempel på att den som skriver historien får fördelen på sin sida.

Karen återvände till Danmark där hon fortsatte sitt författarskap. Hon blev även invald i den danska akademin. Vi besökte hennes hem strax nor om Köpenhamn för ett par år sedan. Där kunde vi konstatera att Karen var en lysande berättare. Hennes och baronens äktenskap upplöstes. Ironiskt nog bodde de inte långt ifrån varandra. Hon på ena sidan Öresund med Sverige i sikte och han i södra Skåne. Under Andra världskriget vill hon besöka honom och hon var välkommen, men han tänkte inte vara hemma. Baronen valde att fira sin 60 årsdag ett år i förtid, för man vet aldrig sa han. Han dog i en bilolycka några månader senare. Det som drastiskt ändrade synen på de två i Kenya var filmen Out of Africa med Meryl Streep i rollen som Karen Blixen, Robert Redford som hennes älskare Finch Hutton och den fantastiske skådespelaren Klaus Maria Brandauer som baron Blixen.

Karen Blixen museet

Karen Blixen museet ligger i stadsdelen Karen i Nairobi, namngiven efter henne. Det är hennes hus från den tiden som det begav sig. Huset och museet drivs i dag av Kenya National museum. Det har nyligen genomgått en renovering. Huset är original men inte inredningen. Den sålde Karen för att få ihop till sin biljett tillbaka till Danmark men museet har under de senare åren fått köpa tillbaka något från den familj som köpte den av Blixen får 100 år sedan. Inredningen i huset är den rekvisita som användes till filmen. De scener i filmen som sker inomhus är tagna i ett annat hus eftersom Karens hus var för litet för att filma i. Det verkar som om Kenya satsar ännu mer på turism och inte bara på safariresor. Karen Blixen museets upprustning skulle kunna vara en del i detta, att helt enkelt skapa turistattraktioner. Sämre sevärdheter än detta finns det. Värt ett besök för den intresserade. Efter en trevlig stund hos fru Blixen så gick vi ut i stadsdelen Karen.

Promenaden följde skyltarna mot Kazuri. Vi gick på vägen eller i diket som normala kenyaner gör. Den här delen består av villor som finns på tomter från 2 acers och uppåt. Murar eller staket ofta med Bougainvillea klättrande på de samma. Bougainvillea är vackra och taggiga vilket gör det ännu svårare att klättra över. Till varje tomt hör en stadig grind och den vaktas dag som natt av en vakt som tillhör ett av de otaliga säkerhetsbolag som opererar i Kenya. Ofta har vägen en gräsmatta på ett par meter på båda sidan av vägen och där, med jämna mellanrum, som trafiklampor ungefär, så växte det sisal. Det är längs dessa gator som masaiierna vallar sina kor och låter dem beta av gräset, inget problem med kommunal gräsklippning här inte. Akacia, tamarind och inte minst jakarandaträd hängde med sina grenar över vägen. De senare är på väg att börja blomma inom kort men det har inte börjat ännu. Blommorna har en underfundig blå färg med en lätt lila ton som är nästa hopplös att ge rättvisa på ett kort. Namnskyltarna vid de olika infarterna skvallrar om en svunnen tid. Det är nästan uteslutande engelska namn, ett arv från kolonialtiden.

Kazuri

Vi nådde fram till Kazuri. Kazuri startades 1975 av Susan Wood som ville ge ett par ensamstående mödrar möjlighet till en regelbunden inkomst. Ganska snart insåg hon att det fanns många kvinnor i byarna runt Nairobi som behövde samma hjälp. Kazuri betyder på swahili, något litet och vackert, men idag kanske vi skulle kalla det för något stort och vackert. 340 anställda har tillverkningen i Karen Nairobi. En fördel som de anställda har är att de har tillgång till sjukvård. Rakt in i affären gick vi och tittade på allt det vackra. Mycket afrikanskt och mycket lyckat. Från affären kom vi undan med bara lite saker. I kön innan stod amerikaner och handlade för lite mer. Efter affären fick vi en tur i fabriken. Hur de börjar göra den lera som de ska använda, lokal lera som renas. Sedan hur de gör alla pärlor/kulor för hand. Dessa bränns i en ugn i åtta timmar till ca 1000 grader och sedan får de svalna i 3-4 dygn för att inte spricka. Därefter skickas de till en stor sal där det sitter kvinnor och målar alla pärlor för hand med en sorts glasemaljfärg och så bränns pärlorna igen. Guiden, visade oss runt och vi kunde prata lite med kvinnorna, mest hej men även några ord på swahili. Kazuri tillverkar även keramik, tallrikar, muggar och djur bl.a. och de målas de också. Guiden tog reda på att jag bott i Kenya och pratade några ord swahili och de berättade han för alla. Att dottern sedan var halv kenyanska gjorde dem stolta också. Titta gärna in på Kazuris hemsida; www.kazuri.com. Guiden tog oss till parkeringen och frågade efter vår bil, men det är uppseende väckande när det visade sig att vi hade gått hit. Det var för oss att gå vidare. Siktet var inställt på Karen Blixen Coffe Garden.

Stället var en liten favorit och oas för undertecknad under de år som tillbringades här. Hade fått reda på att det var ny ägare och det var det. Stället var lite annorlunda. Blev placerade vi ett bord och fick en meny att beställa ifrån. Klockan hade just passerat lunch och timingen var rätt. Kachos var en ny maträtt som vi hittade under förrätter. Det var en sorts nachos gjord på kenyanska råvaror som arrowrot, kassava och något mer som vi tappat namnet på. Av ren nyfikenhet beställde vi en tallrik och det var inte fel. Det var gott. Kanske den dyker upp även på svenska pubar som ett alternativ till den mexikanska varianten. Det blev lite mycket mat och de tunga vintermolnen valde att själva ta lite lunch och släppa igenom lite sol. Det kom en skrikande fågel farande över våra huvud. Lite lagom fågelintresserad identifierades den som en Hornbill, av något slag. Bordet bredvid oss satt sju turister och deras guide och åt sin mat. Den lokala guiden svarade att det var en gås och sällskapet var mycket imponerade. Hade inte hjärta att tala om att de hade fel. Guiden behöver sin dricks och den ska vi inte ta ifrån honom. Det var många turister på stället och det är ett turistställe och priserna därefter. Att sedan stek kostar under hälften gentemot i Sverige är en annan sak, den är dyr gentemot andra ställen i Nairobi.

Swedohouse

På samma tomt ligger Swedohouse. Det är numera listat som ett historiskt ställe. Swedohouse var där som Karen Blixens svenske uppsyningsman bodde. Det renoverades för ett drygt tio tal år sedan till så gott det gick till originalskick. I mina ögon ytterligare ett bevis för hur kenyanerna arbetar för att få fler sevärdheter. Just i Karen finns ett kluster som ger en heldag i området. Karen Blixen, Swedohouse, Giraffe centre, Sheldricks och varför inte Kazuri. Stannar turisterna en dag extra så genererar det inkomster till Kenya. Vi vandrade vidare och precis innan vi lämnade området så hade en liten blå blomma på en jakaranda börjat slå ut. Tanken var att få tag i en taxi eller en buss tillbaka till stan. Det fick vi inte utan gick hela vägen ut till stora vägen. Ingen jätte distans och vi mår bara bra av att röra på oss. Vi blev erbjudna skjuts av en motorcykeltaxi men det hade blivit en förlustaffär för honom om cykeln rasat, vilket hade varit troligt om han försökt ta med oss. Istället kom en av dessa matatus farande och för 1,70 i svenska pengar fick vi åka med den dryga kilometern till köpcentret. Här hade det hänt saker och området hade växt betydligt. Den gamla mataffären såg precis likadan ut som för tio år sedan, nästan exakt. Tittade lite extra noga på annonserna som hängde i fönstren. Ett hus kostar runt 30 000 kronor i månaden att hyra och de billigaste husen över sex miljoner att köpa. Priser på över 10 miljoner är vanliga. Det är inga fattiglappar som bor här. Det fanns också mycket annonser på människor som söker arbete. Det är en möjlighet för många att få jobb i hushållet hos någon som har råd att bo i Karen. Det var dags ta sig tillbaka. På frågan om var det fanns en taxi fick vi förklaringen att det är ingen som markerar att de är en taxi eftersom staden och polisen blir helt enkelt för intresserade av deras affärer. Vi fick riktningen utpekad och en man hittade oss och vi gjorde upp om ett pris och så åkte vi. Det som setts idag är det som minns från området runt svenska skolan för tio år sedan. Det verkar som om staden växer utåt och verksamheter på marginalen flyttar vidare ut mot kanten.

Ekvatorpassagen – Dag 1 – KLM – Schipol – Kenya Airways

Ekvatorpassagen – Dag 2 – Luxor – Jomo Kenyatta Interanational Airport -Svenska skolan i Nairobi – Raila Odinga

Ekvatorpassagen – Dag 3 – Sheldricks – Giraffe centre

Ekvatorpassagen – Dag 4 – Kenya under Första världskriget – Kenya under Första världskriget – Masai Mara

Ekvatorpassagen – Dag 5 – Gnumigrationen

Ekvatorpassagen – Dag 6 – Kenya Wildlife Service

Ekvatorpassagen – Dag 7 – Vila

Ekvatorpassagen – Dag 8 – Mera vila

Ekvatorpassagen – Dag 9 – Uhuru – 7 augusti memorial park – Det kenyanska parlamentet – Nyayo house

Ekvatorpassagen – Dag 10 – Tribalism

Ekvatorpassagen – Dag 11 – Karen Blixen – Karen Blixen museet – Kazuri – Swedohouse

Ekvatorpassagen – Dag 12 – Nairobi National museum – Joy Adamson – Kenyas historia – Den tidiga människan – Wangari Maathai – Westlands – Westgate

Ekvatorpassagen – Dag 13 – Thika – Afrikanska Unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia

Ekvatorpassagen – Dag 14 – Chogoria

Ekvatorpassagen – Dag 15 – Gamla vänner

Ekvatorpassagen – Dag 16 – Nairobi

Ekvatorpassagen – Dag 17 – Förberedelse för hemresan

Ekvatorpassagen – Dag 18 – El Alamein