Ekvatorpassagen – Dag 1

Denna Boeing som flygs av Kenya Airways tog oss från Europa till Afrika söder om Ekvatorn. Dom är bekväma dessa stora moderna metall fåglar.

Det har varit tropisk värme under natten, nästan i alla fall och det är svårt att avgöra om det är bra eller dåligt. Bra eftersom det är skönt med lite värme under sommaren. Dåligt eftersom det är idag som vi ska resa till Afrika och där är det vinter. Ett telefonsamtal från igår sa att det var 16 grader dit vi ska, det blir till att ta en tröja med sig. Morgonen blir kanske inte hektisk men det gäller att få med ALLT. Packningen, biljetterna, städa undan, det är inte roligt att komma hem när det ser ut som det gjorde när man åkte. Nu ser det lite bättre ut och vi blir hämtade nästan precis som vi ska. Resan till flygplatsen går bra och vi är där i god tid. Flygplatser betyder väntan och väntan och sedan lite väntan innan vi åker upp i luften och väntar lite mer innan vi landar och så väntar vi och väntar vi och väntar.

KLM

Just nu väntar vi på att KLM ska komma med en maskin från Schiphol för att lossa sin last av passagerare och sedan lasta på nya människor oss inkluderade för att åka tillbaka till det holländska resenavet. KLM grundades av Albert Plesman strax efter Första världskriget. Det var en pionjärtid för flyget och det som i första hand transporterades var gods, post och tidningar och i mindre utsträckningen, passagerare. 1924 startade KLM sin första flyglinje till Jakarta som då var en holländsk koloni. 10 år senare startades en flyglinje över Atlanten till den holländska kolonin Curacao. Andra världskriget avbröt det flygbolagets aktiviteter och efter kriget kom de så sakta igång igen. Bolaget pendlade mellan förluster och ett stor statligt inflytande och mer privatiserad verksamhet och goda tider. 2003 gick KLM samman med Air France och blev en stor aktör i den allt mer pressade och konkurrent utsatta europeiska flygmarknaden.

Det blev till att vänta. Planet från Amsterdam var försenat så resan blev uppskjuten i nära en timma. Med tanke på att den kommande väntan på Schiphol skulle bli en timma kortare så spelade inte det någon roll, för vår del. Det blev till att sitta djupare försjunken i den Sudokobok som införskaffats för resan och investera i en macka som skulle göra att vi står oss fram till Schiphol. Vi kom till slut iväg. Resan gick bra och på finalen kunde vi från fönsterplats blicka ut över det nederländska kulturlandskapet. Det är svårt att tänka sig att det lilla, tättbefolkade landet på Nordsjöns östra strand och på kanten av Västeuropa är ett framgångsrikt jordbruksland. Lika svårt är det att förstå att människorna lever under havsytan. Det är kanaler och vallar som gör att landet klarar av båda delarna.

Schiphol

Så landade vi i på flygplatsen. Schiphol. Det är den fjärde största flygplats i Europa, räknat till antalet passagerare, ungefär en miljon varje vecka. London, Paris och Frankfurt är större och Istanbul kommer som klar femma strax efter Amsterdam. Fortsätter utvecklingen så kommer Istanbul att gå om Schiphol i år eller nästa år. Flygplatsen öppnade 1916 som ett militärbas och de anlades på land som erövrats av havet. Namnet är lite oklart men det verkar ha med skepp och göra och det förstärker anknytningen till havet. När KLM började sin verksamhet så blev det också en civilflygplats som ganska tidigt helt tog över av civilflyget. Fokkers etablering av en flygplansfabrik i närheten förstärkte den civila inriktningen. Tyska Luftwaffe besatte Schiphol under andra världskriget och använde det som en flygbas. I samband med den allierade operationen Market-Garden i september 1944 lämnade de flygplatsen som de sprängt. 1949 var den nya terminalen byggde och utvecklingen tog fart. Idag landas och startas det på sex olika landningsbanor och totalt tre terminaler för att ta hand om alla passagerare.

Det var lugnt i ankomsthallen, inte så mycket människor som det brukar vara när vi passerar en vanlig vardag. Affärsresenärerna är inte så många nu mitt i högsommaren. Handlade ett par souvenirer och växlade pengar och tittade lite i affärer innan vi började undersöka möjligheten att gå ut på takterrassen och titta på flygplan. Det skulle gå om vi lämnade ankomsthallen och gick ut och sedan gick upp på taket och därefter gick i genom alla säkerhetskontroller för att komma in igen. Vi avstod. Istället gick vi igenom passkontrollen, vi gick ut ur EU, nu kom Afrika närmare.

Vi vandrade runt i utrikeshallen innan vi åt lite mat från en känd hamburgerkedja. Varför? De ska ju vara lika över hela världen! Det är det inte och en meny här smakar inte likadant som en hemma. Dessutom är det ett prisvärt alternativ för flygresenärer eftersom det är svårt att ta med sig matsäck med tanke på alla säkerhetskontroller. Det var dags att sitta ner vid gaten.

Kenya Airways

Där stod den Kenya Ariways flight KQ 117 med destination Nairobi. En vacker Boeing 777 som var snyggt målad i vitt och de kenyanska färgerna, svart, rött och grönt. Rött för den röda jorden som ger den gröna marken åt det svarta folket och vitt för att landet vill ha fred. Bra val av färger. Det kändes som väldigt mycket tid för att lasta ett flygplan. 75 minuter innan avgång öppnades gaten och det var dags att passera ännu en säkerhetskontroll. Av med alla metallbitar och plocka ur alla fickor och upp med datorn. En full säkerhetskontroll. Kenya har hamnat i ett annat säkerhetsläge och det kan vara på sin plats att vara extra försiktig. Det gick nästan bra. Kenya kräver att den som reser in i landet ska ha ett pass som är giltigt sex månader efter ankomstdatum. Det hade inte alla medlemmar av denna resan. KLMs personal kunde inte släppa ombord en passagerare som inte hade alla handlingar i ordning eftersom. Om personen stoppas vid gränsen så får flygbolaget betala böter och resan tillbaka till Europa. Situationen blir lite tillspetsad, efter tio månaders planeringen så kommer vi inte ombord på planet. Vi diskuterade inbördes medan en holländsk kvinna i röd uniform gjorde sitt arbete. De övriga passagerarna hade börjat gå ombord på planet och stressnivån ökade. Vad gör vi? Åker ingen eller ska bara den ena åka? Vad är lättast att få ett nytt pass i Amsterdam, på det svenska konsulatet? Troligtvis inte, där får man bara tillfälliga pass. Hem till Sverige, kan inte vara ett alternativ eftersom det tar en vecka att få ett pass. Vi delar på oss. Dottern som är i Kenya ska med hem och då gäller det att vi finns på plats. Telefonsamtalet pågår och vi ser ängsligt på hur det fortskrider. Vi vill så gärna höra att det ska gå bra. ”Bara några få dagar” hör vi henne säga, det låter som hon argumenterar för oss. Vad Kenya Airwyas säger i andra ändan hör vi inte. Hon fick i alla fall ett besked. Flygbolaget var beredda att ta med oss på planet. Lättanden är fullständig och vi packar ihop alla våra väskor och drar oss mot den långa armen som ska föra oss in i planet. Det är två lättade människorna som ställer sig i kön. Eftersom det enbart rörde sig om sex dagar så skulle det gå bra sa damen i rött och det var vi nöjda med. Oron kom ganska snart, vad skulle komma att hända i Nairobi? Fördelen med att vara med på planet var att vi i alla fall skulle komma till Afrika.

Det är alltid lika välkomnade att komma ombord på ett Kenya Airways plan eller KQ som flygbolaget kallas i Kenya. Färgerna ombord är harmoniska och afrikanska. Ett europeiskt flygbolag skulle inte välja denna bruna nyans. Personalen är avslappnade och härligt afrikanskt lugna. Inte alls som hetsen i Europa. Det är lite som att komma hem igen.

Flygbolaget bildades 1977 av den kenyanska staten efter att samarbetet inom East Africa Community lagts ner. Det blev en fortsättning på East African Airways. Det nya bolaget tog över flygkoncessionerna på rutterna och fortsatte sin verksamhet. I slutet på 1980-talet kom den kenyanska regeringen fram till att landet behövde utvecklas och för att få igång ekonomin. Flygbolaget stod högt upp på listan över statliga bolag som skulle privatiseras. Man sökte en stor partner och efter att ha fått in flera anbud blev det holländska KLM som kunde ta över ca 40 % av bolaget. Därifrån har KQ expanderat sin verksamhet och är ett av Afrikas ledande flygbolag. Utvecklingsplanerna är i dagsläget omfattande för flygbolaget.

Vi intog våra platser långt bak i maskinen. Knödde oss ner i sätena som trots allt var förhållandevis rymliga, med flygplans mått mätt. Genast satte vi i gång underhållningsenheten och det blev lite film och lite naturprogram som uppvärmning. Klockan ställdes om till Nairobitid. Vi blev serverade en flygplansmiddag runt midnatt och vi ett på natten släcktes kabinljuset för att vi skulle få sova. Vi försökte i alla fall.