Nordlig kurs – dag 3

Utsikt från Rödbergsfortet tak, en del av Bodens fästning.

Bodens fästning

Sverige förlorade den östra rikshalvan i Freden i Fredrikshamn 1809. Slaget vid Ratan som vi besökt igår var en av de faktorer som gjorde att gränsen drogs vi Torne älv och inte Kalix älven. Redan 1824 föreslogs kraftiga befästningar för att skydda Luleå. Allt för att avskräcka ryssarna från återigen komma landvägen till Sverige från norr. Det skulle dröja 60 år innan planerna togs upp igen till en seriös diskussion. Förändringarna som gjorde att förlaget återigen kom upp på bordet var behovet av att skydda malmfälten och norra stambanan.

En kommission sändes ut för att för att ta reda på den optimala placeringen. De föreslog Boden. Förslaget godkändes och fästningen började byggas år 1900 och stod klar 16 år senare. Det rör sig om fem fort om är insprängda i bergen runt Boden och ytterligare ett antal batteriplatser i runt i landskapet.

Forten i fästningen var något av det mest hemliga vi hade under det Kalla kriget men tiden gör de mest avancerade installationer till antikviteter, så även bergsforten. Att de kunde överleva fram till 1997 berodde bl.a. på att de var atombombsäkra. Det var hit som vi var på väg när vi lämnade Skellefteå på morgonen. Närmare bestäm Rödbergsfortet, sydväst om Boden.

Trafiken på den stora leden hade definitivt tunnats ut när vi körde med nordlig kurs. Tog oss fram till Boden, igenom staden och ut igen letandes efter en hemlighet. Vår elektroniska vägvisare avslöjade alla militära hemligheter, som offentliggjorts, så vi kom fram till berget och på en vindlande väg lät vi bilens motor slita hårt innan vi nådde längst upp på toppen.

Utsikten var enorm, vacker och storslagen. Vi blev tydligt påminda om att det vackra och det sköna är förstört av kriget i Europa. Boden har fortfarande soldatutbildning och idag var det övningen med automatkarbiner. Det kom under hela vår tid på fortet ordentlig salvor nerifrån bergets fot och vi har stor förståelse för detta i dagens läge.

Guidningen var förbokad på dagens första tur, den röda turen, och tur var det för den var överfull. När tiden var inne kom en civilklädd före detta överstelöjtnant och kommendant på Rödbergsfortet. Han var nog med kommunikationen och det kunde han. Han kunde inte längre ge order, utan endast be oss göra vissa saker. Stor skillnad, eller inte. Han var kunnig, tydlig och hade en torr militär humor som han slösade med. Han tog oss runt i fortets alla delar och vi passade på att jämföra med andra fort som vi besökt. Mest likhet fanns med Hemsö fortet utanför Härnösand som vi besökte förra året. Båda aktiva under det kalla kriget och båda med samma funktion, att skjuta kanoner, bedriva stridsledning och klara sig undan fiendes eld och markangrepp.

Vi har besökt ett par andra artillerifort på våra resor, dels Oscar II:s fort i Göteborg och Oscarsborg i Oslofjorden. Två olika länder men båda fästningarna uppkallade efter samma kung. Av dessa fyra fort är det endast de senare som faktiskt varit i krig. Det var från Oscarsborg som den tyska kryssaren Blücher sänktes på morgonen den 9 april 1940.

Det blev i rundtur runt de olika avdelningarna. De var separerade ifrån varandra och hade olika färger på väggarna. Som soldat fick du endast vistas i den zonen som du tillhörde. Allt för att bevara de hemligheter som berget hade. Hur stor besättning, hur mycket ammunition, hur stora förråd, värmesystem, vattenförråd. Som vi guide berättade så visste ”alla” inte minst ryssarna VAR forten låg, men inte HUR de agerade och med VAD.

Min farfar var inblandad i hemligheter under andra världskriget. Femtio är efter kriget när jag försökte pressa honom på detaljer så svarade han att han inte kom ihåg. Det var inte sant. Det var en tid där man inte berättade och tog hemligheter med sig graven. Det var kanske det främst skyddet av forten och fästningen fungerade. DE som tjänstgjorde i anläggningarna berättade inte någonting. Var hade de varit? Vad gjorde det? Hur såg det ut? Det är lite annorlunda idag när du inte kan äta en lunch utan att ta ett kort och lägga ut det på social medier. Det var en bra rundtur och vi fick reda på mer om fortet och den avslutades med ett besök på taket på anläggningen. Vi stod bokstavligt talat ovan på pansardomerna som skyddade kanonerna. Utsikten var helt otrolig.

Det var dags för mat och trangiaköket åkte fram. Vi tog inga bilder på potatismos och Bullens pilsnerkorv men väl på utsikten och så taggade vi var vi var. En tanke som vi kunde fundera över när vi satt vid utebordet var de mödor som låg bakom att alla tunga pjäser, ammunition och inte minst pansardomerna, kom upp för dessa vindlande vägar. Det fanns inga helikoptrar, inga enorma lyftkranar, inga självkörande dollys. Det var häst och vagn och grovt arbete. Det visades en utställning hur det gick till. Vintertid för att marken skulle hålla och att det skulle vara lätt att dra medar på isen, men hur gör man för att få upp allting till denna höjden?

Fällkniven

Snubbeltrådar kallar vi någonting som dyker upp helt ur det blå som vi inte varit förberedda på men som är intressant att vi bara måste stanna. Står det fabriksförsäljning för Fällkniven så var det ett sådant. Det var ett namn som var helt okänt för oss så det var intressant att gå in och titta. Vi pratade med mannen bakom disken och han var väldigt trevlig och fungerade mer som en guide än en försäljare. Med den billigaste kniven som startar på 1500 kronor så var det inte läge att gör några impulsköp. Den dyraste var kanske 10 ggr så dyr. På hemsidan hittade vi senare kvivar som var ca 20 ggr dyrare. Han hade stor förståelse för vår inställning ”bara titta” och berättade frikostig och visade vad som fanns i butiken. Knivarna tillverkas i Japan och försäljningen sker mestadels utanför Sverige, vilket kanske skulle förklara att vi inte hört talas om dem. På honnörsposts fanns ett samurajsvärd, tillverkat av samma tillverkare som gör knivarna. Det var en personlig gåva till företagets ägare och nu funderade på att sälja. Prislappen var ca 200 gånger dyrare än den billigaste kniven så vi tackade artigt nej till den också. Förutom att vi lärt oss något och sett många fina knivar så fick två plåster med företagets namn på . Som plåster på såren.

Militärmuseet i Boden

Den andra snubbeltråden för dagen borde inte ha varit en snubbeltråd. Den borde varit med i förarbetet till resan, men så var det inte. Det är en resa med många mil och få stopp. Det blir inte att åka till en plats och utforska utan att välja de platser som vi vill besöka. Bodens fästning var en sådan, men inget mer i Boden. Men, så såg vi militärmuseet i Boden. Det blev att besök.

Utanför byggnaden stod ett fyrtiotal militärfordon uppställda, på gräsplanerna och under ett carport i en halvcirkel på en grusplan. Det var fri tillgång till fordonen och klättra på dem. Vid parkeringen stod en stridsvagn S uppställd. En jordvall hade skottats upp framför fordonet och det så lite konstigt ut från sidan. Men, framifrån förstod man vad det handlade om. Fram delen på stridsvagnen hade sänkts och det innebar att stridsvagnen hade en väldigt lite siluett mot bakgrunden. Hela konstruktionens finess visades. Stridsvagn S, har konstaterats tidigare, var bygd för att ligga i bakhåll för ryska stridsvagnskolonner i de norrländska skogarna. Här gick det att se hur perfekt anpassad den var för den uppgiften. Vagnarna förseddes på senare modeller med ett schaktblad för att själva kunna bygga en vall framför fordonen.

Väl inne i museet så var det kanske inte det mest upphetsade som vi sett. Det var en genomgång av 1900-talet geopolitiska skiften och hur de påverkade Boden. Det fanns även flera militärfordon inomhus som det var fri tillgång till att klättra in i och besöka. Det var gott om barn som med glädje hoppade in och ut ur Hägglunds bandvagn, stridsvagnen och helikoptern. Det gick att ta maskingevär och granatkastare. Barnen fick fri tillgång till våldets maskiner och tyvärr har det sedan några år tillbaka blivit nödvändigt att återigen vänja en ung generation vid den yttersta maktens redskap.

Det var intressant att titta på detta och se hur vi håller på att få ett skifte i synen på militären. Eller så är det så att det alltid har varit mer närvarande i norr än i en kuststad i väster. Nu tittade vi på klockan och fick bråttom. Guidningen på världsarvet Gammelstad kyrkby var på gång och vi skulle precis hinna dit om vi la på en rem. Det gjorde vi.

Gammelstads kyrkstad första besöket

Det gick inte att boka den kommande turen via nätet. Ankomst till världsarvet var ca 10 minuter innan turen skulle gå. Parkera på torget, kvickt in i shoppen för att kolla med biljetter. Men, vi var för trötta. Istället köpte vi en plats på turen om ett par dagar.

Dags att ta sig till hotellet, eller ännu en folkhögskola, och checka in. Det var ett stort, och mycket varmt rum, som vi hamnade i och där tog i igen oss en god stund. En riktigt god stund. Men solljuset strilar ner 24 h varje dygn så här års och en liten tur till själva Luleå skulle sitta fint. Sagt och gjort.

Luleå

Luleå var en av de städer längs Norrlandskusten som grundades 1621. Det tog ett par tre årtionden innan landhöjningen hade gjort att hamnen inte längre var lämplig och staden flyttades längre ut i havet. Likt Sundsvall så härjades Luleå av bränder ett flertal gånger och människorna började flytta tillbaka till den gamla staden. Det var först när staten grep in och mer eller mindre tvingade människorna att flytta tillbaka.

Ändringen för Luleå kom när malmbanan kom från Kiruna och Luleå blev exporthamn under senare delen av 1800-talet. 1904 delades Härnösands stift och Luleå blev stiftsstad i det nya Luleå stift. Sedan investerades det i ett järnverk, NJA, som ytterligare drev på stadens expandering. Idag är Luleå Norrlands fjärde eller femte största stad, lite beroende på hur man räknar.

Luleå domkyrka

Oscar Fredriks kyrka stod klar 1893. Den ligger centralt på den udde som utgör Luleå centrum. När Luleå stift bildades döptes kyrkan om till Luleå domkyrka. Det var hit vi var på väg. Utöver att vi försöker titta på de vackraste kyrkorna i Sverige så försöker vi också besöka Sveriges domkyrkor. Lund, Uppsala, Härnösand, Skara, Strängnäs, Linköping och Västerås är de som fått besök hittills.

Kyrkan till sin utsida en röd tegelbyggnad med en klar anknytning till den då rådande nationalromantiken. Inredning är ljus och ganska spartansk i sin utformning. Det är mera en tillbaka blick arkitektoniskt än tidstypisk. Efter att ha titta klart på kyrkan blev det en promenad ner till vattnet.

Statsisbrytarna

Där kunde vi se statsisbrytaren Ymer ligga vid vid kaj på andra sidan fjärden. Vad de andra fartygen var visste vi inte men vissa försök att ta reda på om de var på uppdrag eller på varv gav ingenting. Vad vi däremot hittade var att fartygen går på övertid. Det är mer än hög tid att beställa nya fartyg. Båtar som bättre klarar den rådande situationen. Dagens isbrytare är lite för smala för de fartyg som trafikerar Bottenviken vintertid och då går det åt två fartyg att bryta upp den ränna som ska ta lasterna igenom isen. Å andra sidan så är det numera mindre is att bryta.

Det gick att se den gamla hamnkranen som finns med över sevärdheter samt nerfarten till Luleå isväg. Vintertid går det att köra bil på isen över till öarna i skärgården, vilket är en fördel när det gäller att transportera tunga varor. När vi besökte Luleå var den enda is vi tittade på den som kylde vår dricka.

Magen gjorde sig påmind och det blev en pizza på närmsta hak. Tillbaka till bilen och så parkera vid Gamla Färjelägets Marina. Kvällssolen stod rakt emot oss när vi satte oss tillrätta och njöt av vädret, pizzan och den iskalla drycken.

Nordlig kurs – Dag 1 – Tidig morgon – Vårgårda redan avstängt – Frukost i Mariestad – Järnvägsmuseet – Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn – Njutångers kyrka – Hotell Knaust – Stenstaden Sundsvall

Nordlig kurs – Dag 2 – Frukost i spegelsalen på hotell Knaust – Själevads kyrak – Örnsköldsvik in och ut – Gammlia Umeå – Ratan – Träffningen vid Ratan – SMHI i Ratan – Hero-Era – Bygdeå kyrka – Andersvattnet – Sara kulturhus – Northvolt – Skelleftehamn – Bonnstan

Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna

Nordling kurs – Dag 4 – Överkalix – Kukkolaforsen – Järnvägsbron i Haparanda – Sik, tunnbröd och skällande valpar – Struves meridianbåge i Haparanda – Nedertorneås kyrka och ett världsarv – De finska krigen – Ett nytt världsarv

Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka

Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag

Nordlig kurs – Dag 7 – Polcirkeln – Korpilombolo – Världsarvet Struves meridianbåge i Sverige – Saivomuotka – Karesuando – Järämä fästningsområde – Kilpisjärvi

Nordlig kurs – Dag 8 – Båtresa – Fjällpromenad -Treriksröset – Ännu längre norrut – Tionde gränspassagen

Nordlig kurs – Dag 9 – Folkaktionen mot utbyggnaden av Altaälven – Nordlig kurs – Längtan till livet efter detta – Olika vägar – 200 meter under havet – Nordkap – Honningsvåg – Alta hällristningar, ett världsarv – Struves meridianbåge Norge

Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik

Nordlig kurs – Dag 11 – Vad ska vi göra idag? – Narvik 1940 – Krigsmuseet – Trötta irrade vi runt lite – Rombaksfjorden – Fiskekroken – Nytt världsarv

Nordlig kurs – Dag 12 – Östlig kurs – Björnfjell – Abisko – Torneträsk – Kiruna kyrka – Kiruna stadshus