Dag 1
Så hade klockan snurrar tillräckligt många varv för att lägga timmar till timmar, dagar till dagar, veckor till veckor och månader till månader och kommet ett helt år framåt. Våren hade, som vanligt, varit intensiv, kanske mer så i år än tidigare men inget kunde stoppa oss strax efter lunch, dagen för midsommar afton. Då satte vi oss i den packade bilen och så drog vi söderut, i år igen, för femte året i rad.
Laxbutiken
Vi har på våra resor, ganska ofta stannat till på restaurangen som så oförbehållsamt hyllar det halländska landskapsdjuret, laxen. Vi lät oss väl smaka av dagens erbjudande och mätta och nöjda var vi klara att ge oss i kast med den hysteriska midsommartrafiken. Första delen söderut var i bästa all svårkörd men långtradare i långa rader, med förare som ansåg att privatbilister INTE ska existera. Från att en gång ha varit vägens riddare så är, tyvärr, alldeles för många förankrade i en körstil som vi kanske skulle kunna kalla för gängkriminell eller något liknande.
Det hade lugnat ner sig något men var fortfarande utmanande. Klockan skvallrade om att vi hade otroligt gott om tid på oss och började planera för, improviserande stopp längs vägen. Valet föll på Galgberget i Halmstad. Det skulle visa sig att vi inte kom dit.
GPS justerades och vi la ut en ny kurs och när vi kom fram till avfartens så svängde vi höger, och kanske räddade GPS:en. Vi fick bromsa till för trafiken på motorvägen gick från 120 till 30 på en kort sträcka. Samtliga fordon hade fångats upp i köer i båda filerna. Kanske var det en olycka men det fick vi inte någon klarhet i. Avarten tog oss bort från transportleden och in på mindre vägar med riktning mot Halmstad. På avstånd kunde vi se midsommartrafiken sakta i små etapper hacka sig fram. Vi kom fram till ett vägval som gjorde att vi på några få mikro delar av en sekund, bytte riktning på bilen.
Wapnö slott
Vi kom fram genom den långa allén och körde in och parkerade i skuggan av en av de många byggnaderna på detta mycket aktiva jordbruk. Ca 90 personer är anställda på gården idag. Dagens gula slott med ett par bastanta flyglar som ligger på andra sidan vindbryggan över den numera torrlagda vallgraven härstammar från 1750-talet. Då hade släkten Staël von Holstein köpte loss hela egendomen bara några år tidigare. Slottet är fortfarande i släktens ägo. Vi tog oss över vindbrygga utan några onda avsikter och kunde se slottet lite närmare men också titta på en av Hallands fem kända runstenar. En är försvunnen, en annan på Statens historiska museum och av de tre återstående är två inmurade i kyrkorna Kvibille (som vi besökt) och Getinge. Den lilla och illa tilltygade lilla runstenen är den enda i landskapet som faktiskt står i naturen. Mycket tveksamt om det är den ursprungliga platsen. Wapnö är känt från 1300-talet, vilket är åtskilliga hundra år efter att stenen ristades. Så har vi tittat på en runsten till. Eftersom stenen är halv, så går inte all text att få fram. Den bör vara sentida, med tanke på att den refererar till Kristus.
Nästa steg var att titta in i gårdsbutiken och här om inte förr förstår man omfattningen av gården/slottet/godsets affärsverksamhet. Här såldes mycket av gårdens produkter, som kött och mjölk, vilket är dess huvudsakliga produkter, kompletterat med mindre och lokalt producerade produkterna. Vi skulle som vanligt bara titta men ett par olika öl som bara gårdens namn hamnade i varukorgen samt gårdens mjöl som vi villa testa. Vi är inte långt i från en annan mjölproducent i Halland, Berte qvarn.
Vi var på väg igen och det var dags att ta sig ut på motorvägen igen. Köerna var kvar. Men, ungefär direkt efter vi knött oss in högerfilen så började köerna att lösas upp. En väl avvägd omväg.
Laholm
Trafiken var tät men tack vara att köerna släppt så var fordonen lite mer utdragna. Vår ambition var att ta oss ner till Mellbystrand och ta oss av vägen och in på de mindre vägarna för att slippa den mest intensiva trafiken. Det lyckades vi med och när vi nu hade så gott om tid så tog vi en liten avstickare till Laholm. En byggnads som vi inte tittade på var hotellet, men vi körde förbi byggnaden, så nu var det dags.
Efter att ha trasslat oss förbi alla pendlare som skulle hem efter jobbet, via systemet, kom vi fram till stora torget och parkerade bilen. Sedan var det inte många meter till Hästtorget och hotellet.
Det byggdes på 1880-talet och har bedrivit verksamhet sedan dess. Det var ett tidstypiskt hotell i vitt och då låg längs ena långsidan på torget. Det var en fin byggnad. Tiden har kanske lite stannat runt torget, men en klassisk biograf från 1950-talet med sina röda neonskyltar intakta. Överhuvudtaget hade renoveringsivern inte gått hårt fram utan här finns byggnaderna bevarade.
Det gick att ta sig in bakom hotellet och i hörnet låg turistinformation som hade en souvenir till oss. Vi fortsatte runt bakom hotellet för att titta på en mycket tidstypisk restaurang med en otroligt utsikt. Det riktigt skrek 1950/60-tal om byggnadens om låg i slänten ner emot en av Hallandsfloder och Lagaholm som vi besökt tidigare. Utsikten över den i sommar grön halländska slätten med solen som blickade ner från sitt västliga läge var otroligt vacker. Det var bara att peka på detalj efter detalj som var typiska för huset som stod klart ca 1955.
Vi tog oss tillbaka till bilen, körde de sista milen till vårt midsommarfirande och så var midsommaren igång. Coronapandemin är tacksamt nog borta men vi har inte glömt den och detta är femte året som vi reser till samma ställe som vi började när det var pandemi.
Coronamidsommar år 5 – Dag 1 – Laxbutiken – Wapnö slott – Laholm
Coronamidsommar år 5 – Dag 3 – Sankt Petri kyrkan i Klippan – Sofiero – Höganäs