Coronapåsk i Halmstad – Dag 2

Här, på dessa fält stod det sista slaget i Halland mellan danskar och svenskar – slaget vid Halmstad 1676.

Vi vaknade upp till en hotellfrukost på över ett år. Tidigare hade det varit med jämna mellanrum men Coronantiderna hade satt stopp för detta nödvändiga eller trevliga eller jobbiga. Beroende på hur man väljer att se det. Det var med en viss bävan som maten skulle ätas. Halland har den snabbast smittspridningen i landet i denna den tredje Conronavågen och vi var mitt i smeten. Kanske inte den smidigaste lösningen men nu var vi här. Det var kö till frukost buffén för att undvika trängsel och personalen övervakade det hela. Så långt var det bra men gästerna egna ansvar om att håll avstånd lämnade en lite bit till att önska. Viss del men det kunde varit bättre. Kanske inte så underligt att vi är trötta och glömmer att hänsyn och ansvar till andra. Det var i alla fall en stabil frukost som vi fick i oss och så gjordes de mer praktiska planera upp för dagens utflykt. De båda medföljande tonåringarna valde att följa med på utflykten. Det slutade med ett program som innebar en utflykt söderut och sedan tillbaka till staden och lämna av passagerarna och så fortsatte den äldre generationen att göra fler turistbesök.

Skottorp

Skottorp är ett slott som nämnts i historieböckerna och som funnit med på att göra listan, ett bra tag. Nu passade det väldigt bra när vi var i södra Halland. GPS visade oss vägen, av från den stora leden och till slut in på en alléväg. Slottet låg lite i skymundan bakom träden men den enorma ladugården i sitt mycket vackra grå sten med vitt-gått murbruk runt om, och något som såg ut som ett överväxt eternittak, var en fyr som fångade blicken. Vid ladugården var också parkeringen och nu gick det att se det gula slottet i solljuset. Gick och gick, det gick inte att gå nära slottet p.g.a. privata avspärrningar och det måste vi acceptera eftersom det är en privatbostad. Det gick knappt att fotografera kåken för det var lite väl mycket trädsly i vägen. Tack och lov, ur ett fotografiskt perspektiv så var det inga löv på träden som ytterligare skymde sikten. Inte ens när vi försökt att åka söderut för att möte våren. Det var svårt att få ett bra kort.

Platsen är känd i danska annaler sedan början av 1300-talet och vandrade i dansk ägo. Den danska släkten Rosenkrantz fortsatte att äga slottet sedan svenskarna tagit över men 1663 sålde han till Coyet som redan samma år sålde den vidare till Karl XI:s ämbetsman Frans Örnestedt. Örnestedt hade kungens fulla förtroende och när kungen skulle gifta sig med en dansk prinsessa för att besegla den eviga vänskapen och freden, vilket gärna skrevs in i fredstraktaten, så skulle det ske på Skottorps slott. Nu var det inte ovanligt vid den här tiden att fienden gifte bort sina döttrar med motståndarsidan, för att undvika inbördes familjestrider, vilket ofta var en klok politik.

Nu skulle det bli bröllop och det slogs på stort. Nicodemus Tessin d.ä. Engagerades som arkitekt och det byggdes upp en festsal som skulle härbärgera festligheterna och den 6 maj 1680 var allting klart och så fick Sverige en ny drottning, Ulrika Eleonora, mamma till kungen av Sverige, Karl XII och drottningen av Sverige, Ulrika Eleonora den yngre. Kanske var det kulisser som festsalen byggdes av, eller så förföll den. 1816 ägdes slottet av kommerserådet Möller, som enligt rykten gjort sig rik på handeln under kontinental blockaden under Napoleonkrigen. Han lät riva den gamla kungs salen och byggde om slottet i den rådande empirstilen till den glans som slottet har än idag.

Vi passade på att handla lite godsaker i ost och delikatess gårdsbutiken som var öppen och ack så enslig, även i Coronatider. Det blev lite promenad och tittade på de allékantade vägarna, gårdarna som låg lite utspridda mot Hallandsåsen och inåt landet omgivna av stora arealen av åkermark, allt medan den yngre generationen kröp ihop under en filt i bilen och vilade sig med slutna ögon. Så var det dags att ta sig vidare mot den närliggande staden Laholm.

Lagaholm

Vi for över de halländska vägarna och passerade små samhällen som sänkte farten på den redan lågt satta hastigheten på vägen. Vallberga och Kövlinge passerades innan vi kom fram till den stora vägen 24. Rakt fram låg Laholm så vi tog den vägen. På rätt ställe höll vi vänster och kom ner till an av Hallands ramsefloder. Denna gång den till den sista, den som skulle lagas. Vi for fram längs floden och snart nog såg vi något som var bekant. Inte den gamla borgen Lagaholm, utan en nyare byggnad, en vars arkitektur avslöjade vad den hade för funktion, Laholms kraftverk.

Kraftverket stod klar 1932 och dess central placering gjorde att dess exteriör kostades på lite. Den hade vi invigningen Europas största Kaplanturbin. Vi har tittat till några kraftverk tidigare på våra resor, den i Trollhättan, Olidan och så Rjukan där energi användes till att producera bl.a. tungt vatten till Hitlers kärnvapenprogram. Vi ska heller inte glömma bort alla de kraftverk vi såg i Säveån när vi reste från Göteborg till Vänga mosse.

Annars var det Lagaholm som vi kommit för att titta på, eller resterna av Lagaholm. Redan 1231 kan man i kung Valedemars jordebok läsa att det fanns ett befäst hus, som det kallas, på holmen i Lagan. Det var en mycket central plats i handeln och härifrån kunde man övervaka och säkert ta ut tull, på flera vägar. Trafiken på Lagan var en, vägen mellan Helsingborg och Oslo passerade här och så handelsstigarna eller vägarna in i landet mot orter som, Knäred och Markaryd. Just befästa platser längs viktiga handelsvägar stötte vi på utanför Alingsås där Stynaborg hade samma funktion på vägen mellan Jönköping och Lödöse, fast då på den svenska sidan av gränsen.

Att Lagaholm låg i gränstrakter och därmed även fyllde en militär funktion visas av att svenska trupper vid fler tillfällen intagit holmen men även misslyckats med detta. När den svenska stormaktstiden inleds beslutar sig danskarna för att modernisera fästningen och den byggs ut efter tiden moderniteter i en femuddig stjärna. Det var kanske för sent för borgen var snabbt mycket omodern när artilleriet utvecklades under renässansen. Karl XI, gav bönderna i uppdrag att riva murarna. Den var omodern, förfallen och låg långt ifrån den nya gränserna.

Bilen parkerades på en iordningställd yta och vi tog en tur till kraftverkets informations tavlor. Utöver att det är en produktiv kraftanläggning så har ägarna Statkraft en avdelning för information om sin verksamhet. Vi kan jämföra med Vattenfalls information om Forsmarks kärnkraftverk i det gamla Forsmark. Vi tittade på utomhus utställningen som var lik den vi såg i Lilla Edet på vår resa i Göta älvdalens och tittade på dess industrier.

Vi kunde också konstatera att här fanns dammar i de gamla vallgravarna som användes till att föda upp lax som skulle planteras ut när de blev tillräckligt stora. Vilken fisk skulle det annars vara när vi var i Halland? Vi tog oss in i själva ruinen men det var inte mycket kvar. Efter att bönderna gjort sin plikt mot kungen fanns det inte mycket kvar och det var  först på 1930-talet som den grävdes ut och började bevaras. Platsen är av historisk betydelse, här i de gamla gränstrakterna. Något började skava invärtes och det var fika tarmen som gnagde och vi tog oss in till city för att se om det fanns något öppet fik.

 

Laholm

 

Mellbystrand

 

Fyllebro

 

Mäsocka ljunghedar

 

Coronapåsk i Halmstad – Dag 1 – Coronatider –  Vägen söderut – Björkäng – Trottaberg – Tylösand – Halmstad – Immanuelkyrkan – Picassostatyn – Halmstads stadsbiblioteket – Nissastrand – Nordiska filt – Norre Katts park – Hallands konstmuseum – Bastionen Norre Katt – Norre port – 91:an Karlsson – Älvsborgs lösen

Coronapåsk i Halmstad – Dag 2 – Skottorp – Lagaholm – 

Coronapåsk i Halmstad – Dag 3 – – 

Coronapåsk i Halmstad – Dag 4 – –