Öresundsresan – Dag 4

Kullens fyr på sin klippa med en underbar utsikt över Öresund.

Båstad

Packat fordon, klart. Sagt adjö, klart. Motorn fungerar, säkerhetsbältet på, klart. Så åkte vi först västerut till den pulsande trafikleden E6 som går från Skåne i söder till Norgegränsen i norr. Det var den leden som vi tog söder ut ca en timma innan vi svängde av motorvägen vid foten av Hallandsåsen. Vi passerade det så misslyckade projektet med tunneln genom Hallandsåsen och fortsatte ut på den norra delen av Bjärehalvön. Metropolen i den här delen av världen är Båstad och det var dags för årets höjdpunkt Swedish Open. Vi lyckades ta oss igenom den lilla skånska idyllen innan alla åskådare hunnit anlända. Eller, det kanske inte skulle komma så mycket eftersom regnet hängde i luften. Denna danska ort lät tala om sig första gången i mitten på 1400-talet när staden fick stadsprivilegier. Staden utvecklads inte under den danska tiden. Båstad skövlades av svenskarna under nordiska sjuårskriget. Det var inte förrän järnvägen byggdes och Båstad blev en av stationerna som orten åter började blomstra. Sandstränderna lockade till bad och sommarturismen tog fart. Denna trend förstärktes under 1900-talet. Båstad är annars synonymt med tennis. Den internationella tennisturneringen Swedish Open startades 1948 som ett samarbete mellan den lokala tennisklubben och svenska tennisförbundet. Det gör turneringen till en av de äldsta på dagens ATP-tour.

Västra Karup

Skylten längs vägen förkunnade V Karup. Tanken gick till vår främsta operaprimadonna genom tiderna, Birgit Nilsson, som ligger begravd på kyrkogården i den lilla orten. Nästa skylt förkunnade Hovs hallar.

Hovs hallar

Det är nu vi är här så vi for norrut till Laholmsbukten där klipporna (hallar) går ner i havet och bildar en mycket vacker natur. Vi betalade vår tia i parkeringsavgift och så tog vi en promenad ner mot havet och passade på att njuta av solen, havet och klipporna. I väster kunde vi skymta Hallands väderö och i norr den halländska kusten med Halmstads hamnsilos i förgrunden. Det var dags att fortsätta.

Torekov

Målet på GPS:en var Torekov. Den yttersta spetsen på Bjärehalvön. Namnet Torekov anses komma från sankt Tore, svenskt helgon eller Sankt Tora, danskt helgon. Kyrkan heter i alla fall Sankt Tora. Enligt legenden flöt han/hon i land efter att ha drunknat och liket togs omhand av den blinde Frenne. Kulten kring detta helgon pågick långt efter reformationen och den källa som var centrum kring kulten murades igen av protestantiska präster. Kyrkan eller ruinen efter kyrkan ligger “mitt i byn” där den en gång stod. Den brann ner på 1800-talet. På landbacken i hamnen fanns ett lite historiskt museum men marina förtecken. Det var den lokala hembygdsföreningen som lyft dit ett fartyg, Fram av Brantevik, och där kunde man titta på lite kort och ting som har anknytning till det fiskeläge som Torekov är. Regnet hängde i luften och paraplyet åkte upp och ner beroende på hur hög luftfuktigheten var. Nu återvände vi till bilen och resan fortsatte mot Skäret.

Skäret

Vi körde längs Skäldervikens norra kust, eller på södra sidan av Bjärehalvön. Vi rundade viken genom att köra i utkanten på Ängelholm. Fortsatte på södra sidan av Skälderviken eller på norra delen av Kullahalvön. Här, mitt på den norra kusten ligger det lilla samhället Skäret. Här startade de sju systrarna Lundgren ett kafé och bageri i mitten på 1930-talet för att familjen skulle kunna behålla sitt sommarnöje. Kaféet blev känt och med bilismens framväxt efter Andra världskriget, så kom också kunderna i en ökande mängd, precis som vi nu gjort, bilnades hit. Det var gott och det var trevlig och det vet affärsrörelsen om, och ser till att ta betalt för sina tjänster. Det som börjat i uppehållsväder övergick i regn efter att kanelbullen avnjutits och vår resa fortsatte.

Arild

Byn är ett gammalt medeltida fiskesamhälle. Det sluttar så brant ner mot havet att byn är byggd i terrasser och påminner inte så lite om sina östliga kollegor Kivik och Vitemölla. Det var de omkringliggande byarna som hade fiskelägret och drygade ut sina inkomster för att klara uppehället och arrendet till domkyrkan i Lund. I samband med den danska reformationen övergick Arild till den danska kronan. Under 1500-talet var sillfisket omfattande och det gjordes goda inkomster. Krapperup slott tog på 1580-talet över som arrendeägare och tog upp arrendet från byn och så fortsatte det fram till ungefär 1900. Arild och grannbyn Mölle utvecklades till sommar och badorter runt sekelskiftet 1800-1900. Arild var dit som de finare klasserna reste och levde ett sedesammare liv än i syndens Mölle där män och kvinnor badade tillsammans! För egen del är Arild alltid förknippat med en nära släktings målningar från kusten utanför fiskeläget. Han målade sig in i den svenska konsthistorien, men inte som någon av de stora stjärnorna och idag är han i stort sett bortglömd men Arildmålningen lever kvar in mitt minne. Nu var vi sugna på att komma upp på Kullaberg.

Kullaberg

Vi fortsatte på de böljande nordskånska vägarna och körde mot Mölle. I vägskälet mellan hamnen och Kullensfyr valde vi det senare. Vägen slingrande sig uppför berget och snart kunde vi se vägbommen där avgiften ska betalas. Saker och ting händer och det var väldigt många år sedan vi senast besökte Kullamannen i hans kula. Avgiften var slopad och bommen öppen. Det är mycket vackert. Ett blandat landskap med branta klippor som störtar rakt ner i havet. Lövträdsskogar som för tankarna till norra Tyskland, inte minst Rügen. Parkeringsplatser i osviklig standarddesign och så fairway och greener tillhörande golfbanan. Vi nådde udden, fyrplatsen och gick upp till själva byggnaden. Utsikten är magnifik. Det är den alltid på en hög klippa vid havet, Hovs hallar från i morse, Taffelberget i Kapstaden, kanske det bästa av alla, i Haverdal norr om Halmstad. Det kommer fler platser innan resorna är klara. Tankarna svävar alltid osökt till vikingatiden när jag står på dessa klippor och blickar ut över havet, med vita segel från moderna plastbåtar, och fraktfartyg som stävar från hamn till hamn med allt det som vi handlar istället för att göra andra saker. Kanske går det att se de smäckra krigsskeppen komma seglande snabbt över haven i jakt på byte. Försvararna kunde se anfallarna komma och tände en vårdkase som skulle larma om det var ofärd på gång. Utsikten kan verkligen sätta fart på fantasin och skulle den någon gång försvinna så vet jag var det finns inspiration att hämta. Det var gott om turister och vi vandrade runt lite och fortsatte att njuta av utsikten. Regnat hade dragit bort men solen var väl förskansad bakom molnen och det var en god dag. Själland gick att se där borta. Det är inte långt över till “kontinenten” och dit ska vi senare på vår resa.

Kullaberg markerar infarten eller utloppet till Öresund. Klipporna har alltid varit ett gissel för sjöfarare och för att hjälpa fartygen på sin väg har det satts upp en fyr som ska visa var farorna ligger. Den första dokumenterade fyren uppfördes på order av den danske kungen 1560 för att vägleda sjöfarande. Redan året efter kom det till en stenbyggnad och dagens gnejskonstruktion är den sjätte i ordningen och stod klar 1900. Tycho Brahe fungerade som fyrmästare på Kullens för under 24 år fram till sin död 1601. Vi tittade en sista gång längs den svenska kusten för att kunna urskilja några landmärken. Där ner såg vi Mölle och lite längre bort, innan Höganäs, i tallskogen, där ska Strandbaden ligga och dit ska vi för att sova på Svenska Missionskyrkans sommargård, Örestrand.

Mölle

Orten är känd sedan de sista åren 1400-talet och var ett fiskeläger under Krapperups slott. När svenskarna slutligen erövrat Skåne från den danska kronan i mitten på 1600-talet och när Sverige var illa ute efter det stora nordiska kriget uppfördes en försvarsanläggning kallad Karl XII:s skansar. En av dessa finns kvar att titta på idag. Mölle storhetstid inträffade när badturismen kom igång i slutet på 1800-talet och inte minst åren före Första världskriget. Mölle var synonymt med synd, det lockade och förskräckte. Synden i Mölle bestod i att män och kvinnor badade på samma badplast. En ruskig tanke i tiden. Vi for ner till hamnen och tittade oss omkring, på havet, kände på lukterna från tång och fisk. Vi tittade upp på berget där bebyggelsen klänger sig fast som vitmossa på de kala klipporna. Hotellet i Mölle är ett riktigt landmärke. Magarna knorrade och det var dags att ta oss till hotellet.

Strandbaden

Strandbaden är liten ort någon mil norr om Höganäs. Som namnet anger så finns det en strand och där badas det, enkelt. Där finns också Örestrand. Etablerad strax innan Första världskriget var det en dansrestaurang. Svenska Missionsförbundet Ungdom köpte stället i början på 1960-talet och utvecklade det till en kursgård. Tillbringade själv mången sommar här i slutet av 1960-talet och det var ett kärt återseende av kända syner, visserligen mycket mindre nu än de var när man var liten. Vi checkade in och satsade på att hitta något att äta i den närbelägna staden.

Höganäs

Det tog inte många kilometer innan vi hittade en av de saker som vi ville göra på den här resan. Titta på Höganäs fabrikers lagerutförsäljning, för att eventuellt komplettera det som finns i köksskåpen hemma vid. Det var en stor besvikelse, minst sagt. Outlet shopparna låg i ett område som avsatts till att locka människor att handla. Vi handlade vi med som goda turister men det blev böcker att ha att läsa under resan. Outletens innehåll hade vi redan sett på flera olika ställen in landet och det var inget vi behövde eller inte hade sett innan. Magens knorrande och suget efter en pizza! gjorde att vi gav oss in i staden centrum och snart nog fann vi ett ställe serverade det vi ville ha och det var gott.

Orten är känt som fiskeläge redan i slutet på 1400-talet. Det startades gruvbrytning av kol och inte minst lera som gjorde det möjligt att starta Höganäs Keramikfabrik. Tillverkning pågår än i dag. Det är i Höganäs som de keramiska plattorna som täcker det berömda operahuset i Sydney är tillverkade. Nu var det bara att dra oss tillbaka till hotellet och vila upp oss inför morgondagens äventyr i den nordskånska metropolen Helsingborg.

Öresunds resan – Dag 1 – Frillesås – Grimeton – Tvååker – Ullared

Öresunds resan – Dag 2 – Falkenberg – Skrea strand – Heberg – 1 2 3 Schtunk

Öresunds resan – Dag 3 – Varberg – Fästningen – Undret i Varberg – Apelviken

Öresunds resan – Dag 4 – Båstad – Västra Karup – Hovs hallar – Torekov – Skäret – Arild – Kullaberg – Mölle – Strandbaden – Höganäs

Öresunds resan – Dag 5 – Ödåkra – Slagen vid Helsingborg – Beredskapsmuseet – Helsingborg – Attentatet vid Påsjöskog

Öresunds resan – Dag 6 – Per Albin-linjen – Krapperup – Kronborgs slott – Danmarks tekniska museum – Helsingör

Öresunds resan – Dag 7 – Karen Blixen – Louisiana – Roskilde

Öresunds resan – Dag 8 – Roskilde vikingskeppsmuseum – Roskilde domkyrka

Öresunds resan – Dag 9 – Roskilde festivalen – Öresundsbron – Malmö – Malmöhus – Kävlinge – Furulund – Vallkära – Slaget vid Lund – Lund – Jakriborg – Uppåkra

Öresunds resan – Dag 10 – Uppåkra – Kivik – Stenshuvud – Glimmehus

Öresundsresan – Dag 11 – Åhus – Kiviks marknad

Öresunds resan – Dag 12 – Hem