Från syd till nord i öst – dag 6

Det var resdag. Baslägret i Karlshamn ska avvecklas och vi ska vidare till Småland. Det finns lite tider att passa.

Väggabadet

Det ska bli en varm dag säger vädertjänsten men med tanke på vår relation till regnet så vet man aldrig. Bilen packades och vi for till den första av dagens aktiviteter, Väggabadet. Utomhusbassängen stod klar 1970 och inomhus delen sju år senare. Utomhusbadet byggdes om till årets säsong. Vi försökte hänga på låset för att kunna utnyttja bassängen. Det skulle ta nästan två timmar att simma och sedan skulle vi ta oss vidare till nästa aktivitet, först i Blekinge och sedan i Småland. Det var en fin bassäng och det var inte särskilt mycket folk när simningen började men var efter som solen steg på himlen så steg också besöks siffrorna.

Utvandrarnas väg

När vi manövrerade oss ut från Karlshamn och mot E22 så körde vi förbi en skylt som det stod Utvandrarnas väg på. Det lät spännande att snubbla över något sådant intressant. En snubbeltråd som vi kallar det. Det gick inte att få in i dagens program men i efterhand kunde vi läsa att det är en väg/vandringsled som går från Eriksmåla via Skruf (vars glashytta vi besökt på en tidigare resa), Erlingsboda, Bräkne-Hoby och slutmålet i Karlshamn. Det är den vägen som många utvandrare tog från det fattiga södra Småland till utskeppningen i Karlshamn. Det finns broschyrer på nätet och de liknar mycket Humleslingan som vi körde för ett par dagar sedan och Riks1:an som vi körde i midsommars.

Torhamns udde

Siktet var inställt på Sveriges sydöstligaste hörn, Torshamns udde. På kartan ser det väldigt svårt ut att komma längre ut, på fastlandet, åt sydost. E22 blev, efter Karlskrona bara mindre och mindre och det var inte lätta att få till att detta är en Europaväg. Vi tog vår tid och tittade på landskapet och rullade med trafiken tills det var dags att svänga av och återigen ta oss från leden ut i kustbandet. Vi tog vår tid när resan söderut gick på smalare vägar med utfarter från bostäder rätt ut på vägen. Det blev till att ta det lite lugnare. Inte oss emot. Vädret var varmt och AC i bilen är lockande. Vägen smalnar av ytterligare och blir mer eller mindre enfilig. Naturreservatet förkunnas på skyltar men också skyltar om att vi vissa tider på året INTE får vistas i området pga. övningar. Tog oss så långt vi kunde ut mot udden och där tänkte vi oss en picknick. Det fanns egentligen ingenting i den vägen. Inte ens ett torrdass som det utlovats på kartorna. Det gick att lösa och så fortsatte vi i värmen ut mot udden. Det blåste rätt bra vilket förtog en del av värmen men gör det också lite vanskligare att parera värmen.

Här var det kor som betade i naturreservatet, det kändes på lukten av mockorna. Det är också ett område med gott om fornminnen. Halvvägs ut på udden hittade vi ett gistet campingbord som låg lite i lä bakom ett buskage. Promenad tillbaka till bilen och så hämtade vi picknick lådan. Där blev vi sittande i naturen insupande doften av kornas överflöd och tittade på när trangiaköket producerade värme till pulvermos och konserverade köttbullar i brunsås. Det smakade såååå gott. Stannade en bra stund och valde bort själva udden som vi såg från vår strategiskt placerade matplats. Efter att ha vilat lite på maten var det dags att ta lite skydd i bilens AC.

Kristianopel

Den lilla kustvägen fungerade bra för oss, istället för att ge sig ut på stora vägen. Sakta gled vi i en bil som var några grader svalare än utomhus igenom landskapet, ett jordbruks och skogslandskap, aldrig långt från havet. Vi navigerade oss in Kristianopel i något som måste vara husbilarnas Mecka. Det verkade som alla husbilar i Sverige befanns sig här och några till.

Kristianopel grundades av den danske kungen Kristian IV eller som sigillet säger C4. Vi hade sett det i Kristianstad tidigare, som grundats av samme kung. 1599 kom staden till liksom en kraftigare befästning av staden. Den tidigare staden Avaskär hade drabbats svårt av svenska härjningar, vilket många gränsstäder gör. Sverige och Danmark hade i århundraden haft olika uppfattningar om vem som ägde vad och tog ungefär lika ofta till vapen för att påtala allvaret i det man menade.

Kristianopel fick en kraftig stadsmur med bastioner och en gatunät som helt följde de rådande renässansidealen på kontinenten. Likt Kristianstad grundades staden på en ö, Korsaskär, men idag, med landhöjningen så är det en halvö som sticker söderut från fastlandet. Hittade en parkering vid kyrkan och den stora bonusen var att den låg i skugga under några stora träd som frikostig tog hand om solen åt oss. Ner till hamnen 50 m bort och därifrån kunde vi se Öland i diset. Sedan var det dags för glass. Med den i handen ivfigt lapande på dessa kylig smak kunde vi se stadsmuren och ut över vattnet.

Redan 1611 intog svenskarna staden och rev allt inklusive kyrkan. Danskarna byggde upp allting igen. Sedan kom svenskarna tillbaka 1658 efter freden i Roskilde, staden hade hamnat i svensk ägo. 1676 flyttades kanonerna till de sydliga hamnarna, Karlshamn och Ronneby. Det tog mindre än ett år så kom en dansk flotta och intog staden. Tio dagar senare efter ett resolut svenskt svar tingades danskarna ge upp. För Sverige att ha en fästning så nära havet som inte riktigt kunde försvaras så långt bakom de egna linjer gjorde att man beslutade att staden skulle jämnas med marken. Borgarna fick flytta, antingen till hamnstäderna i Blekinge eller till småländska Växjö. Det bor 88 personer i Kristianopel och de är en liten minoritet bland alla husbilscampare som flyttar i i turistplats Blekingen. Vi var ett några av dessa utan vi hade ett mål till att besöka innan det var dags att checka in på nattens härbärge.

Freden i Brömsebro

I historien fick vi läsa om freden i Brömsebro. Vi har tidigare besökt andra platser där fred slutits mellan svenskar och danskar, Roskilde och Knäred.

Politiken i Norden under 1600-talet är komplicerad. Danmark under Kristian IX intervenerade i Trettioårigakriget och höll på att gå under som nation. Sverige intervenerade och kom att stärka sin ställning. Kristian såg till att positionera sig som en fredsmäklare för att förhindra att Sverige fick några landvinningar på kontinenten. Axel Oxenstierna såg kanske igenom detta för 1643 startade han ett krig, det Torstenssonska kriget för att officiellt få bort den danska Öresundstullen som sköttes från Kronborgs slott i Helsingör men även skaffa Sverige strategiska landvinningar. Frankrike var inte roat av att det krigades i Norden, det störde deras politik på kontinenten så de skickade en diplomat som skulle medla i konflikten. Juldagen 1644 fick han till ett avtal om att parterna skulle träffas i februari. 8:e februari 1645 träffades parterna vid Brömsebro.

Danskarna var inkvarterade i Kristianopel, 8 km söder ut, och svenskarna i Söderåkra 16 km norr ut. Den franske diplomaten for mellan de båda förläggningarna och den 13 augusti kunde de skiva under ett fredsavtal. Sveriges militära framgångar gjorde att svenskarna kunde lägga under sig Jämtland, Härjedalen, Ösel och Gotland. Svenskarna fick också låna Halland på 30 år. En källa till skatteinkomster.

Det står en minnessten på en liten holme mitt i bäcken. Vägen som passerar över är smal så man vill inte att det ska komma några bilar när man går det. Stenen blir lite anonym under bladverket där solens varma och klara strålar strilar ner på marken. Svårare att se och nästan hopplös att fotografera.

Vi var klara för dagen och åkte de 16 km till Söderåkra där vi hade bokat ett hotellrum. Tur att det inte fanns fientliga delegationer på de plats som vi precis besökt.