Öresunds resan – Dag 8

Vikingaskeppsmuseet i Roskilde. Gamla uttjänta skepp sänktes som hinder i farleden, en gång för längesedan. Idag är de en viktigt källa till vår kunskap på vikingarnas värld.

Roskilde vikingaskeppsmuseum

Det var dags att nå målet för sommarens semester, Vikingaskepps-museet i Roskilde. Resan hittills har varit var för att komma hit och vi har passat mycket fint under vägen och resan hem, där finns mycket kvar att se. Bilen fick göra tjänst som transportmedel och det var inte långt. Parkeringen var rymlig och gratis, där stod bilar från många länder från Europa och en från USA. Vikingaskeppsmuseet i Roskilde byggdes 1969. Historien början ca 1 000 år tidigare. Roskilde var den danska huvudstaden och låg väl inbäddad i en havsvik som kunde ge invånarna tid att förbereda sig om en flotta kom seglande i plundrings syfte. För att ytterligare gardera sig, när staden blivit biskopssäte efter kristnandet, så fylldes fem gamla uttjänta fartyg med sten och sänktes i den snabbare av de två seglingsrännorna in till staden. Nu tvingades invasionsflottor ta den längre vägen och ge invånarna mer tid att förbereda försvaret.

Det var dessa vrak som i början 1960-talet hittades och undersöktes. Det gav häpnadsväckande resultat. Det var fem fartyg, varav ett, ett krigsfartyg. Efter mycket forskning kunde det konstateras att drakskeppet var byggt i Dublin på Irland. Det var oväntat men visade bara på de goda kontakter som Roskilde hade med öarna i väster. De övriga fartygen var handelsfartyg och mindre kustfartyg och inte alls lika stora som krigsfartyget. För oss som läser om vikingarna så är det lätt att bara se krigsfartygen och glömma bort att vikingarna framförallt var handelsmän. Handeln mellan Roskilde och Hedeby måste ha varit omfattande.

Kanske var regalskeppet Vasa förebilden när ett museum byggdes precis i strandlinjen för att bevara de fem fartygen för eftervärlden. Vi betalade vår entrépeng och började med att titta på en kyrkbåt från Siljan. Här i Roskilde så nöjer man sig inte med att visa upp sina vikingaskepp utan här finns ett levande museum för nordiska träbåtar, och som grädde på moset, här tillverkas nya träbåtar med gammal teknik. Bl.a. har det gjorts en kopia av drakskeppet som sänktes i farleden och nu ligger på museet. Skeppet var ute på långsegling så vi kunde inte se det men det visades upp på film i en filmsal. Ett drygt 30-tal båtar har det blivit under årens lopp och allt går att betrakta för besökarna när nya fartyg byggs med gamla metoder och verktyg. Nu kliade det i att besöka den betonggrå fyrkanten vid vattenlinjen, uppburen av betongstolpar i vattnet. Danska arkitekter är kända för sin fina arkitektur och detta var minsann inget undantag. Arkitekten hade utnyttjat betongens grå färg och råa yta för att skapa en neutral bakgrund till de mörka objekt som visades upp. Genom enorma panorama fönster som täckte hela långsidan mot havsviken kom ljuset att lyfta hela upplevelsen och skapa ett behagligt mausoleum för de fem vikingaskeppen. Fartygen och arkitekturen är värda entrépengen och resan dit.

Roskilde domkyrka

Fyllda med mer kunskap om vikingatiden satte vi oss i bilen och for upp för backen till centrala Roskilde. Sakta vandrade vi de sista stegen upp till domkyrkan som i femhundra år utgjort begravningsplats för de danska kungarna. Det är en imponerande samling kungar och drottningar som har sin sista viloplats i sidorum till kyrkan. En av de äldsta kistorna som är markerad är Kalmarunionens drottning Margareta. Olika epoker finns representerade i olika rum och barockens 1600-tals rum är mycket vackert. Vi är dåliga på Sveriges grannländers historia. Vi vet att svenskar och danskar krigade väldig mycket under framför allt 15–1600-talen men vi kan inte tala om vilka de danska kungarna var. De svenska kungarna är mer bekanta, Gustav II Adolf, Karl XI och Karl XII. Karl X Gustav var kanske den mest krigiske kung som Sverige haft. Det var han som var svensk kung och tog sin armé och marscherade över de tillfrysta bälten och kunde inta Själland och tvinga danskarna till en mycket hård fred 1658. Freden skrevs under u just Roskilde domkyrka, där vi nu befann oss. För svensk del skrevs avtalet under av Corfitz Ulfeldt, en dansk som blivit osams med sin kung och gått i svensk tjänst. Danmark hade svårt att smälta att de tvingades förhandla med en förrädare. Det är i denna fred som Skåne slutligen blir svenskt, liksom, Halland, Blekinge och Bohuslän.

Tillbaka till Roskilde domkyrka och de kungliga begravningskoren. Varje rum har sin prägel och speglar på något sätt den tidsanda som rådde under deras regeringstid. Vi vandrade runt och tittade och det var lätt att glömma bort att det är en vacker kyrka som får ett fantastiskt ljus genom högt placerade fönster. Det blev inte så mörkt som det annars riskerar att bli i gamla katedraler. I ett kor hittade vi bilder på den sarkofag som ska omsluta den nuvarande danska drottningen Margarethe när hon en dag ska komma hit för sista gången. En kung som saknades var drottningens far. Han och hans drottning ligger begravda i en liten trädgård, omsluten av en hög mur alldeles i anslutning till kyrkan men utanför.

Vi vandrade ut på byn igen och denna gång handlade vi med oss lite mat för att ha till kvällsmat på hotellet. Vi gick hela vägen till järnvägsstationen. Där kunde vi se ett gäng övervintrade festivaldeltagare sitta och dricka kaffe? Roskilde var som sagt huvudstad i Danmark. Under fjortonhundratalet fick Köpenhamn en allt ökande betydelse och kunde konkurera ut Roskilde som den viktigaste staden. Orsakerna var ekonomiska. Roskildefjorden hade svårt att ta emot de allt större lastfartygen, koggarna, som Hansan satt i trafik över hela sitt handelsområde. Erik av Pommern hade infört Öresundstullen och handeln kom att flytta till de snabbt växande handels hamnen, det som skulle bli Köpenhamn. Det var dags att dra sig tillbaka till hotellet och smälta alla intryck som vi tagit in under två givande studiebesök.