Pärlor i Östergötland – Dag 5

Det kanske vackraste kattdjuret, i konkurens med leoparden. Tigern på Kolmårdens djurpark.

Vaknade tidigt, ovanligt tidigt, inte för tidigt men i tillräklig god tid för att komma upp och förbereda oss för dagens äventyr. Det som såg ut som ett kaos i det lilla rummet var snart packart och klart, det med en fart som förvånade oss själva också. Vi packar på ett eget sätt och nu funderade det, var sak har sin plats och vart efter väskorna blir packade så flyttas de ut i bilen, det fungerar. När allt var klart var det frukost och så iväg. Vi valde den snabbare vägen. Ut på lederna igen och så rullade vi i bra fart förbi Linköping, Norrköping och norr om den gamla industriorten så tog vi österut längs Bråvikens norra strand. Det var en vacker väg som smalnande allt mer, Det är svårt att förstå att här ute, längst bort på vägen ligger en av Sveriges största djurparker, Kolmården.

Kolmården

Vi hade låtit den yngre generationens intresse styra. Djur och natur, inte de afrikanska för de har vi sett livs levande i sin naturliga miljö, men det finns mer djur i världen. Checkade in på hotellet och så raskt in i parken. Vi började med att titta på delfinerna i deras vilobassäng och så var det fika. Därefter blev det till att åka en bergbana så många gånger det gick innan det alla andra människor strömmade till den här delen av parken.

Dags för dagens första safari och det blev via en linbana. Det är ett genialiskt drag att låta besökarna färdas över ett stort område i en linbana. På så vis störs djuren minst och det gamla systemet att låta besökarna kör sina egna bilar i hängen har försvunnit. I takt med att allt fler har allt mindre respekt för djuren ökade konfrontationerna och inte minst de som skulle klappa lejonen som är så gulliga. Puh… Det är flera hägn som besöks av linbanan, Savannen med giraffer gnuer, zebror, och antiloper, var så där, för en afrikan men nästa hägn med den hårt trängda europeiska visenten, som liknar en buffel, var mer spännande liksom hägnet med de svenska djuren hjortar och inte minst älgar som är så mäktiga. Vidare över björnhägnet som var en upplevelse. Att få se björn i naturen för första gången. Sedan kom lejonen. Häftigt ja men det går inte riktigt att jämföra med Masai maras slätter. För de som inte kan åka till Masai mara, åk till Kolmården!

Aporna stod som nästa punkt på programmet innan det var dags att titta på ytterligare en savann och sedan gå ner till elefantstallarna. Indiska elefanter är häftiga men de afrikanska är häftigare. Nu var det de förstnämnda som Kolmården har. De visade gärna upp sina djur i shower eller presentationer och det är lite av skillnaden. Kolmården är väldigt noga med att påpeka att de hjälper till att bevara utrotningshotade djur och den asiatiska elefanten trängs undan allt mer. Efter showen så gick vi ner i stallarna och fick se hur de bodde. Maten fick elefanterna slita för, i små portioner, för att de skulle ha något att göra, Stallarna var hemmet för såväl noshörningarna som elefanterna och de var stora och ljusa. En bra plats kan man tycka. Det var också hem får en liten krabat som är känd från Lejonkungen, surikaten, eller Timon. I stallarna och utanför fanns ett surikat hägn. Det gick att komma djuren riktigt nära och de lustiga små krabaterna, som ilar fram och tillbaka, in och ut i sitt hägn, bråk och kiv och vänskap.

Vi tog en liten promenad och passerade savannens djur igen. Noshörningarna är alltid härliga att se på nära håll vilket inte alltid går i Afrika där de är mer skygga. Har klappat en levande noshörning så de har plats i hjärtat, de gamla djuren. Noshörning är kända, genom fossiler, för 60 miljoner år sedan. Det är med andra ord en gammal art på jorden. Nu är de starkt utrotningshotad, alla fem arterna. Vi kunde se den vita noshörningen eller trubbnoshörningen som den heter egentligen.

Savannen ersattes av den asiatiska öknen och sedan kom vi till nästa hägn, men vi hittade inga vildhundar så vi gick vidare till snöleoparden och de syntes klart och tydligt där de låg och vilade i solen på sina klippor. Tyvärr tog batteriet till kameran slut och det blev till att spara lite krut till tigrarna. Fortsatte till den röda panda och hade turen att hitta dem sovande i trädet precis ovanför oss. Vidare till tigrarna. Det var den sibiriska varianten, och tigrar, tillsammans med leoparden är det kattdjuren som tilltalar mig mest, sedan kommer lejonen, djurens konung får ursäkta. Tittade på tigershowen innan vi fortsatte tillbaka till fågelarenan.

Det var mycket folk på uppvisningen av vilda fåglar som flög fritt. En väl repeterad show, men man vet aldrig med levande djur. De kunde vi själva uppleva efter föreställningen när en av falkarna rymde. Han satte sig på taket och vägrade komma ner. Spelade ingen roll vad falkenerarna erbjöd för gott och hur mycket de visslade på honom, han satt kvar på toppen av voljären. Till slut fick en av tjejerna klättra upp och hämta ner den egensinnige fågeln. Showen var bra och pilgrimsfalken var snabb, upp till 300 km/h berättade de. Vi drog oss mot Kolmårdens största attraktion, delfinerna.

Kön var gigantisk lång, men trots det chansade vi på att komma med eftersom grindarna precis öppnades och människor bara försvann in i arenan. Vi kom med. Det är snart 50 år sedan jag var på en delfinuppvisning senast och kanske var det med dessa minnesbilder som vi bänkade oss. Nu var det annorlunda. Showen var genomtänkt och hade ett tema, stoppa nedskräpningen i haven. Med ljud och ljuseffekter, projicerade på enorma dukar så kompletterades delfinernas konster i vattnet. Hoppa upp och träffa bollen med nosen, tricket var kvar. Kullerbyttor, roller, lyfta skötare och alla andra trick som vi förväntar oss. Det var en upplevelse och när den knappa halvtimman var över hade det gått fort. Det var dags att titta till sälarna och sedan till hotellet för att vila och utnyttja Spaanläggningen.