Resa i Västergötland – Dag 1
Så var det dags för påsk och med påsk, en ny resa. För elfte gången på 13 år var det dags att packa bilen, fylla tanken, kolla bokningarna och ge sig ut på den stora leden igen. Det är tionde gången som bilen blir färdmedlet, Resan till Oslo gjordes med buss.
Sankta Sigfrid
Redan 2013 kunde vi konstatera att Elmiamässan med custombilar drar besökare och det märkte vi nu också. Redan när vi gick på autostradan märktes en ökad trafik. Irriterande bilkörning där det mer verkade vara mottrafikanter än medtrafikanter, eller i alla fall söndagsseglare eller söndagsbilister. En lite lättnad blev det när vi svängde in på vägen mot Kalmar för att så snabbt och enkelt det gick ta oss till kyrkogården. Vi har tidigare på våra resor stannat till för att lägga lite omsorg på en familjegrav. Nu resande vi undan vinterns dekorationer och sedan var vi på väg igen.
Efter Borås blev det inte mindre trafik och det var bara att ta det försiktigt och nyttja trafikläget. Vi visste att vi skulle svänga av Riks 40 innan Jönköping och slippa trafiken. Vi var på väg mot Mullsjö och Ryfors bruk.
Ryfors bruk
Brukets järnhantering inleddes redan 1742. Det var vattendraget och den energi som detta gav som lockade. Varifrån malmen kom, var en fråga som kom upp men det går nog endast att spekulera i detta. Med tanke på transporterna var svåra så är kanske Taberg svaret. Det är nästa fem landmil idag och av egen erfarenhet så finns det riktigt svåra backar upp från Taberg mot väster. Ändå fortsatte järnhanteringen i ca 160 år innan det lades ner 1903. En ny ugn kom till strax före sekelskiftet 1800 och 1827 inledes en ny tid på bruket.
Vi blev anvisade en parkeringsplats direkt efter stenpelarna som visade entrén till Ryfors. Vi valde som oftast att fortsätta framåt i hopp om något bättre alternativ. Vi kom att köra över dämmet och kunde se den lilla anläggningen vid kraftverket. Upp på höjde igen innan det gick att vända. Sedan tillbaka till parkeringen.
Där kunde vi läsa på lite på skyltarna och fick besluta oss för om vi skulle ta promenaden till sevärdheterna. Nej, så blev det inte. Lite för långt, inte särskilt mycket intressant att se och delvis låg attraktionerna på privat mark och man var tvungen att gå över gårdsplanen för ett par hus. Istället tog vi en tur tillbaka över ån och upp till golfklubben för en snabb titt.
Det var släkten Sager som köpte bruket 1827. En av sönerna, Robert, flyttade till Stockholm där han gjorde sig ett namn och en förmögenhet som byggare och i statens tjänst. Det var han som lät bygga det Sagerska palatset, som idag är statsministerns bostad. Släkten äger fortfarandet bruket.
Det var under 1800-talet när järnvägen nådde fram till Mullsjö som verksamheten på bruket sakta kom att skifta fokus. Från järnet mot skogen och timret. Det sammanfaller också med den viktorianska eran i Storbritannien och Crystal Palce utställningen och de engelska lantegendomarna som kom till. Inte bara idéerna nådda Sager utan de hämta bl.a. en trädgårdsmästare från imperiets hemland till Mullsjö för att anlägga en engelsk park. Med det lämnade vi Ryfors för att ta oss till en liten speciell kyrka.
Nykyrka kyrka
När vi senast reste i området stannade vi till på både uppvägen och ner vägen för att se på tre av Sveriges vackraste kyrkor, Sofia kyrkan i Jönköping, Bottnaryds och Habo kyrkor. De ligger alla om bara några mils avstånd så de kan bygga vackra kyrkor i området. Nykyrka kyrka finns inte med på listan men det gör det inte mindre vacker för det, men kanske ändå inte riktigt i klass med de andra kyrkorna. Vad Nykyrka kyrka har är en vacker stilrenhet.
Den kallas lite olika men fornnordisk är det som står när man söker på kyrkan. Den byggdes 1887 och ersatte en 1600-tals kyrka i stort renoveringsbehov. Släkten Sager föreslog ett nybygge och så blev det. På kyrkogården placerades släkten Sager familjegrav och här finns även gravar från framstående smeder från bruket, med varsitt kors handsmitt på bruket och som i sin tur ger en särpräglad minneslund. Lite osökt gick tankarna till Kramfors där det också fanns lite annorlunda smidda kors på kyrkogården.
Långfredagsmässan var över och när prästen i svart kaftan med långa steg marscherade ut från helgedomen passade vi på att smita in. Även invändigt var kyrkan vackert stilren och vi tog oss tid att titta på interiören. Sedan var det dags att leta oss vidare till nästa kyrka.
Suntak Gamla kyrkan