Äntligen sovmorgon. Tyvärr vill kroppen gå upp som den är van vid, så också idag. Men det ville inte vi! VI VANN! Några minuter i alla fall…
Det var som vanligt, gör klart morgonbestyren och så förbereda frukosten och när våra vänner kom så åt vi. Det fanns ingen tid att passa i Kristianstad så vi rullade iväg när vi var klara. VI var två mindre idag och då fick alla plats i en 20 år gammal Volvo. Den tog oss öster ut i Skåne, vilket var en ny riktning, och Vattenriket var det som var det intressanta.
Vattenriket Kristianstad
Vår kompis är biolog och tyckte att detta var en bra utflykt och vi andra var nyfikna så det var ett bra resmål. Förra året när vi reste i området valde vi bort allt som hade med vattenriket att göra, just för att planerna redan fanns att resa hit i år.
Det var relativ enkel navigering i den glesa stadstrafiken, alla med lite vett hade givetvis gett sig av till stranden för att njuta av sol värme och bad. Parkeringen på Naturum var stor och det var inte många meter till utställningarna som var öppna. Vi gick dit och tittade, lånade ett par nycklar till olika hus längs vandringslederna i vattenriket. När Naturum var klart gick vi långsam takt till Kanalhuset. En av våra vänner hade problem med en fot och det var tråkigt för det är hälften av de kroppsdelar som nuddar marken när man går. Vi tog oss i alla fall ut mitt i våtmarken och kom in i pumphuset tittade oss omkring.
Det var lågvatten i Helge där den rinner förbi centrala stan och ut i Svarte sjö och vidare mot havet vid Yngsjö. Det var varmt och alla smarta fåglar hade gömt sig i träd och vass för att komma undan solen, och kanske fågelskådare.
Som vi lärde oss förra året så anlades Kristianstad i utloppet till Helge å för att vara skyddat mot fienden från norr, Sverige. När krigen om Skåne var över började man dika ut våtmarkerna som fungerat som skydd mot svensken och istället anlades en soptipp. Numera arbetas det på att återställa våtmarkerna. Det står i reklamen att förr så skyddade våtmarken Kristianstad och nu måste vi skydda våtmarken.
Det finns flera vandringsleder runt Naturum av olika längd. En av dessa är Linnéleden. Samma man vars barndomshem vi besökte för ett par midsomrar sedan, när vi reste norrut. Det var inte aktuellt att gå hela långa vägen, inte minst med en ömmande fot. Den andra platsen som vi ville titta till och lånat nycklar till var Lillöborgen.
Lillöborgen
Det fattades ett beslut att en halvan skulle gå de ca 2,5 km via Linnéleden till borgen och den andra halvan skulle halta tillbaka till bilen köra till borgens parkering och så skulle vi mötas där. Det var ett bra val, skulle det visa sig. Kroppen behövde rörelse och den lilla promenaden på spångae och broar och stigar över mader och ängar gjorde kroppen gott. Det var ingen kikare med på färden och det var synd för det var visserligen långt till den vadande fågeln, men det gick ändå att se att det var en stork. Vi såg stork på Bosjökloster på en annan midsommarresa i Skåne.
Några flygdivisioner gäss passerade och vår vän biologen visade på intressanta växter som slagit rot längs vandringsstråket. En bro över den gamla vallgraven förde oss in på borgområdet där resten av vårt gäng satt och njöt av solen. En massäck plockades fram och med lite mer energi i kroppen var det dags att utforska ruinerna.
I mitten på 1300-talet hör vi talas om borgen första gången och fanns i släktens Totts ägo. Den ligger strategiskt placerad på en ö i Helge å. Lätt och försvara och Kristianstad området var i ett gränsland. Halland, Skåne och Blekinge var danska områden men Sverige låg bara sju mil bort vid Älmhult och ytterligare ca sex mil till Växjö. 1485 gick borgen över till släkten Trolle, som satt på Bergkvara, som vi besökte för ett midsomrar sedan. Senare tog släkten Huitfelds över. De försvarade sin borg mot svenskarna i kriget 1612, ett krig som vi stött på många ställen i Sverige, Färjenäs, Kalmar, Knäred, Nääs slott, Varberg,Vä och Växjö bl.a. Det var ett framgångsrikt försvar. 45 år senare kom svenskarna tillbaka till Lillö, denna gången som stormakten Sverige och denna gången var utgången en annan. Borgen erövrades och hamnade i svensk ägo. Efter danskarnas försök 1675 att återerövra Skåne så valde svenskarna att rasera borgen. Att förlora den till danskarna skulle få för allvarliga konsekvenser. Men, Sveriges grepp om Skåne var och förblev starkt.
Den lånade nyckeln plockades fram och så gick vi in i borgen. Den grävdes ut på 1940-talet och har försetts med ett tak. Inne i borgen har det ställts samman en utställning och livet på Lillö. Vi titta igenom den och därefter var klockan fram för matdags. Men det var ett par tre saker att göra innan dess.
Sveriges lägsta punkt
Vi promenerade till bilen och så for vi alla tillsammans tillbaka till Naturum, lämnade tillbaka nyckeln och ställde in GPS på Sveriges lägsta punkt. Den ligger strax utanför Kristianstad bara ett par stenkast från den pulserande E22. Vi tog oss dit och befann oss då 2,32 m under havsytan. Det som räknas är mark som inte är utgrävd. Limhamns kalkbrott har en punkt på 59 m under havsnivån men den är grävd. Här i Kristianstad har vi en gammal vik som är dränerad och därmed ligger det under havsytan. Vi besökte nyligen Smygehuk och har planer på att besöka både Sveriges geografiska mittpunkt och Treriksröset som räknas som den nordligaste platsen i landet. Här kom en geografisk punkt till. Nu var det verkligen dags för mat.
Hovdala slott
På våra skånska resor är slott ett inte ovanligt tema och nu var det dags för ett till. Det låg praktisk längs vägen till stugan och tid hade vi. Det var ett otroligt vackert beteslandskap som mötte oss på väg mot det gamla slottet. Vi hör talas om det i mitten på 1300-talet och på 1500-talet flyttade det till sin nuvarande plats för att lättare kunna försvaras. Inte konstigt med tanke på att vi rör oss i de gamla gränstrakterna, likt Lillö borgen. Likt Lillö borgen försökte svenskarna storma slottet under Kalmarkriget men likt Lillö borgen utan framgång. 1665 köper dansken Jöns Michelsson slottet och han adlas av stormaktskungen Karl XI till Ehrenborg. Under det Skånska kriget brändes slottet. Antingen av snapphanar eller av danska retirerande trupper. Vilket vi kanske ska anse som mer troligt. Att det var en dansk som ägde slottet spelade ingen roll eftersom svenska trupper varit stationerade på slottets ägor under kriget.
Vi tog oss en tur i parken och tittade till orangeriet och köksträdgården innan vi gav oss in på borggården. Vi vågade inte gå vidare över till stallbacken, utan blev stående i valvgången. Ett vackert ungt brudpar tog sina bröllopsbilder och ville inte störa bakgrunden på deras bilder denna stora dag. Fotografen såg att vi stannat och tog en ny vinkel vilket gjorde att vi kunde fortsätta vår lilla promenad.
Sedan var det att passera ut genom det för slottet så karakteristiska porttornet, den som stoppat svenskarna 1612 och sedan var det sista tunga stegen i värmen tillbaka till bilen. Hemfärd och så var det fram med snacks och dricka och så var vi så trötta inför hemresan i morgon.