Fredriksborgs slott
Det var trötta och sega kroppar som tvingade sig själva upp ur den smala sängen i det lilla rummet. Det är inte ofta man har ett sovrum på 4-5 kvadratmeter men det fungerade. Vad som inte fungerade var mörkläggningsgardinerna, med de saknades å andra sidan. Men vad gör det? Vi hade sovit som klubbade sälar och var mycket när att försova oss. Köket fanns i vår stuga och inom kort skulle vi har matrummet fullt med frukostgäster. Till vår förtröstan var resten av sällskapet i samma skick som vi och det gjorde att vi kunde vara oss själva. Maten klar. Färjebiljetterna köpte vi en hemsida. Tyvärr kom inte en av biljetterna till rätt telefon, även om pengarna försvunnit från kortet. Diskmaskinen laddades och så packade vi in oss i två bilar och tog oss med en bestämd körtakt mot Helsingborg.
Forsea och resan över sundet
Det är en bit över 50 år sedan den första resan över sundet gick av stapel i mammas sällskap. Tror jag. Det finns ett diffust minne om det men det är inte lätta att komma ihåg. Tillhörde de äldre i barnaskarorna av två semestrande familjer medan de yngre barnen fick vara hemma med papporna. Det har gått lång tid. Det är ca sex år sedan vi senast reste denna vägen, vad vi kommer ihåg och nu var det ett nytt rederi som bedrev trafiken, från Knutpunkten på den svenska sidan. Den saknade biljetten hade dykt upp och det var två bilar med åtta personer som körde förbi kontrollanterna i luckan. Sedan var det att vänta på att färjan skulle gå. Först i kön skanderade Dogge i en reklamfilm för en elektronikjätte men han hade lika gärna kunnat stått på kajen och hyllat oss. Vi var först i kön. Men vi kom inte ombord först, det gjorde VIP filen, Som vi INTE tillhörde denna gången. Vi har vid ett tillfälle haft ett VIP kort, eller fick låna ett och det var lite skillnaden på servicen.
Denna gången heter rederier Forsea. Det visade sig vara ett nytt namn på en gammal operatör, Scandic Lines, som tog över den konkurrerande HH-linjen. Förr i värden fanns det blåa färjor som hade med Linjebuss och göra och bruna som hade med DSDB att göra. Det finns idag ingen konkurrens på sträckan men det ska man inte tänka så mycket på. Skulle priserna skena iväg så finns alternativet Öresundsbron. Namnbytet till Forsea hänger samman med att rederiet vill markera en övergång till ett miljövänligare alternativ. Det som tidigare var kraftiga dieselmotorer som tvingade fram fartygen så är det nu starka elmotorer som gör samma sak.
Att åka dessa korta turer över sundet kräver planering. Man måste VETA vad man vill göra på de a 20 minuter som man har på sig. Taxfree stod högst på listan, eller färjeshopen. Alkohol försäljningen öppnade föst sedan vi kommit över på den danska sidan. Det var till att planera allt in i minsta detalj och vara klappad ock klar, som en känd ligaledare skulle uttryckt sig. Passade på att ta en promenad runt på passagerare däcket i förhoppningen att hjälpa ryggen bli kvitt från ischias. Sedan ytterligare en vandring långa hela bildäcket. Man hinner inte så mycket på den korta tiden och strax nog var vi Dannebrogens land. Karavan ordningen var nog fastställd så att bilen med GPS la sig först i kön. Koordinaterna till dagens första mål var intryckta i dataminnet och vägen dit visade sig i bilens display.
Fredrikborgs slott
Hillerödsholm har anor från 1200-talet och då som en dansk kungsgård. 1560 köpte Fredrik II av Danmark in gården och byggde ett jaktslott på platsen. Byggnaden låg på en ö i slottssjön och på ytterliga några mindre öar byggdes anläggningen upp. 1602 revs de gamla byggnaderna och ett nytt renässansslott efter nederländsk stil byggdes på platsen.
Från en parkering som inte var särskilt fullbelagd men som inte verkade kunna räcka till en varm sommardag som idag, så tog vi oss upp mot slottet. Det var inte svårt att se och beundra det vackra tegelarbetet. Direkt efterbron till höger låg en restaurang som vi hade hittat när vi rekade om smörrebröd. Vi traskade in för att kolla meny och priser och det var bra. Stället var fullbokade och inte en plats till att uppbringa. Snopet men vi fick ett diffust tips om ett kafé slottsparken, längst bort. Längst upp.
Vi tittade på fontänen på borggården, den vackra Neptunusbrunnen från 1623, Det är inte original statyerna som finns i dagens brunn utan kopior från en senare tid. Krig och elände har svept fram över Själland och original statyerna fördes bort som krigsbyte 1659. De finns att beskåda på Drottningholms slott. Gruppen valde nu att dela på sig. De som ville se slottet invändigt och de som föredrog att titta på den enorma slottsparken. Valet var inte lätt. Att klampa runt i slottssalarna och tittat på utställningar i värmen eller att promenera i parken i den riktigt slösande sommarvärmen. Valet föll på de senare och vi gav oss iväg ut, men först efter att ha säkrat en kylskåpsmagnet i den välsorterade slottsboden.
Det är mentalt utmanande att gå på raksträckor. Särskilt som det är en tryckande sommarvärme, vägen går brant uppför (som det såg ut när vi började gå), och det är enormt rakt, mycket rakt och nästan inga hållpunkter. Det finns bara en lösning, en fot framför den andra och sedan låta pannbenet jobba. Nu hade vi tur, vi var fyra som gick och då blir det lite prat. Det fanns lite att titt på, en liten ångslup som tuffade fram i slottssjön. Badstugeslottet som låg på Louises ö till vänster och så hade vi gått halvvägs, ca 400 m. Till slut kom vi till toppen på backen och hittade kaféet. Det var stängt. Eller, det hade inte öppnat än och jodå de hade smörrebröd på menyn. Vi tog oss vidare ut i den vackra övre parken och passade på att sitta under de lummiga träden och bara njuta av värmen, i skuggan, av den vackra trädgården och de slingrande vägarna.
Vi tog god tid på oss i värmen och tog en god titt på slottet nedanför oss ute på sin holme i sjön. Solen gassade och det var skönt när vattenkonsten i fontänerna kom igång. Det var härlig att känna den svala fukten från det sprutande vattnet. Vi drog oss sakta neråt till den nedre delen av slottsparken som är mycket formell. Slottsgruppen meddelade att de hade kommit till sin vägs ände och det gjordes upp att vi skulle mötas på toppen av parken vid kaféet.
Danska smörrebröd
Det var fullbokat när vi kom hungriga och sugna på danska specialiteter. Med lite god vilja och lite fräckhet, samlade vi ihop ett par bord och lite bänkar och stolar och fick in dem i skuggan under de ymniga träden. Det var skönt att kunna göra det. En delegation valdes ut som gick och införskaffade det som skulle hålla blodsockret upp en för en god stund framåt. Det var en mycket trevlig lunch som vi hade där uppe i slottsträdgården.
Danska smörrebröd har en lång tradition i Danmark. Den första meny som man känner till med smörrebröd på, är från, inte oväntat Tivoli i Köpenhamn, från 1883. Det som skiljer ett smörrebröd från en macka är att det är en rågbröds skiva med rikligt med pålägg och att den äts med kniv och gaffel. Våra besök på fröken Barnes källare i Köpenhamn gav mersmak och visade hur ett riktigt smörrebröd ska ut. Pålägget kan i princip var vad som helst, men det finns några klassiker, stekt rödspätta, leverpastej, rostbiff, fläsksvål och inte mist lax och räkor.
När maten var klar så gick några i förväg. Danskarna vet kanske inte vad glutenfritt bröd är men är det ett problem så är det. Det fanns medhavd mat i bilen. Vi pratade även om nästa steg i resan. Listan över möjligheter var låååååång, men den sköna värmen gjorde valen lite färre. Det är svårt att veta vilket väder som dyker upp på midsommar och därför är vi som scouterna, redo, för det som kommer. Det var inte läge för några stora utflykter utan ett museum i Helsingör fungerade riktigt bra.
M/S Sjöfartsmuséet
Förra gången vi var i Helsingör så höll museet på att byggas men nu var det öppet. Karavankörningen från Hilleröd fungerade inte utan vi kom i från varandra vid en avfart. Tack och lov för mobiltelefoner och snabbt och enkelt var en ny rutt dragen frö två olika fordon. Efter ett snabbt stopp för att säkerställa att det fanns öl med till Sverige så hördes vi av igen och nu fanns det en parkering som var målet frö vår resa. Det gick bra och vi hade tur som fick en plats. Hela områden höll på att preppas för kvällen triathlon tävling. Vi tog oss igenom alla avspärrningar, de var visserligen öppna just nu, och kom fram till entrén. Det var behagligt att äntligen komma in i skuggan för solen var mycket närvarande.
1 mars 1882 bildades varvet i Helsingör. De skulle komma att bygga en torrdocka. Verksamheten att bygga fartyg och fartygsmotorer skulle hålla på i 101 år, då varvet lades ner, efter att under 1970-talet drabbas av nedgången i varvsindustrin. Förlusterna blev för stora. Danmarks handels- och sjöfartsmuseum grundades 1915 och flyttade samma år in Kronborgs slott med sina utställningar. När torrdockan blev tillgänglig så valde man att satsa på att få in verksamheten i en egen lokal. Lite benägen är man att säga att det finns en lite spektakulär arkitektur i Danmark och här i Helsingör tog man utsvängningarna. Museet byggdes in i den gamla torrdockan, min inte i den, utan i väggarna runt dockan, som fortfarande är mer eller mindre intakt, förutom de broar och landgångar som går mellan dockan långsidor. Vi tog oss ner för en aluminium ramp, där inte en vinkel var rät eller i våg men påminnelse om att havet inte är plant och att sjöfarare i alla tider har lutat åt det ena eller andra hållet.
Golvet lutade även inne i entré hallen om än inte mycket, men klart märkbart. Vi betalde vår entré, som personalen, som hörde att vi var från grannlandet, kollade upp att vi var berättigade till en rabatt, vilken utgjordes av vår färjebiljett.
Sedan följde ett varv runt dockan och den visade på flera intressanta utställningar. Den kungliga jakten Dannebrogen, livet som sjöman, hamnen, en stor uppsättning av modeller av danska fartyg. Redan i tidigare hade vi fått upp ögonen för att Danmark har varit ett stort land inom internationell sjöfart. Det märktes på utställningen. I en annan del togs fartygstrafiken under andra världskriget upp och Danmark som var ett krigförande land med en större handelsflotta ingick i många av de allierades konvojer som for över Atlanten. Ca 1850 danska sjömän fick sätta livet till. Detta ska kanske jämföras med ca 2000 svenska sjömän och ca 3000 norska.
I en avslutande utställning visades det moderna sjöfarten. Fartyg, containrar och annat som här 2202-talet till. Inte minst med tanke på att danska Maersk år 2002 rankades som världens störst rederi. Vår tid i underjorden var över och vi klev åter upp i den mycket varma solen. En promenad tillbaka till bilarna och ett snabbt beslut om att flytta dessa till en annan plats, för att inte bli fast när triathlon tävlingen väl började.
Middag i Helsingör
För att vi inte skulle äta för sent och slippa laga mat senare på kvällen i våra stugor så hade vi siktat in oss på ett Rib house inne i Helsingör. Vi funderade på Sverige men slutsatsen blev att midsommarafton i Sverige var kanske inte allt öppet så valet föll på den vanliga vardag som midsommarafton är i Danmark. Det var inte särskilt svårt att få plats, trots att det var fredagskväll. Ute hade varit trevligt men det var lika mysigt inne. I takt med att vi fick vår mat och började njuta av den så kom fler och fler och när vi väl var klara var det en kö på över tio meter som vänta på en plats vide ett bord. Vi ångrade oss inte.
Promenad tillbaka till bilarna, lastade in de inköpt som gjorts och så tog vi oss den kanske korta vägen tillbaka till hamnen och missade färjan med en minut igen! Nåja, vi kom med nästa, körde hem, plockade fram lite tilltugg och pratade om dagen som varit.