Seglats på Östersjön – dag 5

Solnedgången på den första kryssningskvällen.

Långsam morgon. Vi skulle ta oss över till Köpenhamn men värmen var lite avskräckande, så vi tog det lugnt. Prognosmakarna hade lovat betydligt kallare väder från måndag ungefär så lördagen i Köpenhamn och söndagen i Schwerin skulle bli varma. Stockholm, Tallinn och Sankt Petersburg kommer vi att se i en temperatur på 15-18 grader och molnigt. Svårt att veta vad som är bäst 25-30 grader och sol eller 15 till 18 och moln. Det beror kanske på vad man vill göra.

Tågresa till Köpenhamn

Så checkade vi ut från hotellet och gick de hundratalet meterna till Malmö central. Vi hade inte haft bråttom så vi hamnade på en fullsmockad perrong och alla dessa människor tryckte sig ombord på tåget, som redan var fullt. Vi blev lite svedda i rumpan när dörrarna med en obönhörlig kraft gick igen bakom oss. När vi kom till Triangeln så bordade ännu mer människor och i Hyllie kunde vi byta lite men det var fortfarande riktigt fullt. Någon vidare gränskontroll var det inte på denna vägen och tåget rullade över Öresundsbron. Nästa stopp var Kastrup och då skulle alla som satt inne i vagnarna tränga sig ut i korridorer och entréer, där vi stod. Äntligen blev det lite lugnare men det var innan alla som var på Kastrup trängde sig ombord och för att åka vidare till Köpenhamn. Det blev till att bli stående hela resan. Väl i Köpenhamn var det svårt att komma av. På perrongen stod ett flertal människor som skulle ombord och hade inte riktigt tålamod att vänta på att alla skulle gå av så det var nästan som om ingenting hände, ingen kom av och ingen kom på. De som väl kommit av ställde sig en eller två meter från dörren och väntade på sina kompisar så det blockade igen bra. Till slut fick de som skulle ombord flytta på sig och alla andra fick tränga sig förbi de väntande kompisarna. Vi tittade på denna uppsjö av idioter som bara tänker på sig själva och inte lägger en tanke på att de ska fungera tillsammans med andra människor och om jag hjälper andra, bara lite, så blir det bättre för mig också. Eftersom tåget var knökfullt och tunneln under spåren var stängd för renovering så skulle alla människor upp för den enda lilla rulltrappan från perrongen till stationen och det blev mer än en lång kö. Så vi ställde oss en bra bit ifrån och tittade på människorna innan vi bland de sista tog oss vidare och började leta efter bagagehanteringen.

Den var inte lätt att hitta, nere i källaren med bara en lite väska som symbol vid den trappa som ledde ner i katakomberna. 320 DDK tog de för vår fyra väskor och så var vi befriade från vår last. Det var en knapp timme kvar tills den restaurang som vi skulle till öppnade så vi hittade en skuggig plats att sitta ner på i väntan. Prick klockan 12 var vi på plats!

Fröken Barnes källare, igen!

Vi var på jakt efter danska smörrebröd och vilket ställe är bättre än Fröken Barnes källare som vi besökte tidigare i år. Vi fick en plats på uteserveringen och tittade i menyn, när vi kom i samspråk med ett par ett par bord bort. Han var norrman och hon var danska. Vi tror att de bodde i Århus på Jylland och det utvecklade sig till ett trevligt samtal i samskandinavisk anda. De berättade att de hittat en bussresa för 95 DKK att resa till Köpenhamn och det var så billigt att slippa ta bilen och betala broavgifter och parkeringar. Själva tog vi tåget så tankarna var ömsesidiga. De berättade att de varit på Fröken Barnes tidigare och de tyckte att det var så bra att de gick dit igen en andra gång under samma vistelse, och vi berättade att vi kom tillbaka av samma anledning.

Servitrisen kom och jagade på oss att snabbt beställa. Det var inte av någon annan omtanke än om oss. Hon berättade att det skulle dyka upp 40 franska gäster om en timme så var vi snabba att beställa så skulle vi hinna beställa ett par gånger innan gästerna dök upp och sedan skulle det ta tid. Vi beställde snabbt, öl och smörrebröd. Sedan njöt vi i skuggan denna varma dag. Vår nyfunna vänner berättade att de hittat ett kanonpris på ett hotell i Göteborg och frågade om vart de skulle gå och äta. Vi kunde rekommendera Linnégatan som är mer för göteborgare än turister och sedan området runt Södra vägen, som har bra restauranger som riktar sig mot mässbesökare. Tyvärr missade vi Kometen med sin svenska husmanskost.

Språket vi använde var en blandning av norska, svenska och danska. Hon från Jylland han från Oslotrakten det gjorde att förståelsen var ganska bra. Lägg på det att prata lite långsammare så att man hinner koda av vad som sägs så löser det sig. Det är inte dumt med lite skandinaviska då och då. När fransmännen kom så gick vi och strövade runt på gatorna i nästan två timmar innan det var dags att ta en taxi från centralen till Nordhamnen och kryssningsterminalen.

Nordhamnen

Det var under slutet av 1800-talet som Köpenhamns hamn behövde växa. Kielkanalens färdigställande 1895 gjorde att Köpenhamns läge förbättrades med transporter mot Nordsjön som kunde gå söder ut i stället för den långa vägen runt Skagen. Marken återvanns från havet genom utfyllnader och den senaste utbyggnaden från början av 2010-talet har medfört att hamnens yta har ökats med ca 100 ha. Det är bl.a. förorenade massor från tunnelbanebygget som använts för att bygga upp marken över havsytan. Då passade man även på att bygga en kaj för den ökande kryssningstrafiken på Östersjön. 23 kryssningsfartyg beräknas in denna sommar varje vecka, till de nio kryssningskajerna. Då är det inte bara Oceankajerna i Nordhamnen som används utan även Langelinie. Det är en kaj som frigjordes när frihamnen flyttade från området i slutet på 1890-talet till Nordhamnen. Den var 1,8 km lång, där av det beskrivande namnet.

Taxin tog den snabbaste vägen, även om trafikljus, bussar, cyklister och allt annat i trafiken skulle lämnas företräde. Föraren hade rötter i en annan tradition av service och använde den till att driva ett samtal under färden. Tui hade ett kryssningsfartyg på Langeline som vi passerade liksom färjan till Oslo med sin karakteristisk DFDS logotyp. Till slut kunde vi i alla fall sikta två enorma kryssningsfartyg mellan de nybyggda bostäderna i det gamla industriområdet, ett av dem var vårt fartyg. Det var en bra bit kvar över nybyggda industriområden innan vi äntligen och 300 DDK taxikronor senare anlände vi till bagageavlämningen.

MSC Poesia

Vi lastade av våra väskor som skulle tas direkt till vår hytt och hem för den närmsta veckan. Själva gick vi vidare till incheckningen och den var mer omfattande än när vi ska ut och flyga. Efter otaliga kontroller och en säkerhetsmiljö som ligger närmare terrorns verklighet än den vi är vana vid hemifrån så kom vi slutligen ombord. Det första vi råkade ut för var personal som påtalade att vi inte spenderat tillräckligt med pengar på vår resa och ville pracka på ytterligare kostnader som de ansåg var nödvändigt för resa. Snacka om ett avtändande bemötande. De är hur trevliga som helst men frågan vi ställde oss är vi gäster som ska få en upplevelse eller är vi vandrande plånböcker som ska dräneras på så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Vi var äntligen ombord på MSC Poesia och vi var i vår hytt.

MSC Poesia gjorde sin jungfruresa 2008 efter att ha byggts på varvet i Saint Nazaire i Frankrike, en plats som vi besökte förra året. Hon är nästan 300 meter lång, har en bredd på över 32 m ett djupgående på 8 m. Det är en stor vit plåtbit som ”guppar” i hamnen när vi kommer dit. Vi och en massa andra människor, 2500 personer på en normal kryssning och upp till 3500 när hon fylls. Det går 1 besättningsman på 2,5 passagerare under resan. Hon är ett av fyra systerfartyg i sin klass som byggdes mellan 2006 och 2010. MSC Bellisima som vi såg i Saint Nazaire förra, är en annan klass och är på 170 000 ton, bra mycket större än vår lilla båt som bara är på 90 000 ton.

Kvart över fem var det samling i teatern för genomgång av hur man tar på sig flytvästarna. Vi fick sitta ner i olika sektioner beroende på vilken embarkeringsstation vi tillhörde. Flytvästarna som förvaras i hytterna är märkta med stationernas bokstäver. När genomgången var klar fick vi följa med en ledsagare genom fartyget till vår samlingsplats, i vårt fall Zebrabaren på däck 6. Den går i vit- och svartradigt, vilket kanske förklarar namnet…

När detta var klart så fick ledigt tid fram till middagen som skulle vara kl. 18 eller 18:30. Det var lite olika bud om det. Under middagen passerade vi under Öresundsbron och när vi efter maten gick upp på soldäck så kunde vi se den klassiska profilen i fjärran och tro det eller ej, det gick att skymta Turning Torso. Vi fortsatte med ganska måttliga 10 knop söderut och såg en landremsa i norr som vi gissade var Falsterbonäset och en kort med teleobjektivet som vi förstorade upp visade ett tak som väldigt mycket liknade det gamla badhotellet Falsterbo som vi besökte för ett tag sedan. Nu var det dags att sova när fartyget började guppa lite grann i södra Östersjön.