Öresunds resan – Dag 6

Kronborgs slott med Helsingborg i bakgrunden. Slottet är upptaget på världsarvslistan.

Per Albin-linjen

Morgonen började med en promenad längs stranden för att titta på resterna av Per Albin-linjen. Skåne befann sig i ett mycket utsatt läge när nazisterna invaderade Danmark och kontrollerade hela södra Östersjön. Beredskapen var inte så god som regeringen lovade och det startades ett omfattande byggande av försvarsverk. Bunkrar, tankhinder, kulsprutenästen och andra viktiga fortifikationer. Dessa finns fortfarande kvar längs Skånes kuster, i begränsad omfattning men de finns där. Skånelinjen är det officiella namnet men Per Albin-linjen är ett annat namn på samma sak. Vi hann titta på ett par numera igenmurade bunkrar i strandlinjen. Det var dags att lämna Örestrand för att resa till Danmark, men innan det kunde ske skulle vi besöka Krapperups slott.

Krapperup

Krapperup är känt sedan dansktiden. Gården har haft stort inflytande i området och tagit ut arrende av många gårdar och fiskesamhällena bl.a. Mölle och Arild. Godset gjordes i början av 1800-talet om till Fidelskomi och den siste ägaren skänkte allt till den Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen 1967. Det är stiftelsen som idag driver gården. Vi tog en promenad i den fina parken. Började i den lilla rosenträdgården och fortsatte ut i den engelska parken. Det var en njutbar upplevelse så här på semestern. Lite mer hade det nog blivit om inte det så frekventa regnet hade varit. Nu var det Helsingborg, färjan, Öresund och Danmark som väntade.

Kronborgs slott

Det var fina veteranbilar som stod före oss i kön till färjan och var och en vore värd en historia. Tyvärr stannade Jaguar E-typen innan de hann betala biljetten men jag hoppas att de kom igång igen och kunde resa vidare. Färjan över sundet har sina speciella ritualer. Antingen stannar man vid bilen och lugnt väntar på att köra av eller så jäktar man upp på köpdäcket, trängas i köerna och skaffa sig ett par rödpölse med friterad lök och ketchup. Trycka i sig dessa och sedan trägnas med alla andra som ska ner till bildäck igen. Vi valde det senare. Så rullade bilen av färjan och vi for iväg på den danska asfalten, genom trafikljusen och in den första rondellen i Helsingör. I vanliga fall är det rakt fram, uppför backen, vänster och ut på europavägen mot Köpenhamn. Vi svängde höger och bilen bakom höll på att köra in i oss när vi oväntat saktade ner för att klara kurvan. Genom centrum och norrut, ut på den lilla udden där Hamlets borg ligger, Kronborgs slott. Parkerade på den anvisade parkeringsplatsen för turister och se, det var ingen avgift, här gällde P-skiva, tur att vi varit i Varberg, för bilen var utrustad med en sådan papperspryl. Promenerade in genom den första ravellinen och innan vi han över bron över vallgraven var det någon som hällde en gigantisk spann med vatten över hela Helsingör. VI blev genomblöta ty paraplyet hjälpte inte. Vattendropparna studsade så hårt i marken att de studsade upp och vätte ner oss underifrån. Till slut fick vi trotsa vädrets makter och ge oss ut på bron och in under valvet på andra sidan för att klara vädret lite bättre. Nu kunde vi också se renäsansslottet i hela sin härlighet. De första delarna byggdes av Erik av Pommern för att kunna ta upp Öresundstullen som infördes 1429. Sundstullen är för övrigt en av de utställningar som slottet stolt visar upp för sina besökare. Det bättrades på och 1585 stod så Kronborgs slott klart. 45 år senare brann slottet ner till grunden efter att två arbetare slarvat med elden. Sundstullens inkomster hjälpte förmodligen till att bygga slottet igen 1640. Det var ingen ointaglig fästning som stod vid Öresunds strand. Svenskarna intog slottet 1658. Danskarna fick det tillbaka efter freden i Roskilde men då var Skåne förlorat. Det satsades stora resurser på att bygga ut försvaret, bl.a. den vallgrav som vi passerade över och den framskjutna ravelin som vi promenerat igenom. Kronborgs slott var när försvaret var utbyggt, kanske Europas starkaste befästning. I fortsättingen tjänade anläggning som fängelse för straffarbetare och militären tog mer och mer över allting för sina behov. Idag är det en turistattraktion upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Vi betalade vårt inträde och knallade in på borggården. Sedan var vägen snitslad in genom en port och så kunde vi gå igenom slottets sevärdheter. Rum efter rum avverkades. Det var något mer imponerande än det en gång så sönderskjutna och plunrade Marlbork i Polen men inte så praktfullt som det hårt bevakade som Windsor Castle i LOndon. Vi tumlade ut på den mycket våta men numera soldränkta borggården. Efter en kort blick på de uppställda gamla kanonerna gick vi tillbaka till bilen och for till hotellet för att checka in.

Danmarks tekniska museum

Vi bodde granne med museet som fortfarande hade öppet och vi passade på, det är nu som vi är här. Det var ett lite lustigt museum, på sitt sätt. Förväntningen var nog att få se Danmarks bidrag till teknikutvecklingen och det fanns spår av det men framför allt fanns det tekniska produkter som vi kan förvänta oss på ett tekniskt museum, bilar och flygplan. Konstigt nog fanns det mer svenska tekniska produkter än danska, kändes det som med våra svenska ögon. Volvo och Saab fanns representerade och de senare både med bilar och framför allt två olika modeller av stridsflygplan. Ett gammalt propellerplan från 1940-talet och så Draken som danska flygvapnet en gång använde för att försvara landet. Det var två stora hallar och flera mindra sidosalar så det fanns gott om saker att titta på. När den värsta besvikelsen hade lagt sig upptäcktes flera fina guldkorn. Det fanns flera uppbyggda modeller med inredning från en viss tidsperiod. En brandstation från 1950-talet. Lägenheter från olika årtionden med tidstypisk teknisk inredning. Där fanns det första europeiska framgångsrika passagerarplanet med jetdrift, Caravelle, och den gick att gå ombord på. Lite häftigt. Dansk teknik fanns det lite av. Danskarna var tidigt ute med att experimentera med elbilar och dessa prototyper fanns där men det blev inte något riktigt av det. Där fanns tidiga modeller av danska flygplan, men inte heller det var farmgångsrikt i längden. Det som saknades var den framgångrika danska vindkrafttekniken, eller Bang- Olufsen eller Lego. Det var värt att göra ett besök men för vår del hade matklockan ringt för länge sedan och intresset var väl inte på topp och det är kanske först efteråt som museets förtjänster kunde uppskattas ordentligt men då var vi redan på väg mot Helsingör.

Helsingör

Maaat! skrek magen och vi letade och letade efter någonstans att äta. Att ge efter och gå till snabbmatskedjan var att ge upp när det finns så mycket god dansk mat. Vi sökte oss in mot den nya staden. Den gamla från 1200-talet låg lite söder om dagens stad och resterna grävdes bort när järnvägen kom till byn. Helsingör fick sina stadsprivilegier strax innan Öresundstullen infördes och staden levde och frodades med tullen. Konjunkturerna märktes direkt i staden som levde med handeln och frakten i sundet. När tullen avskaffades 1857 innebar det att staden nästan direkt fick en nedgång. Det skulle dröja till 1930-talet när ett skeppsvarv anlades i staden och färjetrafiken till Sverige kom igång som framtidstron återkom. Industrialiseringen sköt fart och befolkningen ökade. Återigen hamnade vi i centrum och lyckades klämma in den lilla bilen på en trång parkeringsplats. På första bästa krog placerade vi oss vid ett bord och beställde mat. Det blev smörrebröd. Det var gott. Tyvärr gick det inte att skölja ner dessa danska läckerheter med öl eftersom vi måste tillbaka till hotellet. En promenad på staden köpgator innan vi före stängningsdags hann köpa ut ett flak med öl. Stannade till på speceriaffären på vägen till hotellet och fick med oss lite danska specialiteter ett ha en egen liten fest på hotellet. I morgon ska återigen ut på vägarna.