Det var här på dessa ägnar och åkrar som Uppåkra låg. När kristendomen lierade sig med den framväxande kungamakten flyttades staden till det som idag är Lund.
Uppåkra
Någon gång på 100-talet efter Kristus grundades på lundaslätten en stad. Den kom att stå där i nästan 1000 år innan den bara försvann och vi vet nästan ingenting om den. Uppåkra som en arkeologisk plats är känd sedan 1930-talet men det var inte förrän 60 år senare man fick ett tillstånd att göra en undersökning med metalldetektorer. Det gick sådär, hela åkern blev översållad med pinnar som markerade ett arkeologiskt fynd. Det startades utgrävningar av brons- och järnålders staden. Det var hit som vi ställde bilens nos på söndagsmorgonen. Vi följde tillsammans med ytterligare ett trettiotal arkeologi intresserade med på en guidad tur. Som historiskt intresserad och till viss del även arkeologiskt intresserad så kändes nästan ynkligt med vad som visades upp efter flera år grävningar. Time team är ett favoritprogram från England och där har de bara tre dagar på sig att gräva ut sin plats. Verkligheten verkar lite annorlunda. Platsen är väl vald av grundläggarna. Några mil från kusten, ett slätt odlingslandskap som avslöjar eventuella angripare på mycket långt håll.
Handeln kunde fortgå genom att varor transporterades till Uppåkra, förädlades och skickades vidare via de traditionella handelsvägarna. En tanke var att Eketorp på Öland försvann när träden tog slut och det inte fanns bränsle till att värme, mat och tillverkning. Det fanns mycket få träd i omgivning som vi kunde se och det fanns inga träd på den tiden heller. Det ger ett perspektiv på att det var en mycket viktig plats eftersom människorna bemödade sig med att transportera dit bränsle från andra områden och det var lönsamt. Guiden förklarade att det som de grävt ut där under pressningarna i tältet var troligtvis en helgedom och den skyddats av en storman, rik nog att beväpna en hird. Kanske också, förklarade guiden, att det var orsaken att staden försvann. Kristendomen introducerades, kungen ville stärka sin makt över folk och över handeln och genom att bränna ner Uppåkra och flytta staden till dagens Lund så var det gamla borta och det nya kunde styras av de som hade makten. Spekulationer är det, men inte otroligt. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av grävningarna i Uppåkra, om det finns resurser (pengar) att genomföra utgrävningar och ta vara på fynden.
Kivik
Om Roskilde varit ett mål för resan så var Kiviksmarknad ett annat. Nu var detta dagen före marknaden och vi for istället rätt ner till hamnen för att sätta i oss rökt makrill på den prisbelönta restaurangen som ligger nere i fiskehamnen. Det var behövlig med tanke på tiden på dagen. Kivik var från början ett fiskeläge, med sitt goda läge och en hyfsad hamn. Den utvecklades till ett exklusivt badparadis för människor med resurser. Österlens store berättare och författare Fritjof Nilsson Piraten var med och gjorde orten känd. Han tillbringade själv mycket tid här. Vi tog oss ut från fiskelägret och passerade kungagraven. Den är välkänd men värdet av den är omtvistad. Var det en kung eller en lokalstorman? Fanns det verkligen så mycket resurser att det gick att samla alla dessa stenar till en grav? Vi hoppade över den liksom skeppssättningen som syns mycket tydligt i en hage på vägen söderut mot Stenshuvud nationalpark. Om denna skeppssättning vet vi ännu mindre. Målet var Kiviks musteri. Det är en personlig favorit. Det finns en historia som sa att en man fick ärva jord i Kivik. Efter analyser fick han två nyheter, en god och dålig. Den dåliga var att jorden endast dög till att odla äpplen och att den goda nyheten var att jorden endast dög till att odla äpplen. Därifrån startade Kiviks musteri. Nu är det fjärde generationen som driver verksamheten, om vi ska tro texten på kartongerna. Vi förlorade en del pengar i musterishopen och konstaterade att produktutvecklingen fortsätter. Det blev att ge sig ut på vägarna igen.
Stenshuvud
Det är ett mycket tydligt landmärke för sjöfarare konstaterade Carl von Linne på sin Skånska resa 1749. Det är bara att hålla med. Nu blev det en kortare promenad i nationalparken, bildad 1986, och sedan fick vi hoppa in i bilen för att inte bli blöta. Det blev ingen långpromenad upp på toppen och titta på resterna av den gamla 400-tals borgen. Vi fortsatte söderut mot Simrishamn. Där svängde vi västerut mot Lund.
Glimmingehus
Skylten Glimmingehus har en viss lockelse och med konstaterandet att; det är nu vi är här, så svängde vi in. Det var sent på eftermiddagen när vi kom fram till Sveriges mest välbevarade medeltida borg, vackert belägen i det lätt böljande jordbrukslandskapet. Det var riksrådet Jens Holgersen Ulfstrand som lät bygga huset 1499. Karl XI ville riva borgen under det Skånska kriget men det lyckades inte. Det har varit spannmålsmagasin innan det 1924 kom i den svenska statens ägo. Idag förvaltas historien av Riksantikvarieämbetet och det finns museum och servering för den som önskar. Vi hann ta några bilder innan vi beslutade oss för att inte gå in. En blick på himlen i väster sa att det var möjligt att bli riktigt blöt om en stund, det ville vi inte. Eftersom vi varit här förut kunde besöket skjutas upp till ett annat tillfälle. Färden gick till Lund och där såg vi till att få oss en matbit, tyvärr var biffen snedskuren, ojämnt stekt, kall och bestod till hälften av senor. Lund och god mat verkar inte vara en bra kombination.
Öresunds resan – Dag 1 – Frillesås – Grimeton – Tvååker – Ullared
Öresunds resan – Dag 2 – Falkenberg – Skrea strand – Heberg – 1 2 3 Schtunk
Öresunds resan – Dag 3 – Varberg – Fästningen – Undret i Varberg – Apelviken
Öresunds resan – Dag 7 – Karen Blixen – Louisiana – Roskilde
Öresunds resan – Dag 8 – Roskilde vikingskeppsmuseum – Roskilde domkyrka
Öresunds resan – Dag 10 – Uppåkra – Kivik – Stenshuvud – Glimmehus