Nordlig kurs – dag 17

Vi hade i alla fall tur med vädret hette en hysteriskt rolig tv-film under det förra århundradet. Det kan vi inte säga för vi har haft bra väder hela semesterresan. Låt vara att Nordkap var lite kallt och blåsigt, men i övrigt. Vi har hört om de riktiga regnrusket hemmavid men har haft tur med vädret. Inte idag.

Sjuttiofem mil bil

Vi hade inte bråttom från den lilla orten. Det som inte hans med att avhandlas i går kväll gicks igenom idag vid en sen frukost. Samtidigt gick det inte att undgå att det var väders omslag i luften. Det var mörkt på himlen. Det bekymrade oss inte mycket vad det gällde att komma iväg och det var en bit in på förmiddagen som bilen var packad och motorn startades. De första metrarna på den sjuttiofem mil lång hemresan var påbörjade. Köra över gräsmattan till grusvägen och vidare till asfalten på på Europavägen. Vi var på väg i sydlig riktning.

Det tog ca 30 minuter innan himlen öppnade sig och det var ett riktigt tråkigt regnväder som drev in över Jämtland. Vi fortsatte så gott det gick. Trafiken var den tätaste vi upplevt sedan vi körde E4 norrut från Gävle till Skellefteå för ett par veckor sedan. Det blev till att snällt rätta in sig i ledet av Sveriges samlade husbilar som var ute och reste på Inlandsvägen. De få tillfällen som det eventuellt gavs utrymme för en omkörning försökte vi nyttja men det var få och det gick inte att ligga och hetsa. Vädret gjorde sikten vansklig liksom de korta raksträckorna och de många skymda kurvorna. Tålamod var det som gällde. Det räckte till Sveg. Där var det dags för ett kort stopp och vi hann bli blöta när vi rusade in på macken i jakten på en toalett.

Efter Härjedalen kom vi in i norr Dalarna. Det var hit som vi på vår resa till Ådalen förra året svängde av E45 mot Sollefteå. Nu skulle det bli samma väga igen fast i söderut. Skyltarna till Hälsingegården Bortom Åa passerades och vädret började sakta bli på bättre humör. Samtidigt så ökar trafiken.

Så rullade vi på. Det orosmoln som fanns var vår GPS som ville att vi skulle vända och köra en annan väg än E45. De ville dra österut mot Avesta och vidare mot Kristinehamn. Det ville inte vi. Hur vi än försökte övertala vår digitala karta om vilken väg vi skulle så envisades den, ordentligt. Det fanns ett par orsaker till detta. Mitt ute i skogen fanns det helt plötsligt ingen karta med en väg på. Den saknades i den digitala världen och när vi väl passerat från detta mörka område utan täckning så ställde GPS:en upp igen och visade vilken väg vi skulle ta. Den försökte till och med ställa saker till rätta och lyckade.

Det var ett hungrigt par som närmade sig Mora. Ett snabbt beslut gjorde att vi skulle hoppa över t en Trangialunch och istället göra ett stopp och en matrast inne i dalametropolen, som vi besökte så sent som ifjol. Nu började vi förstå varför GPS ville dra oss en annan väg. Det var köer in till stan, långa köer. Redan vid vårt förra besök höll E45 genom Mora på att byggas om och denna sommar var det nästa etapp som det byggdes på, eller om det var samma etapp som ännu inte blivit färdig. Stökigt var det. Trafik drogs i alla fall igenom de trånga gatorna inne i centrum och det stoppade upp. Det är nu som GPS:en tar igen en del av sitt fallna förtroende kapital. Den drar oss på ett par bakgator förbi den långa kön, sedan tillbaka in i den för att strax efter låta oss köra in på Vasalopps upploppet. Där sparade vi tid. Bilen parkerades och den utvald matplatsen fick vårt besök. Det var god mat i rätt tid.

Dalarna och Värmland

Efter den goda maten gick vi för andra året i rad i mål under Vasaloppet målgångs triumfbåge. Fotograferade oss och la ut bilderna på socialmedier.

Väl i bilen ställde vi in GPS mot Grums och så började vi vår fortsatta körning med att bråka med SVT. Det var mycket tät trafik och bilarna i rondellen var inte särskilt intresserade att släppa in köerna från sidogatorna. Nu var vi inte mer än ett par bilar från just vårt håll och en vit bil med televisionens logotyp på öppnade en lite lucka och den nappade vi på. Det skulle vi inte ha gjort. SVT-bilen försökte täppa till den och avslutade med lång ilsken tuta. Det var en svår tolkad körning men vi var nu säkert parkerade i något som skulle kunna kallas för en långsam cruising genom Mora. Hade det varit veteranbilar eller fordon från andra sidan Atlanten hade det varit försåtligt.

Det tog lite tid genom staden och vi passade på att titta på kyrkan, Zorngården och Zornmuseet som vi besökte förra året. Genom centrala Moras smågator kom vi till slut ut söder om stan. Vi hade mött lika långsamt gående fordon längs hela sträckan, men det var värre söder ut. Flera kilometer långa köer stod nästan still i väntan på att passera igenom Mora. Nu kunde vi öka farten till genom Dalarna och lämna Siljan bakom oss. Nästa större ort att passera var Malung.

Vi stannade till i Malung förra året och började semestern med att göra slut på vår semesterkassa på läderjackor. Vi passerade också igenom orten det året vi firade jul i Idre. Vi fundera på ett stopp även i år, men de planerna ändrades snabbt. Trafiken kröp igenom Malung och hade vi stannat så hade vi kanske inte kommit ut på vägen igen. Det var en lustiger dans med fordonen på vägen. Och det var dansen som ställde till det i trafiken. Dansbandsveckan i Malung pågick och de husbilar som inte kört på inlandsvägen stod parkerade här för att kunna dansa. Inte riktigt vår grej så vi tog snällt en kölapp och smet ut genom stadsporten så fort det gick.

Vi har som sagt passerat sträckan några gånger nu och det är ca 1/3 av dagens körning som går genom Värmland, från Stöllet till Grums. Trafiken var inte lika tät längre och det blev lättare att ta de tillfällen som bjöds att komma före en annan bil.

Slutspurten

Det blev paus och lite rast i Grums och så satte vi in slutspurten. Vägen är känd och vi pinnade på. Hemlängtan ökade vart efter milen avverkades och tempot skruvades upp, kanske lite väl högt, utan att ge avkall på säkerheten. Håll avstånd, hålla hastigheten genom alla de dalsländska små orterna och nyttja vägens möjligheter där det är rakt och brett. Vi kom igenom Dalsland och in i Västergötland, vid Vänersborg. Därefter var det ”bara” tio mil kvar och det räknades knappt när vi kört så mycket som vi gjort.

Det var skönt att komma hem och det har varit en fantastiks resa. Det blev mer av en drömresa än vad vi trodde när vi planerade den.

Nordlig kurs – Dag 1 – Tidig morgon – Vårgårda redan avstängt – Frukost i Mariestad – Järnvägsmuseet – Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn – Njutångers kyrka – Hotell Knaust – Stenstaden Sundsvall

Nordlig kurs – Dag 2 – Frukost i spegelsalen på hotell Knaust – Själevads kyrak – Örnsköldsvik in och ut – Gammlia Umeå – Ratan – Träffningen vid Ratan – SMHI i Ratan – Hero-Era – Bygdeå kyrka – Andersvattnet – Sara kulturhus – Northvolt – Skelleftehamn – Bonnstan

Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna

Nordling kurs – Dag 4 – Överkalix – Kukkolaforsen – Järnvägsbron i Haparanda – Sik, tunnbröd och skällande valpar – Struves meridianbåge i Haparanda – Nedertorneås kyrka och ett världsarv – De finska krigen – Ett nytt världsarv

Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka

Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag

Nordlig kurs – Dag 7 – Polcirkeln – Korpilombolo – Världsarvet Struves meridianbåge i Sverige – Saivomuotka – Karesuando – Järämä fästningsområde – Kilpisjärvi

Nordlig kurs – Dag 8 – Båtresa – Fjällpromenad -Treriksröset – Ännu längre norrut – Tionde gränspassagen

Nordlig kurs – Dag 9 – Folkaktionen mot utbyggnaden av Altaälven – Nordlig kurs – Längtan till livet efter detta – Olika vägar – 200 meter under havet – Nordkap – Honningsvåg – Alta hällristningar, ett världsarv – Struves meridianbåge Norge

Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik

Nordlig kurs – Dag 11 – Vad ska vi göra idag? – Narvik 1940 – Krigsmuseet – Trötta irrade vi runt lite – Rombaksfjorden – Fiskekroken – Nytt världsarv