Polcirkeln passeras i sydlig riktning.
Jokkmokks-Jocke
Klockan ringde redan halv sju på morgonen. Det är 140 mil att köra för att ta oss hem och vi tänkte göra det i två etapper. Vi tänkte följa E45 längs hela vägen, nästa i alla fall. 65 mil idag och 75 mil i morgon. Därför ville vi komma igång redan på morgonen. Halv åtta var vi på rull.
Hotellfrukosten var god och när vi var på väg ut ur matsalen såg vi en hörna som hyllade Jokkmokks-Jocke, eller Bengt Djupbäck som han hette i passet. Han föddes i Djupbäcken i Jokkmokk 1915. Han avslutade skolan i förtid, något som han menade kom att hindra honom senare i livet. Han flyttade till Stockholm på 1950-talet för att försöka sig på en artist karriär. 1963 gav han ut Gulli-gullan och hann blev över en natt kändis med hela svenska folket. Han drog stora skaror till folkparkerna och när han turnerade runt om i landet. Själv kom jag att möta Jokke när han körde in med sin stora amerikanska herrgårdsvagn på högstadieskolan där jag gick. Vi hejade och senare skickades vi klassvis till aulan för att lyssna på hans framträdande. Sångrösten var inte Jokkes största tillgång, det var karisman och närvaron för att använda ett modernt ord.
Jokkmokks gamla kyrka
Första stoppet på dagens resa dröjde inte mer än någon minut. Jokkmokks gamla kyrka låg nästan granne med hotellet. Kyrkan byggdes 1753 och det första som slår oss är hur lika den är både Jukkasjärvi och Gällivare gamla kyrka. Tyvärr är det inte orginalkyrkan som vi tittar på. Den nuvarande byggnaden är från 1976. Då var återuppbyggnaden klar efter branden som ödelade den gamla byggnaden 1972 klar. Det skedde ca 80 år efter att en ny kyrka byggts på orten, en som är ganska spektakulär utseendemässigt. En kvadratisk kyrkobyggnad i trä som mest liknar en grosshandlarvilla med sin snickarglädje. Kyrkotornet ligger lite osymmetriskt på byggnaden och påminner inte så lite om Grycksbo kyrka i Dalarna, även om dalakyrkan är ca 20 år yngre.
Arkitekten Ernst Jacobsson har ritat många kyrkor i Sverige. Han anges som arkitekt till Ölmevalla kyrka i Halland, en kyrka som vi besökt tidigare. Där anges Adrian Peterson som arkitekt och den liknar också de byggnader som Peterson var känd för. Ernst Jacobsson var arkitekt vid Överintendentämbetet och de var inblandade i Ölmevalla kyrka, Kanske är det den kopplingen som anges.
Polcirkeln
Igår kväll missade vi ortens souvenirshop. Det hade varit en lång dag och den hade stängt, Nu missade vi vår andra chans att få tag i vår magnet. Var den på orten eller den lite större strax utanför hade ännu inte hunnit öppna. Drygt fem kilometer söder om Jokkmokk stannade vi för andra gången denna resdag. Vi var tvungna att säga hej då till Polartrakterna och stannade till på Polcirkeln igen. Det var hit som racerbilarna i Hero-Era kom att passera på sin resa norrut. Vi skiljdes åt i Skellefteå, vi for mot Luleå och bilarna mot Jokkmokk, för att åka vidare till Narvik, samma väg som vi precis kört. Deras resa var över och hade redan kommit fram till Oslo, men vi har väldigt många mil kvar att köra. Vi försökte vara tysta och inte väcka husbilsresenärerna som låg och sov i sina mobila hem. Souvenirbutiken som låg på toppen av en lång trappa, var nedsläckt och tyst, fjärde misslyckade försöket att utöka vår samling av souvenirer.
Sydlig riktning var det på bilen. Vi körde och passerade det ena vattendraget efter det andra. Till slut var det dags att göra ett stopp och sträcka på benen. Den gamla bron fanns kvar men det var endast för gående numera. Vid ändarna var det husbilsuppställningsplatser och återigen var vi tysta för att inte störa. Lite fukt i luften gjorde oss pigga och än piggare på att åka vidare.
Sorsele
Det är kända ortnamn som vi passerar. Arvidsjaur är den första orten. Den kör vi runt för att fortsätta i sydlig riktning och kommer till slut fram till Sorsele. Där är ett stopp planerat. Vid stationen på orten parkerades bilen mot den gamla timrade magasinsväggen. Här fanns toaletter, vilket är väldigt tacksamt, en butik med det mesta som kan behövas av turister, ett kafé, ett museum och mygg.
Det var härifrån som en tävling skickades ut. Den som visste svaret skulle vinna ett fint pris. Den gick kort och gott ut på att ett antal bilder visade och så skulle sambons arbetskollegor gissa var vi var. Svaren strömmade in, men det var en riggad tävling. En kollega var från orten och visste givetvis var vi gömde oss. Hon är en av alla de som lämnat och flyttat från orten de senaste decennierna. Idag bor ca 1100 invånare, drygt 300 mindre än för 60 år sedan
Inlandsbanan
Museet berättade tågtrafiken på inlandsbanan. Vi har kört över den fler gånger än vi har kunnat räkna på vägen från Gällivare som är ena ändstationen på banan.
Saten köpte under 1800-talet upp privata banor mellan Kristinehamn och upp mot Härjedalen och Jämtland. När vi kommit in på 1900-atalet kom tanken på en tvärförbindelse mellan sydvästra Sverige och det inre av Norrland för att stärka näringslivet i regionen. Bygget drog ut på tiden och den tekniska standarden var för låg, vilket medförde att det inte gick som det var tänkt när hela bana stod klar strax före andra världskriget. En baktanke var att militären skulle kunna använda den nya leden för sina transporter om norra stambanan skars av. Med Sveriges inträde i NATO har blickarna att använda inlandsbanan för militära transporter åter kommit i fokus. Sveriges järnvägsnät lider av ett kraftig eftersatt underhåll och med de stora banorna med redan i dag, med för mycket trafik.
Med detta bakom oss var det dags att fortsätta i sydlig riktning. Vi passerar Storuman och korsar E12 som går mellan Mo i Rana i Norge via Tärnaby till Umeå för att sedan fortsätta med färja över till Vasa i Finland och sedan sluta i Helsingfors.
Nästa kända ort som passerades var Vilhelmina. Tack och lov så gjorde fikan att vi stod oss en stund till, men nu var det dags för lunch.
Meselefors
Det är inget namn som var känt sedan tidigare. Vi passerade den lilla orten och tog den nya fina bron över Ångermanälven bara för att stanna till på rastplatsen. Fint belägen vid vattnet men ända under träd som skyddade mot den varma solen. Picknick utrustningen släpades med från bilen och ställde vi upp trangiaköket och lagade snabbt mat. Det var jättegott att sitta stilla och njuta av maten vid ett rastplatsbord. Njuta av solens värma samtidigt som man sitter så där gott i skuggan.
Fyrtio mil har vi avverkat idag och har ca 25 kvar. Tanken börjar visa tecken på att behöva lite mer dyra droppar men det är lugnt och vi har marginaler att nå Östersund.
Lapplands tre drottningar
Återigen blev vi påminda om att det rör sig renar på och vid sidan av vägen. Vi fick stanna för de vackra djuren ville inte flytta på sig. Det gick över på vänster sida av vägen och så traskade de söder ut. Kan ingen tala om för dem att Sverige redan 1967 gick över till höger trafik. Nu kunde vi sakta följa efter de båda djuren, en sarv och en kalv. Samtidigt kommer det mötande bilar och de stannar men de blockerar också renarnas utstakade väg. Snabbt gick de över till höger trafik och vi blev två i kön. Inte länge för nu var de hungriga eller något för de traskade in i ett område som det finns bättre bete på än en asfalts väg.
Vi passerade för inte så länge sedan Vilhelmina. Orten är döpt efter drottning Vilhelmina, gift med Gustaf IV Adolf. Vilhelmina hade tre namn och det andra var Fredrika som också är namnet på en ort i södra Lappland. Det tredje namnet är Dorotea och det var nästa kända ort som vi passerade. Porten till Lappland stod som slogan när vi dundrade in och nästan lika fort for ur den lilla orten som ligger bara några kilometer från Jämtland. Så porten till Lappland är en väl vald slogan.
Jämtland
När vi väl kommit in i Jämtland var Hoting den första orten som vi kände igen namnet på. Vi fortsätter och kör karavan förbi ett asfalteringsarbete, ovanligt i Sverige men vi har testat det flera gånger i Norge, senast i förra veckan. Tänkt på Oliver och hur han ska ta sig fram här om några dagar på sin inlines. En filen uppruggad för att ge den nya asfalten fästa och den andra är kanske lite för mjuk för inlines. Kommer snabbt att tänka på alla järnvägsövergångar mellan inlandsvägen som vi åker på och inlandsbana där tågen rullar. Förmodligen rullar han fram mot rälsen och sedan hoppar över den samman. Skulle inte vara roligt att bara köra på den, om det ens går.
Vägen fortsätter och nu radar orterna upp sig som om det vore en resultat lista från skidstafetter i SM. Utan Piteå vars lag vi träffade förra sommaren. Strömsund, Hammerdal, Åsen och Häggensås. Redan efter Strömsund märker vi av en ökad mängd trafik. Det är ca 10 mil till Östersund så det är inte otroligt att det rör sig om arbetspendling till Jämtlandsmetropolen. Lite annan avståndsuppfattning här.
Östersund
När vi väl kommit fram till Sveriges fyrtionde stad, med sina knappt 70 000 invånare, och den största i Jämtland var det första vi gjorde att leta reda på en bensintapp. Bilen som så tacksamt tagit oss hela denna långa vägen behöver lite omvårdnad och bränsle. Nu klarar vi en bra stund till. Vi tog oss inte ut på leden igen, och missade därmed en bit av E45, men vi skulle vidare, till en liten, ett knappt tiotal hus, sex mil söder om Östersund.
För att ta oss vidare i morgon behöver vi fylla på förråden av snacks som vi kan ha med oss på resan. När vi ändå är här så så tog vi vägen genom centrum. Det var bra. Vi passerade den imponerade tegelborgen som är stadshuset och som nämns när det gäller sevärt i staden. Ett kort stopp vid en matvaruaffär och så var vi på väg igen.
På väg söderut igen kom vi på E45 och nu kunde ringa och meddela vår ankomst tid till vår vän som lovat oss en säng för natten. Det lilla huset ligger längs en lite grusväg ca 5 kilometer från stora vägen. Det är från början nybyggare som sökte sig hit och skapade sig en försörjning på ett litet lantbruk. Barnen växte upp och gården kunde inte längre mätta alla munnar. Det blev till att söka sig dagsverken på andra platser också och till slut, på 1950/1960-talen blev det till att söka sig till Stockholm eller i detta fallet Södertälje. Gården splittrades bland barnen och det byggdes till ett hus till som idag är tredje generationens syskons fritidshus. Jakträttigheterna är kvar så det bjöds på älgfilé. Otroligt vad gott det var.
Nordlig kurs – Dag 3 –Dag 3 – Bodens fästning – Fällkniven – Militärmuseet i Boden -Gammelstads kyrkstad första besöket – Luleå – Luleå domkyrka – Statsisbrytarna
Nordlig kurs – Dag 5 – Kallax – Världsarvet Gammelstads kyrkstad – Nederluleå kyrka
Nordlig kurs – Dag 6 – Vilodag
Nordlig kurs – Dag 10 – Sydlig kurs – Mot Kilpisjärvi – Barduforss – Narvik
Nordlig kurs – Dag 17 – Sjuttiofem mil bil – Dalarna och Värmland – Slutspurten